Avslutning

Detta kommer bli mitt sista inlägg, så det kommer delvis bli en sammanfattning. Men innan dess vill jag gärna ta upp en sak jag fick möjlighet att observera under min sista vecka på praktiken, nämligen arbetsintervjuer. Jag har i mitt liv varit på flertalet intervjuer, men alltid varit den som blivit utfrågad. Nu fick jag möjlighet att sitta på andra sidan bordet. Lyssna, känna av och bedöma.

Det var väldigt lärorikt att se en arbetsintervju från andra sidan, särskilt eftersom jag troligen snart och flera gånger i framtiden kommer vara i den motsatta situationen. Det första jag reagerade på var hur snabbt jag och de andra fick en uppfattning av personen. Jag insåg hur viktigt det första ögonblicket, det första handslaget och de första orden faktiskt är för att skapa en skön stämning i rummet. Intervjuarna får snabbt en bild av personen som de lätt håller kvar. Som intervjuare tror jag det är viktigt att både lita på sin instinkt, eftersom man inte har så lång tid med varje person, men samtidigt ifrågasätta sig själv för att hitta den bästa för jobbet.

När jag själv blivit intervjuad förut har jag velat kunna snabbt svara för att visa att jag är förberedd. Men det jag lade märke till här att jag uppskattade när den som blev intervjuad tog sig tid och funderade igenom sitt svar innan hen levererade det. Då kändes det mer ärligt och inte inövat. Det blev också mer sällan att personen sa precis det som de trodde att intervjuarna ville höra.

 

Denna praktik har gett mig väldigt mycket. Förutom att jag fått möjlighet att observera ledarskap och lärande på nära håll, har jag dessutom fått möjlighet att få en insyn i hur kommunpolitiken fungerar. Detta är något jag tror att jag kommer ha väldigt stor nytta av oberoende av vart jag hamnar i resten av mitt liv. Men kanske speciellt om jag hamnar i skolväsendet som är direkt styrt av just politiken. Om jag valt att ha min praktik i en organisation/företag som är mer direkt kopplat till det jag utbildar mig till hade det gett mig kortsiktiga fördelar i mitt arbetsliv, men jag tror att detta ger mig mer långsiktiga fördelar.

 

Piska eller Morot

Under veckan har jag än en gång fått medvara på flertalet möten. Det som jag denna vecka reagerat på är olika sätt att få grupper och individer att utvecklas och bli bättre. Används moroten eller piskan? Vilken är mest effektiv?

Det första ämnet jag tänkte på är en sak som diskuterats flertalet gånger under min praktik är boende för nyanlända. Varje kommun har fått tilldelat ett visst antal platser de ska fixa fram under året, staten har tagit fram piskan. Om detta varit ett bra sätt kan diskuteras bort och fram, dessutom är det en väldigt politisk fråga jag inte vill gå in på. Istället ska jag försöka hålla mig till de tydliga effekter det lett till i just Lerum. Lerum har historiskt haft ett väldigt lågt mottagande, men under det senaste året har de tagit emot lika många som de senaste 10 åren och byggandet av bostäder har ökat kraftigt. Pressen från staten har gett resultat enligt Lerums politiker, men samtidigt satt dem under ett stressmoment. Så statens mål med att sätta press verkar delvis ha fungerat mot Lerum, men vad händer nu?

Lerum har trots ett kraftigt ökande mottagande inte nått upp till den kvot som var uppsatt, vad ska staten göra nu? Ska staten straffa? Eller försöka hjälpa? Vad kommer deras val skicka för signaler till de andra kommunerna. Att straffa Lerum kommer inte att göra att Lerum gör bättre ifrån sig nästa år, det kanske till och med gör att de hamnar ändå mer efter. Men om inget händer, kommer andra kommuner jobba lika hårt nästa år för att leva upp till deras kvot?

Under veckan var vi även besökt en sjukhusstyrelse. Där har personalen varit hårt pressade under en lång tid, detta har lett till att de hittat effektiviseringsmöjligheter, men samtidigt ökar misstag och vårdskador. Pressen har alltså lett till både fördelar och nackdelar, för en ledare gäller det att väga dessa mot varandra.

