Tack Ekocentrum!

Nu är sista veckan gjord, och praktiken är slut. Det känns tråkigt eftersom jag har trivts och tyckt om att vara på Ekocentrum, men nödvändigt eftersom examensarbetet förstås blivit lite lidande av min halvtidspraktik.

I mitt sista inlägg vill jag summera mina erfarenheter lite, och skriva om resultatet av de två projekt jag genomfört nu på slutet av praktiken.

Det projekt som lagt mest tid på under praktiken är förberedandet och genomförandet av en grundläggande utbildning i miljö och hållbar utveckling för ett IT-konsultbolag. Detta har jag gjort tillsammans med Amanda Österlin La Mont. Som jag skrivit tidigare var en av utgångspunkterna för utbildningen att börja föra in ännu mer aktiva lärmoment och inspireras av flipped classroom för att förlänga upplevelsen av Ekocentrum, möjliggöra djupare diskussion och kunna skräddarsy utbildningen efter deltagarnas individuella förväntningar och behov.

Resultatet blev ett nytt upplägg för grundutbildning. En ny aspekt var fokus på modularisering av utbildningsinnehållet. Tanken var att effektivisera konstruktionen av nya utbildningar genom att skapa färdiga moduler som alla utbildare kan använda. En modul kan till exempel handla om individens klimatpåverkan, och varje modul innehåller optimalt både presentation och något aktivt moment. När en ny utbildning ska konstrueras kan då ett antal färdiga moduler byggas ihop och finjusteras för kundföretagets behov, snarare än att varje utbildning byggs från grunden. I praktiken genomförs arbetet mer eller mindre på detta sätt redan, men mer samordning mellan utbildarna skulle kanske kunna leda till högre effektivitet.

En annan nyhet blev att skicka ut ett välkomstbrev till alla deltagare ungefär en vecka innan utbildningen gick av stapeln. I brevet introducerades kort Ekocentrum och perspektiv på hållbar utveckling gavs med hjälp av lite text och några korta videoklipp. Konceptet sprang ur inspirationen från flipped classroom. De allra flesta deltagare tittade genom välkomstbrevet innan de kom till utbildningen, och på så vis var alla lite uppvärmda och hade förhoppningsvis hunnit få några reflektioner och frågor att lyfta under utbildningen. Dessutom samlades lite information om deltagarna in med hjälp av brevet, så att vi kunde bemöta varje deltagares funderingar och förväntningar. Genom att referera till något som någon skrivit i välkomstbrevet visade vi förhoppningsvis att vi ville att varje deltagare skulle få ut precis det som hen ville ha från utbildningen. Jag tror dessutom att lite sådan information underlättar interaktion under utbildningen.

När vi höll utbildningen kändes som att vi byggde upp bra energi mellan oss och deltagarna. Det var verkligen en förmån att få utbilda en så engagerad grupp, som kom med många utmanade frågor och utvecklande resonemang. Dessutom kändes det roligt och lyxigt att få vara två utbildare, det gav ännu bättre förutsättningar för interaktion och var förstås ett stöd i att kunna bemöta funderingar och frågor från deltagarna. Interaktionen kräver ju på ett sätt mer av utbildaren. Om man själv skulle prata på hela tiden (vilket absolut inte är fallet i andra utbildningar på Ekocentrum heller) blir ju allt mer förutsägbart och lättare att förbereda sig på. Å andra sidan blir det förmodligen ganska mycket tråkigare, och framförallt inte lika lärorikt.

Generellt verkade deltagarna väldigt nöjda med kursen, vilket förstås känns roligt! Ett område med förbättringspotential var avsnittet om Hållbar IT. Det kändes inte förvånande, eftersom varken jag eller Amanda är experter på området. Informationen vi byggde på visade sig inte vara riktigt uppdaterad. Att kunna leverera ny relevant information kring alla sektorer från vilka företag kommer och utbildar sig är en utmaning, men gör förstås också att man som utbildare hela tiden får se till att man lär sig nytt och hela tiden breddar sin kompetens.

