Podd-inlägg

Hej på er för sista gången!

Hallå!! Vi har spelat in en podd. Så kul! Podden sammanfattar vår tid på Lin. Vi diskuterar modellbegreppet, gestaltteori, framtida utmaningar och hur mycket te vi druckit. Lyssna gärna!

Jag vill också passa på att rikta ett stort tack till Lin för att vi fått göra vår praktik hos er! Man har känt sig så varmt välkommen och vi har fått vara med på så många roliga workshops och utbildningar.

TACK och GOD JUL!

Källor

Lundh, T., Geerle, P. (2012). Vetenskapliga modeller: Svarta lådor, röda atomer och vita lögner. Lund: Studentlitteratur.

Phillips & Soltis. (2015). Perspektiv på lärande. Lund: Studentlitteratur

Gödning i minecraft och antikens grekland i klassrummet

kl.04.15
Klockan ringde.

kl.05.39
Tåg nr 400 till Stockholms central.

kl.9.12
Ankomst till Lins kontor i Stockholm. Ett lite mindre kontor än det i Göteborg men lika hemtrevligt med chockrosa fåtöljer och limegröna mattor.

Jag, Ulrika och Angelica smög in och satte oss i en stor grön soffa, se figur 1, för att lyssna på två processledare som pratade om hur Minecraft kan inkluderas i undervisningen. På workshoppen deltog lärare från skolor runt om i Stockholm.

Figur 1. Här höll vi till i Stockholm. De andra som var med på workshopsen i satt i de rosa fåtöljerna.

Processledarna började med att visa hur man kan skapa en värld i Minecraft och pratade om att Minecraft till exempel kan användas för att visa eleverna hur koordinatsystem fungerar. Figur 2 visar hur spelarens koordinater visas i spelet. Genom att röra sig i spelet kan kan eleverna få en bild av vad som händer när man flyttar sig i x, y och z-led. Ett annorlunda och enkelt sätt att hjälpa eleverna förstå vad ett koordinatsystem är, förutsatt att de har hållit på med Minecraft innan.

Figur 2. En bild på iPaden som jag spelade minecraft på. Koordinaterna är inringade i grönt uppe i vänstra hörnet.

När processledarna hade visat programmet lät de deltagarna på workshoppen bygga ett hus, inreda det och göra en trädgård utanför. Figur 3 visar mitt livs första Minecraftbygge.

Figur 3. Mitt livs första minecraftbygge. Hus och trädgård med damm och växthus. Fint skall det vara!

Sedan började det riktigt roliga. Man kan göra gödsel i Minecraft!!! WHAAAAAT? Jag vet.. coolt! Hur undrar du? Jag skall visa!

Det finns verktyg i Minecraft som heter ämnesbyggaren, föreningsbyggaren och laboratoriebordet. I ämnesbyggaren som visas i figur 4 kan man skapa grundämnen genom att lägga till protoner, neutroner och elektroner i en atom. Programmet visar vilket grundämne som byggs och sedan kan man spara grundämnet i förrådet.

Figur 4. Ämnesbyggaren i Minecraft. Till höger ser ni själva ämnesbyggaren där man kan skapa ämnen genom att lägga till protoner, neutroner och elektroner i en atom. Ämnet som byggs visas till höger om atomen under mikroskopet och kan sedan sparas i förrådet till vänster.

Man kan sedan ta sina grundämnen till föreningsbyggaren som visas i figur 5. Här kan man skapa kemiska föreningar genom att sätta ihop grundämnen som man byggt i ämnesbyggaren.

Figur 5. Föreningsbyggaren i Minecraft. Här kan man ta grundämnen man skapat i ämnesbyggaren från förrådet och ta fram kemiska föreningar.

De kemiska föreningarna kan man sedan ta med till laboratoriebordet och tillverka exempelvis gödsel som man sedan kan använda för att få träd att växa extra snabbt i spelet. Figur 6 visar laboratoriebordet och skapandet av gödningsmedel med fosfor och ammoniak.

