Tråkigt avslut på en lärorik praktik

Veckorna börjar lida mot sitt slut, och detta blir således mitt sista blogginlägg. Känns därför extra tråkigt att avsluta bloggandet med detta ämnet, men det var lite det som stack ut under den gångna veckan; rasism.

Det var under en lektion jag och undervisande lärare överhörde en elev “skämta” gentemot en annan elev genom att använda sig av en stereotypiskt uttryck gällande en annan etnisk folkgrupp (som ingen av eleverna tillhörde). Det tog några sekunder för läraren att haja till på vad som sades, men hen var därefter ganska snabbt framme och tillrättavisade eleven. Därefter följde en diskussion gällande varför det inte var ok att uttrycka sig på det sättet. Men det kändes till slut som att eleven nästintill gav med sig bara för att läraren skulle gå därifrån. Efter lektionen förmedlades vad som hade hänt till elevens mentor som även hen tog upp det med eleven i fråga (hur det samtalet gick har jag tyvärr ingen insikt i).

Resten av dagen förflöt hyfsat normalt med undantaget att kollegiet i mångt och mycket delade med sig av liknande händelser som de varit med om som lärare. Det de cirkulerade kring var för det mesta hur svårt det är att faktiskt få elever att förstå vad de ger uttryck för eller att få eleverna att förändra sitt beteende.

Eftersom jag själv är del av en minoritet så har jag självfallet stött på situationen på olika sätt förut, men det har aldrig tidigare hänt vid ett tillfälle där jag är en av få vuxna i rummet, och resterande ~20 personer är unga elever. Det är en erfarenhet jag tidigare saknat, men det blev på något sätt så påtagligt hur skolmiljön skiljer sig från resterande samhället/arbetslivet. Utanför skolan så finns det en tydligt sätt kring hur olika kränkningar eller liknande hanteras, och i arbetslivet får det (förhoppningsvis) ganska snabbt mothugg eller konsekvenser när vissa åsikter yttras. Men det är som att det i skolan inte finns samma regler. Vi har alla läst/hört om de tillfällen där utsatta tvingas byta skola eller där lärare inte har möjlighet att hantera situationer i klassrummet som uppstår. Det är på något sätt som att elever ibland känner som att de inte har något att förlora på grund av sättet de beter sig.
Istället för att involvera föräldrar måste lärare, eller stödorganisationen runtomkring, hantera samtalet med eleven för att markera att beteendet inte är acceptabelt på något sätt, men sättet det görs på känns för mig alltför mjukt och ofta verkningslöst.

När det hela skedde så gick det ganska snabbt, men när jag reflekterar i efterhand så kan det hela sägas vara en konflikt, men istället för att vara mellan två personer så är det mellan en elev och skolans/samhällets värdegrund. Det gör det svårt att argumentera kring, men jag ska ändå göra ett försök att koppla till kursen “Leda individ och grupp” där vi diskuterat just konflikthantering. I kursen fick vi höra att det finns 4 grundformer för konstruktiv konflikthantering, alla med sina olika för och nackdelar. Dessa är dialog, diskussion, procedurer och överkörning. I ovan exempel kan det hittas 2 av dessa, nämligen både diskussion och överkörning (och även en gnutta av procedur). Läraren började med diskussion just för att övertyga eleven om vad som är acceptabelt och inte att säga. Detta används när det känns som att den andra parten är mottaglig för argument, men med tanke på att detta skedde i ett klassrum med andra elever bredvid finns det risk att eleven i själva fallet inte alls var särskilt mottaglig för argumenten. När tiden rann ut och det inte kändes som att diskussionen fått önskad effekt övergick det istället till överkörning, där läraren på grund av sin maktposition hade möjligheten att tydligt markera för eleven att det inte var tillåtet. Vilken effekt detta fick i slutändan är dock väldigt oklart, detta dels eftersom att läraren må vara i en officiell maktposition men i själva verket är eleverna medvetna om att det finns en väldigt begränsning kring vilka konsekvenser det hela skulle kunna leda till. Efter att lektionen avslutades lyftes det även “upp en nivå” till diverse personal runtomkring, vilket är förenligt med det som jag ovan kallade procedurer.

