Måndagsmöte

Jag har hittills under min praktikperiod på Sweco, bland mycket annat, medverkat på två så kallade måndagsmöten. Måndagsmötet är något som återkommer varje vecka och omfattningen är cirka en timme per möte. På mötet medverkar alla som har möjlighet och som tillhör arbetsgruppen, vilket sammanlagt innebär att de är cirka 15 stycken. I generella drag kan sägas att mötets agenda består av att ”mötesledaren” går igenom och informerar om sådant som inte sker varje vecka, alltså sådant som arbetsgruppen i normala fall inte gör. Såhär års är exempel på det att påminna om att lägga in i systemet om julledighet. Andra saker kan vara att upplysa om att det är after work på till exempel fredag..

Ytterligare stående punkter på dagordningen gäller anbud och pågående projekt. Det innebär helt enkelt att de anbud som är aktuella noteras alternativt tas bort om det inte längre är ett anbud. Detsamma gäller för de pågående projekten. På så vis hålls gruppens totala arbetssituation under kontroll.

Avslutningsvis får alla i gruppen redogöra för vad de ska göra under veckan och hur mycket tid det kommer ta. Det handlar inte om att i detalj redogöra för varenda timme utan snarare om att skapa en bild över hur mycket alla har att göra under veckan. Jag upplever klimatet i gruppen som gott och öppet, vilket märks genom att de vågar berätta om de har mycket att göra. Om arbetsbelastningen är för hög för någon eller flera försöker de fördela arbetet så att personer som har det lite lugnare ställer upp och hjälper till. Det går såklart inte alltid eftersom det kan vara situationer då alla har mycket att göra. Det märks emellertid att de arbetar som ett team och gärna ställer upp för varandra.

Jag har funderat en del över den här sista delen av mötet av två anledningar. För det första blev jag förvånad över själva momentet i sig. Jag hade nog tänkt att alla sköter sitt och först när det uppstår problem ber man om råd och hjälp. Så kan det såklart säkert också vara när arbetet väl fortlöper men att kunna berätta redan på förhand att man har för mycket eller för lite att göra kan bidr till att resurser inte går till spillo eller att personal slits ut. Därför insåg jag att det här är en smart sak att göra för att skapa kontroll och en jämn arbetsbelastning i gruppen.

Den andra saken som dök upp i huvudet på mig handlar om feedback/återkoppling. Just detta har visat sig vara, om det görs på rätt sätt, effektivt för lärandet. I det här fallet handlar återkopplingen egentligen inte om lärandet utan mer om att informera om hur en situation ser ut. Hattie och Timperley (2007) beskriver en återkopplingsmodell som bygger på frågorna ”Vart är jag på väg?”, ”Hur går det för mig?” och ”Hur ska jag gå vidare?”, vilken enligt dem leder till effektiv återkoppling. I princip är det dessa frågor som besvaras av medarbetarna i gruppen. Poängteras bör dock att denna återkopplingsmodell ofta handlar om mål eller dylikt och därmed oftast omfattar en längre tidsperiod än en vecka i taget. Samtidigt kan tänkas att ett mål kan vara att bli klar med ett visst antal uppgifter under till exempel den här veckan. Att besvara hur det ska gå till och om hjälp behövs är därför viktigt.

Ytterligare en viktig skillnad mellan det Hattie och Timperley (2007) beskriver och det jag identifierat på måndagsmötet är att här är det medarbetarna som berättar och återkopplar om sin situation istället för att de får återkoppling på sitt arbete av någon annan. Det här kan jämföras med lärare och elever där läraren ger eleverna återkoppling, samtidigt blir det såklart en kombination av att som elev fundera själv över frågorna i nämnda återkopplingsmodell och att ta emot återkoppling av läraren.

Referenser

Hattie, J., Timperley, H. (2007). The Power of Feedback. Review of Educational Research, 77(1), 81-112. doi: 10.3102/003465430298487

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *