Avslutande tankar

Då var det dags för det allra sista inlägget här i bloggen! Praktikperioden har som vanligt gått väldigt fort men jag känner att jag har hunnit se och lära mig mycket trots allt. Det har varit väldigt spännande att få vara på ett företag och följa deras dagliga arbete, särskilt eftersom tiden närmar sig att jag själv ska börja arbeta på riktigt. Men först ska jag dela med mig av några tankar kring hur det jag har sett på praktiken skulle kunna tillämpas på mina tidigare praktikplatser.


Tillämpning av scrum i skolan

Eftersom jag har varit på ett företag där de arbetar agilt och använder sig av ramverket som kallas scrum så har jag valt att reflektera kring möjligheterna att inspireras av detta i gymnasieutbildningen. Mina två tidigare VFU-praktiker har varit som lärare i matematik och teknik. När det gäller undervisning i matematikämnet kan det vara svårt att tillämpa scrumkonceptet rakt av eftersom scrum bygger på att man arbetar med ett större projekt och delar upp detta i ett antal arbetsuppgifter som ska genomföras av ett team. I matte fokuseras det snarare på att förstå matematiken och lära sig vissa processer för att lösa uppgifter. Det jag känner att man skulle kunna arbeta med är att dela in terminen i kortare perioder, likt sprintar, och i slutet av dessa ha en tydlig avstämning med eleverna kring hur det går för dem samt om de har någon feedback att ge kring lärarens agerande, detta skulle antingen kunna ske i helklass, smågrupper eller enskild. Om man ser läraren som en ledare i klassrummet blir detta är bra tillfälle att skapa sig en översikt över hur samtliga elever ligger till och även ge en utvärdering av den egna insatsen samt förbättringspotential. Ur ett lärandeperspektiv är det nyttigt för eleverna att tid för att reflektera kring den egna insatsen och vad hen ska arbeta mer med. Som alltid i skolan värld är dock tid och resurser något kritiskt så för att en sådan här tillämpning ska vara möjlig bör fördelarna vägas mot tidsåtgången.

I teknikämnet ser jag stor potential för att scrum skulle kunna användas med framgång. Teknikämnet fokuserar mycket på att man ska lära sig teknikutvecklingsprocessen och på min VFU-praktiker har detta gjorts huvudsakligen i form av projektarbeten. I dessa projektarbeten skulle det vara intressant att använda scrum i åtminstone ett av dem. På så sätt kan eleverna få lära sig ett nytt sätt att arbeta i projekt samtidigt som det förhoppningsvis underlättar själva arbetet för dem. Läraren kan då agera scrum master eller dela ut den uppgiften till någon av eleverna. Om läraren antar rollen som scrum master kommer detta delvis påverka vilken ledarroll läraren har i klassrummet, men bara delvis. Som jag upplevde det under min praktik på gymnasiet så försöker lärarna i teknikämnet redan agera mer som handledare än att peka med hela handen under eleverna projektarbeten. Detta påminner lite om rollen som scrum master då man ska fungera som en coach för teamet. Dock är scrum mastern mer närvarande under projektets gång än vad man som lärare kan vara. Eleverna skulle själva få ansvara för att hålla en daglig avstämning (eller mer sällan beroende på projektets omfattning) där de berättar vad de har gjort, vad de planerar att göra framöver och om de behöver hjälp med något. Lärare kan ansvara för att hålla liknande sprintavslut och retrospektiv för att låta elevgruppen sammanfatta vad de gjort och hur de anser att det har fungerat, detta skulle kunna ske en eller två gånger under projektets gång för att utvärdera hur arbetet fortlöper. Speciellt på skolor med IT-inriktning så anser jag att detta hade varit ett väldigt intressant sätt att undervisa eftersom scrum och liknande metoder används i stor utsträckning hos mjukvaruutvecklare.


Tack för mig!

Detta var det sista ni hör från mig. Nu ska jag börja med mitt exjobb och förhoppningsvis är jag en färdig ingenjör till sommaren. Jag vill passa på att tacka företaget jag varit på för att jag har fått möjligheten till en inblick i deras värld och ett särskilt tack till min handledare och de scrum mastrar som fått stå ut med mina nyfikna frågor under praktikens gång.

Vi kanske ses i framtiden!

/Sara

 

Lärande mellan teamen

Efter en skön julledighet är det nu dags för de avslutande blogginläggen. Det första kommer att beröra det som studiens huvudfokus skulle vara, nämligen lärande mellan de olika teamen på min praktikplats. Min handledare var intresserad av att se hur och i vilken form lärande sker mellan teamen. En orsak till varför detta är intressant är något som vi diskuterat i kursen Learning and Leading in dysfunctional organisations, The Designer’s Dilemma, se bild nedan.