Figur 6. Laboratoriebordet i minecraft. Till vänster visas laboratoriebordet där jag lagt in ammoniak (som jag skapade i föreningsbyggaren) och fosfor (som jag skapade i ämnesbyggaren).

Så är Minecrafts kemiverktyg användbara? Jag tror det! Det finns flera andra program, exempelvis phet, där elever kan bygga grundämnen. Dock tror jag att dessa verktyg är mycket mer obekanta för elever än Minecraft som nog många elever spelat. Genom att introducera atomen och dess byggstenar i Minecraft kopplas nya kunskaper till det eleverna redan vet om Minecraft. Den nya kunskapen förankras i till elevers tidigare kunskaper. Detta är något som Miller (2007) menar att många lärandemodeller framhåller vikten av. Det vill säga vinsten i att koppla den nya informationen till sådant eleverna redan kan för att de skall ta in och bearbeta kunskapen på ett så bra sätt som möjligt.

I det centrala innehållet som Skolverket (2019) satt upp för kemi står det också att undervisningen skall innehålla samhällskopplingar och visst är det roligare att gödsla sina egna virtuella träd än att läsa om hur någon random person orsakat övergödning i Östersjön? Jag tror i alla fall att det är lättare att förstå varför övergödning kan vara ett problem om man gödslat sina egna virtuella träd först.

Eilks & Hofstein (2013) diskuterar digitala verktyg i kemiundervisningen och menar att en stor fördel med digitala verktyg är motivationen de skapar hos elever. Författarna menar att elevers motivation ökar tack vare att digitala verktyg ger en känsla av ägandeskap och kontroll samt möjlighet att arbeta i sin egen takt och styra innehållet. Vidare diskuterar författarna fördelarna med virituella laborationer. De skriver:

“Integration of real-time graphing technology into science can help develop deeper understanding of science concepts by linking phenomena with graphic representations (s.219)”

Det kanske inte var minecraft författarna syftade på när de skrev den meningen men jag tror att man det är viktigt att ha med sig det som Merill (2002) poängterar: att förankra ny kunskap i gammal. Ett grafiskt verktyg som inte tilltalar eleverna tror jag gör mindre skillnad i deras lärande än ett verktyg som eleverna tycker är roligt att använda. Laborationsverktyget i Minecraft må vara en liten del av hela spelet men visst är det viktigare att eleverna kommer ihåg atomer som något man faktiskt kunde använda i Minecraft än något som stod i en tråkig bok. Jag menar inte att digitala verktyg som phet inte är bra, men jag tror att det är viktigt att man arbetar för att vinkla kemin och matematiken på ett sätt som gör att eleverna tycker att det är roligt. Jag tror att ett sätt att göra det på skulle kunna vara att introducera begreppen i en miljö som eleverna har positiva erfarenheter av.

Om någon hade sagt till mig för sju veckor sedan att jag skulle överväga att introducera atomer i minecraft hade jag anklagat den personen för att inte känna mig alls. Men det bevisar väl bara att det finns så många användbara digitala hjälpmedel jag inte vetat om och som jag tror kommer att hjälpa mig att fånga elevers intresse i framtiden. Något som jag tror är nödvändigt för att elever skall få en mer positiv bild av de naturvetenskapliga ämnena.

kl.12
Lunch: kyckling, brysselkål, rödbetor och kolsyrat vatten.

kl. 14.00
Tillbaka i den stora gröna soffan för workshop nr 2.

Eftermiddagens workshop handlade om Apple Teacher. Det är ett supportpaket som Apple (2019) har tagit fram för att stödja lärare som använder deras produkter. Detta var den sista av tio workshops som deltagarna varit med på. Processledaren från Lin som höll i workshoppen presenterade flera verktyg men det jag väljer att ta upp här är JigSpace. Det är ett AR-verktyg (Augumented Reality) som visar många olika saker, allt ifrån solsystemet till olika djur och tekniska prylar, i AR och ger beskrivningar av vad det är man ser. Det var så roligt att hålla på med verktyget så jag glömde att ta bilder under workshoppen. Bilderna nedan är därför tagna i mitt vardagsrum. Figur 7 och 8 visar en motor i JigSpace. Man placerar ut motorn på en plan yta och kan sedan klicka sig fram för att få förklarat hur motorn fungerar.

