Tiden går fort när man har roligt…

Så var det dags för mitt sista blogginlägg, i alla fall i den här formen. Min praktik lider mot sitt slut och jag tänkte avsluta med en betraktelse av lärandet och ledarskapet på min praktikplats.

Hjärnberikad AB är ett fåmansföretag som utvecklar sina koncept för hjärnhälsa och utveckling i nära samarbete med flera andra aktörer, de nätverkskunskapar kan man säga. Tillsammans med bland annat sina kunder (företag, förskolor, grundskolor och gymnasieskolor), flera forskare inom didaktik och hjärnforskning och medlemmar i Neuroforum skapar de lärandesituationer och utforskar tillsammans hur resultat från hjärnforskning kan bidra i lärande och utveckling. Mycket av utvecklingen är projektdrivet, där finansiering fås antingen genom offentliga finansiärer eller från kunderna direkt. Samarbete, samverkan och kunskapsspridning är ledord.

Grundarna (Ulrika o Linda) har sin bas i skolans värld och värnade tidigt om de elever som inte riktigt passade in. Från detta växte sig nyfikenheten om hjärnan och hur den fungerar. Med en grundmurad positiv syn på alla människor förmåga att utvecklas har bland annat 10 goda vanor utarbetats. Något som är basen i alla de tjänster som man nu levererar till både privat och offentlig sektor.

Tidigare i min utbildning läste vi en artikel om att leda smarta människor (Goffee et al, 2007). Hur viktigt det är att reducera administration, skapa ett klimat där det är OK att misslyckas, tillåta en mångfald av perspektiv och tankar, att ständigt vara lyhörd för individers drivkrafter samtidigt som man tydliggör beroenden till omgivningen och till varandra. Jag tycker det beskriver väl företagskulturen inom Hjärnberikad. Det är ett ägarlett bolag med få, men mycket kompetenta medarbetare. Alla med sina drivkrafter som gör att de brinner för det företaget gör.

Gemensamt för medarbetarna är drivkraften att lära och bidra i människors utveckling. Man är mycket lyhört för nya perspektiv och har ett öppet, tillitsfullt klimat gentemot sina samarbetspartner och varandra och har skapat en lärande kultur på riktigt (Argyris, 1977). Man använder (medvetet?) dubbel-loop-lärande för att utarbeta innovativa modeller för ökad hjärnhälsa som stöd för hjärnsmart utveckling.

Numera är Hjärnberikad en viktig partner för många kunders verksamhetsutveckling och många nya kunder tillkommer. Ägarna står lite vid ett vägskäl. Ska man fortsätta bejaka sina grundläggande drivkrafter och på samma sätt som nu delta i kunders och enskilda individers utvecklingsresor, eller ska man gå mot att utveckla sig som företagsledare och tillväxtbolag? Väljer man att gå mot det senare, riskerar man att tappa den utpräglade lärandekulturen som finns, eller går det att kombinera?

Jag vill avslutningsvis rikta ett stort tack till min handledare Linda samt Emilia, Ulrika och Jonas för att ni med öppna armar tagit emot mig som praktikant och generöst bjudit på både er tid och er kompetens. Ni har fått mig att känna mig som en riktig “hjärnberikare” på denna relativt korta tid. Det har varit en sann glädje att göra min praktik på Hjärnberikad AB. Tack och på återseende!

Lite “hjärnkemi” som avslutning: Signalsubstansen oxytocin har jag sparat till sist. Denna “lyckodrog” är avgörande för att vi ska kunna skapa och behålla sociala relationer och känna tillit, genom att den dämpar vår oro och ångest. För att få oxytocin är det viktigt för oss att umgås med våra nära och kära. Specifikt utsöndras oxytocin vid ögonkontakt och taktil beröring (som massage och kramar). Även simning (gärna ofta och regelbundet) har visat sig utsöndra oxytocin, kanske beroende på vattnets rörelser mot kroppen?

Får man mycket oxytocin känner man sig förstås väldigt lycklig, men över tid går det ut över hjärnans prestationsförmåga. Det är inte för inte som man säger att amning och förälskelse gör en “lite seg i kolan”.

Referenser
Argyris, C. (1977). Double Loop Learning in Organizations.Harvard Business Review.

Goffee, R & Jones, G (2007). Leading clever people. Harvard Business Review.

Omväxling förnöjer!