Sista dagen på praktiken sammanfattade vi våra erfarenheter och tankar om utbildningen i ett seminarie med personalen på Ekocentrum. Eftersom både jag och Amanda slutade denna vecka kändes det viktigt att göra en ordentlig överlämning av resultatet, framförallt eftersom att skapa mer interaktion i utbildningarna är en process som Ekocentrum vill satsa på i sitt förnyelsearbete. När man lämnar över ett projekt och ingen medlem i projektgruppen är kvar i organisationen finns det ju alltid en risk att materialet och kunskapen som formats glöms bort. Vi lade därför stort fokus på diskussion för att förankra tankarna hos framförallt utbildarna, och många intressanta reflektioner stöttes och blöttes. Till exempel är det kanske inte självklart att ett välkomstbrev passar alla kundgrupper, det är ju inte alla som spenderar stor del av tiden på jobbet framför datorn. Dessutom är det utmaning att hantera att det proffsigaste videomaterial som finns att tillgå förstås är på engelska. Det är absolut inte självklart att det fungerar för alla. På det stora hela var dock tongångarna framförallt positiva, och det ska bli spännande att se vad den här processen som vi påbörjat resulterar i.

Det andra lite mindre projektet jag arbetat med har handlat om att undersöka möjligheter till att knyta starkare band med Chalmers. Eftersom jag har arbetat med kursutveckling på avdelning Fysisk Resursteori på Energi och Miljö på Chalmers har jag därför forskat lite i vilket intresse för Ekocentrum som finns på avdelningen, och med hjälp av Maria Grahn spånat lite kring vad ett eventuellt samarbete skulle kunna bestå i. Resultatet blev en hel del reflektioner som kan komma att bli relevanta att ha med sig i ett fortsatt arbete med att utforma någon typ av samverkan, och en handfull potentiella utställare med Chalmers-anknytning som skulle kunna integreras i utställningen. Även att det inte fanns särskilt mycket tid att lägga på detta hann jag samla in en hel del information, framförallt genom mötet med Maria Grahn. Så här i efterhand tänker jag att man ofta behöver hitta rätt person att prata med, och när man väl gör det så kan mycket hända på kort tid. Informationen som inhämtats sammanfattades och levererades till verksamhetsledaren på Ekocentrum, Eva Lundgren, genom skriftlig rapport och möte. Jag hoppas att ha fortsatt kontakt med både Ekocentrum och Fysisk Resursteori, och därigenom kunna fortsätta vara behjälplig i en eventuell dialog mellan verksamheterna.

Om ni har läst fler inlägg här i bloggen har ni nog redan märkt att jag är mycket nöjd med min praktik. Jag har fått tagit många egna initiativ, och har både fått lära mig mycket och blivit lyssnad på. Jag känner att jag har fått möjlighet att bidra till verksamheten, därigenom har upplevelsen varit mycket utvecklande. Jag har också fått höra att de har uppskattat mig som praktikant, vilket förstås gläder mig. Att få vara i en verksamhet där miljö och hållbar utveckling ständigt står i fokus har verkligen gett mig en bredare och stabilare grund inom dessa frågor. Detta känns extra viktigt för mig eftersom jag gärna skulle jobba inom detta område, men har en annorlunda bakgrund i jämförelse med de flesta som gör det. Jag är inte miljövetare eller miljöingenjör. Men med mitt intresse för och engagemang i frågorna, erfarenheter som denna och min bakgrund inom komplex problemlösning, utveckling och utbildning tror jag att jag har mycket att bidra med på hållbarhetsområdet.

Men nu är i vilket fall bloggen slut. Vill man fortsätta följa mitt arbete mot att etablera mig inom miljö och hållbarhet kan jag tipsa om att så småningom läsa mitt examensarbete om kompetenser för hållbar utveckling, som jag själv tycker känns väldigt spännande.

Till dess, ha det bra!

Näst sista praktikveckan!

Nu närmar sig verkligen praktiken sitt slut, och denna vecka tänkte jag lyfta några reflektioner som kommit ur den utvecklingsprocess som Ekocentrum nu genomgår. Som jag nämnt tidigare här i bloggen så har en workshop-serie hållits för Ekocentrums personal, med syfte att identifiera nya idéer att satsa på och områden i den nuvarande verksamheten som har utvecklingspotential. Processen har bestått av fem sessioner som alla har letts av Amanda Österlin La Mont.