Desginer's dilemma.001

Syftet med att lärande ska ske mellan teamen är alltså att varje projekt eller sprint inte ska behöva börja om från början med noll kunskap. The Designer’s Dilemma syftar på dilemmat att kunskapen om projektet är som störst i slutskedet då möjligheterna att påverka projektet är som minst. I början av projektet när resurser och möjligheten att påverka är som störst finns ofta för lite kunskap i projektgruppen för att kunna utnyttja detta maximalt. Att då använda sig av knowledge transfer eller kunskapsöverföring mellan team kan öka den initiala kunskapen eftersom man kan lära av liknande situationer och hur de löste utmaningar. Då ges en större möjlighet att påverkar i ett tidigt skede av projektet. Detta var den främsta anledningen till att jag har tittat närmare på detta under praktiken.


Utbytet mellan teamen

För att undersöka vilket lärande som sker mellan teamen på min praktikplats har jag intervjuat olika scrum masters för att få deras bild av situationen. De lyfter fram några exempel på när det fungerat bra men poängterar även att de gärna har ett större utbyte mellan teamen.

De bra exempel som lyfts fram är dels att det sker ett visst utbyte när teamen arbetar med att utveckla samma system. Vid vissa delar av utvecklingen krävs då ett samarbete och detta ser oftast ut så att en teammedlem från varje team arbetar tillsammans med en arbetsuppgift för att sedan återkoppla till det egna teamet om vad som har gjorts. När detta sker händer det att teamen får insyn i hur de andra teamen arbetar och detta ger inspiration som kan användas för att utveckla det egna arbetssättet. Ett annat bra exempel som lyfts fram är ett tillfälle då ett av teamen kom på ett sätt att undvika manuell hantering av en viss arbetsuppgift. Detta var något som scrum mastern ansåg vara användbart även för andra team och i samråd med övriga scrum masters valde hon att låta teamet presentera detta för fler team, både lokalt i Göteborg och för berörda team i USA. Detta var mycket uppskattat av teamen i Göteborg och ett utmärkt exempel på när en erfarenhet i ett team överfördes till andra team vilket gav upphov till en lärandemöjlighet. Det var dock mindre effektivt när det presenterades via videolänk för teamet i USA. Detta kan bero på att lärandet inte fungerar lika bra med det fysiska avståndet som en barriär, det kan exempelvis bli svårare att ställa följdfrågor eller följa upp presentationen efteråt när inga sådana naturliga tillfällen ges. Det kan också bero på att det var en annan arbetskultur på företaget i USA eller att deras arbetssätt skiljde sig mer ifrån hur de svenska teamen arbetade.

Ett exempel som visade på att det saknades vissa möjligheter för lärande mellan teamen var när en scrum master tog upp att det tidigare funnit tillfällen då scrum mastrarna har träffats och diskuterat sina arbetssätt samt erfarenheter, detta hade dock runnit ut i sanden på grund av omorganisationer. Han saknade detta och ansåg att det var ett bra tillfälle att lära av hur de andra teamet arbetar och även hur de har löst särskilt svåra problem. När jag pratar med övriga scrum masters och frågar om dessa sammankomster är samtliga positivt inställda till att ha sådana möten. Några hade varit med tidigare då dessa hölls och ansåg att det var ett bra tillfälle att lära av varandra. En av dem framhäver också nyttan av möten då det tillkommer nya scrum masters regelbundet och det kan vara användbart för dem att se hur de mer erfarna lägger upp sina daily och retrospektiv samt ge nya infallsvinklar till de äldre.


Dokumentation vs Kommunikation

Något som jag har läst en del litteratur om är just kunskapsöverföring, se referenser nedan för ett urval av det jag har läst. Något som dyker upp regelbundet i dessa texter är huruvida dokumentation av lärdomar och erfarenheter är att föredra eller om kommunikation och möten är det bättre alternativet. Ett exempel är Hellström, Malmquist och Mikaelssons text om något som kallas The Experience Engine, en studie som handlar om att decentralisera kunskapsöverföringen istället för att samla den centralt i form av en databas. I deras text förespråkas kommunikation i form av en knowledge broker som har kunskap kring vem som sitter på de erfarenheter och den kunskap som efterfrågas. Denna roll innebär också att koppla samman de som saknar kunskapen med de som har kunskapen för att dessa ska kunna mötas och överföra kunskapen via kommunikation.