Vi människor mår bra av omväxling och triggas av (lagom stora) utmaningar i stort och smått. När vi gör något vi inte brukar göra känner vi oss väldigt närvarande och vill fortsätta utforska. Dessutom utvecklas hjärnan och nya synapser bildas (man kan se skillnad i hjärnan redan efter några minuter då vi lär något nytt). Det skapas en positiv spiral (Ahlqvist & Bellvik, 2017)!

Dopamindusch…

När vi klarar av något vi inte gjort tidigare, får vi en dusch av dopamin (hjärnan belönar sig själv), som gör att vi vill försöka något nytt igen. Vi får en god känsla i kroppen av att lyckas och vill känna likadant igen. Motsatsen gäller när vi “misslyckas”, då blir det rädslan som tar över (när noradrenalinet får övertaget).

Hur ser det ut i våra klassrum? Hur reagerar eleverna vid utmaningar? Har vi i skolan klarat av att vårda den naturligt utforskande och nyfikna hjärnan? Hur många dopaminduschar får en elev under en skoldag? Hur många vore optimalt för ett hållbart lärande? 2-3 i timmen, eller räcker det med 1 per dag?

Kanske är det så att de elever som lyckas riktigt bra i skolan, har strategier där de ger sig själva dopaminduschar. Vi tenderar att kalla det inre motivation, en inre drivkraft. Dessa elever visar upp andra känslor inför en ny uppgift. De vet att de lyckats tidigare med nya uppgifter, de kan bibehålla sin nyfikenhet och blir inte begränsade av rädslan att misslyckas. De är mitt i den positiva spiralen. De kan gå utanför sin bekvämlighetszon och därmed också ge sig chansen att behärska nya färdigheter.

Visst vore de intressant om alla elever kunde få uppleva samma sak? Kanske kan variationsteori (Lo, 2014) kan vara en av nycklarna som binder ihop modern hjärnforskning med kunskaper om vad som motiverar oss (Pink, 2010)? Variationsteorin utgår från lärandeobjekt (alltså det som ska läras – ett lärandemål och inte ett prestationsmål) samt elever (naturliga) förförståelse och föreställningar. Lärarens roll är att göra lärandet möjligt och engagera eleverna att urskilja kritiska drag och aspekter genom att utforska kontraster, helheter och delar (separation) och andra variationsmönster. Utifrån detta skapar eleven sedan en förändrad förståelse av lärandeobjektet.

På rätt sätt kan variationsteorin utmana alla elever att förstå nya saker utifrån sina egna förutsättningar och därmed
förändra sitt ursprungliga sätt att uppfatta saker och tings ordning och få en bredare mer komplett syn. Och med vår förståelse för hjärnkemi – göra så att alla elever får sina välbehövliga dopaminduschar och bibehåller lusten att lära, samtidigt som vi skapar miljöer som främjar vår inre motivation (med ökad självständighet, lust att behärska nya saker samt förmåga att skapa mening i det vi gör).

Lite “hjärnkemi” som avslutning: Signalsubstansen dopamin utgör som bekant en viktig del av vårt belöningssystem. Den är inblandad när vi känner oss starka och optimistiska och påverkar vår motivation. Dessutom påverkar dopaminet vår nyfikenhet och får oss att vara mer utforskande. Dopaminet gör oss mer vakna, fokuserade, motiverade och alerta. Vid dopaminbrist riskerar vi å andra sidan bli deprimerade och extremtrötta. Du kan hjälpa till att hålla dopaminnivån på en bra nivå genom din kost (bland annat kött, mejeriprodukter och nötter) och genom fysisk aktivitet, samt genom att testa nya saker och anta nya utmaningar.

Referenser
Ahlqvist, U & Bellvik, L (2017). Låt din hjärna blomma. Hjärnberikad AB. Kungsbacka. Sverige.

Lo, M L (2014). Variationsteori: för bättre undervisning och lärande. Studentlitteratur AB. Lund. Sverige.

Pink, D (2010). Drivkraft: den överraskande sanningen om vad som motiverar oss. BookHouse Editions AB. Stockholm. Sverige.


Mäktigt med elevers aha-upplevelser!