Processen inleddes med att titta ut i världen och inspireras av goda exempel, som skulle kunna ha relevans för Ekocentrum och dess verksamhet. Utifrån denna omvärldsblick och sondering av terräng formulerades sedan visioner för hur Ekocentrum skulle kunna se ut om några år. Vad som erbjuds kunderna då diskuterades och utifrån denna målbild formades idéer kring vägen framåt för verksamheten. Till slut avhandlades hur dessa idéer skulle föras vidare och vem som var intresserad av att driva vilka delar. Processen medförde verkligen energi och många spännande diskussioner!

Att just använda hela organisationens skapande kraft är något som Heifetz och Laurie skriver om i The Work of Leadership (1997). Att involvera hela organisationen pekas ut som en nyckel till att få genomslag i förändringsarbete, och som viktig komponent i att hitta en bra väg framåt. Dessutom lyfter Heifetz och Laurie det viktiga i att skapa rum för alla att diskutera och lyfta sina funderingar. Jag tror att workshop-processen har varit ett sådant forum. Det har känts som att det möjliggjort medskapande och ett gemensamt ägande av vägen framåt.

Den roll som Amanda haft som processledare tror jag är något som man med gott resultat kan inspireras av som lärare i gymnasieskolan. Jag menar framförallt att jag tror att rollen som lärare ibland blir lite för mycket ”den som ska leverera till studenter och leda dem framåt”. Om ett sådant samspel finns är det väl något som skapats gemensamt i interaktionen mellan lärare och elever, genom förväntningar på vad en lärare ska göra och vad en elev ska göra. Men i vilket fall tror jag att elever som istället får förutsättningar för att – och tar ansvar för att – äga sitt lärande och gemensamt skapa kunskaper lär sig mycket mer och bygger starkare och mer beständiga förmågor. Att lyckas uppnå det i klassrummet är kanske svårt, men om/när jag blir lärare är det verkligen någonting jag vill satsa på.

Att som i workshop-processen fokusera på att skapa en vision tidigt är något som liknar arbetet med Backcasting, en metod som används för framtagande av strategiskt hållbarhetsarbete. I och med att jag samtidigt som praktiken skriver examensarbete om Challenge Lab – som arbetar med Backcasting under ledning av John Holmberg som spelat en viktig roll i vidareutvecklingen av metodiken – så har jag fått sett mycket av det arbetssättet på senaste tiden. Jag tror verkligen att Backcasting har många förtjänster, och att det kanske framförallt kan förhindra så kallad path dependency, alltså att ett systems (eller en verksamhets) utveckling begränsas av vägen som lett fram till den nuvarande positionen. Genom att inte stirra sig blind på nuläget kan mer fria visioner formas, och därigenom kan innovativa idéer födas.

Från processen kunde jag också dra en liten parallell till det året jag studerade musikteater på folkhögskola. Ett stående inslag i teaterundervisningen var improvisation. Den workshop-process som vi nu genomfört på Ekocentrum delade en grundregel med improvisationsteater – att bemöta andras idéer med ”Ja, och” istället för ”Nej, men”. I improvisationen är det centralt för att inte tappa sitt flow. Genom detta kan en fantastisk energi byggas upp, spärrar löses upp och väldigt mycket kreativitet kan frigöras. Jag tror, precis som fallet var i workshopsen, att ”Ja, och” verkligen kan vara en tillgång i utvecklingsprocesser, framförallt i början när det inte handlar om att planera i detalj hur varje steg ska tas, utan när det gäller att inspireras och skapa nya vägar framåt. Dessutom skapas ett mycket trevligare klimat.

På senare tid har jag faktiskt verkligen sett en styrka i att ha studerat teater och musik, jag tror att det kan bygga viktiga egenskaper som en ledare behöver. Både för att bli ännu mer bekväm med att kunna vara i centrum och leverera på stående fot, men också genom att hitta sätt att möta medarbetare och kanalisera och utnyttja den gemensamma energin som kan skapas i det mötet. Jag tror att förutsättningar för gemensam kreativitet behövs på många ställen och kan gynna många verksamhetsprocesser.

Det känns synd att praktiken snart är slut, för jag känner verkligen att den ger mig många reflektioner och nya kunskaper. Men det finns ju ett examensarbete som ska göras, och det ska förstås också bli lite skönt att kunna fokusera helt på det.

Nästa vecka skriver jag sannolikt om resultatet av de två projekt jag främst ägnat mig åt under sista tiden på Ekocentrum!

Sjunde praktikveckan!

