Vertikal politik och lärande

Hej igen!

Denna veckan har jag deltagit på möten och haft många intressanta diskussioner med olika personer på företaget. Som jag tjatat om så är omorganiseringen ett faktum vilket innebär att det både börjar och slutar människor hela tiden. Då avdelningen är under uppbyggnad kommer det framöver börja betydligt fler än vad som kommer sluta. För min det spelar detta inte in särskilt mycket på hur jag ser på min praktikplats då jag bara ska vara här fram till jul men jag kan tänka mig att många ändå är på spänn och funderar på vem som omplaceras här näst. För min del är gemenskap den största motivatorn och om jag skulle jobba här och veta att mina kollegor snart är någon annans kollegor hade jag med all sannolikhet varit lite mindre motiverad. Det är såklart så det funkar i livet med att allt har sin tid och så men här känns det nästan som att det inte är värt att försöka skaffa sig allt för goda relationer för de snart är borta ändå.

I måndags var jag med på ett ledningsgruppsmöte som var det första som hölls av den nya avdelningschefen. Det var väldigt spännande att se hur han gjorde och hur de andra betedde sig på mötet nu när nyheten har lagt sig lite. Till en början kändes det som att det skulle bli svårt för ledningsgruppen att gå vidare men nu känns det som att de flesta har accepterat det faktum att den gamla är borta och håller fullt fokus på att leverera.

En observation jag gjorde var att han verkade fokusera mycket på företagspolitiken. Han var väldigt noggrann med att vara transparent från första början med att både dela med sig av sina anteckningar från ett möte med hans chef. Han funderade även öppet kring hur man kunde paketera de olika frågorna så de togs emot på rätt sätt för att med större sannolikhet godkännas. Det känns som att han har en bra balans mellan det operativa och strategiska utan att vara inne och peta i detaljer. Han har även ett stort intresse att förstå verksamheten och då han inte är helt insatt ännu uppstår såklart många frågor till de andra cheferna.

En koppling jag kan se till hur kulturen kan omformas i och med detta är att han skapar ett lärandeklimat. Genom att ställa ”dumma” frågor till undercheferna skapas ett förtroende som är viktigt för utvecklingen av både grupputvecklingen och lärandet. Genom att skapa ett lärandeklimat utformas det parallellt informell kompetens och kunskap. Det finns idag ett starkt stöd som för att en avgörande del av den totala kompetens inom arbetslivet är informell eller erfarenhetsbaserad. Denna kompetens byggs alltså upp genom medarbetarnas dagliga lärande (Boud & Gerrick, 1999). ”Det kan också beskrivas som att kompetensen bärs upp av interaktiva processer – processer som pågår som relationer mellan människor” (Döös, 2004).

Detta är ett läge jag anser att man som ny chef kan utnyttja till att just sprida en kultur där frågor är välkomna och tas emot på ett seriöst sätt. Detta skulle jag vilja påstå är exempel på bra ledarskap där det finns utrymme för misstag och därför för lärande.

Referenser

Boud, D. & Gerrick, J. (Eds), (1999) Understanding learning at work. London: Routledge.

Döös, M. (2004) Arbetsplatsens relationik – om vardagens lärande och kompetens i relationer. Arbetsmarkand och Arbetsliv

 

3 reaktioner till “Vertikal politik och lärande”

  1. Hej Viktor,
    kul att läsa din blogg! I det här inlägget var det intressant att läsa om ett bra exempel av en ledare som man kan ta som förebild. Jag håller med att det är främjande för lärandet om man själv kan erkänna att man inte vet allt och vill lära sig. Bra att du observerar detta och sen drar intressanta reflektioner ur det!

  2. Väldigt intressant inlägg! Väldigt bra och intressant reflektion hur lärande kan främjas i organisationen.

Kommentarer inaktiverade.