För min egen del kändes det ovanligt tungt/svårt att skriva detta inlägget i förhållande till de tidigare, men hoppas ändå jag har lyckats förmedla allt jag ville.

Tack för att ni har läst!

Lärande och ledarskap?

Det som är extra speciellt med skolan (ingen specifik) jämfört med andra arbetsplatser är att nästan alla i Sverige har erfarenheter av den, och ännu fler har sina egna åsikter när det kommer till lärandet i klassrummet. Detta stämmer desto mer in på oss som någon/några gånger har valt att stå längst fram för att leda undervisning. Vad är en bra lärare? En bra ledare? Hur ska lektionen läggas upp för att skapa bästa förutsättning för lärande? Därför väljer jag nu att istället fokusera detta inlägget på lärandet och ledarskapet som sker i organisationen, för de anställda, snarare än i klassrummet som det så ofta hamnar på när det talas om skolan.

Vad gäller det pedagogiska lärandet i organisationen har jag tyvärr haft väldigt dålig möjlighet till att delta vid träffar som kunnat utveckla mina pedagogiska färdigheter. Det jag däremot har tagit del av har varit olika möten om organisationens struktur och, för mig, nya “metoder” runtomkring undervisningen (tex PH-samtal) som används på skola samt verktygen för planering och utvärderingar.

Jag har i stora drag deltagit vid 3 olika typer av möten; Arbetslagsmöten, ämneslagsmöten samt organisatoriska möten för hela skolan/koncernen.

Vid de två förstnämnda har fokuset på mötena legat på rent praktiskt innehåll. Det har varit allt ifrån information från ledningsmöten, inventeringar och annat som behöver ordnas inför nästkommande vecka/veckor. I de båda typerna av möten deltar endast kollegor som alla är lärare, vilket jag tror medför att det trots den rent formella ledarskapet som tilldelats arbets-/ämneslagsledaren så används det i de båda sammanhangen en arbets-/mötesstruktur som är väldigt informell. Erfarenhetsmässigt är det denna typ av ledarskap jag är van vid att se bland lärare, även om lärare alla är vana att ta an olika ledarskapsstilar i sin relation med eleverna så är de enda jag har sett kollegor emellan denna typ av ledning. Agendan sätts, och mötet/arbetet leds av ledaren men på ett sätt som medarbetare sinsemellan snarare än med någon annan form av ledarskap. Detta anser jag vara ett väl valt arbetssätt eftersom lärare majoriteten av tiden just är kollegor och en ändring av relationen däremellan skulle förändra den balansen och därför också påverka samarbetsförmågan kollegor emellan.

När det kommer till organisationens ledarskap, som i detta fall är rektor samt ledningsgrupp, så har jag hört rektorn nämna flera gånger att så mycket som möjligt i organisationen ska vara helt transparent för alla medarbetare. Detta har medfört att alla protokoll för möten inom ledningsgruppen görs tillgängliga varje vecka för medarbetare. Detta är något jag inte har någon erfarenhet kring i skolan då ledningsgrupper tidigare inte gjort på detta sättet. Samtidigt har rektorn valt att delegera beslutsfattande så långt det går. Ledarskapet på skolan påminner mig om det som skrivs av Claus Elmhodlt, Hanna Dauer Keller & Lena Tanggaard i Ledarskapets psykologi om det som kallas ”Delat ledarskap” där de olika arbetsgrupperna har stor autonomi och självbestämmande medan rektorn snarare arbetar med strategiarbete, motivation och visioner. Detta har såklart både fördelar och nackdelar, de förstnämnda ger medarbetare mer känsla av självbestämmande och kan därför skapa motivation för medarbetarna på arbetsplatsen. Nackdelarna som kan uppstå är dock att varje grupp behöver “uppfinna hjulet” på nytt samt att de kan avvika från det tilltänkta målet om ingen har full koll på det. För att maximera fördelarna men ändå minimera det negativa som kan uppstå är det viktigt med avstämningar mellan ledningsgruppen/rektorn och de diverse grupperna. Detta görs på ett bra sätt då det regelbundet sker avstämningar mellan de olika arbetsledarna på arbetsplatsen.