När jag frågar scrum mastrarna kring deras syn på detta är samtliga skeptiska till allt för omfattande dokumentation, något som ligger i linje med att de arbetar med scrum där dokumentation är nedprioriterat. De lyfter även fram varför det i skulle fungera på deras arbetsplats. Ett av skälen som nämns är att dokumentation lätt blir ineffektivt och att det även snabbt blir inaktuellt efter lösningar på problem inom organisationen är väldigt situationsanpassade. Ett annat skäl är att teamen arbetar väldigt olika och har olika kompetenser vilket gör att en lösning som fungerade i ett team inte rakt av kan tillämpas i ett annat. Om man istället träffas och diskuterar sina arbetssätt och lösningar kan man få fram de bakomliggande tankarna och anpassa detta för att sedan passa det egna teamet.

Det var allt för den här gången och i nästa inlägg som även är det sista kommer jag att se över möjligheterna att överföra några tankar från mina tidigare VFU-platser till denna eller tvärtom. På återseende!

/Sara

Referenser för den som är mer intresserad:
Rebane, H. 2013. Säkerställa kunskapsöverföring vid agil systemutveckling: Hur Knowledge Management bör samspela med agila metoder.

Wittenstam, M., & Jonsson, M. 2015. Hur överförs kunskap i agila systemutvecklingsprojekt? En fallstudie i hur Scrum används för att säkerställa kunskapsöverföring.

Enigk, E., & Gustafsson, L. 2015. Framgångsrik kunskapsöverföring i och mellan projekt – En studie av projektledares kunskapsöverföring inom Locum AB.

Hellström, T., Malmquist, U., & Mikaelsson, J. 2001. Decentralizing knowledge: Managing knowledge work in a software engineering firm. The Journal of High Technology Management Research, 12(1), 25–38.

Sprintavslut, retrospektiv och feedback

Nu är det bara några dagar kvar till ett juluppehåll för min del och det betyder även att en här bloggen tar en liten paus. Men först ska jag berätta om vad jag har sysslat med den här veckan, nämligen att sitta med under retrospektiv med några olika team samt pratat med scrum masters om deras syn på lärandet inom deras team.

Sprintavslut och retrospektiv

Dessa möten är en del av Scrumupplägget och sker enligt ramverket efter varje sprint, se bilden nedan för att fräscha upp minnet av Scrum.

ScrumLargeLabelled

(Hämtad från http://www.mountaingoatsoftware.com/agile/scrum/images)

Jag har under praktiken suttit med och observerat dessa aktiviteter för några olika team och upplägget varierar beroende på vem som är scrum master. Sprintavsluten som jag har varit med på har varit en sammanfattning av vad som har blivit gjort under sprinten, om något inte hann bli klart och hur teamet ligger till i förhållande till sin backlog, alltså de uppgifter som skulle genomföras. Detta blir som en utökad variant av daily. Det sker även större sprintavslut där samtliga team som arbetar med att utveckla samma system redogör för vad de har gjort under sprinten för att få en överblick över hela systemutvecklingen. Dessa tillfällen fyller en funktion ur ett ledarperspektiv utifrån det jag har sett. Det fungerar som en avstämning och ett kontrolltillfälle för de som leder teamen vilket ger dem bättre förutsättningar att planera inför framtiden.

Retrospektiven är mer inriktade mot lärande inom teamet. Dessa är en återblick på den föregående sprinten där teammedlemmarna från ta upp positiva och negativa reflektioner av arbetet som varit och tillsammans med scrum mastern formuleras åtgärder för att nästa sprint ska fungera ännu bättre. På de retrospektiv där jag har deltagit har upplägget varierat en del och det är i hög grad upp till scrum mastern hur detta läggs upp samt hur ofta detta sker. På ett möte utgick teamet ifrån en tidslinje, som symboliserade den 3 veckor långa sprinten, där de fick skriva upp sina reflektioner på post-its som de sedan satte upp på tidlinjen där de ansåg att det uppstod. Sedan diskuterade teamet utifrån detta och kom fram till åtgärder som skulle göra att nästa sprint fungerade bättre. Ett annat team utgick istället från ett dokument där de hade fyra punkter: Positive reflections, negative reflections, needs to improve och actions. De började med att titta på föregående retrospektivs needs to improve och diskuterade huruvida detta hade uppfyllts. Sedan gick de vidare med att ta upp reflektioner och utforma nya needs to improve och actions.

Feedback

Nu vill jag passa på att koppla båda dessa aktiviteter till en text som behandlar feedback och dessa betydelse, nämligen The power of feedback av John Hattie och Helen Timperley. Där nämner de blanda annat en modell med följande tre frågor:

  • Where am I going?
  • How am I going?
  • Where to next?

Syftet med detta är att fokusera på att ge feed up, feed back och feed forward, något som Hattie och Timperley menar skapar en optimal lärmiljö. Jag anser att samtliga av dessa adresseras i någon mån under sprintavslut, retrospektiv och daily. Teamet har ständigt ett antal delmål som ingår i sin sprint backlog som visar dem vart de är på väg samt ett övergripande mål om ett system som ska lanseras (Where am I going?). Under daily får de även berätta hur det går samt hur de ligger till i förhållande till sin tidsplan (How am I going?). Detta är även något som dyker upp på sprintavslut när de diskuterar hur de ligger till samt under retrospektivet där teamet reflekterar över sin insats. Under retrospektivet får de även utveckla egna önskemål om hur de ska förbättra sitt arbete samt vad som ska göras under nästa sprint (Where to next?).