Än så länge har jag diskuterat press/piska. Hade det inte varit bättre att bara använda morot istället. Men det finns svårigheter med det också. En svårighet med moroten är att moroten måste vara tillräckligt saftig för att få alla att vilja kämpa för den, men samtidigt behöver ledaren ha råd att ge bort moroten. Och efter att moroten är utdelad vill man att alla ska fortsätta kämpa. En annan nackdel med moroten som jag lade märke till vid sjukhuset var att den som fick första moroten lätt fick alla följande morötter också. Om det exempelvis finns en årlig bonus till den avdelning/grupp/sjukhus som gör något extra och den bonusen gör att det blir lättare för dem att göra något extra nästa år också. Då rinner det lätt iväg och det går från premiering till stora klyftor. Men samtidigt, om alla får samma och inget premieras, vad kommer få grupper/avdelningar/sjukhus att fortsätta göra något extra.

Överlag tror jag moroten är bättre än piskan, det visar även forkningen(http://www.motivation.se/motivera/morot-funkar-b%C3%A4ttre-n-piska). Och jag tror det är viktigt att våga använda det i många olika lägen, men samtidigt tänka till när det används. Lärarlönelyftet är ett exempel på en morot som användes för att premiera duktiga lärare. Jag tycker tanken med detta är fantastisk, men tyvärr är lärare ovana vid denna typ av premiering och det har lett till stor frustration och avundsjuka mellan lärarna. Vissa lärare jobbar och sliter mer än andra och förtjänar en premiering, men i dessa fall är det väldigt viktigt för de lärare som ej får detta att de får reda på varför de ej får det och hur de ska jobba för att vara en del av detta nästa gång.

Det viktigaste med detta som jag tar med mig till skolan är att premiera bra beteende föder mer bra beteende, men det viktigaste är att vara konsekvent och tydlig med varför något premieras/straffas. Alla i rummet behöver förstå vad som premieras/straffas för att kunna upprepa bra grejer och undvika dåliga. Precis som med feedback är det viktigt att fokusera på en process eller uppgift och inte på personen när premier/straff utdelas.

Avslutningsvis vill jag nämna att i detta inlägg har pengar framstått som den enda premien/bestraffningen som finns. Självklart finns det andra och olika människor drivs av olika morötter/piskor. Allas största motivatör är inte pengar.

 

Framtiden och ledarskap

I fredags fick jag möjlighet att vara med på arbetsmarknadsregionsdag. Politiker och tjänstemän från Göteborgsregionen och diskuterar och får information. I fredags presenterades bland annat en möjlig framtid för arbetsmarknaden. Bland annat presenterades vissa yrken som idag nästan dött ut på grund av digitaliseringen och vilka som uppkommit. Det presenterades även vilka som troligen kommer att försvinna och vilka som tillkommer tillkomma. Det var väldigt intressant. Det jag tänkte på detta tillfälle och vid tillfället på Lindholmen Science Park är att det är synd att informationen inte sprids ännu bättre till alla människor. Dessa presentationer skulle vara väldigt intressanta för många. Framförallt behöver det jobbas med fortbildning i de yrken som kan dra nytta av digitaliseringen. Det är även viktigt att skolan anpassas när arbetsmarknaden förändras.

I politiken tas många beslut baserat åsikter och känslor. Det kan leda till att vissa diskussioner kan bli heta. Framförallt när det kommer till frågor som ligger någon eller några nära hjärtat. En annan sak som kan leda till mycket frustration är när andra inte står för sitt ord eller använder dubbelmoral. I dessa fall är det viktigt att skilja på personligt och proffesionellt. Jag observerade svårigheterna med att kombinera ledarskap med att vara för personligt involverad. 