Spaced learning & Interleaving

Alla har en tanke om hur lärande går till, och ofta kan det kopplas på något sätt till en föreställning om vad man tror är de “optimala lärandeteorin”, vare sig man gör det medvetet eller inte.

Något som jag själv haft svårt att vänja mig vid på skolan är hur både elevernas och lärarnas scheman är planerade. De olika typerna av lektioner (föreläsningar och självständigt arbete först och främst) är alla 40 minuter långa, följt av 5 minuter rast mellan varje lektion (självklart längre vid lunch). Detta medför självklart att det blir fler lektionstillfällen i veckan för att eleverna ska få den garanterade undervisningstiden de har rätt till enligt skolverkets timplan. Själv har jag få egna erfarenheter av detta arbetssättet, men nu när det har sjunkit in lite och jag har sett mer så har jag försökt fundera över om det skulle kunna överenstäma, eller inte, med någon av de lärandeteorier som har diskuterats under utbildningen. Det har gått några år sedan det var färskt i mitt minne men det har redan från terminsstart gnagt i bakhuvudet tills jag under veckan kom på det! “Spaced learning” och “Interleaving”. Båda dessa är neurodidaktiska verktyg för att lagra kunskaper/fakta i långtidsminnet samt att förbättra möjligheten till att hämta informationen som finns där.

Den första av de två, spaced learning, handlar om att det inte bara är repetitivt inlärande som påverkar hur bra människor lär sig, utan för att öka effekten av det så krävs det att momenten är, precis som det engelska ordet antyder, uppdelade med pauser emellan (här krävs det ordentliga ”distraktioner” så att man inte fortsätter tänka på det man försöker lära sig). För bästa effekt krävs det att saker upprepas med längre och längre pauser för varje gång det gås igenom. På så sätt krävs det för varje gång att vi försöker (och kan lyckas) minnas tillbaka till något vi hört eller kunnat tidigare. Skulle detta användas som enda metod skulle detta krävas att eleverna emellan 2 moment (som behandlar samma information) skulle behöva ha rast eller vilande moment (till exempel aktiv vila ;)) innan repetition genomförs. Detta är dock inget som jag sett andra lärare använda eller själv använt på ett medvetet och planerat sätt. Istället har jag endast använt det under mina egna studier med diverse flashcards (väldigt användbart för faktabaserad inlärning). Frågan är då hur undervisningen skulle sett ut om läraren försökt använda sig utav spaced learning som verktyg som en del av elevernas långsiktiga inlärningsmetod. Ett förslag skulle vara att lektionen börjar med en genomgång från läraren (max 10 minuter), följt av en så kallad distraktion av något slag på 15 minuter och som sedan avslutas med samma genomgång, fast där eleverna istället är de drivande i att förklara innehållet. Rent krasst har jag svårt att se hur detta skulle implementeras, dels eftersom många elever troligtvis inte skulle kunna släppa fokuset kring informationen som ska läras och därför inte blir helt distraherade i pausen. Dessutom skulle detta kunna leda till en känsla av “slöseri” av tid om inte distraktionen på något sätt är meningsfullt för skolans roll. Jag känner själv medan jag skriver det här att det vrider sig i magen på mig bara tanken på att inte hinna med allt centrala innehåll som krävs under skolterminens gång….

