Sammanfattning av praktik, avslut på blogg

Julen är passerad och jag har nu i princip praktiserat färdigt på Universeum. Det är därför hög tid för mig att samla mina tankar kring de senaste veckornas intryck och erfarenheter i ett sista blogginlägg.

Till att börja med var det väldigt roligt att praktisera på Universeum! Det var kul att se alla glada barn, spännande att få se alla djur och intressant att få prata med alla anställda. Det var också väldigt lärorikt att höra tankar om lärande och ledarskap och se det i praktiken. Förhoppningen om att få bredda mina perspektiv på lärande har verkligen infriats! Det har också varit roligt att arbeta med min undersökning på Universeum. Det har känts kul för mig att kunna göra nytta och varit väldigt motiverande att anställda intresserat sig för undersökningen. Till vilken grad som undersökningen faktiskt bidrar till verksamheten får antagligen historien förtälja.

Arbetet med undersökningen har också möjliggjort för mig att utveckla mitt eget självledarskap.  “Vad”, “hur” och “när” i projektet har jag i stor grad själv fått bestämma, vilket varit både roligt och lärorikt. Jag har under praktiken lärt mig mycket om hur ledarskapet ser ut på en arbetsplats och hur jag kan agera som individ. Samtidigt har jag fått se vilka olika ledarskapsstrategier som lärare använder på skolbesök. Jag har också lärt mig mycket om lärande i en annan miljö än klassrummet där eleverna själva skapar mycket av lärandet. Själva miljön är något som i stor grad bidrar till lärande på Universeum och behavioristiska lärandemodeller har definitivt varit mer tillämpbara än i vanliga klassrum. Samtidigt har det också funnits ett fokus på att lärandet skall vara roligt och engagerande på ett annat sätt än i skolan. Det hoppas jag kunna föra med mig till fysik-klassrummet.

Att samla mina tankar kring praktiken på detta sätt (i bloggform) har också varit utvecklande. Det har varit lärorikt att reflektera över mina intryck för att återge dem på bloggen och helt fantastiskt att kunna ta del av mina kurskamraters erfarenheter på samma sätt.

Slutligen skulle jag vilja tacka alla på Universeum för att jag fått vara där och praktisera. Jag skulle gärna varit där längre, men nu väntar nya äventyr!

Ledarskap som uppdrag

Snart bara en vecka kvar till jul och det börjar närma sig slutet på praktikperioden. Så här i slutfasen har jag arbetat mycket med rapporten till min undersökning på Universeum, att utvärdera Universeums självledda uppdrag och hur de används av lärare.

 

Universeums självledda uppdrag är ryggsäckar med material som lärare kan låna vid skolbesök till Universeum. Materialet innehåller uppgifter som eleverna kan arbeta med och kopplar till både utställning och kursplan. Ryggsäckarna kan ses som en bro mellan skolverksamhet och Universeums verksamhet var syfte är att erbjuda en lösning för lärare som vill göra något annat än att bara besöka Universeum men inte hittar på något själva.

 

Ett underliggande syfte med skolbesök till Universeum är att eleverna skall lära sig något, vilket syns på Universeums självledda uppdrag. Under min studie har jag funnit flera element hos ryggsäckarna som bidrar till lärande, t.ex. utställningen, utformningen och utförandet.

Utställningen bidrar till lärande som kan förklaras med behavioristiska lärandemodeller, att miljön skapar lärandet (Phillips & Soltis, 2014). Då utställningen skapar en miljö som främjar lärande genom att väcka nyfikenhet och belönar eleverna genom upplevelser så skapas lärande hos eleverna. Utformningen av uppgifterna bidrar till lärande som kan förklaras med variationsteori, att urskiljande underlättar lärande (Ling Lo, 2012). Uppgifterna är nämligen oftast strukturerade så att eleverna får flera olika alternativ och skall urskilja vilket alternativ som är rätt. Hur rätt svar urskiljs leder in på utförandet av uppgifterna; vilket bidrar till lärande som förklaras genom sociala lärandemodeller, att sociala interaktioner skapar lärande (Phillips & Soltis, 2014). Då utförandet av uppdragen sker grupp där svaret på varje uppgift diskuteras mellan eleverna skapar alltså även utförandet lärande hos eleverna.

 

Uppdragen i sig verkar alltså bidra till lärande för eleverna, men jag har märkt att en del lärare har svårt att ytterligare bidra till lärandet hos eleverna. De vanligaste hindren är tid, distraktioner och ovana. Å andra sidan finns det också lärare som framgångsrikt bidrar till att uppdragen blir ännu lärorikare för eleverna. De lyckas leda eleverna genom uppdraget på ett bra sätt från start till mål där särskilt starten och målet är viktiga moment för uppdragets framgång.