Figur 7. Här har jag placerat ut en motor på vardagsrumsgolvet.
Figur 8. Genom att klicka sig fram, se nedre högra hörnet, får jag en beskrivning av motorns beståndsdelar samt hur den fungerar. Det syns ju inte på bilden men strömmen rör även på sig för att det skall bli extra tydligt vad som händer.

Under workshoppen fick alla deltagare testa att använda verktyget. Samtliga deltagare gick runt i lokalen och placerade kameleonter, jordklot, antikens Grekland på golvet. Vissa låg på marken för att se hur vithajens tänder ser ut. Ett mycket aktivt klassrum med andra ord!

Tillbaka till citatet från Eilks & Hofstein (2013):

“Integration of real-time graphing technology into science can help develop deeper understanding of science concepts by linking phenomena with graphic representations (s.219)”

Att som lärare inte bara prata om hur Jupiters månar rör sig utan även ha möjlighet att visa eleverna hur det ser ut i klassrummet, se figur 9, tror jag skapar en djupare förståelse hos eleverna. Man kan se hur jorden snurrar runt sin egen axel samtidigt som den snurrar runt solen. Man kan se hur strömmen rör sig i en motor och hur slaget vid marathon gick till i antikens Grekland. Snacka om real-time graphing!

Figur 9. Jupiters månar i mitt vardagsrum. Först presenteras månarna och sedan kan man se hur de rör sig runt Jupiter.

Koncentrationsförmågan då? Tänk om en elev tittar på slaget vid marathon och en annan undersöker solsystemet. Hur vet vi att eleverna håller på med rätt saker i klassrummet. Antingen kan man ju som lärare visa eleverna genom att bara ha en platta och visa AR på storbild. Läraren kan också bestämma vad det är eleverna skall se i JigSpace genom att ändra inställningarna så att det läraren har på sin platta också kommer upp på elevernas. Men eleverna kan gå in i andra appar? Nej inte om läraren och eleverna har apple classroom. Då kan läraren låsa alla andra appar så att eleverna bara kan vara inne på en specifik app. Läraren kan också låsa alla elevers iPads så att de inte går att använda alls. Detta testade processledaren som höll i workshoppen med den omedelbara effekten att alla deltagare tittade upp på honom eftersom man inte kunde fortsätta att greja med sin iPad. Detta var något som man märkte att deltagarna på workshoppen uppskattade. Jag förstod på deras diskussion att det brukar vara svårt att veta vad eleverna gör på sina iPads och att denna funktion skulle underlätta mycket i klassrummet.

Ja ni hör ju att jag tycker att detta låter väldigt bra. Det är ju dock ett problem att man är beroende av Apples produkter. Jag har inte kollat om andra tillverkare har liknande produkter men jag vet till exempel att JigSpace inte finns för android. Det jag dock vill poängtera här är att man har kommit så mycket längre med digitaliseringen än jag trott. Det finns så många bra verktyg som jag tror kan underlätta både för elever och föräldrar.

kl.17.25
Sushi på Stockholms central i väntan på tåget hem.

kl.18.26
Tåg nr 445 tillbaka till Göteborg.

kl.21.55
tillbaka i min mycket mindre beiga soffa med en känsla av att jag villhöver en ny iPad (bra jobbat Lin…).

Nästa blogginlägg kommer att vara i poddform som jag lovade i samband med att jag skrev om huruvida podcasts skulle kunna vara ett sätt att få in fler humanvetenskapliga perspektiv i naturundervisningen. Jag, Ulrika och Angelica har gjort en podcast tillsammans där vi pratar om tiden på Lin, vad vi tar med oss och vad vi tror att vi har för utmaningar framöver. Om inte detta låter tillräckligt lockande kan jag avslöja att det också kommer att finnas en del bristfällig klippning och dåliga ordvitsar. Det vill du inte missa!

