Tack för den här tiden Västsvenska Handelskammaren!

Deppen och peppen på samma gång. Sista dagen var på något sätt en start på satsningen Matchmaking för mångfald – Unga vuxna, när vi hade ett bra möte med de företagsrepresentanter som ingår i pilotnätverket. Alla är taggade och ENGAGERADE. Det kommer bli en bra satsning. Sandra och Stina höll i lunchmötet, VD-Johan var också inne en sväng. Jag tyckte det kändes skönt att i alla fall ha hälsat på de personer jag haft kontakt med, innan också det (om än light-varianten) psykologiska kontraktet lämnades över till Sandra. När man väl kommer till ett möte visar det sig vilka förväntningar alla haft. Jag märkte att jag hade kunnat vara extra tydlig angående vissa punkter. (Att det ska vara så svårt att våga vara tydlig! Project Suvi improves 2013 – 2 B continued.) 

Varför höll jag på att börja lipa då? Jo för att min handledare Sandra höll ett jättefint avtackningstal. Och då blev jag glad! Och rörd. Tiden på VHK har gått supersnabbt – swoosh har det sagt. Och nu är det slut. Jahapp. På bilden ser ni mitt köksbord med tulpaner och en nätverkshubbe (för att jag är en så glad gubbe 🙂 ) från Sandra och VHK.

Så ett STORT TACK till Västsvenska Handelskammaren för att jag fått lära känna organisationen och alla sköna medarbetare! Och tack till er som följt bloggen! (Kanske blir det mer av den varan till exjobbet….?) XOXO Suvi

 

4e utmaningen – Arbetsdagen

“Vem är jag och vad vill jag med mitt liv?”

CLASSIC dilemma för människor över lag, men kanske extra aktuellt för en blivande eller varande student. Min pappa frågade mig innan jag skulle söka till vidare studier: “Om du inte skulle tänka på vad du ville bli utan snarare på vilket sätt du skulle vilja jobba – hur skulle det se ut då?”

Men jag var 17 år och hade ju inte så mycket arbetslivserfarenhet och visste inte vilka alternativ som fanns utöver guide-, städ- eller caféjobb. Under min tid på Lärande och ledarskap har jag fått göra verksamhetsförlagd utbildning på både skola, ideell organisation och nu Västsvenska Handelskammaren. Hur ser en vanlig arbetsdag ut på respektive organisation? Låt oss återigen göra en

ARBETSPLATSCHALLENGE

ARANÄSGYMNASIET VS. VÄSTSVENSKA HANDELSKAMMAREN

Jahapp vad säger ni, är det en tie eller?! I think YES!
En lärares dag innehåller större frihet i vad som ska göras, medan en VHK-anställds kanske har större variation. Men till slut står båda där med många bokade möten / inplanerade lektioner.

1-1!

Day 3 – Leadership challenge

Att leda en organisation är inte lätt. Det är ett härligt samspel av psykologiska kontrakt, strukturer, relationer till omvärld som invärld.

Så, hur ser struktuterna för ledarskapet ut? Vilka roller finns?

Aranäsgymnasiet:

Alla lärare är som projektledare, man sköter sina kurser och mentorsuppdrag. Fast en kurs är ju kanske inte riktigt som ett projekt; även fast upplägget och grupperna ändras varje år så är det ju inte något helt nytt…

Klassrumsledarskapet är en hel vetenskap i sig; hur leder du en grupp i deras aktiviteter – som de dessutom ska lära sig något på, och inte vad som helst utan det du har planerat! Rätt galet egentligen, när man tänker på det. Att leda någon annans lärande. Hur häftigt som helst. Hur som haver.