De senaste två veckorna, förutom att det varit fyllt av det goda i livet (med 80-årskalas, studentfirande och andra examenshögtider), har jag ägnat åt att följa upp och sammanställa den undersökning jag gjort under min praktik. Det jag intresserat mig för är hur gymnasieelevers sätt att resonera kring sin stresshantering och återhämtning ändrats efter att genomgått “träningsprogram” för en bättre hjärnhälsa (en kombination av standardmoment och individanpassad träning). Träningsprogrammen, som varat 3 veckor, har bestått av avslappningsövningar med VR-glasögon, användande av pulsklocka, skattningar av 10 goda vanor (se tidigare blogginlägg) som underlag för elevens val av 1-2 vanor att träna specifikt samt ett antal kortare informationsfilmer om hur hjärnan fungerar. Det har varit en pilotstudie där 10 (av 15) fullföljt träningsprogrammen. Jag är mitt uppe i att fundera kring slutsatser, men delar av resultatet är i mina ögon förbluffande.

Från att se sig som offer för stress har eleverna själva utarbetat helt egna strategier för att hantera stress och se till att återhämta sig. En elev uttryckte: -“Tidigare trodde jag att jag hade koncentrationsproblem, eftersom jag inte kunde vara “på” hela tiden i skolan. Men jag märker att när jag tar mikropauser och djupandas ett par gånger under en skoldag så orkar jag hela dagen. Jag vet nu att jag kan ge mig själv energi. Är inte alls lika trött.”

En annan elev sa: -“Jag har blivit en helt ny människa. Jag lägger nu undan mobilen när jag ska sova och får mer sömn. Jag är mycket mer positivt inställd, hamnar inte i “draman” alls längre under skolan. Kan liksom gå undan och ta det lugnt. Vet inte om det är jag som ändrats eller om mitt humör smittar andra, men det känns som om alla runt omkring mig är mycket trevligare och också är mer positiva. Har till och med tagit tag i en skoluppgift som jag tidigare bara skitit i, även om läraren tjatat på mig. Nu fick jag den gjord och läraren var helt förvånad över hur bra jag hade gjort den. Det bästa hon sett mig göra.”

Jag skulle kunna skriva om så många fler citat som dessa. Det har varit underbart att höra eleverna reflektera över sin förmåga att hantera stress och få återhämtning. Att få verktyg att ta makten över sin situation borde alla elever (och vuxna) få som en del av sin utbildning. Jag avslutar med ytterligare ett citat från en av eleverna: –“Det har egentligen varit mycket mer att göra i skolan under träningsperioden än det var tidigare. Men på något sätt har jag inte känt mig stressad alls, utan bara gjort det som behövde göras i tur och ordning.”

Lite “hjärnkemi” som avslutning: Den här gången är det dags för signalsubstansen noradrenalin. Den utgör en del av vårt sympatiska nervsystem som i sin tur är en del av vårt autonoma nervsystem. Det sympatiska systemet aktiveras vid psykisk eller fysisk stress och förbereder kroppen för fysisk aktivitet. Vid långvarig stress får vi för höga nivåer av noradrenalin, vilket kan resultera i ångestkänslor, aggressivitet och nervositet. För låga nivåer riskerar göra oss orkeslösa och deprimerade. Men… med bra nivåer gör noradrenalin oss alerta, uppmärksamma och redo att anta utmaningar. Att kunna hantera stress och öka förmågan till återhämtning är viktigt för att hålla noradrenalinet på en bra nivå.

Fysisk aktivitet för både knopp och kropp

Som del av min praktik har jag fått göra uppföljningsintervjuer med sex gymnasietjejer som går språkintroduktion och som under vårterminen deltagit i ett initiativ kallat Dans för hälsa. För flera av tjejerna var detta första gången som de tillsammans med andra fått möjlighet att utöva fysisk aktivitet över huvud taget. Alla vittnade om sina upplevelser av förändrat tillstånd – från att känna sig trötta och inte alls vilja gå till dansen, till att efteråt må väldigt bra, vara energifyllda och positiva. Vi vet redan att fysisk aktivitet är viktigt för vår kropp, för att undvika förslitningsskador och hjärt- och kärlsjukdomar. Men intervjuerna med tjejerna inspirerade mig till veckans blogginlägg – hur viktig fysisk aktivitet är för vår hjärnhälsa och vårt lärande.

