8: Observationsprotokollet

Under våra VFU-perioder på Lärande och ledarskap så använder vi oss utav ett observationsprotokoll när vi besöker lektioner som hålls av någon annan. Detta för att hjälpa oss studera olika aspekter av lektionen och fungerar även som bas för att identifiera våra egna styrkor och svagheter som lärare. Jag har besökt några mattelektioner under min tid här i Thailand, de har alla varit ganska lika så kommer ta en lektion som utgångspunkt för mina reflektioner utifrån observationsprotokollet. Observationsprotokollet består av flertalet olika punkter indelade i tre kategorier (se bild), jag kommer skriva om dem som helheter inom varje kategori.

Lektionen i korthet
Lektionen är för elever i årskurs fyra som övar på att omvandla liter till milliliter och vice versa. Inledningen på lektionen verkar vara repetition där läraren ställer frågor till klassen och eleverna svarar rakt ut. Det verkar som om alla förväntas kunna svaret på dessa frågor då de inte har någon tid att fundera och flertalet elever svarar i kör. Lektionen fortsätter sedan med genomgång i form av att läraren löser exempel på tavlan. Lektionen fortsätter sedan med att eleverna räknar lite själva och sedan räknas ett svårare exempel från boken på tavlan, efter det får eleverna räkna själva igen. Lektionen avslutas sedan med en lek som tar upp ganska stor del av lektionen. Under leken stället läraren frågor och den som först räcker upp handen får svara. För att ingen skall fuska får eleverna hålla i sina öron mellan varje handuppräckning.

Säkerhet i ämnet och didaktisk skicklighet
Lektionen följer delvis lektionsstrukturen 5E (se inlägg 2) genom att ha en repetition som uppstart följt av genomgång och sedan fördjupande arbete samt ett avslut i form av lek. Lektionen är dock inte så varierad då den sker i helklass med läraren i fokus en stor del av tiden. För att hjälpa eleverna hålla fokus är det en bra idé att blanda genomgång med arbete självständigt eller i grupp. Utöver de uppgifter som eleverna löser själva med hjälp av lärarens kommentarer verkar arbetet inte vara så tankemässigt utvecklande. Frågorna eleverna får av läraren under genomgångar är endast korta, inga frågor ställs där eleverna får tid att tänka eller diskutera med varandra. Frågorna som ställs är sådana där eleverna får hjälpa till i uträkningen så som ”Hur många milliliter är 3 liter?”, om jag tolkade det hela rätt (förstår inte vad som sägs men utifrån längden på frågor och svar och vad som hände därefter). Denna typ av frågor involverar eleverna i genomgången men hjälper dem inte förstå den eftersom frågorna riktas till de som redan vet svaret och utmanar inte heller eleverna till nästa steg.

Att ha genomgångar i form av exempel har fördelen att det blir väldigt konkret för eleverna. Och i fallet med liter och milliliter är en konkret genomgång definitivt vad som behövs. Om teorin bakom inte gås igenom kan dock elevernas kunskap bli begränsad. Det är då inte säkert att eleverna förstår hur exemplet hänger samman med vad de tidigare lärt sig i matten och därmed kan de inte applicera sin kunskap i ett annat sammanhang, kunskapen blir inte överförbar om man inte förstått den tillräckligt bra1. I det här fallet kanske eleverna kan omvandla liter till milliliter men kanske inte kilo till gram.

Ledarskap och säkerhet i klassrummet
När lektionen byter från genomgång till egenräkning och eleverna ska ta fram sina böcker verkar läraren osäker, det tar lång tid innan eleverna verkar förstå vad de skall göra och tar fram böckerna. Lärarens osäkerhet blir även ännu tydligare i kontrast till en äldre lärare som på ett mycket auktoritärt sätt kommer in, avbryter lektionen för stunden och ber några elever att följa med henne. Under resten av lektionen kändes läraren säkert i sin roll, om än något avslappnad och förlitade sig på att eleverna tog sitt ansvar över sitt lärande. Därmed var hon inte så auktoritär som lärarna annars är, eller försöker vara, när de vill ha ordning i klassrummet.

Elevernas fokus på lektionen varierade, både mellan eleverna och under lektionens gång. En del sitter och småpratar med varandra om saker som inter verkar ha med matten att göra. Läraren bryr sig dock inte så mycket om detta. Generellt är eleverna dock motiverade och håller fokus relativt bra under den timmes långa lektionen. På alla de skolor jag har varit på är nämligen alla lektioner en timme långa, varje halv timme byter de ämne. En timme är väldigt lång tid att ha lektioner på, framför allt för de yngre eleverna. När jag försökt fråga kring detta så blir svaret att det är smidigt att göra scheman när alla lektioner är på samma tider och lika långa. Nackdelarna blir dock att varken lärare eller elever har några raster och istället blir mer ofokuserade på lektionerna. Dessa nackdelar, inklusive att det alltid blir en oklart lång rast när eleverna eller lärarna skall byta klassrum verkar inte vara något man ser på som ett bekymmer.

Elevperspektiv
Undervisningens exempel och vad som skall göras varje lektion tas direkt från boken. Detta skapar en likvärdighet för eleverna mellan skolor och skapar också en tydlighet för vad som skall göras. Boken är dock på en ganska grundläggande nivå vilket gör att de elever som har lätt för sig inte sporras till att utvecklas vidare, utan när de är klara sitter de istället och inte gör någonting. Detta förstärks även genom att nästintill hela lektionen sker i helklass vilket förutsätter det att alla är på samma nivå.

När eleverna räknar själva går läraren inte runt och hjälper eleverna vilket läraren vanligtvis gör i Sverige, utan sitter vid katedern och eleverna ställer frågor rakt ut i klassrummet till henne och hon svarar. På så vis blir det hela en kombination av genomgång och egenräkning. Ibland skriver läraren även något på tavlan för att förtydliga. Det är bra att ta upp förklaringar i helklass om det är många som inte förstått, men om det görs under hela lektionen så får eleverna ingen studiero och läraren missar även tillfället att individuellt coacha eleverna för att de själva skall komma på lösningen på problemen.

Under den avslutande leken får läraren möjlighet att kontrollera om eleverna har förstått lektionens innehåll. Tävlingsmomentet i leken verkar göra eleverna väldig engagerade, trots att de inte gör annat än att svara på frågor. Detta stämmer väl med min upplevelse av att spela Kahoot! med eleverna, ett frågespel där eleverna har 4 svarsalternativ och får mer poäng ju snabbare de svarar.

Källor:
1: Phillips, D.C., Soltis, J.F. (2014) Perspektiv på lärande, från kursen Analysera Lärande