Som lärare ingår du i ett arbetslag som har representanter vidare uppåt, kontakt med programansvarig (typ ansvariga för NV-programmet och så). Högsta hönset är dock verksamhetsansvarig för hela tjottafräset. Vad är det egentligen rektorer är ansvariga för? Jo typ ALLT. De ska leda det pedagogiska arbetet samtidigt som det är en massa annan administration som tillkommer. Går det 1200 elever på en skola och jobbar 100 lärare, plus biblotikarier, administratörer, vaktmästare, lokalvårdare, skolpsykologer, sjuksöterskor ja ni FATTAR – sjukt mycket personal – så är rektor ytterst ansvarig för hela detta gänget!! Crazy stuff. Det är inte jättelätt att hinna ha lite casual mingel i korridoren då, i alla fall inte för mig som lärarstudent.

Västsvenska Handelskammaren:

We’re talking projektledare, avdelningschefer, regionschefer, personalchef och VD. Majoriteten av de anställda sitter vid Svenska Mässan, men sen sitter ett gäng på de olika regionkontoren. Under mina få veckor på VHK har jag inte hängt jättemycket med dem – mer än på personaldagen och middagen på kvällen.

Det som man måste tänka på i ledarskapet när organisationen är så utspridd är att inte få Göteborgsglasögon – något som kommer upp på varje avdelningsmöte jag varit med på; att avdelningen är duktiga på att problematisera – när är det okej att ha ett Göteborgsfokus och när inte.

Avdelningschefen kommunicerar vad ledningsgruppens ställning är och vilka frågor som är viktiga för dem på avdelningsmötena. I ledningsgruppen sitter just avdelningscheferna från respektive avdelning.

Sen har vi personalchef Pia och VD Johan. Det som är kul med dem är att de ofta är runt på Göteborgskontoret, och det är lätt att heja på dem i korridoren, eller sitta med dem på lunchen (de dagar lunchlådor och lunchmöten inte krockar och sådär).

Okej. Detta var översiktlig struktur. MYCKET MER ATT ROTA I!!!

xoxo suvi

Samarbetsutmaningen

Ny dag nya krämpor – Arbetsplatschallenge fortsätter!

Idag är det kollegialt samarbete som ligger under luppen. Men vad innebär det egentligen? Det jag kommer titta på idag är hur medarbetare tar del av varandras kompetenser inom organisationen.

Handelskammaren:

På avdelningsmötena på måndagar sitter vi kring ett runt bord och kör den klassiska rundan. Var och en berättar om nuvarande projekt och de andra ställer frågor och kommer med input. På så sätt vet man vad de andra gör och kan passa på att fråga någon som gör liknande saker. Finns även intranät som funkar lite som en Facebook news feed där man följer vissa grupper och kan posta relevant info. Intranätet är dock ganska nytt vilket gör att det säkert kommer leda till mer. Under min praktik har jag uppmuntrats till att prata med dem på de andra avdelningarna, som säljarna innan jag ska prata med företagsrepresentanter och så.

 

Under min praktik på Aranäsgymnasiet uppmuntrades jag till att fråga andra om 2nd opinion på rättning av prov, förklaringsmodeller etc. Jag hörde och såg också många som kom in till varandra för idéer om lektionsplaneringar och rättning. På regelbunden basis träffas även ämneslärare, både på skolan men också med Elof Lindälvsgymnasiet som ligger bredvid. Oftast sitter lärare i arbetsrum enligt vilka ämnen de har, men ibland blir det lite blandat, som för International Baccalauerat-programmet (som är ett internationellt program helt på engelska). Då kan det bli lite klurigare att träffa kollegor med samma ämnen bara sådär i förbifarten.

Det står fortfarande 1-1.

Aranäsgymnasiet vs Handelskammaren – Lunchrumschallenge

Vad skiljer lunchen och fikarummet åt på Aranäsgymnasiet respektive Handelskammaren? Låt oss se om det är olika och om det skulle kunna spela roll!

Lokal

Handelskammaren: I korridoren finns som en sidoficka med ett runt bord och kaffemaskin. Här får man också frukost på morgonen. Kaffet är fritt hela dagarna. Här hänger folk, eller åtminstone slår följe till och från när man tar en liten paus från kontorsstolen. Idag blev det fullt kring lunchen så vi var några som fick sätta oss i ett konferensrum. Tur att det finns så mycket lokaler!