Gestaltteorin, där tänkare som John Dewey menade att lärandet inte är något som bara ‘händer en’, utan istället är något som personen gör själv, menar att ett lärande barn intar “en både fysisk och psykisk roll”. Dewey ansåg att den traditionella klassrumsmiljön, där elever sitter stilla och inhämtar kunskap, är onaturlig (intressant är att modern forskning visar att ingen bör sitta ner mer än 30 min i sträck, då avtar reningsprocessen i våra blodkärl). Istället bör man se människan som en utforskande organism som påverkas av både omgivning och motivation i vårt lärande. “Learning by doing” är ledstjärna, där lärandet sker när vi ställs inför “riktiga problem” och är både fysiskt och psykiskt aktiva i problemlösningen. Hur skulle detta kunna fungera i praktiken?

Haverdals byskola (förskoleklass till år 5), som jag också fått förmånen att besöka under min praktik, har under lång tid integrerat rörelse i sin undervisning. Där planeras varje lektion så att de innehåller samarbete, teoretiska, praktiska samt fysiska moment (Haverdalsmodellen). Man ser inte den fysiska aktiviteten som något separat, utan hittar också sätt att lära och röra sig samtidigt. Ett exempel är att ha tipspromenader för repetition och “läxförhör”.

Tänk om man kunde utveckla detta ytterligare även i gymnasieskolan? Vad sägs om att planera ett grupparbete där eleverna får med sig ett antal frågeställningar som de ska reflektera över? Under en “walk and talk” skulle de kunna spela in sina funderingar i kortare videofilmer som de sedan lämnar in till läraren för bedömning. Eller hur skulle du vilja lägga upp det?

Forskningen är i alla fall tydlig vad gäller effekterna på hjärnan – med för lite fysisk aktivitet orkar vi mindre, blir okoncentrerade och lättirriterade, medan fysisk aktivitet varje dag gör hjärnan mer plastisk och får oss att må bättre!

Mer om vikten av aktivitet: Läs mer varför fysisk aktivitet är viktigt för barn och ungdomar i den här sammanställningen från Riksidrottsförbundet.

Lite “hjärnkemi” som avslutning: Signalsubstansen endorfin är numera tämligen välkänd. Den brukar kallas kroppens eget morfin. Bra nivåer gör att vi får en bättre sömn och en god reglering av vår hunger och vårt humör. Endorfin utsöndras bland annat när vi har har varit fysiskt aktiva, bara efter en kortare stund med hög puls märker vi skillnad. Dock går effekterna ut relativt snabbt och för knoppens skull behöver vi röra på oss varje dag.

Referenser (utöver direktlänkarna i texten)
Ingvar M och Eldh, G (2014). Hjärnkoll på skolan. Natur & Kultur. Stockholm.
Phillips, D.C. och Soltis, J.F. (2014). Perspektiv på lärande. Studentlitteratur. Lund.

Övning, och god sömn, ger färdighet!

Att en god nattsömn är viktig tror jag vi alla inser. Men nu visar forskning att det är ännu mer viktigt än vi tidigare trott. Sömnbrist är en stor orsak till (inte bara en effekt av) bland annat psykisk ohälsa, det framgår tydligt i modern hjärnforskning (Walker, 2017). Att sova 6 timmar per natt i 10 nätter minskar din koncentrationsförmåga och ökar den känslomässiga reaktionen från amygdala på samma sätt som om du vakat 24 timmar! Fortsätter du att sova för lite förvärras effekterna ytterligare.

Vad beror detta på? Får du 8 timmar sömn per natt skapas en stark koppling mellan amygdala (som kan sägas fungera som en gaspedal för både negativa och positiva känslor), striatum (som kan sägas fungera som en gaspedal för belöningssystemet) och frontalloben (som fungerar som en balanserande broms för dina känslouttryck). Vid sömnbrist försvagas den kopplingen och din “bromsförmåga” minskar. Du riskerar att bli hyperaktiv, “belöningsjunkie” och översvallas av både negativa och positiva känslor om vartannat. Med en stark koppling till frontalloben jämnas dessa svängningar ut.

När jag läste om de negativa konsekvenserna av sömnbrist, kommer jag att reflektera över “stökiga” elever. Det finns förstås flera orsaker till att elever kan ha svårt att koncentrera sig, är irriterade, “lynniga” och hyperaktiva. Men tänk om en vanlig orsak är ren och skär sömnbrist? Sömn som eleverna behöver under natten, då de inte är i skolan. Vad skulle det betyda för skolans uppgift? Ska skolan ge de elever som vi misstänker ha sömnbrist möjlighet att sova under dagen?