Hattie och Timperley pratar även om fyra olika nivåer av feedback. På min praktikplats sker detta framförallt på den nivå som de väljer att kalla Feedback About Self-Regulation, vilket innebär att personen eller i detta fallet teamet själv reflekterar över hur de presterar i förhållande till deras mål och på så vis skapar sin egen feedback kring hur det går och vad som kan göras bättre. Både daily och retrospektiv syftar mycket till att teamet själva värderar sin egen insats och på så vis lär sig utifrån det.

Det var allt för den här gången. Nu vill jag passa på att önska en god jul och på återseende i början av 2016!

/Sara

Referenser för den som är mer intresserad:

Hattie, J. & Timperley, H. 2007, “The Power of Feedback”, Review of Educational Research, vol. 77, no. 1, pp. 81-112.

Lärande och ledarskap i teamen

Mer om daily

Den senaste tiden har jag försökt vara med på så många daily som jag har kunnat och fått se fyra olika team göra sin dagliga avstämning. Det har varierat relativt lite i upplägget mellan de olika teamen, en orsak till detta kan vara att scrum som ramverk ger vissa direktiv för hur ett daily ska hållas. Samtliga har lagt upp det efter de tre rekommenderade frågorna:

  • Vad har du gjort sedan det senaste mötet?
  • Vad planerar du att göra tills nästa möte?
  • Vad finns det för eventuella hinder på vägen?

Det finns vissa variationer i hur mycket den som är scrum master styr gruppens samtal och även i hur stor del av samtalet som är monolog kontra dialog under det korta mötet. Baserat på min tolkning som jag presenterade i det förra blogginlägget, att detta möte delvis syftar till ett socialt lärande så uppfattar jag att dialogen gynnar detta i högre grad. Monologen blir lätt en redovisning riktad enbart mot scrum mastern medan i de fall då dialog uppstår så är samtalet riktat mot alla deltagare. Monologen fyller dock ett syfte ur ett ledarskapsperspektiv då detta blir en bra uppföljning för scrum mastern kring hur teamet ligger till i förhållande till den sprint de är i, alltså vilka uppgifter som är klara och vilka som måste arbetas mer med. Sammanfattningsvis så tror jag att daily är väldigt användbart för att leda ett projekt då det ger mycket återkoppling kring hur teamet ligger till i förhållande till sin målsättning. Detta är användbart både för den som leder teamet men även för medlemmarna i teamet som ser tydligt vad som behöver göras och hur de ligger till tidsmässigt. Ur ett lärandeperspektiv finns inslag av socialt lärande genom att medlemmarna kan lära av varandra hur man löser problem samt få input på förslag på hur de kan lösa sina egna problem. Det är dock väldigt korta stunder och det blir svårt att skapa ett djupare lärande från detta. Jag kommer snart även att vara med vid sprintavslut och retrospekt, kanske finns det mer tillfällen för lärande att upptäcka där!


Lärandet bortom daily

Förutom dessa daily arbetar även teamet dagligen med lärande på andra sätt, det är jag övertygad om. Jag har samtalat med några scrum masters för att få höra deras syn på lärandet inom och mellan teamen. Då framkommer att de alla ser potential till förbättringar och ett ökat lärande men att de har redan vissa metoder för att främja lärande. En person nämner just retrospektiven som en chans att lära sig av det som gick bra och mindre bra i den föregående sprinten, dessa erfarenheter används då för att förändra arbetsprocessen inför kommande sprint. Eftersom en del av manifestet för agila arbetssätt lyder ”Fungerande programvara framför omfattande dokumentation” sker ingen utförlig dokumentation av dessa lärdomar utan det som framförallt dokumenteras är just det framtida arbetssättet som då präglas av lärdomarna som diskuteras under retrospektivet. Lärande bygger alltså på en trial and error-princip där teamet lär sig av de misstag som gjorts. En av de personer jag talat med som var scrum master hade även ett eget exceldokument med best practice för sitt team som innehöll direktiv kring hur de skulle arbeta, motivering till detta direktiv samt feedback från övriga teammedlemmar. Motiveringarna var främst kopplade till erfarenheter som fungerat bra och mindre bra och feedbacken var en möjlighet för alla i teamet att ge sin syn på saken och komma med ytterligare förslag. Detta ser jag som ett försök från scrum mastern att leda sitt team till att lära av sina erfarenheter med en stor vikt kring konsensus gällande dessa direktiv.