Aranäsgymnasiet: Stort fräscht fikarum. Högt i tak, microvågsugnar, kylskåp, diskbänk – allt i ett. Kaffet var fritt tills våren 2012.  Rummet ligger på entréplan, vilket gör att det blir en promenad för dem som har arbetsrum längst upp. Borden är rektangulära och står på rad längs med en vägg och det finns även en lounge:ig del. Många väljer att äta lunch i arbetsrummet med arbetslaget. De flesta äter dock i matsalen, i lärardelen. Där träffas lärare från olika arbetslag.

Tid för häng

Kära organisationsteoriboken “Hur moderna organisationer fungerar” av Jacobsen och Thorsvik understryker vikten av INFORMELL KOMMUNIKATION. A.K.A. fika, korridorssnack etc. Ska man lyckas med korridorsmingel tror jag att det behövs lite slack. Detta är inte skolans fjäder i hatten kanske, men jag upplever ändå att lärare är väldigt bra på att ta tillfället i akt när tiden väl finns. Man synkar sina kaffepromenader och blir mer effektiv i hänget. Här uppfattar jag det faktiskt inte som att skolan är så mycket mer stressig än en Handelskammardag, där det springs mellan möten för fulla muggar och mailkorgen fylls på i stadig takt. Men visst, det finns större möjlighet att välja NÄR man kan gå på det där hänget på Handelskammaren. Men hur länge hänget pågår – där tror jag inte det skiljer sig åt mellan gymnasielärarens och Handelskammarpersonalens vardag.

 

SLUTSATS:

Jag tror att om arbetsplatsen bjuder på kaffe i ett gemensamt utrymme uppmuntrar det till häng över avdelningsgränser och häng över huvud taget. Men det kan ibland vara bra med informellahängplatser bara för avdelningar också, tror jag – så att arbetslaget kan bli ett gött team också i sig, på vardaglig basis.

Så Aranäs – Handelskammaren: 1-1. Ni anstränger er båda för att era anställda ska trivas och kunna hänga informellt. Good Job.

 

 

Skolan vs Handelskammaren

Okej Hiss eller Diss – skolan vs Handelskammaren. Nej, inte så hårddraget. Men vilka skillnader och likheter finns det egentligen mellan dessa två arbetsplatser? Denna vecka kommer jag varje dag belysa en aspekt och jämföra Handelskammaren och gymnasieskolan, den kultur jag kände av på Aranäsgymnasiet under mina VFUperioder där under 2011/2012.

Topics for scrutiny:

Måndag: Lunchrummet/fikapausen

Tisdag: Kollegialt samarbete

Onsdag: Ledarskapet

Torsdag: Arbetsdagen

Fredag: Kommunikationsvägar

Hörs i eftermiddag då!

Suvi

Ung kvinna i arbetslivet / finding my inner doche

Nu har jag ju haft ett par veckor julledigt från Handelskammaren och funderar lite över vad det är jag lärt mig egentligen. Å ena sidan har vi alla de här konkreta sakerna som att hantera den interna databasen Chess/Lime, veta vem man ska fråga om vad när, vad som kan fördröja ett projekt… Men jag har också lärt mig om min egen roll i arbetslivet. Ibland kliver jag verkligen in i de här typiska “ung kvinna ny på arbetet”-klichéerna, som att ursäkta mig när det inte är jag som styr utfallet.

På Lärande och ledarskap lyfter vi genusaspekter, men då har vi fokuserat mer på att inte göra generaliseringar åt ena eller andra hållet. Jag tror att ett inneboende problem i att prata om att “vi måste ha ett öppet och tolerant samhälle” är att om grundinställningen är att “i det HÄR rummet så är det åtminstone öppet och tolerant” så går man miste om en hel del. Jag hade till exempel aldrig tänkt på att jag omedvetet går in i den ursäktande rollen.