Den jobbigaste känslan jag brukar ha som lärare, när det kommer till min planering, är att inte ha tillräckligt med tid. Detta gör som det nämndes ovan det ganska svårt att använda sig av spaced learning i undervisningen, då det inte är särskilt tidseffektivt när det efter några repetitioner blir mer tid som läggs till ”distraktioner” än vad som läggs på att lära sig. Tänk sedan om detta skulle användas i mer än ett ämne.
Därför kombineras det väldigt bra med det andra verktyget, nämligen interleaving. Här handlar det om att man även här har sett positiva effekter på långtidsminnet om inlärning av olika ämnen varvas med varandra. Det kan vara att man varvar studiepass med matematik och svenska, eller vilken kombination av ämnen som helst. Detta är något jag inte har några egentliga erfarenheter av, vare sig i arbetslivet/VFU eller i mina egna studier. Detta tänker jag mig kan dock vara svårt att få till på ett effektivt sätt, speciellt för yngre elever, om det inte finns ordentligt med självdisciplin (eller disciplin i klassrummet) eftersom det alltid finns en startsträcka när man påbörjar något nytt. För att kunna få till detta i en skolmiljö skulle det kräva oerhört mycket av hela kollegiet, och skulle nästan krävas att flera ämnen kombinerades och samkörde undervisningen för att få till både interleaving och spaced learning.

För den som är intresserad av att läsa mer kan jag verkligen rekomendera UCLA, Bjork learning and forgetting lab https://bjorklab.psych.ucla.edu/https://bjorklab.psych.ucla.edu/

Utvecklingssamtal eller så mycket mer?

Hej allihopa!

Denna gången tänkte jag skriva om något som jag tror är ganska ovanligt bland andra skolor; nämligen personliga handledningssamtal som sker varje vecka (japp!).

Ända sedan terminsstarten har jag varit på diverse introduktioner och hört olika tankar kring handledningssamtalet, men det har dröjt till nu innan jag känt mig tillräckligt införstådd för att faktiskt skriva om detta. Varje elev har helt enkelt varje vecka ett tillfälle där de sitter tillsammans med sin handledare och får handledning kring hens skolsituation. Sättet detta är tänkt att gå till på är genom att handeldaren tar ett coachande förhållningssätt där eleverna är de som pratar och handledaren lyssnar och ställer frågor.

Syftet med samtalet är flera; kortsiktigt säkerställer handledaren att eleven både fullföljer sin gångna veckoplanering samtidigt som hen har lagt upp och följer den nuvarande veckans planering. Långsiktigt försöker handledaren hjälpa eleven att själv förstå sig själv och på vilket sett eleven faktiskt lär sig på bästa sätt.

Kortsiktigt: Handledaren går tillsammans igenom föregående vecka i loggboken för att säkerställa att eleven hunnit med det hen planerat att göra, samt för att diskutera elevens utvärdering (som sker i slutet av varje vecka). I loggboken ska eleven ha utvärderat/reflekterat kring veckan som har gått utifrån de mål hen har satt upp samt den strategi eleven i början av veckan bestämt sig för att använda. Denna strategi har ofta valts i samråd med handledaren för att ge eleven möjlighet att utforska och reflektera kring sitt eget lärande.

Långsiktigt: Över tid har förhoppningsvis både eleven och handledaren fått en tydligare bild kring vilka valda strategier för lärande som har haft ett bättre utfall, och vilka som har haft ett sämre och därigenom har eleven förhoppningsvis lärt sig hur hen lär sig på bästa sätt.

Samtidigt som ramarna för syfte och målbeskrivningar kan vara ganska tydliga, så går det aldrig att frångå att de som jobbar inom läraryrket inte bara är pedagogiska verktyg som lär eleverna saker. De finns även där för att prata om allting som på något sätt kan påverka elevernas situation i skolan, så som hemförhållanden och fritid.