Konsensus i teamen

I kursen Learning and Leading in dysfunctional organisations har vi läst en text av Goleman (2000) där sex typer av ledarstilar beskrivs. Det jag har sett prov på när det gäller scrum masterns ledarroll är att den är typsikt demokratisk oavsett vilket scrum master jag har observerat och pratat med. Den demokratiska ledaren skapar konsensus genom deltagande enligt Goleman och är mest användbar när ”a leader is himself uncertain about the best direction to take and needs ideas and guidance from able employees.” (Goleman 2000, 85). I de team jag har tittat på innehar medlemmarna olika kompetenser och det går inte att säga att scrum mastern är extra insatt eller har särskilda kunskaper inom området, alltså skulle jag säga att den demokratiska ledarstilen är optimal i sammanhanget. Att det är väldigt små skillnader i hur de olika scrum masters agerar tror jag beror på att de riktlinjer som finns för scrum och scrum mastern är satta just för att skapa ett demokratiskt ledarskap, åtminstone när scrum mastern betraktas som att inneha en ledarroll. I samband med detta vill jag också nämna att detta konsensus är gäller i stort när man arbetar med scrum eftersom samtliga som deltar i teamen har accepterat arbetsgången som följer med scrum, detta kan jämföras med att ställa upp spelregler i början av en lektion eller ett möte för att nå konsensus. Spelregler pratade vi om i kursen Leda individ och grupp och dessa syftade till att skapa ett samförstånd för att alla inblandade där det är viktigt att alla får vara med att forma dessa för att även känna sig motiverade att följa dem. Även om detta inte finns uttalat på företaget så uppfattar jag att vissa spelregler kommer automatiskt när man arbetar med scrum samt att teamen själva har satt upp vissa regler för att skapa konsensus.

Detta spretiga inlägg får avsluta läsvecka 6 och julen känns otroligt nära. Det är dock en hel läsvecka kvar innan julledigheten och under den kommer jag att få vara med på retrospektiv och eventuellt ett sprintavslut. Spännande! Vi hörs då.

/Sara

Referenser för den som är mer intresserad:

Goleman, D. 2000, ”Leadership that gets results”, Harvard Business Review, vol. 78, no. 2, pp. 78-90.

Scrum och daily

Nu var det ett tag sedan jag skrev något men det betyder inte att det inte händer något här på praktiken. Den senaste veckan har jag dock befunnit mig i Småland några dagar, bland annat för att inspirera tjejer på högstadiet att läsa teknik på gymnasiet. Även om det var otroligt roligt och viktigt så kommer detta blogginlägg inte handla om det utan om de aktiviteter jag har fokuserat på under den senaste tiden på företaget, nämligen något som kallas daily.


Scrum

Som jag skrivit tidigare har jag valt att fokusera på några team som ingår i Product Creation på företaget. Närmare bestämt är det fyra olika team som jag har kontakt med och dessa arbetar med mjukvaruutveckling eller produktutveckling. Dessa arbetar agilt, vilket syftar på rörlighet och flexibilitet, något som sammanfattas enligt följande manifest:

Individer och interaktioner framför processer och verktyg
Fungerande programvara framför omfattande dokumentation
Kundsamarbete framför kontraktsförhandling
Anpassning till förändring framför att följa en plan

(Källa: http://agilemanifesto.org/iso/sv/manifesto.html)

På min praktikplats tillämpas detta genom scrum, för att läsa mer om detta spännande arbetssätt finns exempelvis boken The Scrum Culture: Introducing Agile Methods in Organizations (Miximini, 2015). Detta innebär att det finns en produktägare som bestämmer vad som behöver göras och hur detta ska prioriteras. Det finns även en scrum master som fungerar som en coach för teamet och ser till att den lista som produktägaren levererar på önskemål även uppfylls. Sedan finns även själva utvecklingsteamet som har olika kompetenser och arbetar med att uppfylla de önskemål som finns. Först och främst har jag fått arbeta med att sätta mig in i detta arbetssätt genom att läsa texter kring ämnet och prata med de som är delaktiga i teamen för att förstå upplägget.

ScrumLargeLabelled(Hämtad från http://www.mountaingoatsoftware.com/agile/scrum/images)

Bilden ovan visar på arbetssättet och den hjälpte iallafall mig att få en tydligare bild av hur det faktiskt fungerar så är kommer en kort genomgång. Product backlog är samtliga önskemål som finns på det som ska utvecklas, dessa kan vara oändligt många men de måste prioriteras vilket görs av produktägaren. Sedan väljs några av dessa ut som teamet ska fokusera på under en begränsad tidsperiod, en så kallad sprint. Dessa blir då sprint backlog. Sprinten pågår under 2-4 veckor och under denna tiden hålls daily scrum varje dag för att stämma av hur teamet ligger till i förhållande till önskemålen som finns i sprint backlog. När sprinten är slut hålls dels ett sprintavslut där en sammanställning görs av vad som är klart och hur arbetet fungerat. Det hålls även ett retrospektiv där teamet ser tillbaka på sprinten och försöker lära sig något av det för att sedan utveckla sina arbetsmetoder inför nästa sprint. Som sagt, detta var en snabb genomgång och det finns mycket att läsa om ämnet om man är mer intresserad.


