Två observationer

Denna vecka har jag observerat två olika fenomen som jag tycker är väldigt intressant. Det ena är skillnaderna mellan att sitta i majoritet och minioritet. Det andra är kampen mellan bästa resultat och tid. Jag har under min tid sett olika majoriteter och minioriteter. En sak som kännetecknar alla de majoriteter jag observerat är att de är koalitioner mellan flera partier. Att samarbeta mellan olika parter kan ibland vara trixigt, men vikt läggs vid att ge en samlad bild framför minioriteten. Minioriteten däremot har andra saker att tänka på. De kan välja att stötta majoriteten eller stå på sig. Fördelen med att vara i minioritet är att du inte behöver kompromissa med andra partier, däremot kan det vara en väldig frustration att inte kunna påverka. Frustration på arbetet är något som vi diskuterat med Jan Wickenberg i en kurs. I minioriteten är det också viktigt att visa sina väljare vad som skulle varit annorlunda om de hade varit i majoritet, samtidigt som de behöver akta sig för att överdriva eftersom de behöver stå för sina ord när/om de hamnar i majoritet.

Det andra är kampen mellan resultat och tid. Självklart vill vi uppnå det bästa möjliga resultatet, men samtidigt är det viktigt att släppa vissa smådetaljer för att tiden inte ska dra iväg. I kommunen och troligen även i många företag träffas inte styrelsen varje vecka. Därför kan det vara väldigt kritiskt att ta beslut och inte vänta flera veckor enbart för att ändra något litet. Dessutom är det andra som räknar med att politiken ska ta beslut. Exempelvis är byggherrar beroende av de beslut som kommunen tar. Om kommunen ändrar på planer sent i processen kan samarbetspartner dra sig ur och flytta vidare till andra kommuner. För en kommun kan detta leda till ett dåligt rykte och svårigheter att utvecklas. För ett företag skulle detta kunna leda till konkurs. 

Organisatoriskt upplägg och uppstart av ny grupp/klass

Kommunstyrelsen(KS) och Kommunstyrelsen arbetsutskott(KSAU) kan i många lägen jämföras med en styrelse eller ledargrupp på ett företag. Som jag nämnde i mitt förra inlägg tar de mycket hjälp av tjänstemän och andra aktörer för att få fram bakgrundsfakta och få förslag på lösningar av problem. Dessa presentationer till KS och KSAU kan liknas med att en projektledare presenterar ett projekts framfart och hur det fortsatta arbetet ska fortgå. Det kan även handla om att presentera hur budgeten för projektet håller och om det krävs mer pengar. Relationen mellan projektgrupp och styrelse har tagits upp under flera kurser under min master. Exempelvis ” Learning and leading in dysfunctional organizations”, “Utvecklingsprojekt i Praktiken” och “Leda grupp och individ”.

Under vår kurs Learning and leading in dysfunctional organizations tar Jan Wickenberg upp hur en människa väljer att presentera sitt projekt för just en ledningsgrupp. Jan Wickenberg tar bland annat upp indikatorer på att en person har “high-power” eller “low-power”. Han tar även upp “The make-over behaviour”, som innebär att man gärna piffar till lite innan man presenterar sitt projekt. Att en projektledare använder “The make-over behaviour” och försöker uttrycka “high-power” har jag märkt använts främst vid projekt som hänger lite lösare än andra. Medan vid mer låsta projekt eller program som kommer fortgå oberoende på vad som händer, kan projektledaren slappna av mer och ge en mer rättvis bild. Den avslappningen kan vara positiv eftersom projektledaren kan vara ärlig och be om mer medel när det behövs. Dock kan det även slå över åt andra hållet, att de överdriver det negativa för att just få mer medel. Detta är inget jag sett under min praktik hittills.

 

Under veckan har jag även fått vara med om uppstart av en ny arbetsgrupp. Gruppen består av KSAU och Kommunfullmäktiges Preside(KFP). Det jag tyckte var intressant vid uppstarten av denna grupp var att de spenderade lång tid till att diskutera organisation, process och roller för arbetsgruppen och arbetet. Mål och direktiv har gruppen fått från kommunfullmäktige(KF). De ansvariga för gruppen hade förstått att om de bara drog igång arbetet direkt skulle de inte få med individerna på tåget, de behövde diskutera igenom hur de såg på den process de skulle genomgå och vad arbetsgruppen hade för roll. Detta hjälpte både gruppen för att bli bättre och det hjälpte gruppledarna genom direkt feedback.