Detta är något jag funderat mycket kring även i lärarrollen. Jag har under mina skolpraktiker haft två väldigt olika handledare. Den ena jobbar väldigt personligt med sina elever och den andra väljer att ha ett mer professionellt förhållande. Att kombinera dessa tror jag blir en nyckel i lärarrollen, men en väldigt svår nyckel. Som lärare är man ledaren i rummet. Blir man för personlig blir det svårare att hålla kontrollen. I den klassen som den mer personliga läraren undervisade var det svårare att ta kontroll och få ett lugnt arbetsklimat. Något jag också tror blir väldigt viktigt är att stå för mina beslut och för det jag säger. Annars känner eleverna inte att de kan lita på mig. På samma ämne har jag även lärt mig vikten av att erkänna när det är något man inte kan eller vet. Som lärare behöver jag verka kunnig, men att erkänna när man har fel eller inte kan uppskattas av eleverna. Det fick jag höra under VFU-2. 

Digitalisering

Som en del av den översiktsplan som Lerum ska ta fram har de insett att de behöver ta hänsyn till den digitalisering som sker och kommer fortsätta ske. Detta gjordes genom en träff på Chalmers. Det började med två presentationer och fortsatte sedan med gruppdiskussioner. Presentationerna tog bland annat upp några nya uppfinningar, både sådana som är påväg och sådana som finns och som installerats i andra städer över världen. Det presenterades även hur snabbt utvecklingen gått, av bland annat antal uppkopplade enheter.

Den nya tekniken kommer påverka hur vi lever och vilka krav vi sätter på vår kommun och infrastruktur. Det sätter krav på politikerna att anpassa stadsplaneringar, både för att fungera idag och i framtiden. Exempelvis är det inte långt borta att vi har självkörande bilar. Hur kommer det påverka hur mycket vi transporterar oss? Kan bilarna köra hem och parkera, så vi inte behöver så många centrala parkeringar? Eller kommer utvecklingen av VR och kommunikation leda till att vi reser mindre?

Så politiken behöver anpassa sig efter den teknik människor kommer använda och våra förändrade levnadsmönster, men det finns även teknik de kan använda i sin utveckling. Exempelvis har vissa städer i USA ett system med sensorer som lyssnar efter pistolljud. Detta system har tillsammans med andra insatser minskat morden betydligt i dessa områden. Det finns även system för att enbart de gatlampor som behövs vara tända, är tända. De känner av när en människa går, och slår då på. Detta kan spara mer pengar än man först kanske tror. Det finns även flertalet system för att minska den tid som människor åker runt och letar parkering. Dessa system minskar utsläpp, frustration och antalet bilar i trafiken.

Digitaliseringen leder till att den nya generationen sätter ny krav och ser världen på ett nytt sätt. Barnen idag har svårt att föreställa sig världen innan internet och barnen om ett tag kommer ha svårt att föreställa sig en värld där människor vågade själva styra 2 ton metall i höga hastigheter. Att internet har blivit en såpass viktig del i människors liv och är ett verktyg för att förbättra bland annat hemtjänsten så kanske fiber borde vara självklart som vatten och avlopp.

De ny kraven och bakgrunder som framtida generationer kommer ha kommer även kräva mycket av oss gymnasielärare. Undervisningen kommer behöva anpassas efter hur digitaliseringen utvecklas. Det som diskuterades på detta möte kommer jag verkligen ta med mig ut i arbetslivet.

Digitaliseringen var något vi tog upp i kursen NTL2 med Jens. Där diskuterade vi också att teknikutvecklingen går väldigt snabbt framåt och accelererar. Där diskuterade vi också en annan vinkel av digitaliseringen. Där diskuterades det vad som driver teknikutvecklingen, är det vi människor eller driver den sig själv. Mer om detta kan läsas i boken Autonomous Technology: Technics-out-of-control As a Theme in Political Thought av Winner & Langdon. Det är också något att ta hänsyn till vid undervisning. Det kan även användas som diskussionsunderlag vid undervisning.