Daily

Jag har under den senaste veckan fokuserat på en av aktiviteterna som ingår om man arbetar med scrum, nämligen daily scrum. Detta är en daglig avstämning på maximalt 15 minuter där alla i teamet pratar om vad de gjort sedan det senaste mötet, vad de planerar att göra framöver och vad det eventuellt finns för hinder på vägen. Scrum mastern leder detta möte och använder det för att stämma av hur teamet ligger till i förhållande till sprint backlog. Ur ett ledarskapsperspektiv är det tydligt att scrum mastern har en ledarroll och denna utövas främst under dessa daily där scrum mastern kan stämma av hur alla ligger till och utifrån den utöva ett anpassad ledarskap efter behov i teamet. Det är dock en väldigt avslappnad ledarroll som jag har sett prov på och ledarna blir en väldigt naturlig del av teamet utan att någon tydligt hierarki syns. Detta liknar den ledarstil som förordas av Alvesson och Svenningsson i texten ”Managers doing leadership: The extra-ordinarization of the mundane”. Där betonar de vikten av att en ledare lyssnar och småpratar något som dessa scrum masters verkar vara duktiga på.

Det jag främst har haft fokus på under dessa möten har dock varit möjligheterna till lärande. Jag anser att det finns relativt goda möjligheter för lärande under dessa möten, speciellt om man utgår ifrån det sociala perspektivet på lärande som nämns i Perspektiv på lärande (Phillips & Soltis, 2014). Där finns ett citat som jag tycker tydligt beskriver just detta: ”Således ligger enligt Dewey nyckeln till verkligt lärande i ändamålsenlig aktivitet i sociala sammanhang”, där John Dewey är en av dem som lyfter fram att socialt samspel utgör en bra grund för att lära av varandra. Under daily scrum samlas gruppen och diskuterar dels vad de arbetar med men även de problem som uppstått. Detta ger utrymme för alla att lära av varandras aktiviteter, problem och även kunna hjälpa varandra att överkomma hinder. På många sätt liknar det vissa grupparbeten som jag sett prov på i skolans värld. Där är också den sociala aspekten av lärandet en viktig del och läraren har en mer handledande roll, speciellt i teknikämnet. Precis som scrum mastern blir lärarens uppgift att ha en översikt över arbetsgången och vägleda i de fall där det behövs stöd, den stora skillnaden är dock att läraren även förväntas förmedla kunskapen om arbetssättet och metoderna medan teamen redan bör ha grundläggande kunskap om detta och därför behöva mindre sådant stöd.

Framöver kommer jag genomföra några intervjuer med scrum masters och deltaga i fler daily för att få en ännu bättre bild av hur lärandet fungerar på företaget. Vi ses då!

/Sara

Referenser för den som är mer intresserad:

Maximini, D., SpringerLink (Online service) & SpringerLink (e-book collection) 2015, “The Scrum Culture: Introducing Agile Methods in Organizations”, 2015th edn, Springer International Publishing, Cham.

Alvesson, M. & Sveningsson, S. 2003, “Managers doing leadership: The extra-ordinarization of the mundane”, Human Relations, vol. 56, no. 12, pp. 1435-1459.

Phillips, D.C. & Soltis, Jonas F.. 2014. “Perspektiv på lärande”. 2 uppl. Lund. Studentlitteratur AB

 

Hur ser organisationen ut?

Nu har redan den tredje veckan av praktiken avklarats men det är egentligen bara den andra veckan när jag faktiskt har varit på plats på företaget och kunnat sätta mig in i deras organisation lite bättre. Både den första och den andra veckan har dominerats av att lösa alla praktiska detaljer som ska göra det möjligt för mig att få kontakt med rätt personer på företaget. Det har handlat om allt från att hitta en kontorsplats, fixa en dator och framförallt att ge mig ett konto med tillgång till intranätet och email för att kunna kontakta de personer jag vill observera. Min handledare har hjälpt mig med detta men det handlar mycket om att få tag i rätt person som kan ordna respektive sak och detta har tagit en del tid. Nu är dock allting på plats och jag har kunnat maila de personer som jag vill träffa under min praktik och ska planera in tillfällen som passar under de kommande veckorna.