Samtalet som jag beskriver ovan påminner väldigt starkt om flera olika saker från utbildningen på lärande och ledarskap. Dels påminner samtalet om typiska projektmöten vi haft i projektkurser, förutom att det bara är 2 deltagare, där man varje vecka ses för att stämma av var “vi” befinner oss samt vad som behöver göras för att komma i mål där man har tänkt sig. Tänker man efter så kan man likställa elevens skolgång med ett 3 år långt projekt(!) (på högstadiet) med en väldigt massa delprojekt, som alla ansvaras för av en och samma projektmedlem, samt deras delmål och kravspecifikationer. Som om vi ska vara ärliga är väldigt krångliga att förstå.
Annars liknar upplägget i mångt och mycket upplägget som funnits just i utbildningen på lärande och ledarskap, om än i omvänd tanke. Många lektioner och diskussioner har tagit avstamp i mitt eget, och mina kurskamraters, lärande och vilka lärandeteorier som fungerat bäst för oss själva i olika sammanhang, för att på så sätt leda till hur jag som lärare kan lära ut på bästa sätt till väldigt många elever som alla lär sig på olika sätt. Är det Pavlov och behaviorismen som behövs, med snabb stimulans och belöningar som fungerar bäst för lärande? Eller John Dewey och pragmatismen, och deras tanke på att lärande hela tiden ska ske i ett sammanhang som går att koppla till samhället vi lever i? Eller Vygotskij och det sociokulturella perspektivet på lärande där lärande bäst fungerar i grupp där eleverna kan lära av varandra och deras olika kunskapsnivåer?
Flera av de metoder som lärande-toerierna som nämns ovan, och andra som jag inte nämnt, används i klassrummen runtom i Sverige (och världen) idag- Dock skiljer det sig otroligt mycket från lärare till lärare och ämne kring vilka metoder som används, medvetet eller omedvetet.

Men det som har slagit mig mest när jag funderat över handledningssamtalet är att kärnan är densamma som har genomsyrat min egen utbildning och följt med mig efteråt; Utvärdera och reflektera, reflektera och utvärdera.

Extra anpassningar

Hej allihopa!

Nu har första veckan med ordinarie undervisning klarats av, det har varit full fart och mycket nya rutiner rutiner att ta in, både för mig och eleverna såklart.

Denna veckan har vi även haft besök av en hörselpedagog från Göteborg stads centrala EHT (visste inte ens att det fanns!). Bakgrunden till besöket är att det finns en elev på skolan som är döv på ena örat, elevens vårdnadshavare har då varit i kontakt med stadens EHT, varpå de kontaktade skolan. Pedagogen pratade om vilka konsekvenser som ensidig dövhet kan medföra för eleven, samt vilka extra anpassningar vi som lärare kan göra.

Men för att problematisera det hela så vill inte eleven använda sig av hjälpmedel för att höra. Då blir det ännu viktigare för lärare att använda sig av olika strategier för att kunna hjälp eleven på bästa sätt. På grund av avsaknaden av hjälpmedel innebär det att eleven har svårt att höra varifrån ljud kommer, och vrider därför huvudet för att kunna rikta det mot ljudkällan, vilket kan göra att eleven uppfattas som att hen har svårt att sitta stilla.

Flera av strategierna som presenterades är sådana som vi diskuterat vid olika VFU-seminarier som strategier som främjar elevers lärande, vare sig de behöver extra anpassning eller ej, men som självklart blir extra viktig i denna situationen. En av strategierna som nämndes var att upprepa svaren som kommer från andra elever för att alla elever ska kunna höra svaret som ges.

Något jag inte visste om personer med nedsatt hörsel är de omedvetet använder olika metoder för att ändå “höra” vad som sägs. Det kan bl.a vara att personen tittar på munnen och försöker “se” vad som sägs, eller att den kan pussla ihop ord som den inte uppfattade genom att veta vad som pratas om. Detta innebär att elevens kognitiva resurser hela tiden används till att höra vad som sägs, vilket innebär att det helt plötsligt finns en begränsad möjlighet till att minnas eller lära sig det som sägs. Dessutom är det otroligt jobbigt att alltid ha igång sina tankar på det sättet, vilket tröttar ut hjärnan och kan skapa en stress hos eleven. Här finns det en mängd olika pedagogiska knep som skulle kunna användas som lärare, som vi både diskuterat och använt under de olika VFU-kurserna. Till exempel skulle det hjälpa eleven (och hens skolkamrater) om föreläsningsmaterial i någon form delades ut antingen innan eller efter lektionen. Men det är inte bara sådana strategier som skulle hjälpa eleven, På grund av att eleven inte bara har svårt att höra, utan även förlitar sig på sin syn så är det extra viktigt att fundera över var, och hur, eleven sitter i rummet. Förslagsvis på en plats där eleven ser läraren (även viktigt för läraren att tänka på var hen står och åt vilket håll hen pratar), men även så att eleven inte är riktad mot ett fönster som solen lyser in genom. Detta fungerar såklart i andra sammanhang än med denna specifika eleven, utan är såklart också användbart i den ordinarie undervisningen, men som vi fick höra på VFU-seminariet om specialpedagogik så kan placeringen av elever med många olika funktionsnedsättningar eller instuderingssvårigheter (som läs- och skrivsvårigheter) gynnas av bra placeringar i lektionssalen.