Typen av uppdrag är något som jag tror till viss del hade kunnat implementeras mer i ordinarie undervisning. Även om utställningen kommer saknas i skolan så borde utformningen och utförandet bidra till lärande för eleverna. Samtidigt hade lärarna haft enklare att leda eleverna och ytterligare bidra till elevernas lärande.

 

Under veckan som gått fick jag möjlighet att samtala med Universeums VD, Carina Halvord, vilket gav ett välbehövligt uppehåll från alla ryggsäckar. Jag har tidigare berättat att Universeum i många fall tillämpar ett skandinaviskt ledarskap, där konsensus bland anställda är en del av beslutsfattandet (Elmholdt, Dauer Keller & Tanggaard, 2015). Eftersom i princip alla är inblandade i det skandinaviska ledarskapet blir rollen för Universeums VD att bestämma om konsensus av någon anledning inte kan nås. (Samtidigt finns det också en rad andra arbetsuppgifter för VD:n som jag inte går in på närmare).

Då Carina har talat på olika möten med de anställda har jag upplevt henne som ganska inspirerande, hon belyser positiva aspekter av verksamheten och vad som kan förbättras istället för fel och brister, vilket är karaktäristiskt för inspirerande ledarskap (Elmholdt, Dauer Keller & Tanggaard, 2015). Hon pratar ofta i form av bilder eller visioner och Carinas bild av ledarskap är att ledarskap är något som delas, vilket går väl ihop med hur organisationen leds i praktiken. Det ses också något som ständigt behöver utvecklas och som hon försöker jobba med kontinuerligt.

 

Verksamheten i övrigt är också något som ständigt måste utvecklas. Som en del i utvecklingsarbetet på Universeum använder sig anställda på alla nivåer av ULF. ULF (eller  Utvärdera, Lära och Förbättra) är ett system där verksamhetens processer utvärderas, vilket ger kunskap och lärande om processerna som kan användas för att förbättra dem.

Då ett delat ledarskap och ansvar fungerar bra på Universeum är ULF ett verktyg för de anställda att själva bidra till utvecklingen. ULF som ett verktyg att leda förbättringsarbete tror jag skulle kunna fungera i många andra organisationer, exempelvis i skolan, även om andra typer av förbättringsarbete redan utförs där. Nyckeln till att ULF skall fungera tror jag dock är att de anställda känner ansvar och möjlighet för att utveckla verksamheten. Det kan därför vara nödvändigt att även ta efter andra delar av Universeums verksamhet för att få någon effekt, exempelvis synen på ledarskap.

 

 

Referenser:

Elmholdt, C., Dauer Keller, H. & Tanggaard, L. (2015) Ledarskapets psykologi. Malmö: Gleerup utbildning.

Ling Lo, M. (2012) Variation Theory and the Improvement of Teaching and Learning. Göteborg: Acta universitatis Gothoburgensis.

Phillips, D. C. & Soltis, J. F. (2014) Perspektiv på lärande. Andra upplagan.   Lund:Studentlitteratur AB.

Full fart på praktiken!

Linnés två-tåiga sengångare i vaket tillstånd.

 

Vi har nu gått in i december där dagarna blir kortare och julen kommer allt närmare. På Universeum har lite julpynt börjat dyka upp men annars flyter arbetet på som vanligt. Jag tänkte därför passa på att berätta om en typisk dag för mig på praktiken!

Dagen börjar med att jag kommer till Universeum strax innan klockan nio, det är nämligen då som de första skolbesöken startar. Jag tar hissen upp till kontoret där jag hänger av mig ytterkläderna och grabbar tag i penna, radergummi och anteckningsblock. Sedan går jag ner till receptionen för att möta upp lärare som hämtar ut dagens ryggsäckar, de självledda uppdrag som jag undersöker.

Under förmiddagen följer jag med en klass som arbetar med ett självlett uppdrag. Just denna ryggsäck innehåller uppgifter med kopplingar till akvariehallen. När vi befinner oss i akvariehallen observerar jag hur läraren interagerar med eleverna och hur dessa interaktioner bidrar till lärande, vilket är kärnan i min undersökning. Samtidigt får jag mängder med andra intryck om hur eleverna interagerar med utställningen. Akvariehallen är en helt annan miljö än klassrummet som ger andra möjligheter och svårigheter för att skapa lärande. Exempelvis är nyfikenhet och intresse svårare att skapa i en klassrumsmiljö medan det på Universeum är svårare att behålla fokus på ett ämne när det finns så mycket omkring. Jag får också insyn i hur olika lärare använder olika strategier för att leda eleverna under skolbesöket. Vissa lärare sätter strikta förhållningsregler medan andra ger mer frihet under ansvar. I samband med observationerna gör jag en kort intervju med läraren om besökets bakgrund och hur det kan tänkas följas upp. Denna intervju får ofta göras på stående eller gående fot då skolbesöken vanligtvis har ambitiösa scheman.