Min tidigare erfarenhet från skolpraktikerna har varit att det även där kan ta en del tid att lösa dessa praktiska bitar men då har det varit enkelt att personligen söka upp personen man vill kontakta och be att få auskultera eller liknande. Nu har jag blivit lite låst av att inte vara ”inne i systemet”. Som tur var har jag haft andra uppgifter jag har kunnat syssla med! Eftersom tanken är att jag dels ska se hur företaget i dagsläget arbetar med lärande och ledarskap och dels ge förbättringsförslag har jag under de första veckorna ägnat en del tid åt att göra en litteraturstudie. Denna har fokus på kunskapsöverföring mellan projekt och individer inom en organisation, något som ska hjälpa mig att besvara frågeställningen som nämnde i det förra inlägget: ”Hur kan erfarenheter från projekt och team effektivt omvandlas till en lärdom för berörda personer inom företaget?”. Mer om vad den studien har gett kommer senare, först en liten tydligare beskrivning av min praktikplats.


Organisationen

Företaget är en del av en större koncern som finns i stora delar av världen men den enhet jag är på har sin bas här i Göteborg. Denna enhet är uppdelar i flera olika avdelningar och organisationen illustreras enligt bilden nedan.

Nederst i bild finns de stödfunktioner som krävs för att organisationen ska fungera, exempelvis IT-avdelning och HR. Överst finns dels den ledande enheten, managementet, samt de övergripande funktionerna som kvalitetsbedömning och miljöbedömning. I mitten syns de avdelningar som arbetar med att faktiskt utveckla lösningarna och sälja dem till kunder. Dessa avdelningar får input ifrån intressenter som i bilden exemplifieras i form av anställda, samhället, investerare och leverantörer och output blir vad de faktiskt levererar till kunderna. Utifrån denna bild så kommer jag att fokusera på avdelningen Product Creation och de team som finns där.


Skillnad i ledarskap, eller?

Enligt bilden så skulle det gå att tolka som att all typ av management, alltså ledning, kommer ovanifrån till Product Creation men det är inte den bild jag har fått efter att ha pratat med min handledare. Inom varje avdelning finns det också ledare och inom varje grupp på varje avdelning finns det ledare. Hela organisationen är uppbyggd av olika nivåer av ledare som ju högre upp i organisationen de finns desto fler personer har de ansvar för. Som novis i företagsvärlden har jag ändå en bild av att detta är den dominerande strukturen och något som används för att säkerställa att det alltid finns någon som tar det yttersta ansvaret för varje del av organisationen. Om vi istället jämför detta med skolans värld så finns det väldigt stora kontraster. Låt oss ta Polhemsgymnasiet som en jämförelse, den skola där jag spenderade min första praktik på Lärande och Ledarskap, som har 75 anställda. Det finns tre rektorer vilka har, som jag uppfattade det, samma befogenheter och befinner sig på samma nivå i organisationen. Utöver detta finns inget tydligt uppdelat ledarskap. Dock finns självklart fler ledarnivåer ovanför rektorerna i form av områdeschef och skolchef men dessa får en avlägsen roll eftersom de ej finns på plats på skolan. Då är frågan om skolor behöver mindre styrning? Eller kan man se varje enskild lärare som en chef över sina elever? Det skulle innebära att alla anställda på en befinna sig i en ledarposition om man bortser från de elever som går på skolan.

Att en skola behöver mindre styrningen tror jag inte stämmer utan styrningen finns där men den kommer inte från närmaste chef som den ofta gör på ett företag. Istället finns väldigt mycket styrningen ifrån den högsta nivån, nämligen politiken och skolverket. Lärarens arbete utgår i hög grad ifrån de styrdokument som finns, som centralt innehåll och kunskapskrav. Dessa har vi fått studera i tidigare kurser på Lärande och Ledarskap och om du som läsare är obekant med hur sådana styrdokument ser ut kommer ett exempel på hur det ser ut för kursen Teknik 1 här.  Sådana tydliga riktlinjer finns ej på företag och att då delegera uppgifter genom olika nivåer av chefer blir ett sätt att styra arbetet.

De kommande veckorna kommer jag delvis att studera hur detta ledarskap utövas i praktiken och fler jämförelser med skolvärlden är att vänta. Vi hörs då!

/Sara

Första mötet

Det allra första som skulle göras i inledningen av denna praktiken var att hitta någonstans att faktiskt kunna studera lärande och ledarskap, nämligen en praktikplats! Detta är lättare sagt än gjort när man är mitt uppe i en hektisk läsperiod med inlämningsuppgifter och tentor framför sig. Men slutligen fick jag napp hos ett företag som passar min profil väldigt bra eftersom de arbetar med produktutveckling i Göteborg och då bokade vi in ett första möte för att se över möjligheterna till praktik.