På mina tidigare VFU-platser har det också funnits uttalade anpassningar för vissa elever, men den stora majoriteten av anpassningar i undervisning har fokuserat på examinationer, oftast i form av extra tid eller hjälpmedel. Där jag är nu märker jag i matematiken att det är betydligt fler muntliga(/alternativa former) av examination och betydligt färre skriftliga. Detta tänker jag har både fördelar och nackdelar. Fördelarna är självfallet att vissa har det lättare med muntlig kommunikation än med den skriftliga, vilket då ger båda “grupperna” av elever en möjlighet att prestera. Nackdelen om det blir för få skriftliga inlämningar är att eleverna kanske inte får tillräckligt mycket feedback på just sin skriftliga kommunikation, vilket är där matematik ofta kommuniceras, och ofta är den som är svårare att få till helt korrekt.

Skolans upplägg

Hej allihopa!

Denna veckan har varit ganska kort för mig, har varit borta 2 dagar på grund av barnen, men eleverna har haft full upp med mycket information, olika grupp-stärkande övningar och ännu mer information. Men nästa vecka drar vi igång ordentligt med undervisningen (TAGGA!).

Hintade redan i första inlägget om att jag skulle skriva mer om skolans koncept. Det handlar som tidigare nämndes om att eleverna själva ska ta ansvar för och äga sitt eget lärande. Fokuset kommer matematik, men gäller såklart alla ämnen.

Enligt skollagen 10 kap. 5 §, och i förlängningen skolverket, är varje elev garanterad ett specifik mängd undervisningstid, både totalt men även i varje enskilt ämne. Hur detta fördelas på varje skola är sedan upp till varje rektor. Vid skolan är det bestämt att elever i årskurs 7 måste ha 5 matematiklektioner varje vecka. 3 av dessa är sedan start schemalagt utefter elevens undervisningsgrupp med sin lärare. Utöver detta MÅSTE eleverna i årskurs 7 välja 2 stycken så kallade workshop-pass (liknar räknestuga) som de schemaläggs till, för att nå upp till de 5 lektionspassen. Vid valet av workshop-pass har de väldigt få begränsningar (endast schemakrockar samt elevantal sätter stopp), och de kan välja vilken som helst av de tillgängliga passen med vilken som helst av de undervisande matematiklärarna. Viktigt att nämna är att valet de gjort är återkommande varje vecka och de kan inte ändra pass från vecka till vecka.

Till detta hör även att eleverna kan välja vilken matematiklärare de vill redovisa uppgifter eller genomföra prov med (om det inte är ett schemalagt tydligt prov), vilket sätter en stort krav på den likvärdiga bedömningen i kollegiet. I bla våra VFU kurser på olika gymnasieskolor i Göteborg med omnejd har det diskuterats hej-vilt studenter sinsemellan, men även med handledare och andra lärare i kollegiet gällande likvärdiga bedömningar. Vid bedömning av prov så är det relativt lätt att bedöma likvärdigt (inom skolenheten) om man väljer att bedöma några prov tillsammans. Vid muntliga examinationer, eller i klassrummen (även workshops) blir det desto svårare att hålla en likvärdig bedömning av de lika betygskriterierna (för var går gränsen mellan ett väl underbyggt resonemang och ett relativt väl underbyggt resonemang?). Var gränsen mellan de olika betygskriterierna går mellan de olika betygskriterierna kan en lärare bara använda sin professionella erfarenhet för och det kräver därför mycket gemensamt arbete mellan ämnesläraren för att klara uppdraget att göra en likvärdig bedömning för alla elever. Detta baseras endast på den enskilda lärarens professionella bedömning var gränsen går, och det kräver därför mycket gemensamt arbete mellan ämneslärare för att klara sitt uppdrag.