Miljöombyte gör nog gott för de flesta, tror jag. Att jobba i nya miljöer och olika konstellationer gör att man ser nya sidor hos sig själv, eller gamla sidor som man kan definiera om. Argyris är en Harvardprofessor som forskat på organisationsteori och ledarskap. Han menar att vi har en espoused theory – den teori som vi tror oss använda (typ den idealiserade bilden av oss själva)- och en theory in use (den douchebag vi faktiskt är).

Så höstens lärdom – no excuses in vain. Gör jag mitt bästa så är det så. (sen kan ju även jag dabba mig, svårt att tro men ja! 😉 )

 

 

Personaldag i mångfaldens tecken

Eftersom jag jobbar med satsningen Matchmaking för mångfald och årets sista personaldag skulle handla om just mångfald fick jag också vara med och rodda dagen, tillsammans med Sandra och Stina (de tre S:en eller essen som kära VD-Johan kallade oss).

Mångfald handlar för mig om att ta tillvara på olikheter, allt från åsikter och personlighet till funktionshinder, sexuell läggning, etnicitet, religion (om dessa aspekter går att särskilja…). Tittar vi på Göteborg så är det en väldigt segregerad stad, tar vi verkligen tillvara på den mångfald som finns här? MEN detta kan vi diskutera i ett annat läge.

Dagen började med att vi var ute på Angeredsgymnasiet, hade föreläsning om skolan och ungdomsfullmäktiges representanter (skitcoola grejer, hur kan vi förbättra funktionshindrade skoltransporter som idag många gånger är sena och sånt) samt att vi fick besök från Jeppesen (mjukvaruföretag, världsledande inom flygplanslogistiksplaneringsgrejer, mer om detta när min klasskompis Edvin ska göra praktik där till våren! COOLT!!!!) som berättade om att de har anställda från 58 olika nationaliteter. I och med den presentationen ställdes också mångfaldsbegreppet lite på sin spets; de anställda är fortfarande en homogen grupp – högutbildade datanördar (;-)) – som råkar ha olika födelseländer i passet. Så mångfald – fine, men det beror på vad vi tittar på! Med det sagt så tycker jag det verkar sjukt givande att få jobba på en arbetsplats med så många olika kulturella uttryck – och vilket internationellt nätverk sen! Vi fick till exempel höra om två medarbetare som blev vänner och därefter besökte varandra i Dalsland respektive Spanien! Kul utbyte!

Helt plötsligt väller det in 30 gymnasieungdomar i Angeredsgymnasiets teater. Vi  delar in oss i grupper för att diskutera framtid och jobb – vad vi är stolta över att vi kan och vad vi vill lära oss mer om. Det var ett roligt och givande möte – och ni kan läsa mer om det på Angeredswebben. Sådana här möten kan man aldrig få för mycket av, är min personliga inställning. Bjuda in varandra till varandras vardag – vad den än må vara.

DANS!

Nu har vi suttit för länge. En danslärare, Andrea tar kommandot och helt plötsligt leker 65  Handelskammaranställda och praktikanter flirtlekar, rösthärmning, improviserar dans och gör spegelövningar. Det yogades, dansades små grodorna och rullades runt på golvet. Det är väl det som händer när man är på en arbetsplats där alla är vana att prata inför andra människor, ha mycket kundkontakt och ofta bjuder på sig själva. Det spårar ur. På det där goa sättet.

 Sen tog vi vårt pick och pack och drog iväg i dubbeldäckarbuss till Röda Stens Konsthall där vi tog en snabb lunch, för att sedan promenera under brofästet till gamla Sockerbruket och Pallazzot. Kanske har ni varit där på fest? Det har jag också, men på dagarna är det en mkt seriöst arbetsplats där det spånas fritt och görs häftiga och random (på ett bra sätt!) projekt. Miljön är rolig med t.ex. badkar som krukor och sånt, och här lyssnade vi på föreläsning av psykologen Parviz Milani om vad som kan tänkas föregå i sinnet på en invandrare. Det var många skratt och tankeställare om vartannat.