 

Korallrev med fiskar som finns i akvariehallen.

 

Efter att ha tackat läraren för deras svar och möjlighet att observera är det dags att hitta en ny lärare med ett nytt självlett uppdrag. Då lärarna får låna ryggsäckarna i 1,5 timme hinner jag observera precis två ryggsäckar innan klockan 12. Men idag är det ingen mer lärare som skall hålla något självlett uppdrag, istället rör jag mig därför upp till kontoret för att renskriva mina anteckningar. Genom att sitta ner och skriva om det jag har sett så får jag även möjlighet till att reflektera och analysera vilka lärandemodeller som bäst beskriver olika situationer jag stött på.

Tiden går fort när man har roligt, helt plötsligt är klockan 12 och det dags för lunch! Jag värmer som vanligt min iskalla matlåda i någon av microvågsugnarna och sätter mig sedan tillsammans med de anställda i lunchrummet. Under lunchen brukar samtalsämnen variera men glider ofta över i pedagogik eller teknik, idag pratas det dock huvudsakligen om olika resor.

Mätt och belåten går jag tillbaka till kontoret och sätter mig vid datorn. Jag hann skriva rent förmiddagens observationer innan lunch och därför börjar jag istället skriva på rapporten till min undersökning. Den frågeställning som skall besvaras är “Hur används Universeums självledda uppdrag av lärare för att skapa lärande?” men hittills har jag mest hunnit beskriva bakgrunden till frågan och hur jag skall gå tillväga. Även om det finns många olika uppdrag som lärare kan låna av Universeum så har jag valt att undersöka mer generellt hur konceptet används i sin helhet.

 

Ryggsäckar med uppdrag som lärare kan låna av Universeum.

 

Efter en stunds skrivande brukar jag släppa datorn och istället gå en runda i huset för att sträcka på benen, vilket brukar vara mycket lärorikt. Medan jag går runt på Universeum får jag insikt om hur verksamheten fungerar och får se hur besökare interagerar med utställningen. Det är intressant att se hur utställningarna upplevs olika beroende om man är besökare eller skolelev. Att man själv får uppleva utställningarna är en positiv bieffekt!

Varje torsdagseftermiddag är det planeringsmöte för pedagogerna där jag brukar vara med. Det är schemat för kommande vecka som skall presenteras och bemannas. Bemanningen brukar lösas genom samarbete mellan de anställda på ett bra sätt där de får diskutera olika lösningar med varandra. Jag observerar hur ledarskapet fungerar och kollar på schemat vilka självledda uppdrag som kommer genomföras, det ger mig möjlighet att planera mina kommande observationer.

När solen börjar gå ner, omkring klockan tre eller halv fyra, packar jag ihop mina saker och traskar hemåt. På vägen hem funderar jag på om något jag upplevt idag skulle kunna användas till bloggen…

 

Ett veckoschema på Universeum.

En lärande guide på Universeum

Det finns minst 42 olika typer av besökare på Universeum, men jag skiljer mig från dem alla. De flesta besökare går runt på Universeum och kollar på utställningarna för att lära sig om natur och teknik. Jag går istället runt på Universeum och kollar på besökarna för att hitta lärandesituationer för natur och teknik. En intressant sådan situation träffade jag på då jag följde med på en guidad tur om ormar.

 

Besökare stod i en halvcirkel runt en av Universeums pedagoger som guidade med hjälp av mikrofon och högtalare. För att hjälpa sitt budskap använde sig  pedagogen även av illustrationer, t.ex. genom gester och rekvisita. Förekomsten av dessa redskap (mikrofon, högtalare och illustrationer) visar på att det händer mycket runt omkring på Universeum, det krävs därför hjälpmedel för att höras och lyssnas på. Innehållet framfördes även lättsammare än en typisk lektion i skolan, ibland skämtsamt men fortsatt fokus på fakta om utställningen.

