Ledarskap

Det blev snabbt tydligt för mig att NCM är en väldigt platt organisation utan någon tydlig chef eller ledare som bestämmer och dirigerar. Många av de som arbetar här har stor erfarenhet och gedigen utbildning och verkar ansvara mycket för sitt eget arbete och de projekt de är involverade i. Peter som är föreståndare på NCM reser mycket och lämnar stort ansvar till de anställda att sköta sitt. Precis som flera andra har han också en deltidstjänst eftersom han också jobbar med lärarutbildningen på Göteborgs universitet.

Det faktum att många jobbar deltid på NCM kombinerat med att de har ett nationellt ansvar gör att det är stor variation i hur många som är på kontoret från dag till dag. Vissa reser mer än andra men det kunde vara allt mellan 3 och 15 personer på kontoret på dagarna och oftast var det ungefär 8-9 personer där.

Då NCM är involverade i så många olika projekt tar de anställda i princip helt eget ansvar för det de själva är involverade i men det finns alltid möjlighet att diskutera med andra och få hjälp om det behövs. Detta görs ofta i lunchrummet som är en viktig del av kontoret eftersom det är där medarbetarna främst tar del av varandras arbete och diskuterar både arbete och nöjen. Det är väldigt god stämning mellan medarbetarna och de verkar trivas i varandras sällskap, både professionellt och privat, vilket antagligen är en förutsättning för att en platt organisation skall fungera, om medarbetare till exempel är irriterade på varandra är det nog svårare att ha en informell stämning där de förväntas hjälpa varandra vid behov.

När det kommer till NCM i förhållande till andra organisationer och personer som de arbetar åt eller tillsammans med så har den eller de personer från NCM som medverkar i projektet ofta en ledarroll. Det märks tydligt att de har stor kunskap och högt anseende när det handlar om matematikutbildning. I många av projekten är de anlitade av Skolverket och då har NCM ofta rollen som projektledare medan Skolverket är beställare. De möten jag medverkade vid då både NCM och Skolverket var närvarande så togs besluten ofta grundade på deltagarna från NCM:s åsikter i frågan.

Jämförelse med tidigare VFU-platser

Om jag ska försöka jämföra ledarskapet och rollerna medarbetarna vid de olika VFU-platserna har så finns det både likheter och skillnader. I relation till föreståndare och rektor så skulle jag säga att medarbetarna på NCM och lärare har en del gemensamt eftersom de får stort eget ansvar att sköta sitt arbete på bästa sätt utifrån vissa givna ramar.

När det handlar om ledarrollen som läraren respektive medarbetaren på NCM har så finns det likheter i det avseendet att både projektledning och lärarrollen kräver tydlighet och noggrann planering. Däremot skiljer sig ledarrollerna i det avseendet att läraren behöver lägga mer energi på att hålla ordning samt att följa elevernas individuella utveckling i och med utvecklingssamtal och liknande.

Lågstadiet och gymnasiet

En viktigt del av materialet till matematiklyftet är de videoinspelade lektioner som finns att tillgå som exempel på olika undervisningsmetoder och moment. Jag fick under vecka 22 vara med vid inspelningen av en lektion som handlade om språk och matematik i årskurs ett på Sandbackaskolan i Kungälv.

Läraren arbetade med de fyra representationerna text, bild, konkret och symbolspråk och lät eleverna uttrycka samma uppgift och uträkning med hjälp av de fyra olika representationerna. Läraren visade först ett exempel och lät sedan eleverna göra en liknande uppgift gemensamt på tavlan, slutligen fick eleverna arbeta två och två med liknande uppgifter vid sina bänkar.

Uppgifterna var så klart på grundläggande nivå men jag ser ändå stora likheter med forskning på problemlösning och problemlösningsmetoder. Där belyses ofta vikten av att angripa ett problem på flera olika sätt och dessa fyra representationer skulle kunna motsvara olika metoder. Under mina tidigare VFU-perioder och då jag har jobbat som lärare, både på gymnasiet och på Chalmers, är ett av mina vanligaste tips till elever som har kört fast att de ska försöka rita upp problemet för att se om det kan hjälpa dem att förstå frågan eller finna svaret. Så min erfarenhet har tydligt visat att många elever skulle behöva mer träning för att bekvämt kunna byta mellan olika representationer.

Det var intressant och lärorikt att få medverka vid en lektion med helt andra elever än de jag är van att undervisa. En tydlig skillnad är att tempot i genomgångar och förklaringar så klart är mycket lägre i lågstadiet än på gymnasiet och jag tror att detta beror på två olika faktorer. Först och främst är eleverna mycket yngre och de har mycket mindre förkunskaper. Man skulle å andra sidan kunna argumentera för att förkunskaperna ofta är små vid introduktioner av nya moment, även på gymnasiet, men troligtvis har eleverna på gymnasiet större vana att gå i skolan och att ta ansvar för sitt eget lärande. För det andra är eleverna i gymnasiet, i och med gymnasievalet, uppdelade i olika program och inriktningar och lärare förväntar sig att deras kunskaper, förmågor och ambition inom olika ämnen ligger på ungefär samma nivå. En tredje viktigt skillnad som jag tyckte mig märka under inspelningen är att det generellt sett finns en större entusiasm inför ämnet i lågstadiet än i gymnasiet, eleverna på lågstadiet kommer gärna fram till tavlan för att visa vad de kan och stora delar av klassen räcker upp handen för att svara när läraren ställer en fråga.