Sjunde veckan på Ekocentrum! Just nu håller jag på att producera material till grundutbildningen som jag ska hålla tillsammans med Amanda nästa vecka. Det blir individens påverkan på klimatet och hållbar IT, två intressanta områden! Nu börjar praktiken närma sig sitt slut, och här sitter jag med tusen olika tankar som jag vill få ner i den här bloggen, och jag tänkte börja med att skriva lite om ledarskap och organisation på Ekocentrum.

Verksamheten drivs i en relativt platt struktur. Ekocentrum har en verksamhetsledare, men man ser inte så många klassiskt hierarkiska ledarskapsuttryck på arbetsplatsen. Det finns en ledning, och en styrelse, som tar de större besluten. I övrigt drivs processerna gemensamt och alla anställda verkar ha god möjlighet att ta egna initiativ.

De anställda har olika ansvarsområden. Några arbetar främst med att utbilda de grupper som kommer till Ekocentrum, och håller till exempel de vandrade föreläsningar som anordnas i den stora utställningen. Andra personer arbetar främst med försäljning och marknadsföring, andra med ekonomi och IT. En person arbetar med utställningen och två personer arbetar med reception, bokning och café. Ur utvecklingsprocessen som genomförs just nu på Ekocentrum har dock visat sig att det finns ett behov av att tydligare klargöra för varandra vilka ansvarsområden varje anställd har, för att underlätta samarbetet och kommunikationen.

För att försäkra att alla anställda har bra koll på vad som händer på Ekocentrum börjar varje arbetsdag med morgonmöte, där dagens bokningar och aktiviteter gås genom. Här har man också möjlighet att lyfta andra frågor som kan vara av intresse för alla. Dessutom hålls ett längre möte på måndagar för att för överblick över veckan. Morgonmötet är ett naturligt tillfälle för kommunikation mellan alla anställda.

På verksamhetsnivå kan sägas att Ekocentrum på senare tid fått konkurrens när det gäller utbildning, eftersom webbutbildning blivit så vanligt förekommande. Ekocentrum erbjuder något mer än vad en webbutbildning kan ge, men eftersom en webbutbildning kan massproduceras på ett annat sätt blir det förstås svårt att konkurrera prismässigt. Detta är något som sporrar verksamheten att bli ännu bättre, och konkurrensen har genom utvecklingsprocessen som nu utförs gett upphov till många tankar kring vidareutveckling av Ekocentrum erbjudande till sina kunder.

Utvecklingsprocessen i sig har letts av Amanda Österlin La Mont, som jag säkert skrivit tidigare. Nästa vecka tänkte jag berätta lite mer om den!

Till dess, ha det bra!

Femte praktikveckan

Vecka 5 på Ekocentrum! Nu känner jag att jag börjar bli varm i kläderna, och det är konstigt att tänka att halva tiden redan har gått.

Hittills har jag fått göra en massa saker; varit med på idégenereringsmöte, konferens, spånat projektidéer och försökt att se vad jag ska satsa på för att ge så mycket som möjligt till Ekocentrum inom praktikens ramar. Jag har även skött lite praktiska saker, ansvarat för reception och förberett för workshop. Stor del av min tid har jag deltagit i utbildningar, och jag har sett de flesta av utbildarna undervisa nu. Jag lär mig väldigt mycket nytt om hållbarhet, och kommer med lite återkoppling här och där. Att jobba som utbildare verkar medföra ett ständigt lärande, eftersom ny forskning görs på området hela tiden, och utbildningarna ständigt måste vara uppdaterade och relevanta.

Framöver kommer jag framförallt att titta på ett grundutbildningskoncept inspirerat av flipped classroom och active learning. Ekocentrum vill att deras utbildningar ska vara så givande som möjligt för deltagarna, och detta är ett möjligt steg i den utvecklingen. Dessutom tenderar deltagare i flippade kurser att reagera positivt på upplägget, enligt en meta-studie av forskning på flipped classroom av JL Bishop och MA Verleger. Jag ska genomföra planeringen av denna grundutbildning tillsammans med Amanda Österlin La Mont, en av Ekocentrums utbildare. Hittills har arbetet med detta startats upp, och vi har börjat fundera kring vad deltagarna ska få med sig, vilket innehåll och vilken känsla. Vi har även spånat goda exempel, metoder och knep som skulle kunna användas i utbildningen. Dessutom har vi undersökt vilken typ av företag som utbildningen riktar sig mot, för att få mer information om vad de kan tänkas vilja ha.