Något annat som skiljde från en vanlig lektion var hur guiden försökte ta vara på de ögonblick som skapades i utställningen. Om en speciell fisk simmade förbi så pekade guiden och berättade om den eftersom fisken ändå redan fångat många av besökarnas intresse. Att fånga dessa ögonblick ställer en del krav på flexibilitet hos guiden eller som pedagogen själv uttryckte det: “Utställningen är en otrolig tillgång och en stor utmaning!”. Pedagogen svarade även på spontana frågor och uppmuntrade besökare att ställa fler frågor om de kom upp. Dessa ögonblick och frågor tog visserligen tid från guidningen, men verkade uppskattas av besökarna. Det märktes att guiden tog sig tid för besökarna och brydde sig om dem, precis som lärare ofta tar sig tid för sina elever.

“Utställningen är en otrolig tillgång och en stor utmaning!”

 

Under den guidade turen användes en del pedagogiska knep från olika modeller för lärande. Något som var särskilt påtagligt var variationsteori, lärande genom kontraster och skillnader. Pedagogen belyste flera gånger kontraster mellan olika typer av ormar och pausade vid ett tillfälle guidningen för att besökarna själva skulle få gå runt och jämföra olika ormar.

Ett knep från kognitivt lärande som användes var “spacing”, att lärandet delas upp med tidsmellanrum för att innehållet skall kommas ihåg bättre. Vid flera gånger återkopplade pedagogen till tidigare på guidningen genom frågor som “Kommer ni ihåg..?”, vilket jag tror ledde till att besökarna bättre kom ihåg de delarna.

 

Hur guidningen genomfördes hade vissa likheter med 5E-modellen som används i skolan. Modellen som presenteras av Tanner (2010) går ut på att först introducera ämnet (Engage), sedan får eleverna själva utforska ämnet (Explore) innan en förklaring (Explain) ges, därefter kan eleverna fördjupa sina kunskaper (Elaborate) och till sist kan lektionen utvärderas (Evaluate).

Guiden började med att visa och demonstrera för besökarna, vilket är en typ av introduktion (Engage). Därefter förklarar guiden om hur och varför, ibland genom att berätta om egna erfarenheter och koppla till fakta (Explain). Det gavs även bredare och djupare förklaringar som sätter kunskapen i ett sammanhang och relaterar till besökarna själva, vilket kan ses som en typ av fördjupning då besökarna får sätta ihop kunskapen (Elaborate). I slutet av guidningen uppmanas besökare att ställa eventuella frågor som de har kvar, något som skulle kunna vara en typ av utvärdering (Evaluate) beroende på besökarnas frågor.

Den observante märker att guidningen i beskrivningen ovan inte har något utforskande moment som motsvarar “Explore”. Men att utforska är det som hela guidningen (och besöket) går ut på! Besökare ges ständigt möjlighet att utforska genom att interagera med utställningen, exempelvis då guidningen pausades för att besökarna skulle kunna jämföra olika ormar. Det utforskande momentet löper under guidningen som en parallell aktivitet för besökarna och kan inte placeras före eller efter något annat moment. Jag skulle därför säga att många av delarna i 5E modellen kan återfinnas på den guidade turen, men kanske inte alltid så tydligt och i den ordning som föreslås av Tanner (2010).

 

Det finns flera lärdomar från guidningen som kan tas med till skolans lärande kring natur och teknik. En av de viktigaste lärdomarna är att fånga lyssnarnas nyfikenhet, något de flesta skolor redan strävar efter. Det är givetvis orimligt att kräva en Universeum-miljö på varje skola, men lärare kan ta med någonting till lektionen som väcker nyfikenhet hos eleverna. Det är också viktigt att ta vara på nyfikenhet. De flesta lärare är duktiga på att uppmuntra och svara på frågor, men att våga släppa sin planering och ta vara på ögonblick som uppstår är något som åtminstone jag kan bli bättre på.

När jag går runt på Universeum ser jag ofta saker som till större grad skulle kunna tillämpas på en skola, då är det lätt att glömma bort att det fortfarande finns stora skillnader. Som i slutet på den guidade turen då pedagogen planerat en överraskning; besökarna fick möjlighet att klappa en orm.

Efter att ha följt med på denna spännande guidning hade jag börjat bli lite hungrig. Jag gick därför upp till personalrummet på “Våning 6” för att äta lunch i överkanten på Universeum.

 

Källor:

Tanner, K. D. (2010). Order Matters: Using the 5E Model to Align Teaching with How People Learn. CBE—Life Sciences Education, Volume 9, pages 159 –164.

Möte med vetenskap

Universeum är en plats där både elever och allmänhet får träffa på natur och teknik. Det blir ofta spännande och lärorika möten, inte minst för de allra minsta. I veckan hölls exempelvis en aktivitet kallad “Kom nära” där barn (under kontrollerade former) fick klappa en ödla och en orm. Själv vågade jag mig inte riktigt så nära repti… …jag menar jag hade bråttom till ett  möte!