Det är både motiverande och lite nedslående att se att skillnaden mellan åldersgrupperna är så stor även om det var något jag hade förväntat mig. Men det gör mig inspirerad att motivera elever och att skapa lärandemiljöer där de känner sig trygga att diskutera saker de undrar över.

Matematiklyftet

Som jag tidigare har nämnt så är arbetet med matematiklyftet en viktigt del av NCM:s arbete och mycket det jag gör här på praktiken relaterar till det på ett eller annat sätt. Matematiklyftet är en kompetensutvecklingskurs för matematiklärare från förskolan ända upp till gymnasie- och vuxenutbildning och utbildningen består av ett antal moduler med olika ämnesinnehåll som lärare jobbar tillsammans med för att fördjupa sin kunskap och lära sig av varandra. Kursen bygger på kollegialt lärande och innehållet testas i den egna undervisningen och utvärderas sedan.

Något jag tycker är intressant med matematiklyftet är att det syftar till att ge lärare större möjligheter att utveckla och reflektera över sin undervisning snarare än att det uppmanar lärare att undervisa på ett specifikt sätt. I en artikel i The New York Times från 2014 beskriver Elisabeth Green misslyckanden med genomförandet av många reformer av amerikansk matematikundervisning och menar att lärarna oftast inte har medel och strukturer som hjälper dem att genomföra förändringarna. Med hänvisning till detta tror jag att det är bra att börja i den andra ändan, att ge lärare nya möjligheter att utveckla sin undervisning, precis som matematiklyftet gör.

Många lärare som har medverkat i matematiklyftet vittnar om att de har lärt sig mycket just genom att de har fått tid och ramar för att arbeta med det kollegiala lärandet, något de ofta inte har särskilt mycket tid avsatt till annars. I ovan nämnda artikel beskrivs skillnaden mellan det amerikanska och det japanska matematikundervisningssytemen ur Akihiko Takahashis ögon, en japansk matematiklärare. Han belyser att han såg de amerikanska reformerna som kon under 1980-talet som en förebild och arbetade med att utveckla det japanska systemet i samma linje, när han för första gången kom till USA flera år senare insåg han att de reformer idéer han inspirerats av inte hade varit alls lika lyckade där som i Japan. Något av det som var mest iögonfallande för honom var att de amerikanska lärarna nästan aldrig lärande av varandra genom att diskutera lektionsupplägg eller besöka varandras lektioner.

Detta är också något jag har saknat under mina tidigare VFU-perioder. Mina handledare har delat kontor med andra lärare och de har så klart diskuterat en del med varandra men mest på detaljnivå.

För matematiklärare i Japan är en viktig del av arbetet just att lära av andra lärare och dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter. Lärare besöker offentliga lektioner för att få inspiration och idéer om undervisningsmetoder de själva kan använda sig av. Många svenska och västerländska lärare i allmänhet är mer utlämnade till sig själva och fastnar då ofta i gamla mönster de själva har upplevt under sin skolgång. Genom att fokusera på det kollegiala lärandet så tror jag att matematiklyftet är ett steg i rätt riktning för att förbättra den svenska matematikundervisningen och jag hoppas att det kommer vara något jag kommer att få ta del av på framtida arbetsplatser.

Green, E. (2014) Why do americans stink at math? The New York Times. 23:e Juli. http://www.nytimes.com (2016-06-22)

Kahoot!

Under vecka 18 var jag bara på NCM på onsdagen och kikade lite på programmet Kahoot! eftersom Elisabeth var intresserad av detta.

Det är ett program där lärare lätt kan skapa quiz för att göra i realtid med eleverna. Eleverna använder sina datorer eller telefoner för att ansluta till quizet som läraren visar på en projektor eller liknande. Varje fråga visas under ett antal sekunder och eleverna väljer sitt svar genom att klicka på det på sin enhet.

Programmet är väldigt enkelt och tydligt och det verkar vara ett smidigt och roligt verktyg man som lärare kan använda för att lyfta vissa tankar och frågor. Kanske kan det användas för att visa på förvånande resultat eller samband eller för att få en överblick av klassens kunskaper då det efter quizet går att se hur många som har svarat rätt på varje fråga.

En nackdel är att programmet är utformat för flervalsfrågor bara vilket gör att det ställer höga krav på läraren att hitta ämnen som lämpar sig för den typen av frågor. Dessutom är quizen inte anonyma och efter quizet syns vem som har vunnit. I rätt sammanhang kan detta vara en rolig grej men jag tror att många elever också kan känna sig pressade av detta tävlingsmoment.