Stor kram K! (och God Jul!)

Källor

Apple. (2019). Utbildning: Apple Teacher. Hämtad från https://www.apple.com/se/education/apple-teacher/

Eilks, I. & Hofstein, A. (2013). Teaching chemistry- a studybook: A practical guide and
textbook for student teachers, teacher trainees and teachers. Rotterdam: Sense
Publishers.

Merill, D. (2002). First principles of instruction. ETR&D, 50, 43-59.

Skolverket. (2019). Undervisning. Hämtad från https://www.skolverket.se/

Komplettera VFU med traineetjänster?

Hej!!

16 december 2019. Snart jullov. Lyx!

Sista veckan i strumplästen på heltäckningsmatta. Sista veckan med varm choklad och “snow milk”. Lite tråkigt faktiskt. Jag kommer att sakna Lin!

Detta blir mitt sjätte blogginlägg och det kommer att handla om vilken typ av kunskap jag upplevt att jag fått under mina praktikperioder på skola och hur jag tror att traineeprogram skulle kunna bredda den kunskapen. För att förklara kunskap använder jag mig av Nonakas (1994) modell som beskriver olika typer av kunskap och hur kunskapsöverföring kan gå till i en organisation.

För er som inte vet det fick jag läsa till ett år för att komma in på lärande och ledarskap eftersom jag läste industriell ekonomi som kandidat. Detta gjorde att många av mina kompisar från kandidaten tog examen i våras. Flera av dem har fått traineetjänster på olika företag. Vad är egentligen en traineetjänst? Jag har bara hört folk prata om att det ser bra ut på CV:t vilket har varit en anledning till att jag tagit avstånd från hela konceptet. Efter att jag fått veta att Lin har skapat ett traineeprogram för lärare tillsammans med en av Göteborgs grannkommuner blev jag dock nyfiken. Jag har aldrig hört talas om ett traineeprogram för lärare förut.

Så vad är syftet med traineeprogram? Såhär står det på TraineeGuidens hemsida:

“en kvalificerad tjänst som syftar till att hitta företagets framtida ledare.”

Eftersom Bengmark (2019) menar att en av de tre kompetenserna som en lärare behöver ha är ledarskap skulle ett traineeprogram kunna vara en kvalificerad tjänst som syftar till att hitta skolans framtida lärare? Jag skrev i mitt förra blogginlägg om hur lärarnas ledarskap förändras i ett digitaliserat samhälle. Min slutsats var att det kanske blir så att det är lärarens ledarskapskompetens som blir den viktigaste? Jag vet inte om så är fallet men det skulle göra det intressant att skapa traineeprogram även för lärare? TraineeGuiden (2019) menar att det traineeprogram blivit vanligare och vanligare i olika branscher som personalvetare, sjuksköterskor och jurister. Det traineeguiden inte skriver om är att LinEducation tillsammans med en grannkommun till Göteborg, vidare kallad kommunen, startat ett traineeprogram för lärare.

Min kompis som är trainee på ett stort företag i Göteborg säger att:

“Vi får en bredare syn av företaget och ett bättre helhetsperspektiv vilket gör att vi kan förstå och leda organisationen bättre (chefens ord). Vi får utbildning och de jobbar mer aktivt med att säkerställa vår utveckling.”

Kort sagt handlar alltså traineeprogram om att ge de anställda en företagsspecifik vidareutbildning för att få fram kunniga ledare?

Nonaka (1994) beskriver kunskapsöverföring i sin artikel och pratar om att det finns tyst (tacit) och explicit kunskap. Med tyst kunskap menar författaren outtalad kunskap, dvs självklara saker som inte behöver uttryckas i tal eller skriftligt. Med explicit kunskap menar författaren den kunskap som är nerskriven och tydligt beskriven. Vidare menar författaren att kunskapsöverföring kan ske på fyra olika sätt. Dessa visas i figur 1.