Detta är nog inte så realistiskt. Bättre är nog att istället utbilda både pedagoger, föräldrar och elever i vikten av kontinuerligt få 8-9 timmars sömn och vilka konsekvenserna är på både kort och lång sikt om man inte får det (sömn ingår som en av de 10 goda vanorna som Hjärnberikad utbildar i). Dessutom kan vi inom skolan låta bli att indirekt uppmuntra till “sistaminutendygnetruntplugg” inför stora kursprov, som riskerar att skapa stor stress och gå ut över elevernas välbehövliga nattsömn. Ha istället mindre omfattande prov oftare!

Även om eleverna inte har tydliga symtom på sömnbrist, kan ändå kunskaper om sömnens effekt för vårt minne och vårt lärande påverka hur vi bäst lägger upp vår undervisning. Exempelvis visar det sig att om man håller på att lära sig något som är riktigt svårt, så kommer man ihåg det bättre om man får sova på saken. Själva sömnen skapar alltså ett bättre lärande. Det skulle vara intressant att se effekterna i elevers lärande om man först går igenom något riktigt svårt, ger eleverna möjlighet att träna en stund själva och sedan, de avslutande 10-15 minuterna, släcker ner, sätter på avslappnande musik och ber eleverna att ta sig en tupplur… Övning, och sömn, ger färdighet!

Vad gäller mängden sömn är forskningen entydig – du behöver 8-9 timmars sömn per natt för att ge din hjärna maximala förutsättningar att fungera väl på både kort och lång sikt. Och är du tonåring behöver du mer än så… Det finns inga genvägar till en bra hjärnhälsa när det kommer till sömn – ska du upp kl 6 varje morgon, behöver du vara i säng senast kl 22, varje kväll!

Kanske tror du (som jag har trott) att du klarar dig på 5-6 timmar per natt under veckorna och att du kan sova ikapp på helgerna. Men då är du ett vetenskapligt unikum. Vad sägs om en utmaning till oss, att under en veckas tid ge oss själva möjligheten att få 8 timmar sömn varje natt (Har du svårt att somna? Låt bli TV, paddor, mobiler 2 timmar innan läggdags och drick inget kaffe efter lunch). Och så ser vi vad som händer och om vi märker någon effekt? Sov gott!

Kort om sömnfaserna: Läs mer om de olika typerna av sömn som finns i den här artikeln i Illustrerad vetenskap. 

Lite “hjärnkemi” som avslutning: Har ni hört talas om signalsubstansen GABA (gammaaminosmörsyra)? Det hade inte jag tidigare. GABA samverkar med bland annat Glutamat (se mitt förra inlägg), men verkar istället ångestdämpande och muskelavslappnande (som kroppens egna psykofarmaka). Vid för låga nivåer kan vi bli oroliga, få ångest, och känna oss irriterade och nedstämda. För att få en bra balans är det viktigt att kontinuerligt få tillräckligt med sömn.

Referenser (utöver direktlänkarna i texten)
Walker, M (2017). Why we sleep, unlocking the power of sleep and dreams. Simon & Schuster, Inc. New York, USA.

Finns det utrymme för den viktiga repetitionen i skolan?

I vår utbildning fick vi under en kurs stifta bekantskap med Robert Bjork och hans forskning inom kognitivt lärande. Bland annat fastnade jag för hans tankar kring hur vi lär in och kommer ihåg det vi en gång lärt oss. Att vi behöver träna hjärnan att både skapa ett minne (“plugga in”) och tänka tillbaka på det minne vi en gång skapat (“erinra oss”, retrieval). Det är här repetition och testbaserad inlärning kommer in.

Repetition är en av de 10 goda vanorna (se mitt första blogginlägg om Hjärnberikad) som främjar god hjärnhälsa och hållbart lärande. Det är viktigt ur många aspekter, att förstärka det eleverna redan kan, hjärnan känner igen sig och skickar ut belöningssignaler för att de klarar uppgifter, och på så sätt ökar de sitt självförtroende. Om du som lärare sedan ser till att eleverna får möjlighet att vid upprepade tillfällen repetera ger du dem möjlighet att utveckla starka minnesspår i delar du tycker är extra viktigt.

Min bild är att ju högre upp i årskurserna man kommer, desto mindre utrymme för repetition finns det i praktiken. Möjligen är det det höga tempot i skolan, ambitiösa kursplaner med mera som gör att utrymme för repetition är så litet. Vi kanske inte ser det som skolans uppgift att säkerställa att eleverna repeterar tidigare moment, utan vi lämnar det till eleverna själva i stor utsträckning.