För tillfället har Ekocentrums utbildningar ett ganska klassiskt upplägg, till stora delar byggt på inspirerande och informativt föreläsande som ger ett kompetent intryck. Grundutbildningarna innehåller också en vandrande föreläsning i Ekocentrums stora utställning som visar hållbar teknik. Många deltagare verkar bli inspirerade och utbildningarna verkar väcka många tankar. Syftet med att delvis satsa på aktivt lärande framöver är att göra upplevelsen djupare och grunda kunskaperna ännu bättre i deltagarna. Enligt den kände och inflytelserika pedagogen John Dewey är det viktigt för lärandet att den lärande får tid att aktivt söka och ta del av kunskap, och får möjlighet att diskutera och reflektera över den (se till exempel DC Phillips och JF Soltis Perspektiv på lärande). Dessutom börjar hållbarhetsfrågor mer och mer bli allmänkunskap, och därför ligger det onekligen i tiden att satsa på att hjälpa deltagarna att även utveckla förmåga att handskas med komplexa hållbarhetsproblem. Med hjälp av flipped classroom kan bättre förutsättningar ges för detta. Dessutom kan upplevelsen förlängas, och kunskaperna och förmågorna som utvecklas möjligtvis bli situerade även där deltagarna utför sitt arbete. Detta kan vara kraftfullt, eftersom det inte är självklart att kunskaper som förmedlas och byggs i ett sammanhang kan överföras till en annan typ av problem eller ett annat sammanhang (Phillips och Soltis, Perspektiv på lärande).

I mina praktiker på gymnasieskola har man satsat relativt mycket på ett aktivt lärande, och i vissa fall använt metoden flipped classroom. Något som gymnaiseskolan däremot ofta saknat är ett upplevelsebaserat lärande, något som naturligt kan ges genom Ekocentrum stora utställning. Detta är något som Ekocentrum satsat på från första början, och som har gett många deltagare inspiration, helhetsbild och verklighetsanknytning. Jag ser verkligen en potential till erfarenhetsutbyte mellan vanlig skolundervisning och den typen av lärande som sker på Ekocentrum, till viss del sker redan ett sådant i och med de skolklasser som kommer och deltar i en vandrande föreläsning i utställningen.

Parallellt med framtagandet av ett grundutbildningskoncept ska jag driva ett lite mer luddigt projekt, att undersöka möjligheten till att driva hållbarhetsarbete som syftar till att stödja Göteborgs Stads klimatstrategi. Vad detta kommer att resultera i är ännu oklart, men jag har börjat visionera lite om rimliga mål, riktat in mig på ett par strategiområden och gjort lite första research i vilken typ av klimatarbete kommunen gör i dagsläget.

Den främsta anledningen till att jag vill driva ett sådant projekt är att jag ser en fantastisk potential i Ekocentrum. Här möts många människor, och det skulle verkligen kunna bli ännu mer av en arena, en plattform där många grupper möts och diskuterar miljö- och hållbarhetsproblem. Efter en utbildning hörde jag faktiskt en deltagare säga precis det, att det är häftigt att Ekocentrum finns, och verkligen är en neutral plats. Ekocentrum skulle därför också kunna bli en naturlig samarbetspartner till kommunen, som kan hjälpa till att kommunicera ut det arbete som görs i kommunen, och bidra med information om vad medborgarna i staden pratar om och tycker. Ett projekt av den karaktären har redan genomförts, Framtida Göteborg, där ungdomar och politiker möttes för att tillsammans visionera om hur Göteborg skulle kunna se ut år 2050. Förutom att mötet mellan dessa grupper i sig är viktigt, så uttryckte både ungdomar och politiker efteråt att de stärktes av att delta i projektet. I möjliga liknande projekt så kan information utbytas, kompetenser på hålbarhetsområdet kan utvecklas och förståelse, tillit och samhörighet kan främjas.

Hur detta utvecklar sig återstår att se. Jag tycker i vilket fall att det är spännande, och att det finns många argument för varför det skulle passa för Ekocentrum att vara värd för en sådan arena.

Nästa vecka är det påsk, då laddar jag för ett inlägg om ledarskap och organisation.

Tack och hej!

P.S. Källor:

Bishop JL, Verleger MA (2013) The flipped classroom: A survey of the research. In: ASEE National Conference Proceedings, Atlanta, GA.