 

I många organisationer spenderas mycket tid på möten (Lehmann-Willenbrock et al., 2018). Universeum är inget undantag i den mening att det hålls ganska många olika möten, men jag har upplevt det som att det finns en väldigt bra möteskultur. Ett exempel är de veckovisa möten som hålls på Universeum där i princip alla anställda deltar.

Mötet har en ganska öppen struktur som känns oproblematisk och avdramatiserad. Det är olika personer som håller i mötets olika delar och ibland är skillnaden mellan mötesledare och deltagare osynlig. En presentatör står upp och talar för de andra mötesdeltagarna som sitter utspridda i lunchrummet, vilket leder till att presentatören måste tala runt i rummet. Mötet är väl strukturerat med en tydlig agenda och tidsschema som respekteras, samtidigt tas tid för frågor och övriga punkter. Om en deltagare vill tillägga något så reser den sig upp och vips så är denne presentatör. Vid mötets slut kan deltagarna sitta kvar i lunchrummet för att fika och samtala.

När det kommer till mötesinnehållet så handlar det mycket om att informera om hur arbetet går. Eftersom det är så många olika anställda som deltar ligger fokus på det gemensamma, exempelvis att “Alla hjälpte till!” vid något problem. Tillfällen tas även för att belysa positiva aspekter av verksamheten och när saker gjorts bra, applåder är vanligt förekommande.

Det händer givetvis att problem uppstår på möten, men dessa brukar hanteras så att de i låg grad påverkar mötet. Då någon har tekniska problem behåller deltagarna mötet som fokus, även om de samtalar lågmält med varandra i väntan på att mötet återupptas. Eventuellt sena ankomster märks knappt av; personer kan ansluta till mötet genom att ställa sig i utkanten av rummet. Att sena ankomster inte märks av mer tror jag beror på att man inte behöver öppna någon högljudd dörr och att deltagarna redan sitter så utspritt.

 

Om man jämför Universeums veckovisa möten med möten på skolor så finns det vissa likheter (som fika i anslutning till mötet) men också skillnader. En skillnad är att möten på skolor ofta uppmuntrar diskussioner för att hitta lösningar till olika frågor. Universeums möten används mer för att förmedla information om lösningar än tillfällen att bearbeta och lösa problem. Då givande diskussioner ofta tar en del tid i anspråk är Universeums möten kortare och känns effektivare än typiska möten i skolan.

En annan stor skillnad är hur vanligt beröm eller uppskattning är på Universeums möten och att man är noga med att inte glömma någon när det ges. I viss grad kanske det är förstärkt av att fokus ligger på lösningar istället för problem, att det inte ges lika ofta i skolan för att fokus ligger på diskussionen. Jag kan dock snarare tänka mig att det skett en normalisering på Universeum som gör det lättare att visa uppskattning när någon gjort något bra. Att tydligare och oftare visa uppskattning för saker som fungerar är något jag tror hade haft en positiv effekt på möten i skolan.

 

Samtidigt kan man ifrågasätta vad som faktiskt åstadkoms på  veckovisa möten om man bara klappar varandra på axeln och hanterar frågor med kända svar. Hade inte informationen kunnat skickas via mail istället? Jag tror att det kanske hade varit möjligt men knappast önskvärt! Då Universeums veckovisa möten håller ett tajt tidsschema på 30 minuter hade det inte varit någon större tidsvinst om alla anställda letade igenom sina inkorgar efter informationsmail. Det hade också medfört en osäkerhet för ledningen kring om de anställda verkligen tagit del av informationen.

Det finns även forskning som visar på att möten medför en del andra värden. Allen et al. (2016) framhäver att möten kan fungera som meningsskapande delar av en organisation. Hyggliga möten kan skapa förutsättningar för ökad “egenmakt” hos de anställda genom ökad informationsåtkomst (Allen et al., 2016). Denna “egenmakt” innebär att en anställd kan påverka och förbättra arbetssituationer (både för sig själv och organisationen) vilket kan motivera många personer till ökat engagemang på arbetsplatsen.

 

Men det är inte alla möten som är värdeskapande för en organisation, det finns både “bra” och “dåliga” möten. Bra möten ökar förtroendet hos de anställda medan dåliga möten riskerar skapa dålig stämning och sätta igång nedåtgående spiraler där kreativitet och produktivitet minskar (Lehmann-Willenbrock et al., 2018). Men hur är då Universeums möten?

