4. En fallstudie – en avtagande observation?

“Scientific inquiry starts with observation. The more one can see, the more one can investigate.” – Martin Chalfie

Hej kära läsare!

Som utlovat kommer här nästa blogginlägg i denna serie. Dagens tema bygger på en fallstudie som gjordes på den praktikplats jag gör min VFU på. Detta inlägg blir aningen mer detaljerat och kommer att försöka belysa hur en enskild lektionsaktivitet kan kopplas till lärande.

Lite inledande teori

Jag kommer att använda mig av Taxonomy of Educational Objectives: Book 1 Cognitive Domain (Bloom, 1956) – en modell som beskriver lärande på flera kognitiva nivåer, enligt:

  1. Nivå 1: belyser kunskap och allokeringen av densamma.
  2. Nivå 2: handlar om att kunna förstå och tillämpa denna förvärvade kunskap.
  3. Nivå 3: handlar om att kunna analysera, syntetisera och utveckla kunskapen.

Detta kan illustreras med en vacker ikonisk modell (en modell som syftar till att förstärka ett fenomen genom att exempelvis skapa en visuell representation (Gerlee & Lundh, 2012)), se nedan:

Vidare till fallstudien

För att spinna vidare på ovan nämnda teori och dessutom återkoppla till den socialkonstruktivistiska modellen á la Vygotskij (Philips & Soltis, 2010) från förra blogginlägget skulle jag här vilja diskutera en lektion som jag hade möjligheten att bevittna. Jag kommer att försöka diskutera ur tre olika perspektiv; före, under och efter.

  • Före syftar på grundidén med lektionsupplägget (eller snarare min reflektion av)
  • Under syftar på vad jag tror hände under själva lektionen
  • Efter handar om vilka konsekvenser lektionen kan leda till

Grundidé

Lektionen byggde på en föregående lektion där eleverna hade pratat om katalysatorer (i kursen kemi 2). De hade då fått lära sig vad som påverkade reaktionshastigheten i kemiska reaktioner, om hur en katalysator kunde användas för att påskynda denna och vilka parametrar som påverkar katalysatorns prestanda. Denna typ av kunskapsförvärvande kan kopplas till Bloom:s första nivå (se ovan). Nästkommande lektion (alltså den jag observerade) hade ett annorlunda upplägg. Nu skulle eleverna istället i grupp försöka lista ut hur en verklig bilkatalysator fungerar, vilka parametrar som går att styra och som isåfall kan användas för att öka katalysatorns prestanda samt försöka forska fram syftet med att ha en katalysator överhuvudtaget.

Genomförande

För att besvara ovanstående frågor delas eleverna in i grupper om tre. Därefter får de en liten white board-tavla att skriva ner sina svar på. Denna process kan nu istället kopplas till Bloom:s nivå två och tre, beroende på graden av analytiskt tänkande. De elever som i första lektionen redan hade nått nivå två, genom att förstå och att kunna tillämpa kunskaperna kunde nu analysera och syntetisera sina kunskaper på denna nya (även om det kanske är samma typ av tänk så blir det ändå en ny situation med tanke på att problemet är tillämpat) situation. Genom grupparbetet kan elever som befinner sig inom olika Bloom-nivåer hjälpas åt för att försöka förstå. Enligt Vygotskij går detta också hand i hand med den proximala utvecklingszonen (se förra blogginlägget för förklaring).

Konsekvenser 

Vad leder detta till? Jag anser att denna typ av lektionsupplägg gynnar alla elever. Elever med lägre kapacitet får större möjlighet att lyftas med hjälp av sina något starkare studiekamrater. De starkare studiekamraterna får möjlighet att få nya infallsvinklar på problemen samt ges en möjlighet att få förklara dessa koncept. Detta leder till ett helt annat ägande av problemet. På sikt tror jag att detta leder till förstärkt lärande och i förlängningen bättre förutsättningar att lyckas.

Sammanfattning

Idag har vi pratat om Bloom:s lärandemodell som innehåller tre nivåer av kognition. Denna modell har kopplats samman med en fallstudie som genomfördes inom den organisation jag verkar. Modellen har även i ett försök sammanlänkats med Vygotskijs tankar om socialkonstruktivistiskt lärande och den proximala utvecklingszonen. Slutligen har jag försökt belysa detta i tre steg, före, under och efter lektionen jag observerade.

På söndag kommer nästa inlägg. Då skiftar vi fokus till ledarskap. Hoppas att vi ses då!

På återseende.

Vänligen,
Sebastian

Referenser

Bloom, B.S. (Ed.). (1956). Taxonomy of Educational Objectives: Book 1 Cognitive Domain. New York: David McKay Company Inc.

Philips, D. C., & Soltis, J. F. (2010). Perspektiv på lärande (Andra upplagan). New York: Teachers Collage Press.

Gerlee, P., & Lundh, T. (2012). Vetenskapliga modeller svarta lådor, röda atomer och vita lögner. Lund : Studentlitteratur.

16 793 svar på ”4. En fallstudie – en avtagande observation?

  1. Asså va grym du är som gör så genomtänkta blogginlägg!! Både gillar och håller med om dina tankar om att upplägget gynnar både de svagare och starkare eleverna. Hur man ska få med båda dessa grupper (och även resterande såklart) i undervisningen bör alltid planeras.

  2. Intressant inlägg!
    Jag ser vissa likheter mellan kognitionsnivåerna och DIKW-pyramiden, kunskapshierarkin som Ackoff (1989) brukar krediteras för.

    Modellerna överlappar delvis, vilket borde möjliggöra en utökning av användningsområdet genom att koppla modellerna! Samtidigt kan modellerna ha olika definitioner av kunskap, vilket skulle kunna göra det svårt att sammanfoga dem. Hur som helst följer här ett förslag:

    Kunskapshierarkin kan användas för att beskriva nivå 1 och vad som skulle kunna kallas nivå 0? Kognitionsnivåerna 2 och 3 ger samtidigt en djupare förståelse och nyansskillnad för pyramidens topp, vishet.

  3. Alltid kul att följa dina tankar Sebastian. I ditt inlägg känner jag mig riktigt guidad och väl omhändertagen som läsare, kan nog lära mig ett eller två här!
    Jag finner en stark förankring till litteraturen och du använder ett vetenskapligt språk som skapar en trovärdighet.
    Blooms model över lärandet kunde jag inte dra till minnes, så det var kul att ta del av den!
    Ha det toppen!

Kommentarer är stängda.