Phillips, D. C., Jonas F. Soltis (2010) Perspektiv På Lärande. Stockholm: Norstedts.

Vecka 3 – Lärande på Ekocentrum

Hej!

Nu är det tredje veckan på Ekocentrum, och här kommer därför mitt andra blogginlägg. Eftersom bloggen är en del av examinationen i min praktikkurs behöver vissa saker avhandlas, och därför blir det mycket information denna gång! Framförallt har jag den här veckan reflekterat över lärande på Ekocentrum: vad, när och hur?

Det sker mycket lärande på min praktikplats, i de utbildningar som hålls, i vandrande föreläsningar och i aktiviteter och seminarier som anordnas.

En halvdags grundläggande miljöutbildning på Ekocentrum är oftast uppdelad i tre delar. Först och främst ges en introduktion till hållbar utveckling och de hållbarhetsproblem som samhället står inför. Oftast förmedlas detta i klassiskt klassrumsupplägg, med en av Ekocentrums utbildare som presenterar med hjälp av något digitalt verktyg. Utbildarna interagerar i regel på ett lättsamt med deltagarna, och set brukar vara trevlig stämning på kurserna. Efter en dryg timme avbryts sessionen för fika, för att sedan förflyttas till utställningen. Här fortsätter utbildningen och tar hjälp av artefakter och posters för att fördjupa diskussionen kring hållbarhet och presentera en hel del hållbara lösningar och innovationer. I utställningen används i regel åtminstone temana energi och avfall. Utbildningen avslutas sedan med en kortare session tillbaka undervisningssalen, ofta med aktiva inslag där deltagarna själva får komma med sina tankar och diskutera. Denna sista del kan också göras mer inriktad på ett visst område eller bransch, till exempel om alla deltagare kommer från samma företag.

Ekocentrum erbjuder även separata vandrande föreläsningar i utställningen. En sådan session är oftast kring 1 timme, och fokuserar oftast främst på inspirationsväckande utifrån de hållbara innovationer som ställs ut. Gratis seminarier som är öppna för allmänheten hålls också, på onsdagskvällar. Under dessa tillfällen bjuds ofta någon extern in, till exempel forskare eller organisation, för att hålla föredrag. Det sker också ett socialt lärande i alla de aktiviteter som anordnas, av Ekocentrum själva och av föreningar som hyr eller lånar lokalerna (till exempel bedriver Naturskyddsföreningen en hel del verksamhet i lokalerna). Ekocentrum är alltså också en plats dit miljöengagerade kommer för att nätverka, diskutera, och lära av varandra.

Personalen på Ekocentrum lär sig förstås också en hel massa genom att vistas i denna miljö varje dag, delta i seminarier och aktiviteter, och inte minst genom planering, research och utförande av utbildningarna. Just att röra sig i miljön i sig känner jag ger mig väldigt mycket extra allmänbildning om hållbarhetsfrågor i allmänhet och miljöfrågor i synnerhet.

I och med att Ekocentrum bedriver utbildningsverksamhet finns en hel del likheter mellan denna praktikplats och mina tidigare VFU-praktiker på gymnasieskola – att undervisning är en stor del av verksamheten är ju till exempel en likhet i sig. Dessutom är kombinationen av klassisk klasstumsstruktur och mer interaktiva moment gemensam. Dock satsar Ekocentrum mer på föreläsningsliknande upplägg än vad som normalt görs i gymnasieskolan, och har också ett väldigt naturligt sätt att lyfta in artefakter och använda metaforer och bilder i och med sin utställning. Den enkelheten är något jag saknat under mina tidigare praktiker. Utbildarna arbetar också i stort sett alltid ensamma i ”klassrummet”, något som förenar de praktikplatser jag varit på.

En stor skillnad mellan praktikplatserna är tiden som finns till att förbereda utbildningarna. På gymnasieskolan kändes som att man fick vara glad om man lyckades sätta undan en timme till detaljplanering av en lektion, på Ekocentrum finns mycket mer tid än så. Här är förstås ”kunden” också någon som har betalat, och det är självklart viktigare ur ett konkurrens perspektiv att utbildningarna ska vara och ge intrycket av att vara väl genomtänkta. En annan stor skillnad är graden av variation i utbildningarna. En vanlig lärare har i princip nytt innehåll som presenteras/avhandlas varje dag, och det är i princip inte förrän efter ett år som lektionsmaterial kan återanvändas. På Ekocentrum hålls många utbildningar relativt frekvent, och materialet kan således hållas relativt intakt utöver potentiella inriktningar för speciella verksamheter.