Jag skulle säga att Universeums veckomöten är bra. Lehmann-Willenbrock et al. (2018) presenterar flera faktorer för framgångsrika möten som jag känner igen på Universeum:

  • Planering av mötets början och slut
  • Tiden hålls på mötet
  • Mötets agenda är förberedd
  • Mötet fokuserar på lösningar
  • Alla åsikter blir hörda på mötet
  • Mötet bygger konsensus

En del av framgångsfaktorerna handlar om att disponera mötet väl genom tidsramar och agenda, vilket jag tror de flesta organisation gör. Det som Universeum gör annorlunda mot många andra är att fokusera på lösningar, något som fler organisationer skulle kunna dra nytta av. De sista framgångsfaktorerna handlar om att lyssna och komma överens, vilket jag tror är det absolut viktigaste för alla typer av möten.

Hur Universeum har kommit fram till upplägget för sina veckomöten är fortfarande okänt för mig, men det verkar vara ett bra upplägg. Kanske blev det bara så, som en effekt av att vara en plats där mängder av möten sker varje dag?

 

Källor:

Allen, J. A., Lehmann-Willenbrock, N. & Sands, S. J. (2016). Meetings as a positive boost? How and when meeting satisfaction impacts employee empowerment. Journal of Business Research, Journal of Business Research, Volume 69 (Issue 10), pages 4340-4347.

Lehmann-Willenbrock, N., Rogelberg, S. G., Allen, J. A. & Kello, J. E. (2018). The critical importance of meetings to leader and organizational success Evidence-based insights and implications for key stakeholders. Organizational Dynamics, Volume 47 (Issue 1), pages 32-36.

Ledarskap: Att hålla koll eller sams

Veckorna är korta på Universeum och den senaste veckan har varit om möjligt kortare, tiden går fort när man har roligt. Vid sidan av min praktik har jag också gjort ett prov i projektledning (som jag hoppas gick bra). Jag har därför funderat mycket på ledarskap i veckan och hur saker fungerar på Universeum.

 

På Universeum verkar mycket av arbetet och beslutsfattandet ske genom skandinaviskt ledarskap, vilket (som namnet antyder) är vanligt i skandinaviska länder. Skandinaviskt ledarskap är en typ av decentraliserat ledarskap som bygger tanken om jämlikhet. Istället för att en person fattar beslut så förankras besluten bland de anställda och diskuteras. Det leder till organisationen upplevs mindre hierarkisk men ger också större ansvar till de anställda (Ledarna, 2017). Systemet ger bra lösningar till problem då man kan gynnas av flera olika perspektiv, nackdelen är att beslutsprocessen blir lite långsammare.

 

Ett exempel på när skandinaviskt ledarskap tillämpas på Universeum är vid planering av kommande vecka då pedagogerna diskuterar och hjälps åt för att bemanna de olika aktiviteterna. Ett problem som kan uppstå är ifall personer inte kan närvara på möten och vara med och bestämma, det kan leda till missnöjdhet med beslut som fattas och att anställda inte känner sig delaktiga.

 

Det skandinaviska ledarskapet är mindre påtagligt på de svenska skolorna. Även om lärare på skolan hjälps åt att fatta beslut så finns ofta en hierarki mellan lärare och rektorer och inte minst lärare och elever (som ju också kan ses som en del av skolans organisation). Hierarkin blir tydlig på skolbesök till Universeum då lärare arbetar hårt för att hålla koll på alla elever genom strikta förhållningsregler och instruktioner som skall följas. Det blir också tydligt hur olika lärare tillämpar olika ledarskapsstilar, exempelvis transformativt ledarskap där läraren föregår med gott exempel och stimulerar elevernas utvecklingsbehov (Elmholdt, Dauer Keller & Tanggaard, 2015). Samtidigt inser vem som helst att det skulle vara mycket svårt för en klass att genomföra ett besök om eleverna först måste komma överens om vad de skall göra innan de gör det.

 

Just i de fall de anställda inte kan komma överens är det bra ifall någon kan gå in för att bestämma, vilket det också finns på Universeum. Det finns alltså fortfarande behov av ledare på organisationer med skandinaviskt ledarskap. Förutom att bestämma behöver ledare i skandinaviska organisationer kunna förtydliga otydligheter och olika typer av besked, både positiva och negativa. Framförallt de negativa beskeden kan vara viktiga att leverera på ett bra sätt, exempelvis genom att först förklara hur det påverkar organisationen och sedan berätta hur organisationen kommer klara av det. Positiva besked är naturligtvis mycket roligare att ge men också lättare att leverera. Jag tror därför inte det krävs lika mycket av en ledare för att leverera bra besked som dåliga. Med detta i åtanke kan jag ju hoppas på att mitt provresultat är lättlevererat!