Jag hoppas kunna ta med mig detta in i klassrummet. Om jag kan se en ny klass som en ny arbetsgrupp och få dem att diskutera upplägg och process för att nå de mål som redan är uppsatta från skolverket så kan det leda till en väldigt motiverad klass. Jag tror det kan vara ett klockrent sätt att öka elevdemokratin i skolan. Svårigheten ligger självklart delvis i att eleverna inte är lika vana vid ett sådant arbete som de i KFP och KSAU, men om det fungerar kan det ge fantastiska resultat. Upplägget av mötet kan också jämföras med en lektion. Först ger gruppledarna en presentation sedan delas gruppen in i mindre grupper där diskussionsfrågor diskuteras. Vilket följs upp i helgrupp. Denna metod har jag använt flera gånger under min VFU vid andra diskussioner och det ger verkligen alla en chans att uttrycka sin åsikt. I ett klassrum använts det främst för att få alla att diskutera, i en arbetsgrupp ligger nog snarare problemet i att få tid till att alla ska få prata. Men metoden är densamma och den ger resultat i båda fallen. I ett klassrum bör man dock även tänka kring “Think-Pair-Share” vilket även ger varje individ tid att fundera själv först. Detta kan självklart användas i projektgrupper också om ledaren märker att enbart enstaka individer hörs.

Att ta beslut

Under veckan har jag bland annat fått se ett kommunstyrelsemöte. Under ett sådant möte har självklart ledamöterna olika åsikter som diskuteras och sedan tas ett beslut. Men vad leder fram till beslutet? Hur vet ledamöterna vad de ska tycka? Och hur får de tillräcklig kunskap för att kunna uttrycka sina åsikter och slutligen ta ett beslut? Detta inlägg kommer alltså handla om hur lärandet för politiker kan gå till.

I kursen analysera lärande har vi lärt oss om olika lärandemodeller och vilka fördelar och nackdelar dessa har. Där läste vi bland annat en bok som heter Perspektiv på lärande. I denna bok tar författaren upp en fallstudie om en pojke. Pojken tittar på tv om amerikanska staten och frågor börjar formuleras i hans huvud. Hur väljer han då att gå tillväga för att få information? Jo, han vänder sig till en expert. Först vänder han sig till sin far och sedan vänder de sig tillsammans till Internet när faderns kunskap tar slut.

Detta exempel kan jämföras med politikernas tillvägagångssätt. En fråga tas upp antingen av de själva eller från medborgare. För att få mer information om ämnet tar politikerna hjälp av tjänstemän för att söka reda på mer information och få råd kring vad de bör och kan göra. I vissa fall behöver även tjänstemännen ta hjälp av andra experter, såsom pappan fick göra i fallstudien. Politikerna behöver kommunicera och socialisera med tjänstemännen och andra experter för att det ska leda till ett väl genomtänkt och välgrundat beslut. Detta tas upp i det sociala perspektivet av lärande. Ett perspektiv som lätt försvinner i andra områden.

 

En dag på kontoret

Jag kommer under åtta veckor ha praktik på Lerums Kommun och där skugga kommunstyrelsens ordförande. Jag vill lära mig både om organisationens uppbyggnad och om hur ledarskap implementeras. Det kommer bli väldigt roligt och lärorikt.

Min första dag hade jag i Onsdags. Min handledare mötte upp mig på stationen och vi började dagen med den korta promenaden till kommunhuset. När man kommer in i kommunhuset möts man av en öppen och välkomnande entré/reception. Jag hälsade på medarbetarna innan vi gick vidare till min handledares kontor. På kontoret diskuterade vi upplägg för praktikperioden och lite kort kring organisationen.

Vi gick sedan upp för den ovala trappan till översta våningen. Där började det första mötet för dagen i ett konferensrum. Det var kommunstyrelsens arbetsutskott som möttes och diskuterade. Bland annat var det arbetsgrupper som presenterade sina resultat och utskottet diskuterade och beslutade hur arbetet ska fortgå. Det var mycket intressant att lyssna på diskussionerna.

Dagen fortgick med fler möten där jag bland annat träffade kommundirektören.

Jag ser fram emot att fortsätta denna praktik och lära mig mer om hur organisationen fungerar och förhoppningsvis kunna ge något tillbaka när allt är klart.