5: Kulturkrockar

I mitt första inlägg beskrev jag kort Thailands kultur. I det här inlägget tänkte jag gräva lite djupare och se hur den påverkar skolan jämfört med skolan i Sverige.

För att få lite mer inblick i vad som skiljer Sveriges och Thailands kultur överlag kan man titta på en studie som gjorts av olika länders kultur som resulterade i en ”karta”, eller mer korrekt: ett sambandsdiagram1 (se bild). På kartan placeras länderna ut på en skala från traditionellt till sekulariserat samt en skala från överlevnad till självförverkligande. Kartan kan användas som ett hjälpmedel för att få förståelse för hur olika länders kulturer fungerar och vilka grundvärden de har. Sverige ligger längst upp i högre hörnet som det mest sekulariserade och självförverkligande landet. Thailand ligger däremot mitt i mitten vilket betyder att tradition och överlevnad (ta hand om varandra) är betydligt viktigare för thailändarna än vad det är för svensken. Många av de kulturkrockar jag upplever grundar sig framför allt i vikten av tradition och bristen på sekularisering.

Att fostra eller icke fostra
Den svenska skolan har ett tydligt fostransuppdrag2 vilket betyder att skolan är alltså inte bara ansvarig för att ge eleverna ämneskunskaper utan också forma dem till goda medborgare och medmänniskor. Detta uppdrag ligger i många andra länder mer på familjen, så även i Thailand. Detta är en del av hur kulturerna skiljer sig, för thailändarna är det viktigare att ta hand om varandra för att överleva och även värna om traditionen inom familjen och i landet överlag.

Att skolan har ett bredare ansvar än att förmedla ämneskunskap är något som påverkar hur lärarna agerar vid incidenter och håller ordning i klassrummet. Hur mycket fostransuppdraget påverkar skolan i stort är inte något som jag reflekterat över förrän nu när jag sett en annan typ av skola.

När en elev i Sverige beter sig olämpligt, exempelvis slår en annan elev, följs detta upp och samtal rings till föräldrar. Det markeras tydligt att detta inte är okej. På skolorna jag har varit på här i Thailand reagerar inte lärarna lika starkt på incidenter, så länge bråket stoppas eller inte stör resten av klassen verkar det inte som något större grej. Kanske följs detta upp senare eller om det sker upprepade gånger, men inte vad jag sett. Det är upp till föräldrarna att se till att barnen fostras rätt. Föräldrarna delar detta ansvar delvis med templen som undervisar eleverna i thailändsk Buddhism vilket inkluderar regler för hur man får och inte får agera.

Lärarna jag mött tycker heller inte det är problematiskt att det är stökigt i klassrummet eller att en eller flera elever springer runt och gör andra saker under engelskalektionerna. Ibland säger läraren till men det blir ändå inte tyst och stilla, läraren försöker ha en auktoritet men den fungerar inte som i Sverige när en lärare eleverna har respekt för säger till på skarpen. Kanske är det lekfullheten i engelskaundervisningen som gör att eleverna har svårt att skilja på lektion och lek för när jag tittar på mattelektioner är dem betydligt striktare. När jag planerat lektioner på tidigare VFU:er så har jag reflekterat över hur vissa lekfulla moment kan ”ta över” lektionen så pass mycket att eleverna har svårt att fokusera efter dem. Det krävs något genomtänkt för att bryta upp en lek och fokusera på mer klassiska lektionsmoment. Har lärarna inte funderat över detta och inte har tillräcklig auktoritet är det svårt att få lugn och ro i klassrummet. Har lärarna vant sig vid detta kanske de helt enkelt inte heller reflekterar så mycket över hur stökigt det är.

Vad lägger vi pengarna på?
Att visa sin respekt för Buddha och munkarna är, som jag skrev om i mitt första inlägg, väldigt viktigt i Thailand. Detta påverkar även skolans lokaler. Innan skolan i den form den finns idag startades skedde all undervisning av munkarna i templen (då fick endast pojkar gå i ”skolan” eftersom munkar inte får ha kontakt med någon kvinna/flicka. Detta är för övrigt något som fortfarande inte verkar ifrågasättas, heller inte att nunnor är lägre rang än munkar. Jämställdheten har en lång bit kvar inom den thailändska Buddhismen!). För att hedra den traditionen och fortfarande ha undervisning i Buddhism trots att eleverna nu går i ”vanliga” skolor så finns ett tempel jämte varje skola. Templen är vackra med många detaljer och dekorationer och med minst en stor staty av Buddha. Skolornas lokaler är däremot av mycket enkel standard, ofta väldigt slitet och det finns även mycket som rentav skulle behöva renoveras.