 

Källor:

https://www.ledarna.se/globalassets/dokument/skandinaviskt-ledarskap-2017.pdf

Elmholdt, C., Dauer Keller, H. & Tanggaard, L. (2015) Ledarskapets psykologi. Malmö: Gleerup utbildning.

Två programmeringslektioner, tekniskt sett

I veckan har jag varit med och hjälpt till på två olika lektioner för besökande skolklasser. Lektionerna handlade både om programmering och teknik, i ena fallet mer programmering och andra fallet mer teknik.

Båda lektionerna hade liknande upplägg där eleverna i par fick använda teknik för att skapa, vilket i båda fallen lyckades skapa stort engagemang och intresse hos eleverna. Något som jag tyckte var intressant var dock skillnaderna mellan lektioner trots likartade upplägg.

 

Den första lektionen handlade främst om programmering där eleverna skulle programmera en MicroBit till att bli en sten-sax-påse simulator. MicroBit är en liten dator kopplad till LED-lampor och olika sensorer. Lektionen började med lite kort diskussion om vad programmering innebär, att skapa instruktioner för att få datorn att göra det man vill. Sedan visade en av Universeums pedagoger steg-för-steg hur man programmerade MicroBiten och eleverna försökte i par följa med vad som gjordes. Min roll på lektionen var att hjälpa till så att alla eleverna låg i fas med det steg som visades. Det var ungefär som att hjälpa elever med uppgifter som de fastnat på, förutom att man riskerade bli bortschasad av teknikintresserade klasskamrater om man visade minsta tecken på tvekan. (De visste tydligen bättre).  

 

Den andra lektionen handlade främst om teknik där eleverna skulle använda LittleBits för att bygga en “bil” som kunde köra minst 1 meter. LittleBits är en samling magnetiska klossar med olika funktioner (t.ex. tuta eller lampa) som kan kopplas ihop till slutna kretsar. Att kombinera de olika funktionerna till ett fordon kan ses som en typ av programmering med hårdvara, men jag skulle säga att det huvudsakligen handlar om teknik. Lektionen började med en kort diskussion om vad teknik är. Eleverna fick sedan använda en instruktionsbok (tänk lego-ritning) och i par koppla LittleBits till olika saker. Till sist fick eleverna använda klossarna fritt för att skapa sin “bil”. Min roll på lektionen var att se till att alla eleverna kom framåt i byggandet genom att hämta delar och ge råd. Det liknade till stor del att coacha elever med problemlösning, men det var en annan typ av problem än de rent matematiska som jag kanske är mest van vid.

 

Trots att upplägget på lektionerna är likt så skiljer det sig mycket kring hur lektionerna genomförs. Lektionen med programmering genomfördes på ett ganska typiskt sätt för just programmering, någon visar på storbildsskärm hur man skall göra. Det handlar om att följa instruktioner, vilket är lite ironiskt då själva programmeringen handlar om att skapa instruktioner. Själva lärandet på lektionen beskrivs troligtvis bäst med sociala lärandemodeller, att lärandet är en effekt av interaktioner med andra personer. Att eleverna härmar vad som sker på skärmen kan ses som en lärandeprocess likt hur barn lär sig av att härma sina föräldrar. Man kan också koppla lärandet på lektionen till Vygotskijs proximala utvecklingszon, att det som eleverna kan lära sig är det som eleverna kan göra med hjälp (Phillips & Soltis, 2014).

 

Lektionen i teknik handlade inledningsvis också om att följa instruktioner, men efter hand gick lektionen mer och mer åt problemlösning. Lärandet på lektionen beskrivs därför kanske bäst genom Gestaltteori, att kunskap skapas genom att sätta saker i sitt sammanhang och se hur saker hänger ihop. Eleverna lär sig genom problemlösning, där de sätter ihop de olika komponenterna till en helhet, likt Sultan då han satte ihop sina pinnar, och löser problemet (Phillips & Soltis, 2014). Som effekt av den problemstyrda undervisningen blev lektionen med individanpassad då elev-par kunde arbeta i olika takt och mer självständigt än under programmeringslektionen.

 

Det är svårt att avgöra om någon av lektionerna var bättre än den andra då båda var bra. Lektionenernas framgång kanske kan förklaras med deras gemensamma upplägg att eleverna skapar något under lektionen? Lärandet genom detta upplägg skulle kunna förklaras med en behaviouristisk modell där lektionens slutprodukt ses som en belöning. Visserligen fick inte eleverna ta hem sina skapelser, men de fick ändå en positiv känsla av att se deras skapelse fungera.