Matematik för nyanlända

NCM samarbetar som jag tidigare nämnt med många olika organisationer landet över. Den 28:e april medverkade jag under förmiddagen på ett möte angående ett projekt som handlar om matematik för nyanlända. Projektet skall pågå under läsåret 16/17 och riktar sig till lärare vid ett antal skolor i Borås.

Medverkade vid mötet gjorde Elisabeth och Lena från NCM, en person från Borås högskola som medverkade för att undersöka möjligheterna att studera projektet och dess resultat samt en person från Göteborgs universitet som har stor erfarenhet av ämnet. Själva projektet var redan planerat i det stora hela och de medverkande skolorna hade valts ut och ett datum varje månad hade bestämts för kurstillfällen.

Eftersom matematiken är ett internationellt språk så är det möjligt att genom den ge trygghet och igenkänning för elever som kommer i från andra länder och kulturer. Detta innebär också utmaningar eftersom våra pedagogiska idéer till stor del är färgade av vår kultur, till exempel lägger vi i Sverige större vikt vid att redovisa metoder och tankar än många andra skolsystem som i högre utsträckning fokuserar på att ge korrekta svar. Det är därför viktigt att vara öppen för elevers olikheter och att förmedla vår syn på matematik.

Introduktion på NCM

Min första dag på Nationellt centrum för matematikutbildning (NCM) gjorde jag onsdagen den 27:e april.

Jag blev visad runt på kontoret av Rose-Marie Wikström som är administrativ samordnare för verksamheten. NCM har ungefär 16 anställda som har lite olika ansvarsområden, det är dock ovanligt att alla är på kontoret samtidigt eftersom NCM är ett nationellt centrum och därför reser medarbetarna mycket över hela landet. Den här onsdagen var 7 personer på plats på kontoret.

Två av de som var på kontoret idag, Calle Flognman och Lena Trygg, är redaktörer för Nämnaren, en tidskrift som NCM ger ut 4 gånger om året. Efter att Jag sett mig omkring på arbetsplatsen berättade Calle lite om Nämnaren och hur deras arbete med tidskriften går till.

“Tidskriften Nämnaren kommer ut fyra gånger per år och vänder sig till lärare, lärarutbildare, lärarstuderande, forskare och andra som berörs av matematikutbildning i sin verksamhet. Målet med Nämnaren är att medverka till en förbättrad matematikutbildning i förskolan, grundskolan, gymnasieskolan, vuxenutbildningen och lärarutbildningen genom att sprida goda exempel och relevant forskning som rör matematiklärande och -undervisning.”

Hämtat från nämnarens hemsida.

Tidskriften består främst av artiklar som är författade av olika personer som på ett eller annat sätt arbetar med matematikutbildning, till exempel lärare eller forskare. Redaktörernas uppgift består i att se till att det kommer in artiklar och att välja ut bland inkomna förslag samt att se till att artiklarna håller hög kvalitet. Detta liknar arbetet jag själv gjorde under mina studier på arkitektur och teknik på Chalmers då jag var redaktionsmedlem för arkitekturtidskriften 4ARK vilket jag tyckte var väldigt roligt och givande då jag fick sätta mig in i många människors perspektiv då jag fick ge feedback på artiklar som de skickade in till tidningen. Under min tid här på NCM kommer jag då och då att få vara med i diskussioner om inkomna artikelutkast för att ta ställning till om de håller tillräckligt hög kvalitet.

En viktigt del i NCM:s verksamhet är att ha presentationer för lärare och skolledare som kommer till kontoret. Under eftermiddagen kom 5 grundskollärare från Lidköping för att höra mer om NCM:s arbete och för att titta på den matematikverkstad som finns på kontoret. Det var Lena som höll i presentationen som var väldigt nyttig för mig som en introduktion om NCM och de olika projekt de arbetar med. Bland annat fick jag lära mig att de har haft en viktig del i utformandet av matematiklyftet som många lärare över hela landet har tagit del av under de senaste åren. De besökande lärarna hade redan gjort 2-3 moduler av matematiklyftet och Lena pratade lite om de återstående och rekommenderade vilka som skulle kunna komplementera de de redan hade gjort eftersom de inte skulle hinna med att göra alla. NCM har också givit ut ett antal böcker om matematikpedagogik och Lena visade upp ett urval av dessa och berättade om hur de kan användas och vad forskningen har kommit fram till för slutsatser angående bland annat ett laborativt arbetssätt inom matematiken. Det laborativa arbetessättet är nämligen viktigt för NCM eftersom de har tagit fram ett stort antal laborativa övningar som kan användas i olika nivåer av matematikutbildning, från förskolan upp till gymnasiet. Många av dessa övningar finns att titta på i matematikverkstaden på kontoret vilket är en stor anledning till att många vill komma på besök, så också idag då lärarna som besökte ville lägga största delen av sitt besök på att botanisera inne i verkstaden för att få inspiration till övningar de skulle kunna använda sig av eller hur de skulle kunna göra en egen matematikverkstad på sin skola.