Till en början hade jag svårt att förstå hur pengarna kunde prioriteras så, enligt mina värderingar, skevt. Hade staten lagt så mycket pengar på att dekorera en byggnad när skolan så tydligt behöver pengar skulle det blivit stora protester. Jag fick sedan reda på att mycket av skolans och templens budget består av donationer för att klara sig. Thailändarna donerar mer än gärna till tempel och inte lika mycket till skolor. Thailändarna tror dessutom att de får bra Karma om de donerar till Buddha eller något anknutet till Buddha. Detta hjälper mängden donationer till tempel. Om upplägget hade varit det samma i Sverige är jag ganska säker på att skolorna hade fått mer pengar än exempelvis kyrkorna. Våra värderingar säger att vi borde donera till nytta så som skolan snarare än till tradition. Detta är ett väldigt tydligt exempel på hur Sverige är väldigt sekulariserat medan Thailand är traditionellt.

Den här veckan har jag rest en bit söder ut, en timme utanför Hua Hin, för att undervisa på en skola tillhörande ett av Thailands “bergsfolk” (Hill Tribe). De har sin egen kultur och lever delvis separat från resten av Thailand. Den här byn är visserligen en av dem som ligger närmast, och därmed påverkas mest av, andra “vanliga” byar/städer men förväntade mig ändå att standarden på skolans lokaler skulle vara sämre än de andra skolorna jag varit på. Så var det inte. Lokalerna här är i bättre skick! Kanske är det en slump men här är man generellt inte Buddhist och därmed läggs inte pengar på att bygga tempel bredvid skolan, kanske gör detta att skolan har mer pengar trots att den ligger än mer på landsbygden än de andra skolorna jag varit på.

Sockerchock!
Något jag var förvånad över redan vid mitt första skolbesök var mängden socker eleverna äter! Efter lunch köper alla elever godis som säljs så gott som på bordet bredvid det bord där maten serveras, även förskolebarnen! På en av skolorna sker detta även efter att de inlett lunchen med att sjunga en sång om hur viktigt det är att äta hälsosamt. Det verkar som att det är viktigt att säga att man gör något rätt men inte lika viktigt att man gör det.
Min upplevelse från de svenska skolor jag varit på är att det inte är alla som köper godis varje dag och framför allt att det är äldre elever som köper mest godis. Det är inte konstigt att elevernas tänder ofta är i dåligt skick trots att de till och med borstar tänderna efter lunch, fortsätter de sedan att äta godis under eftermiddagen hjälper tandborstningen knappast. Godisätandet bidrar även till att eleverna får alldeles för mycket energi så de har svårt att sitta still och sedan för lite för att orka fokusera. Jag upplever det därför märkligt att skolorna tillåter att eleverna äter så mycket godis och att godiset säljs på skolområdet.

Volontärer hit och dit
Som volontär får man väldigt mycket uppmärksamhet från eleverna. De tycker det är väldigt roligt att träffa någon icke-thailändare och visar detta väldigt mycket. Genom att eleverna lägger så mycket fokus på oss som volontärer tas uppmärksamhet från undervisningen. Eftersom skolorna vill ha volontärer så tror och hoppas jag att uppmärksamheten bidrar till att skapa förebilder för eleverna och förståelse för varför det är viktigt att lära sig engelska.

Eftersom eleverna hela tiden får olika volontärer blir även undervisningen ojämn. Alla volontärer har olika undervisningsstilar trots att det finns ramar för undervisningen vilket gör att eleverna inte får någon stabilitet i sin engelskaundervisning. Man kan hävda att variation förnöjer men när ämnet redan upplevs som svårt kan det bli för mycket när även lektionsstilen varierar allt för mycket, framför allt för elever med speciella behov.

Källor:
1: Svedjeland, L. Föreläsning i kursen Leda individ och grupp
2: Skolverket: Skolans uppdrag, från kursen Utbildningens uppgifter och ramar