Figur 1. Kunskapsöverföring enligt Nonaka (1994).

Med socialization menar Nonaka (1994) kunskap som överförs genom interaktion mellan individer. Här är författaren noga med att poängtera att tyst kunskap kan överföras utan att tala. Tyst kunskap kan också genereras genom att se, härma och göra. Combination beskriver Nonaka (1994) som processen där olika typer av explicit kunskap kopplas ihop med varandra. Författaren menar att man genom att dela explicit kunskap med varandra kan skapa ny kunskap. Författaren menar också att tyst och explicit kunskap kompletterar varandra och att de kan överföras genom Externalization och Internalization. Internalization handlar om att formulera problem med egna ord vilket innebär att du tar explicit kunskap och omformulerar det med egna ord så att det blir din tysta kunskap. Externalization är när man istället sätter ord på tyst kunskap för att uttrycka den för andra.

Så varför blir denna modellen relevant i samband med traineeprogram och lärare? Jo därför att jag tycker att det finns mycket tyst kunskap när det gäller lärares agerande i klassrummet. Det finns många teorier och konkreta tips på hur man kan göra för att leda en grupp, men när jag varit på VFU har många ledare haft svårt att sätta ord på vad det är de faktiskt gör som får eleverna att lyssna. “Jag bara gör det”, “Oj bra fråga, det vet jag faktiskt inte. Jag tror bara det funkar”, brukar de säga. Vid fortsatt diskussion kan de ibland sätta ord på hur de gör och då kan jag få med mig tips och ideér på hur man kan bli en bättre ledare i klassrummet. Det faktum att jag också är med i klassrummet och ser hur läraren agerar gör också att jag får en bild av hur läraren gör. Detta tycker jag påminner om externalization, när läraren sätter ord på sina metoder i klassrummet, och socialization: jag ser hur läraren agerar och kan härma.

Explicit kunskap då? Jag tycker att det finns mycket explicit kunskap i skolan som man inte tar del av fullt ut under sin VFU. Det är säkert olika på olika ställen men på min senaste praktikplats fick jag till exempel inget inlogg i google classroom eller schoolsoft så att jag kunde lära mig hur programmen fungerar. Detta tycker jag är explicit kunskap. Programmen fungerar på ett specifikt sätt men om jag inte får ta del av det under min VFU sker det ingen kunskapsöverföring där. Kan ett traineeprogram hjälpa här?

Förra tisdagen var jag med på en traineeträff på det traineeprogrammet som LinEducation är med och organiserar. Träffen ägde rum 14.00-20.00. Traineerna går i skolan på dagarna så alla träffarna ligger på eftermiddagar eller kvällstid. Totalt är det 8 studenter som deltar i programmet och på denna träffen var det 4 stycken närvarande. De som var där skall bli förskole- och mellanstadielärare. Traineeprogrammet riktar sig dock till alla lärarstudenter på GU som går sista året på lärarprogrammet. Med på träffen var också en processledare från Lin samt tre lektorer och en lärare från kommunen.

Träffen handlade om forskning i skolan. Kommunen har ett koncept som går ut på att hjälpa lärare i kommunen att bedriva praktiknära forskning. På träffen berättade lektorerna som ansvarar för detta i kommunen om hur detta arbete går till. Det kan till exempel vara så att någon av lärarna vill testa ett nytt arbetssätt i klassrummet. Läraren kan då kontakta lektorerna som kan ge råd om hur man kan göra för att mäta effekten av en ny lärarmetod till exempel. Efter förklaringen av konceptet var det en matematiklärare som berättade om hur hon fått hjälp av lektorerna för att effektivisera sin undervisning. Läraren berättade att hon för 10 år sedan upplevt frustration när det kom till att hjälpa elever i klassrummet. De duktiga eleverna räckte upp handen för att de redan var klara och de svagare eleverna räckte upp handen för att de inte förstod begreppen. Detta tror jag är något alla upplevt i klassrummet.