I de så kallade stegämnena (där matematik ingår, men inte NO) har eleverna möjligheten att själva sätta tempot för sitt eget lärande, de har även möjligheten (som nämndes ovan) att själva välja när de vill redovisa varje steg eller kapitel, både innan eller efter datumet den undervisande läraren har bestämt. Den spontana känslan jag som pedagog får till det kan summeras till; bye-bye klassiska salsprov. (Skämt åsido ser jag väldigt mycket fram emot att få titta närmre på hur det hela fungerar och reflektera kring upplägget igen senare.)
Eleverna måste självklart ta sig igenom de förväntade stegen på ett läsår, men får som sagt välja sitt eget tempo. Men de lämnas självklart inte att klara detta helt på egen hand; till sin hjälp har varje elev en personlig handledare som hen träffar 1 gång varje vecka. Handledarens uppgift är att stötta och vägleda sina elever att lägga upp både en kort- och långsiktig plan för sina studier. Detta görs genom att föra dialog och få eleven att själva reflektera kring hur hen ska lägga upp sitt skolarbete samt vilka strategier hen kan använda sig av för att skapa sig en struktur samt strategi för att lättare klara av sin utbildning. Handledaren har dessutom kontinuerlig kontakt med de olika ämneslärarna för att hålla sig uppdaterad om något skulle uppstå med eleven.

Uppstarten på skolan

Detta är första gången jag faktiskt fått ta del av förberedelserna inför ett helt läsår på detta sättet, praktikperioderna på programmet började först efter elevernas terminsstart och min första anställning (inom skolan) påbörjades även det efter terminsstart. Den första tiden på skolan har spenderats med flera olika områden;

  1. Strukturella/organisatoriska möten med hela kollegiet (lett av rektor bla)
  2. Arbetslagsmöten
  3. Ämnesplanering och ämneslagsmöten (både matematik och NO)
  1. Vid dessa möten har en mängd olika information gåtts igenom, det har varit allt från brandskyddsutbildning, (ha en brandvarnare i varje rum och en pulver 6:a i hallen!), till skolans kontinuerliga arbete. Efter att ha observerat rektorns ledarskap över den senaste perioden, slås jag över kopplingarna till diskussioner vi haft i kursen Learning and leading in dysfunctional organizations. Likt texten som lästes om Abrashoff (2002), It’s your ship, verkar tidigare ledarskap på skolan (endast ett halvår tillbaka som nya rektorn tillträdde) varit mindre lyckat. Nuvarande rektor har hela tiden valt att arbeta mycket med transparens och empowerment (också diskuterat i samma kurs) gentemot kollegiet. Det finns stor autonomi inom arbetslagen, inom ramar, medan ledningsgruppen endast lägger sig i där de måste.
  2. Vid arbetslagsmötena har det i första hand diskuterats upplägget för aktiviteter som rör hela arbetslaget (årskurs 7). Förberedelserna har självfallet handlat i första hand om att förbereda uppstartsveckan vad gäller elevernas förväntningar och introduktion till de olika ämnena, “lära-känna aktiviteter” och diverse saker som behövts ordnas inför terminsstart.
  3. Ämneslagsmötena har fokuserat på olika aspekter inom de olika ämnena. I matten har det främst handlat om att skapa en likvärdig bedömning av eleverna (detta eftersom eleverna vid många moment har möjlighet att välja vilken lärare de redovisar för!)
    Eftersom en stor mängd nya elever börjar på skolan i årskurs 7 behöver matematiklaget genomföra förkunskapstest för att bättre kunna optimera elevernas lärande, som diskuteras i artiklar som lästes i analyserande lärande (referens?).
    Med hjälp av resultat kommer även eleverna delas in i nivå-baserade grupper.
    Detta har, som diskuterats i flera av kurserna på lärande och ledarskap, både fördelar och nackdelar. Det viktigaste med valet som lärarna gjort har varit möjligheten att variera elevantalet och således kunna ha en mindre elevgrupp som får mer stöd och en undervisningsmetod som passar dem bättre.
    I NO(och SO)-laget har fokuset snarare legat på att lägga upp den långsiktiga planeringen. Detta eftersom kurserna, som nämndes i mitt första inlägg, läses samtidigt av framförallt NO och SO och har olika många beröringspunkter emellan dem. I vissa kurser kan den enda gemensamma kopplingen vara temat på kursen, medan i andra fall kan de överlappa betydligt mer för att skapa en mer bred förståelse för ämnet.