Phew – Det blev mycket på en gång!

Nästa vecka blir det mer om vad jag själv gör, missa inte det =)

Praktiken påbörjad!

Hej!

Nu börjar jag min blogg och alltså också min praktik; på Ekocentrum!

Ekocentrum är en mötesplats för hållbar utveckling, en erfaren miljöutbildare och utställare av hållbara innovationer. Genom sitt arbete har Ekocentrum bidragit med kunskap och inspiration för miljöarbete i västra Sverige ända sedan stiftelsen grundandes 1993 ur Centrum för Ekologisk Teknik, tillsammans med Fältbiologerna Västsvenska, Miljöförbundet Jordens Vänner och Studiefrämjandet.

Ekocentrum är beläget mitt i Göteborg, vid Kapellplatsen, i anslutning till Chalmers Tekniska Högskola campus Johanneberg. På Ekocentrum arbetar ett tiotal personer, av vilka de flesta är in-house. Några av miljöutbildarna arbetar under egna konsultfirmor och genomför även andra typer av uppdrag inom miljö. Organisationen eftersträvar en platt och transparent struktur, och ansvar är till stora delar fördelat mellan de olika anställda. Verksamhetsledare är Eva Lundgren, som varit med ändå sedan stiftelsens grundande. Ekocentrum är en arbetsplats med god stämning, både i mötet mellan de anställda och med lokalerna, som ger ett hemtrevligt och ”grönt” intryck. Det dagliga morgonmötet och fikastunderna bidrar också med en känsla av gemenskap.

En stor del av Ekocentrum verksamhet syftar till att erbjuda miljöutbildningar. Grundläggande utbildningar inom miljö och hållbar utveckling hålls, framförallt för verksamheter som ska miljödiplomeras. Mer specialiserade utbildningar erbjuds också, till exempel kurser med inriktning mot hållbart städ, matens miljöpåverkan, giftfri förskola och kurser för miljösamordnare som vill ha inspiration för drivandet av hållbarhetsarbete i sina organisationer. Naturligtvis läggs således en hel del tid på att utföra, skapa nya och uppdatera befintliga utbildningar. Dessutom marknadsförs, bokas och administreras kurser, genom personlig kontakt med kunder, genom Ekocentrum hemsida (http://www.ekocentrum.se/) och med hjälp av ett återkommande nyhetsbrev.

En annan nyckelroll för Ekocentrum är att vara en givare av inspiration för hållbara innovationer. Den stora utställningen med hållbara innovationer är ett av Ekocentrum signum, och utställningen används som pedagogisk arena i många av miljöutbildningarna. Här kan företag och andra organisationer ställa ut montrar och posters som Ekocentrum organiserar till en inspirerande helhet med hjälp av sin egen utställningsarkitekt, Ann-Mari Sannum.

Ekocentrum känns som en perfekt plattform för min praktik eftersom jag vill arbeta med lärande för hållbar utveckling, och med arenor som bidrar med drivkraft i lokal och regional utveckling mot och omställning till ett hållbart samhälle. Under min praktik kommer min huvudsakliga uppgift vara att bidra med tankar om och idéer till Ekocentrums miljöutbildningar. Denna vår är också en väldigt spännande tid på Ekocentrum eftersom organisationen genomgår en process av verksamhetsutveckling ledd av Amanda Österlin La Mont, en erfaren processledare med bakgrund inom hållbar design. Under våren kommer Ekocentrums utbildningar att göras ännu bättre, och nya möjligheter för att driva hållbarhetsarbete kommer att utforskas, allt för att kunna stärka Ekocentrums bidrag till en hållbar samhällsutveckling. Det ska bli intressant och givande att få både bidra till och ta del av denna process, framförallt utifrån ett ledarskaps- och organisationsutvecklingsperspektiv.

Just nu slipar jag på flera mindre och större projekt som jag tror skulle kunna vara intressanta för Ekocentrum, och nu gäller det bara att se vad jag ska fokusera på för att försöka skapa så mycket värde och inspiration som möjligt!

Tack och hej!