Matematikläraren fann svaret i Daniel Barker och flipped classroom. Barker (2014) har blivit känd för att sprida kunskap om flipped classroom. Han har bland annat skrivit en bok i ämnet och varit runt och berättat för olika lärare hur han använder metoden för att öka elevers lärande. Matematikläraren i kommunen ville testa detta och vände sig därför till lektorerna för att få tips och råd. Läraren spelade in genomgångarna i videoformat och publicerade dessa på skolans läroplattform. Elever som ville jobba snabbare kunde då titta på videos i förväg och jobba vidare i sin egen takt. Läraren upplevde att det fanns tre elevgrupper i klassrummet: de snabba, de i mitten och de svaga. Läraren menar att flipped classroom fungerar extra bra för de snabba och de svaga men att det alltid finns en elevgrupp i mitten som tycker att det funkar ganska bra med boken och då är de upp till dem att köra på det. Läraren sa också att en stor fördel med videogenomgångarna är att de har gjort det lättare för föräldrar att hjälpa sina barn med läxor.

Så vad har detta med Nonaka (1994) att göra? Jo det jag vill förmedla här är att traineeleverna fick ta del av explicit kunskap från kommunen. Lektorerna fick chansen att berätta om hur kommunen strävar efter att bedriva praktiknära forskning tillsammans med kommunens lärare och ge exempel på detta. Traineerna fick en inblick i hur kommunens arbete fungerar vilket enligt processledaren på Lin är själva tanken med traineeprogrammet. Studenterna som anställts av kommunen får insikt i kommunens skolsystem. Detta gör att kommunen kan förbereda studenterna och lära dem sådant de förväntas lära sig jättesnabbt när de börjar jobba men som de kanske har mindre erfarenhet av.

För mig hade detta varit ett jättebra komplement till praktikkurserna på lärande och ledarskap. Jag förstår att fokus på praktikkurserna bör vara att planera lektioner och att spendera tid i klassrummet. Men läraryrket innefattar så mycket mer. Kanske är det saker som skiljer sig från skola till skola varför det inte är någon ide att sätta sig in i en specifik skolas system men det är likväl en del av läraryrket. Där tycker jag att trineeprogrammet blir en unik möjlighet för studenter att bredda sin kompetens och få förståelse för hur den specifika kommunens arbete ser ut.

Kanske är något som fler kommuner bör fundera på för att underlätta den första tiden för nyexaminerade lärare?

På lärande och ledarskap har vi ju lyxen att få ta del av mästarlärares kompetens vilket jag tycker påminner om detta. Man får en bredare bild av läraryrket än man fått om man bara haft VFU och kurser på Chalmers.

Detta var sista dagen som jag är på plats på Lin. På onsdag skall vi åka till Stockholm och vara med på två event där. Jag tror och hoppas att jag kommer att få med mig saker därifrån som jag kan använda i min undervisning! Mer om detta i blogginlägg 7!

Kram K

Källor

Barker, D. (2014, 8 oktober). Frågestund, Lärarkvällarna- Flipped Classroom- det användbara arbetssättet. [Videofil]. Hämtad från https://www.lararkanalen.se/fragestund-lararkvallarna-flipped-1

Nonaka, I. (Feb. 1994). A Dynamic Theory of Organizational Knowledge Creation. Organization Science, ss. 14-37.

TraineeGuiden. (2019. Om Traineeprogram. Hämtad från https://www.traineeguiden.se/om-traineeprogram?fbclid=IwAR1SxSAH8QFwF9ir4GVY9G8O1zYFZ5C_8cQZHGAIhHXplLSGctFllmBQzjw

Läraren som ledare i en digital skola

Men hej!!

Idag är det DECEMBER!! Mys mys mys! Denna veckan skall jag följa med en av processledarna på Lin till en skola i Göteborg och vara med på ett rektorsmöte. Jag skall även hålla några intervjuer för att kunna påbörja min lilla vetenskapliga studie i kursen. Studien kommer att handla om hur feedback överförs på Lin. Det skall bli roligt att få en bild av hur arbetet kring feedback kan se ut på ett företag då jag tidigare mest funderat över vad feedback är och hur det hjälper elever i skolan.