Valet av undervisningsmetodik är självfallet upp tall varje lärares egna preferenser, men skolan upplägg av undervisning tycker jag ligger i fas med de kognitivistiska, som diskuterats i analyserande lärande, tankarna om barns utvecklingsfaser. Där eleverna som är mitt i konkreta/formella operationernas stadie (beroende på årskurs) hela tiden får fokusera på en sak under kursen, tex broar, men får se på det ur flera olika synvinklar under kursens gång. I ovan exempel får de bland annat lära sig om broar i fysiken och olika krafter som påverkar det, men även i SO behandlar broar i de olika ämnena.

Inblick i verksamheten

Hej allihopa!
Jag heter Rickey, 27 år gammal, och har tyckt det varit dags att genomföra kursen Lärande och ledarskap i praktiken – breddning 7,5 hp. I detta inlägget ska jag försöka ge er en inblick verksamheten jag har min praktik på, hur den är organiserad och var jag kommer att befinna mig i den.

Jag genomför min praktik på en mellan- och högstadieskola i Göteborg. Skolan är en friskola, men är även del av en koncern med frekventa träffar med kollegor inom koncernen. Skolorna är uppdelade i mindre så kallade kluster baserat på deras geografiska placering, inom dessa kluster träffas frekvent både nyanställda, förstelärare och rektorer på de olika skolorna för att ta del av olika diskussioner och ny information (framförallt för nyanställda).

På skolan är det organiserat både med olika arbetslag (baserat på årskurs) och ämneslag. Jag kommer tillbringa min tid i båda dessa konstellationerna, NO- & matematikämneslagen (eftersom det skulle vara mina ämnen om jag i framtiden valde att arbeta på högstadiet). Dessutom följer jag även arbetslaget i årskurs 7 samt även rektorn på skolan.

Något som är spännande, och nytt, för mig är graden som koncernen har valt att digitalisera sitt material. Detta materialet inkluderar inte bara kurslitteratur, utan även en stor mängd lektionsförslag, uppgifter och olika resurser som alla är kopplade till ämnets lärandemål och centrala innehåll. I stort sett allt finns digitalt på koncernens digitala lärplattform (och är gemensamt för alla koncernens skolor), med undantag för enstaka fysiska böcker (lärarexemplar) som kan lånas ut till elever som behöver dem. På lärplattformen är ämnena uppdelade i två olika kategorier:

  • Steg-ämnen (exempelvis matematik, och de olika språken) – här motsvarar (iaf i matematiken) varje steg ett kapitel i det valda kursmaterialet.
  • Kurser – Resterande ämnen är för varje årskurs uppdelade i olika kurs-paket för att försöka skapa så mycket sammanhållning mellan ämnena som möjligt. Inte bara NO och SO kopplas ihop i dessa utan det kan även innehålla hemkunskap samt idrott och hälsa.

Ett viktigt koncept för skolan är att eleverna ska äga och styra sin egen undervisning. Men mer om detta i mina framtida inlägg! (Cliffhanger ;))