Skolan är bra på att använda prov för att testa förmågor och värdera prestationer. Men med den hjärnforskning som nu finns bör man i större utsträckning använda prov som ett pedagogiskt instrument för inlärning istället. Ta gärna inspiration från koncept som testbaserad inlärning (följ länken och läs om Carola Wiklund-Hörnqvists forskning inom området).

Använd prov och förhör för att främja inlärningen (inte för bedömning) och repetera mera för ett hållbart lärande!

Lite “hjärnkemi” som avslutning: Att hjärnan är plastiskt, och utvecklas under hela våra liv vet forskarna sedan en tid tillbaka. Signalsubstansen glutamat (glutaminsyra) är viktig i detta sammanhang. Den främjar hjärnans plasticitet, både vad gäller inlärning och minnet. För att din hjärna ska må bra och utvecklas är det viktigt att du fortsätter träna och använda saker du redan kan (repetition), samtidigt som du utmanar dig själv att lära dig nya saker (omväxling). Då drar du maximal nytta av det faktum att hjärnan är plastisk!

Referenser (utöver direktlänkarna i texten)
Bjork, R. A. Applying cognitive Psychology to enhance educational practice. https://bjorklab.psych.ucla.edu/research/ (hämtad 190505)

Därför är klassrumsklimatet så viktigt för lärandet!

Har under veckan funderat kring vikten av gott klassrumsklimat. Fokus på det sociala perspektivet på lärandet har ju utforskats och poängterats av bland andra Vygotskij. När jag fördjupat mig i de 10 goda vanorna som Hjärnberikad utbildar i, har jag börjat reflektera kring kopplingar mellan klassrumsklimat och resultat inom hjärnforskningen. Ett exempel jag tittat närmare på är David Rocks SCARF-modell, som utifrån flera olika forskningsresultat sammanfattar hur viktig vår sociala miljö är och hur brister skapar skadlig stress.

SCARF är en akronym för Status, Certainty, Autonomy, Relatedness och Fairness. Med status menas vår relativa plats i gruppen. Vi är tryggare när vi upplever att vi har en hög status i gruppen. När vi uppfattar att vi har låg status eller att omständigheter riskerar att sänka den ser vi detta som ett socialt HOT. Med certainty menas att vi vill se mönster i tillvaron, känna visshet och tydlighet kring vad som gäller och förväntas av oss. Avvikelser och otydlighet blir ett socialt HOT. Autonomy står för att vi vill känna att vi har kontroll över det som händer. Upplever vi oss hjälplösa ser vi det som HOT. Med relatedness menas det sammanhang där vi kan vara trygga och vila. Känner vi oss osäkra i relationer och i det sammanhang vi verkar ser vi detta som ett socialt HOT. Slutligen är fairness viktigt för oss. Vi vill känna att vi blir rättvist behandlade. Om inte reagerar vi starkt och upplever det som ett socialt HOT.

Varför är då detta bekymmersamt? Jo, forskning visar att hjärnan reagerar 5 gånger så starkt för hot än för belöningar (Baumaster, 2001). Samtidigt visar forskning att vi människor reagerar på samma sätt inför sociala hot som för fysiska hot (Lieberman, 2009). Hotresponsen gör att kroppen förbereder sig för stor fysisk anstränging, oavsett om vi står inför ett fysiskt hot som att bli uppäten av ett lejon eller om vi upplever osäkerhet i våra relationer. Detta på bekostnad av hjärnans funktion, då bland annat frontalloben “stängs ner” (Elliot, 2008). I ett sånt tillstånd av stress är inte hjärnan inställd på lärande. Pågår den upplevda sociala hotsituationen under en längre period, kommer den ständiga stressen dessutom göra oss deprimerade och utbrända. Detta gäller såväl elever som lärare.