Men nu till detta blogginlägg! Jag fick inspiration till detta blogginlägg när jag var med på en rektorsutbildning som Lin höll i. Utbildningen handlade om hur man kan arbeta med digitalisering i kommunala skolor. Utbildningen hölls av två processledare från Lin. Det som fångade mitt intresse under utbildningen var det som processledarna tog upp när det gäller lärarens ledarroll och hur den påverkas av digitaliseringen.

Figur 1. De kompetenser som en lärare behöver besitta. (Inspirerad av Bengmark 2019, skapad i powerpoint)

Jag kommer snart tillbaka till ledarskap och digitalisering men jag vill börja med att presentera Bengmarks (2019) modell över de kompetenser som en lärare bör besitta. Det är den modell som vi använder mycket på lärande och ledarskap. Modellen visas i figur 1. Vi ser där att det finns tre kompetenser som en riktig bra lärare behöver ha.

När det gäller kunskap om ämnet menar Bengmark (2019) att det är viktigt att en lärare dels har koll på begrepp och teorier inom ämnet men också hur ämnet används i yrkeslivet både historiskt och för en hållbar framtid. Författaren menar också att det är viktigt att en lärare kan såpass mycket om sitt ämne att hen kan kommunicera med experter inom området.

Vidare när det gäller lärandekompetensen poängterar Bengmark (2019) vikten av att en lärare är en god lyssnare och duktig på att observera för att kunna hjälpa elever på bästa sätt. Hit hör också vikten av att en lärare är väl inläst på vanliga missuppfattningar inom ämnet. En lärare skall också kunna anpassa undervisning efter situation och elevgrupp samt utvärdera sin undervisning menar Bengmark (2019). Vidare menar författaren också att det är viktigt att en lärare kan använda olika sätt att förklara för elever. Genom att blanda ord, bilder med mera menar Bengmark (2019) att läraren kan ge olika perspektiv på begrepp och teorier för att eleverna skall ha så stor chans att förstå som möjligt.

Den tredje kompetensen: ledarskapskompetensen är den jag kommer att fokusera på i detta blogginlägg. När det gäller en lärares ledarskap poängterar Bengmark (2019) tre egenskaper som viktiga: förmågan att sätta relevanta mål, förmågan att planera och organisera samt själva ledarskapet. När det gäller att sätta relevanta mål menar Bengmark (2019) att det är viktigt att sätta relevanta mål inom givna ramar och sedan göra dessa mål tydliga för eleverna. Författaren menar att detta blir ledarskapets startpunkt. Vidare när det gäller förmågan att planera och organisera är det viktigt att läraren kan hjälpa eleverna att svara på vad, när och vem och ser till att eleven använder resurser på ett effektiv sätt för att uppnå sina mål. Avslutningsvis poängterar Bengmark (2019) att en lärare också måste behärska själva ledarskapet som handlar om att få människor eller elever att arbeta för att uppnå sina mål. Här blir det viktigt att som lärare motivera, stötta och utvärdera måluppfyllelse samt ge feedback till eleverna.

När jag var med på rektorsutbildningen med processledarna från Lin diskuterades den traditionella klassrumsstrukturen med elever som sitter i rader och lyssnar på läraren som står vid tavlan. Processledarna menade att denna traditionella struktur slås sönder i och med digitaliseringen och att lärandet idag ser annorlunda ut mot för tio år sedan. Figur 2 visar den traditionella lektionsstrukturen som processledarna diskuterade i kontrast till klassrumsstrukturen som uppstår i ett digitaliserat samhälle. Vi ser till vänster hur det traditionellt varit, och fortfarande är i många av Sveriges klassrum idag, så att läraren står vid tavlan och eleverna sitter och lyssnar. Till höger har vi dock en struktur som visar de faktorer som påverkar ett klassrum idag. Alla eleverna är uppkopplade till varandra och andra delar av samhället samtidigt. Lärarens ordning störs? Eller lärarens ledarskap utmanas?