Två observationer

Denna vecka har jag observerat två olika fenomen som jag tycker är väldigt intressant. Det ena är skillnaderna mellan att sitta i majoritet och minioritet. Det andra är kampen mellan bästa resultat och tid. Jag har under min tid sett olika majoriteter och minioriteter. En sak som kännetecknar alla de majoriteter jag observerat är att de är koalitioner mellan flera partier. Att samarbeta mellan olika parter kan ibland vara trixigt, men vikt läggs vid att ge en samlad bild framför minioriteten. Minioriteten däremot har andra saker att tänka på. De kan välja att stötta majoriteten eller stå på sig. Fördelen med att vara i minioritet är att du inte behöver kompromissa med andra partier, däremot kan det vara en väldig frustration att inte kunna påverka. Frustration på arbetet är något som vi diskuterat med Jan Wickenberg i en kurs. I minioriteten är det också viktigt att visa sina väljare vad som skulle varit annorlunda om de hade varit i majoritet, samtidigt som de behöver akta sig för att överdriva eftersom de behöver stå för sina ord när/om de hamnar i majoritet.

Det andra är kampen mellan resultat och tid. Självklart vill vi uppnå det bästa möjliga resultatet, men samtidigt är det viktigt att släppa vissa smådetaljer för att tiden inte ska dra iväg. I kommunen och troligen även i många företag träffas inte styrelsen varje vecka. Därför kan det vara väldigt kritiskt att ta beslut och inte vänta flera veckor enbart för att ändra något litet. Dessutom är det andra som räknar med att politiken ska ta beslut. Exempelvis är byggherrar beroende av de beslut som kommunen tar. Om kommunen ändrar på planer sent i processen kan samarbetspartner dra sig ur och flytta vidare till andra kommuner. För en kommun kan detta leda till ett dåligt rykte och svårigheter att utvecklas. För ett företag skulle detta kunna leda till konkurs. 

Organisatoriskt upplägg och uppstart av ny grupp/klass

Kommunstyrelsen(KS) och Kommunstyrelsen arbetsutskott(KSAU) kan i många lägen jämföras med en styrelse eller ledargrupp på ett företag. Som jag nämnde i mitt förra inlägg tar de mycket hjälp av tjänstemän och andra aktörer för att få fram bakgrundsfakta och få förslag på lösningar av problem. Dessa presentationer till KS och KSAU kan liknas med att en projektledare presenterar ett projekts framfart och hur det fortsatta arbetet ska fortgå. Det kan även handla om att presentera hur budgeten för projektet håller och om det krävs mer pengar. Relationen mellan projektgrupp och styrelse har tagits upp under flera kurser under min master. Exempelvis ” Learning and leading in dysfunctional organizations”, “Utvecklingsprojekt i Praktiken” och “Leda grupp och individ”.

Under vår kurs Learning and leading in dysfunctional organizations tar Jan Wickenberg upp hur en människa väljer att presentera sitt projekt för just en ledningsgrupp. Jan Wickenberg tar bland annat upp indikatorer på att en person har “high-power” eller “low-power”. Han tar även upp “The make-over behaviour”, som innebär att man gärna piffar till lite innan man presenterar sitt projekt. Att en projektledare använder “The make-over behaviour” och försöker uttrycka “high-power” har jag märkt använts främst vid projekt som hänger lite lösare än andra. Medan vid mer låsta projekt eller program som kommer fortgå oberoende på vad som händer, kan projektledaren slappna av mer och ge en mer rättvis bild. Den avslappningen kan vara positiv eftersom projektledaren kan vara ärlig och be om mer medel när det behövs. Dock kan det även slå över åt andra hållet, att de överdriver det negativa för att just få mer medel. Detta är inget jag sett under min praktik hittills.

 

Under veckan har jag även fått vara med om uppstart av en ny arbetsgrupp. Gruppen består av KSAU och Kommunfullmäktiges Preside(KFP). Det jag tyckte var intressant vid uppstarten av denna grupp var att de spenderade lång tid till att diskutera organisation, process och roller för arbetsgruppen och arbetet. Mål och direktiv har gruppen fått från kommunfullmäktige(KF). De ansvariga för gruppen hade förstått att om de bara drog igång arbetet direkt skulle de inte få med individerna på tåget, de behövde diskutera igenom hur de såg på den process de skulle genomgå och vad arbetsgruppen hade för roll. Detta hjälpte både gruppen för att bli bättre och det hjälpte gruppledarna genom direkt feedback.