Självklart är ett gott klimat i skolan avgörande för lärarnas möjlighet att göra ett bra jobb, men här fortsätter jag med mina funderingar kring klassrumsklimatet. Enligt modern hjärnforskning är klassrumsklimatet helt avgörande för elevernas möjlighet att lära och avgörande för att minska stressen i skolan! Som lärare blir det därför viktigt att säkerställa att alla elever:

  • är trygga med sin relativa plats i gruppen. Tips: se till att alla kan vara bäst på något och se till att alla i klassen ser detta.
  • upplever en tydlighet i förväntningar och uppgifter. Tips: rama in, ha en tydlig agenda för lektionerna, var tydlig med vad som ska bedömas och hur.
  • upplever att de har kontroll över sin situation. Tips: ge eleverna inflytande över undervisningen, så ofta som det är möjligt. Ge dem valmöjligheter när så är lämpligt.
  • är trygga i sina relationer med lärare och klasskamrater och ser det sammanhang de befinner sig i. Tips: bekräfta och se alla elever, uppmuntra att alla i klassen samarbetar med alla (slumpa grupper), hantera konflikter på sådant sätt att alla inblandade blir hörda och förstådda.
  • upplever sig rättvist behandlade. Tips: var tydlig med bedömningskriterier innan bedömning sker, transparens där så är möjligt, var noga med att alla får komma till tals under lektionerna.

Lite “hjärnkemi” som avslutning: Att känna sig låg och deppig är inte heller en bra utgångspunkt för lärandet. För låga nivåer av signalsubstansen serotonin kan till och med orsaka depression. Att vara ute i dagsljus är viktigt för att få en bra balans av serotinin och för att få bättre kontroll över ditt humör. Vill du ha en snabbdos kan du också ta en banan eller ett glas mjölk. Prova och se om du själv märker någon effekt!

Referenser (utöver direktlänkarna i texten)
Lawrence Erlbaum Associates Publishers Baumaster, R et al (2001). Bad is stronger than good. Review of General Psychology, Vol. 5. No. 4. Pp 323-370

Fryer, J. W., & Elliot, A. J. (2008). Self-regulation of achievement goal pursuit. Motivation and self-regulated learning: Theory, research, and applications (pp. 53-75). Lawrence Erlbaum Associates Publishers. Mahwah, NJ, US.

Lieberman, M. D. & Eisenberger, N. I. (2009). Pains and pleasures of social life. Science, 323, pp 890-891.

Rock, D (2014). Hjärnan på jobbet: lugnare, smartare, effektivare. Dana förlag. Södertälje, Sverige.

Ta makten över din hjärna!

För första gången i mitt liv kommer jag nu att blogga. Som avslutning på mina studier på masterprogrammet Lärande och ledarskap på Chalmers gör jag min breddningspraktik och som en kursmoment ingår att blogga. Det ska bli spännande att se vilket lärande detta kommer ge mig. Å förhoppningsvis hittar någon läsare bloggen och blir intresserad av det jag kommer att delge här.

Min praktik gör jag på ett företag som heter Hjärnberikad AB. De har under tio års tid har arbetat med Sveriges främsta hjärnforskare för att förvandla teori till praktik. Företaget utbildar medarbetare, chefer, elever och pedagoger och etablerar förändringsprocesser inom såväl företag som skolor, med utgångspunkt i hjärnans funktion.

Jag kommer följa en av grundarna av Hjärnberikad, Linda Bellvik, i hennes arbete med att utveckla hjärnsmarta skolor. På min första dag deltog jag på en så kallad spridningskonferens i Halmstad där flera skolor berättade om sitt arbete med att utveckla en hjärnsmart pedagogik, för att stötta eleverna att ta makten över sin hjärna och skapa vad man kallar ett hållbart lärande. I dessa skolor har man förståelse för hur signalsubstanser i hjärnan påverkar elevernas hälsa och välmående och hur man individuellt och tillsammans aktivt kan påverka dessa signalsubstanser genom 10 goda vanor i vardagen (se nedan).

Hjärnberikad har konkretiserat kunskap från hjärnforskningen till 10 konkreta goda vanor för god hjärnhälsa.

Både pedagoger och elever deltog med inspirerande berättelser om hur man målmedvetet arbetat med att utveckla undervisning och skolmiljöer som utgår från den kunskap som finns inom hjärnforskningen. Alla elever och pedagoger utbildas i hjärnans kemi och får verktyg för att främja lärandet. Med mycket goda resultat. Som en elev uttryckte det: “Ingen elev ska gå miste om att lyckas ännu bättre!!”.

Framöver kommer min blogg handla om reflektioner kring lärande och ledarskap för god hjärnhälsa. Jag hoppas också kunna göra kopplingar mellan det vi lärt oss under utbildningen och vad modern hjärnforskning och hjärnkemi säger.