Jag tror det viktigaste var att eleverna fick en “belöning” i direkt samband med lektionen och att den var direkt kopplad till deras prestation. För att förbättra lärandet på skolor borde man kanske därför använda sig av belöningar som tillfaller lite snabbare än ett betyg i slutet av skolåret. Samtidigt har Universeum andra resurser än en vanlig skola och en unik lärandemiljö som skolorna omöjligt kan replikera.

 

Slutligen några tankar om ledarskap och lektionernas innehåll, teknik och programmering. Det tycks finnas viss likhet mellan programmering (att få maskiner att göra det man vill) och ledarskap (att få människor att göra det man vill). Skillnaden mellan de två har sitt ursprung i att människor skiljer sig från maskiner. Men med framtida teknik är det inte omöjligt att vi kan skapa självtänkande maskiner, så kallad artificiell intelligens. Vad händer då med programmeringen? Vi kanske kommer sluta prata om att programmera datorer och istället tala om att leda datorer. Förhoppningsvis börjar inte datorerna tala om att programmera oss människor!

 

Referenser:

Phillips, D. C. & Soltis, J. F. (2014) Perspektiv på lärande. Andra upplagan. Lund: Studentlitteratur AB.

En blogg från andra sidan Universeum!

Hej och välkomna till denna blogg!

Jag som skriver heter Niklas och bloggar som en del av min praktikkurs “Lärande och ledarskap i praktiken – breddning”. Syftet med bloggen är att jag ska kunna reflektera över mina upplevelser på praktikplatsen i förhållande till de kunskaper jag lärt mig från tidigare kurser i lärande och ledarskap. Som en trevlig bieffekt möjliggör bloggen även att andra personer kan ta del av mina tankar och lära sig något från min praktikperiod.

Jag kommer att praktisera på Universeum i Göteborg ett par dagar i veckan fram till jul. Universeum är ett science center där barn och vuxna får utforska teknik och naturvetenskap genom olika utställningar som regnskogen, akvariehallen och teknoteket. Arbetet på Universeum innefattar bl.a. att hålla guidade turer, laborationer och andra aktiviteter. Det finns ganska många olika anställda som samarbetar för att besökare ska få en trevlig upplevelse, t.ex. djurvårdare, pedagoger och administrativ personal.

Då det är mycket som händer på Universeum har de anställda ett schema med aktiviteter som kommer anordnas. Schemat presenteras på ett möte varje vecka där de anställda till stor del själva får påverka vilken aktivitet de ska ansvara för. Utöver aktiviteter för vanliga besökare anordnas vidareutbildning för lärare och det sker också utveckling av spännande lärandeaktiviteter för att locka fler gäster. Dessutom är organisationen med och driver flera olika projekt, exempelvis “Ungas kraft” där man på utvalda skolor försöker hjälpa elever att klara skolan och öka intresset för att läsa vidare inom naturvetenskap och teknik.

Lärande är ett påfallande och återkommande inslag på arbetsplatsen, kanske allra tydligast i de spännande lärandemiljöer som är tillgängliga för både besökande och anställda. Det mesta av organisationens arbete sker dock på “Våning 6” i det kontorslandskap som endast är tillgängligt för anställda (och eventuella praktikanter). Kontorslandskapet är ganska öppet men med många lite avskilda vrår där anställda kan arbeta i lugn och ro. Det finns också delar av Universeum där endast djurskötarna får vistas, hur de ser ut kan jag bara spekulera!

Det jag kommer göra på Universeum är att ta del av det pedagogiska arbetet som sker genom att observera och diskutera med anställda. Jag ska också använda mina kunskaper inom lärande och ledarskap för att göra en undersökning om hur Universeums självledda uppdrag används. För att klara av att utföra denna undersökning kommer jag sätta upp mål för min praktikperiod och organisera hur den ska genomföras. Praktikkursen, som är otroligt flexibel, ställer mycket krav på mig som student för att praktikperioden ska genomföras på ett bra och lärorikt sätt.

Min största förhoppning på praktikperioden är att bredda mina perspektiv på lärande genom att arbeta i en miljö som skiljer sig från klassrummet. Klassrums-skild undervisning är något jag inte kunnat ta del av under tidigare praktikperioder. Jag hoppas också genom min undersökning kunna bidra till utveckling av Universeums verksamhet. Samtidigt har jag naturligtvis också mycket att lära mig av Universeums verksamhet när det kommer till att göra lärande roligt och spännande. Efter att hittills ha praktiserat på Universeum i tre dagar kan jag inte säga annat än att jag är övertygad om att mina förhoppningar kommer infrias och ser fram emot kommande veckor av praktik!