Jag hoppas kunna ta med mig detta in i klassrummet. Om jag kan se en ny klass som en ny arbetsgrupp och få dem att diskutera upplägg och process för att nå de mål som redan är uppsatta från skolverket så kan det leda till en väldigt motiverad klass. Jag tror det kan vara ett klockrent sätt att öka elevdemokratin i skolan. Svårigheten ligger självklart delvis i att eleverna inte är lika vana vid ett sådant arbete som de i KFP och KSAU, men om det fungerar kan det ge fantastiska resultat. Upplägget av mötet kan också jämföras med en lektion. Först ger gruppledarna en presentation sedan delas gruppen in i mindre grupper där diskussionsfrågor diskuteras. Vilket följs upp i helgrupp. Denna metod har jag använt flera gånger under min VFU vid andra diskussioner och det ger verkligen alla en chans att uttrycka sin åsikt. I ett klassrum använts det främst för att få alla att diskutera, i en arbetsgrupp ligger nog snarare problemet i att få tid till att alla ska få prata. Men metoden är densamma och den ger resultat i båda fallen. I ett klassrum bör man dock även tänka kring “Think-Pair-Share” vilket även ger varje individ tid att fundera själv först. Detta kan självklart användas i projektgrupper också om ledaren märker att enbart enstaka individer hörs.

Att ta beslut

Under veckan har jag bland annat fått se ett kommunstyrelsemöte. Under ett sådant möte har självklart ledamöterna olika åsikter som diskuteras och sedan tas ett beslut. Men vad leder fram till beslutet? Hur vet ledamöterna vad de ska tycka? Och hur får de tillräcklig kunskap för att kunna uttrycka sina åsikter och slutligen ta ett beslut? Detta inlägg kommer alltså handla om hur lärandet för politiker kan gå till.

I kursen analysera lärande har vi lärt oss om olika lärandemodeller och vilka fördelar och nackdelar dessa har. Där läste vi bland annat en bok som heter Perspektiv på lärande. I denna bok tar författaren upp en fallstudie om en pojke. Pojken tittar på tv om amerikanska staten och frågor börjar formuleras i hans huvud. Hur väljer han då att gå tillväga för att få information? Jo, han vänder sig till en expert. Först vänder han sig till sin far och sedan vänder de sig tillsammans till Internet när faderns kunskap tar slut.

Detta exempel kan jämföras med politikernas tillvägagångssätt. En fråga tas upp antingen av de själva eller från medborgare. För att få mer information om ämnet tar politikerna hjälp av tjänstemän för att söka reda på mer information och få råd kring vad de bör och kan göra. I vissa fall behöver även tjänstemännen ta hjälp av andra experter, såsom pappan fick göra i fallstudien. Politikerna behöver kommunicera och socialisera med tjänstemännen och andra experter för att det ska leda till ett väl genomtänkt och välgrundat beslut. Detta tas upp i det sociala perspektivet av lärande. Ett perspektiv som lätt försvinner i andra områden.

 

En dag på kontoret

Jag kommer under åtta veckor ha praktik på Lerums Kommun och där skugga kommunstyrelsens ordförande. Jag vill lära mig både om organisationens uppbyggnad och om hur ledarskap implementeras. Det kommer bli väldigt roligt och lärorikt.

Min första dag hade jag i Onsdags. Min handledare mötte upp mig på stationen och vi började dagen med den korta promenaden till kommunhuset. När man kommer in i kommunhuset möts man av en öppen och välkomnande entré/reception. Jag hälsade på medarbetarna innan vi gick vidare till min handledares kontor. På kontoret diskuterade vi upplägg för praktikperioden och lite kort kring organisationen.

Vi gick sedan upp för den ovala trappan till översta våningen. Där började det första mötet för dagen i ett konferensrum. Det var kommunstyrelsens arbetsutskott som möttes och diskuterade. Bland annat var det arbetsgrupper som presenterade sina resultat och utskottet diskuterade och beslutade hur arbetet ska fortgå. Det var mycket intressant att lyssna på diskussionerna.

Dagen fortgick med fler möten där jag bland annat träffade kommundirektören.

Jag ser fram emot att fortsätta denna praktik och lära mig mer om hur organisationen fungerar och förhoppningsvis kunna ge något tillbaka när allt är klart.