2: Play & Learn?

Lektionerna här på Wat Trachoo skolan, som jag varit på denna veckan, har en väldigt tydlig början och ett väldigt tydligt slut. Precis som de skall ha enligt modellen 5E1 som säger att en lektion skall ha en tydlig inledning som skapar intresse (Engage), sedan skall eleverna få undersöka ämnet (Explore), sedan få det förklarat (Explain), efter detta jobba vidare med ämnet (Evolve) och slutligen en tydlig avslutning som summerar eller utvärderar lektionen (Evaluate). I början står eleverna upp och säger i kör ”God morning/afternoon teacher” och i slutet ”Thank you teacher” men innehåller innehåller ingen intresseväckning samt summering som en fullständig “Engage” respektive “Evaluate”-fas skall göra, i alla fall inte strukturerat i engelskaundervisningen. I andra ämnen har jag svårt att avgöra hur det är då jag inte förstår vad som sägs eller skrivs på tavlan, det är även svårt att fråga lärarna då engelskakunskaperna är mycket bristande hos de allra flesta, även de som anses vara bra på engelska har svårt att förstå oss och har svårt att svara på frågor när de väl förstår. Lektionerna innehåller i övrigt antingen en lång undersökningsfas (Explore) eller en kort förklaring genom exempel (Explain) och sedan får eleverna jobba vidare (Evaluate). Hitintills har jag inte sett någon lektion som kombinerar alla tre.

Engelska är inte något som naturligt finns i thailändarnas liv utanför turistområdena, om man jämför med svenskar som dagligen utsätts för engelskan i alla former av media, utan något som studeras enbart i skolan.Detta gör att ämnet blir än mer frånkopplat vardagen än vad de andra ämnena kan upplevas som. Behovet av att göra ämnet mer vardagsnära är därför stort. Detta kan vara en av anledningarna till att undervisningen är uppbyggd till stora delar kring lek då det är något som eleverna känner till sedan innan. Böckerna som används heter just Play & Learn, i alla fall i årskurs 1-5, vilket visar på att detta fenomen troligen inte är något som är unikt för skolan jag varit på denna vecka utan en inställning som präglar engelskaundervisningen i stora delar av Thailand.

Lekarna kretsar mycket kring att använda engelska ord eller meningar för att gissa eller para ihop dem med bilder, ibland som en tävling mellan två lag i klassen och ibland självständigt. En annan anledning till att undervisningen är så kopplat till lek kan vara den tydliga lekfullheten som finns inom den thailändska kulturen. Lekfullheten är dock inte lika framträdande i de andra ämnena som till stora delar har mycket klassisk ”katederundervisning” vad jag har kunnat sett.

En anledning till att engelskan är så pass mycket mer lekfokuserad kan vara ett försök att bygga självförtroende hos eleverna så att de vågar använda sig av engelskan. Många av eleverna är blyga i sin användning av engelska, kanske på grund av att de tycker att det är svårt att uttala eller i rädsla av att ha fel. Genom att bygga in undervisningen i lek avdramatiseras användningen av engelska då leken står i fokus snarare än lektionen och lärandet. Eleverna får då möjlighet att träna på sin engelska utan att reflektera över att det är det de gör. Det är detta typen av lärande som Dewey förespråkade: att lära genom att göra och sätta lärandeobjektet i ett socialt sammanhang och arbeta med det2. I det här fallet är leken både det sociala sammanhanget och arbetet med lärandeobjektet.

Namnet på böckerna, Play & Learn, speglar min uppfattning av undervisningen mycket bra. Det är i första hand en lek och i andra hand ett lärande. Detta drabbar därmed eleverna på det sätt att de inte lär sig engelska så fort som de förmodligen skulle ha kunnat göra. Min upplevelse är att undervisningen blir som mest gynnsam om olika lärstilar blandas då de alla har olika styrkor och svagheter. Deweys lärandestil sätter lärandeobjektet i ett bra sammanhang men är inte alltid så effektiv, genom att blanda andra lärandestilar kan effektiviteten ökas utan att tappa sammanhang. Exempelvis Bruners lärandeteori2 skulle gynna undervisningen. Den går ut på att eleverna först får testa på att göra, sedan se och till sist få det förklarat för sig för att skapa en förståelse. Många lekar innehåller de två första momenten men saknar förklaringen som “knyter ihop säcken”. Om eleverna får den sista biten på ett bra sätt och verkligen förstår vad de gjorde i leken så är det även lättare för dem att använda kunskapen i ett annat sammanhang. Detta kallas att kunskapen är överförbar2 vilket är något som är viktigt att sträva efter om eleverna skall kunna använda engelskan i en konversation och inte bara lära sig olika fraser utantill. Att använda olika lärandestilar kräver dock att lärarna är bekväma i ämnet och kan lära ut det på flera olika sätt.

Just detta kan vara en annan anledning till att undervisningen är uppbyggd som den är. Som jag skrev tidigare i inlägget är engelskakunskaperna mycket bristande även hos de lärare som anses kunna engelska. Under min andra praktik när jag undervisade i fysik insåg jag hur mycket lättare jag tycker det är att undervisa i matte då jag känner mig mer bekväm i matten än i fysiken, och då är det inte så att jag har svårt för fysiken på gymnasiet men har mindre spelrum där än med matten. På samma sätt kan jag tänka mig att engelskalärare, eller lärare som får ta lektioner i engelska, känner om de inte är helt bekväma i språket. Är man inte bekväm är det lättare att avdramatisera ämnet och ”bara” leka med eleverna jämfört med att mixa olika lärandestilar och behöva hantera ämnet mer för vad det är.

Under slutet av veckan lät vi eleverna göra mer studieinriktade övningar och inte bara lekfulla. Det märktes då tydligt vilka elever som hade tagit till sig av engelskan och vilka som låg långt efter. Trots att eleverna kan många ord och en del fraser från de lekar som de lekt har de svårt att sätta samman dem till nya meningar och även förstå nya meningar, även när de kan så gott som alla ord. Övningarna vi använde kom från läroboken eleverna använder vilket gjorde att vi förväntade oss att eleverna skulle ha betydligt lättare för dem än vad de hade. Detta gör att jag blir än mer övertygad om vikten av att blanda lärandestilar, i alla fall om man vill ha en snabbare progression än vad leken verkar ge eleverna.

Källor:
1: Olofsson, F. Föreläsning i kursen Matematik, undervisning och bedömning
2: Phillips, D.C., Soltis, J.F. (2014) Perspektiv på lärande, från kursen Analysera Lärande