Det första mötet inträffade under vår tentavecka, så jag fick en välbehövlig paus i tentaskrivandet och åkte ut till företaget för att möta upp min eventuella handledare. Tidigare har vi gjort två praktiker på gymnasieskolor och en praktik på ett företag. Redan när man stiger innanför dörrarna märker man den tydliga distinktionen mellan dessa två världar. På en gymnasieskola kommer du ofta in i någon slags korridor eller uppehållsrum fyllt med elever och man får leta sig vidare mot lärarrummet för att möta upp sin handledare. På de företag jag har haft min praktik har man mötts av en relativt pampig entre med en reception där man ska kunna redovisa vem man ska ha möte med och även skriva in sig i deras system. Det verkar helt klart finnas andra behov för att ta emot besökare och ha en struktur kring detta inom företagsvärlden.

Under mötet berättade jag mer om kursens upplägg och praktikens syfte och min handledare pratade om vilka områden som det skulle vara intressant för dem om jag tittade närmare på. Vi kom då överens om att jag ska fokusera på det lärande som sker under och efter projekt och i de team som finns på företaget. I dagsläget verkar varje team dra nytta av sina egna erfarenheter från respektive uppdrag men det finns lite eller inget utbyte alls av dessa erfarenheter mellan de olika teamen. Här såg min handledare en potential att utveckla lärandet genom att göra sådan lärdomar från erfarenheter tillgängliga för samtliga personer som kan ha nytta av dem. Vi både var nöjda med den lösa plan som lagts upp och därmed hade jag även löst en praktikplats!

Min första uppgift efter detta möte var att fundera kring en lämplig frågeställning som kunde fungera vägledande för mig under praktiken. Frågeställningen är ett sätt att ha ett tydligt fokus och därmed göra praktiken mer meningsfull. Efter lite bollande fram och tillbaka kom vi fram till följande frågeställning som utgångspunkt:

“Hur kan erfarenheter från projekt och team effektivt omvandlas till en lärdom för berörda personer inom företaget?”

Med avstamp i denna frågeställning kommer jag nu att planera min praktikperiod och i nästa inlägg kommer jag att beskriva organisationen på företaget lite noggrannare så att ni kan förstå hur min verklighet på praktiken ser ut. Vi hörs då!

/Sara

En liten introduktion

Välkomna till denna blogg! Här kommer jag att skriva om min upplevelse av hur företag arbetar med lärande och ledarskap i samband med en kurs som är en del av programmet Lärande och Ledarskap, en master på Chalmers. Mer specifikt så kommer jag att göra en praktik inom en organisation som sysslar med att utveckla trådlösa företagslösningar och på plats hjälpa dem med att se över hur de tar tillvara erfarenheter och drar lärdomar av dem.


Vem är jag? 
Jag heter Sara Eriksson och har under tre år läst Teknisk Design på Chalmers. När jag sedan stod inför att välja ett masterprogram kände jag att det var dags för en ny utmaning och fick då upp ögonen för Lärande och Ledarskap. Nu läser jag det femte och sista året av mina civilingenjörsstudier och har samlat på mig erfarenheter av både produktutveckling, pedagogik, ledarskap och kommunikation. Därför ska det nu bli spännande att få studera samtliga av dessa områden på praktiken och se hur man arbetar med att lära och leda inom produktutvecklingsbranchen.


Praktikens syfte
Vad är då hela poängen med denna praktik? Vi har tidigare under utbildningen fått testa på att vara gymnasielärare i samband med två olika praktikperioder och nu är tanken att vi ska utöka vår förståelse för lärande och ledarskap genom att se dessa aspekter från ett annat perspektiv, i mitt fall genom att undersöka hur det ser ut i företagsvärlden. För att göra det ännu tydligare vad syftet är kan man titta närmare på våra kursmål:

Jag skall efter praktiken kunna:

1. Reflektera över skillnader mellan de olika VFU-erfarenheterna och koppla detta med både teori och med din egna styrkor och svagheter.
2. Analysera och hantera sociala relationer och skeenden.
3. Identifiera avgörande kriterier för att utöva ledarskap
4. Ge konstruktiv kritik/återkoppling.
5. Överföra kunskaper och arbetssätt mellan olika miljöer, t.ex. överföra strategier för att skapa lärandemiljöer mellan olika organisationer.

(Källa: http://www.math.chalmers.se/Math/Grundutb/CTH/mve390/1516/)


I den här bloggen kommer ni att kunna följa mina tankar kring vad jag upplever på praktiken och mer generella tankar om hur lärande kan ske på ett företag. I nästa inlägg kommer jag formulera en frågeställning som kommer utgöra grunden för min praktikperiod. Hoppas ni vill komma tillbaka och läsa mer då!

/Sara