TOP SECRET ACTIVITY!!!

Dagen var mer eller mindre hemlig ur aktivitetssynpunkt, vi hade verkligen försökt få till överraskningsmoment. Det sista momentet innan middagen var glöggmingel och så en av mina bebisar för kvällen – DEN SUPERHEMLIGA FOTOGRAFERINGEN. Vi delade in oss i tolv grupper för att var för sig illustrera varsin månad. Och SÅKLART ska denna ljuvliga kreation förevigas i en kalender. Fantastiskt. Vi såg allt från nedskjutna älgar till beachtema till en julkrubba. Det var vackert.

Sen åt vi en sjukt god och spexig julmiddag med miljarder små rätter (kändes det som), lyssnade på livemusik (Tjuven från Bjuv), uppskattade kollegor skulle gå vidare i livet och tackades av och sen var det dans! MEN det var ju onsdag. Och visst var det festligt men det var också anständigt. Jag kan ha råkat ge mig in i ett kuddkrig. Annars var det inte så farligt.

Ville bara dela med mig av detta. Det var kul.

LÄRDE VI OSS NÅT DÅ?!?!

Jag inbillar mig det! Ibland måste man bara träffa människor man ser varje dag i ett nytt sammanhang för att få lite perspektiv på jobbet. Och ibland måste man träffa nån som man inte tror att man har något gemensamt med för att märka att man har det.

Den så kallade verkligheten

Varför säger många, lärare såväl som andra att det är utanför skolan som den så kallade verkligheten finns? Att allt vi lär oss i skolan lär vi oss för att det ska tillämpas i verkligheten. Men skolan är väl en del av verkligheten? För mig, som student, har de senaste 17 åren inneburit att skolan tagit den absolut största delen av min vakna tid. Det jag lärt mig i skolan har jag till största del också tillämpat i skolan. (OBS! Massor av exempel som visar på motsatsen – lär jag mig inte programmera i skolan är det svårt att börja som programmerare på ett företag etc!!!)

Men i klassrummet lär vi oss mycket enligt den dolda läroplanen, som vi också tar med oss in i arbetslivet. Det är i klassrummet vi lär oss att det är viktigt att samarbeta, att vi inte får prata i mun på varandra, att vi förväntas passa tider och inte fuska. Våra lärare sätter exempel och är förebilder. Den dolda läroplanen gör att jag kan fungera på min praktik eller vilken annan arbetsplats som helst.

Den så kallade verkligheten ligger inte utanför 9 + 3 + 5 år av skola. Skolan är en del av den verkligheten. Och när vi gått klart skolan hamnar vi i arbetslivet. Och då FORTSÄTTER lärandet!! VILKEN BLUFF!!! Det är som när jag klarade uppkörningen-

“nu fortsätter du övningsköra, men på egen hand”.

 

 

 

Lärande affärsplaner

It’s business time!

På Handelskammaren skriver var och en sin egen affärsplan, den plan som beskriver hur varje medarbetare kan nå sina egna och alltså även organisationens mål. På avdelningsmötet i förra veckan diskuterades det hur de individuella planerna spelar in i den gemensamma, för hela avdelningen. Det var roligt att ta del av diskussionerna, det finns en stor insikt om och vilja att se synergieffekterna av samverkan inom varandras huvudområden – även på andra avdelningar.

Lärande i organisationer behöver inte vara så märkvärdigt eller ansträngande. Jag tror att det i mångt och mycket handlar om att ta tillfällena i akt- när vi ändå träffas allihopa; vad pratar vi om? När vi ändå berättar om våra uppgifter den här veckan – hur kan vi dra nytta av eller hjälpa varandra? Den typen av tänk.

Carpe diem. Seize the moment. YOLO. 

Over and out!

suvi