Figur 2. Traditionell lektionsstruktur, till vänster, och klassrumsstruktur i en digitaliserad värld, till höger. (Bild hämtad från powerpointen som processledarna visade på rektorsutbildningen)

Som exempel på detta tog processledarna upp en situation där du som lärare planerat ett moment inom matematiken. När du håller din genomgång är det en elev som kritiserar din metod och menar att det finns en bättre metod som eleven sett i en onlinekurs på Kahn academy. Med detta ville processledarna visa på den otroliga tillgängligheten på information som finns för elever idag jämfört med 20 år sedan. Eleverna kan lära sig om vad som helst när som helst och processledarna menade att detta ställer högre krav på lärarnas ledarskap.

Hur då? Varför förändras lärarens ledarskap när tillgängligheten på information ökar? Jag vet inte riktigt! Men jag kom att tänka på ett exempel som Abdul Cohan berättade om under workshoppen jag var med på (se blogginlägg 2). Abdul berättade om skolsystemet i Indien. Där har man lämnat plats i kursplanerna för att eleverna skall kunna göra egna projekt för att utvecklas i de ämnen de är intresserade av. Lärarnas uppgift i dessa projekt är att hjälpa eleverna att komma i kontakt med människor som jobbar med det eleverna är intresserade av. Abdul berättade särskilt om en pojke som var intresserad av programmering. Hans lärare hade hjälpt honom att komma i kontakt med företag som håller på med programmering eftersom de inte hade någon programmeringslärare på skolan. Pojken fick lära sig programmering och hade, när Abdul träffade honom, 14 appar på Appstore.

Så vad var lärarens roll här? Läraren bistod inte med kunskap utan med stöd och hjälp i att eleverna skulle hitta människor som kunde hjälpa eleven att lära. Lärarens ledarskap var viktigare än lärarens ämneskunskap? Hattie (2017) listar 252 faktorer som har med elevers lärande att göra. Faktorerna är rangordnade efter hur stor påverkan de har på elevers lärande. Det som toppar listan är lärarnas tro på den egna förmågan att hjälpa eleverna att lära. Lärarnas ämneskunskaper då? Kommer det näst på tur i listan. Nej lärarens kunskaper ligger på plats 213 i listan.

Enligt Hatties (2017) undersökning finns det alltså 212 faktorer som har större effekt på elevers lärande än lärarnas ämneskunskaper.

Kontroversiellt? Kanske, men inte så förvånande när man tänker efter. Jag har haft många föreläsare på Chalmers som är otroligt väl inlästa på sitt ämne. Professorer som ägnat sitt liv år matematik och fysik men bara står vid tavlan och föreläser på ett monotont sätt. Lär man sig något? Inte jag i alla fall.

Så tillbaka till lärarens ledarskap i en digitaliserad skola. Kommer det att bli mer som i Indien? Kommer lärarens roll att gå från att vara den som bestämmer vad och när eleverna skall lära sig någonting till en slags coachande roll vars uppgift är att styra eleverna i rätt riktning. Processledarna menar att den traditionella strukturen redan slagits sönder och att lärarna måste anpassa sig därefter. Är lärarna redo?

Kram K

Källor

Bengmark, S. (2019). Teaching competencies [Powerpointpresentation]. Hämtad från https://prezi.com/view/jZHhNq4r4Ot6SovX9zZd/

Hattie, J. (2017). Hattie Ranking: 252 Influences And Effect Sizes Related to Student Achievement. Hämtad från https://visible-learning.org/hattie-ranking-influences-effect-sizes-learning-achievement/?fbclid=IwAR0Hl2NvjoJY8QkEXWr64yuEaAf-nyG_HgA85nGWSemRZ8ogkH6B2wJNwX8

Podcats för helhetsförståelse?

Hej igen,

Detta blir mitt fjärde blogginlägg. Hittills har jag skrivit om LinEducation generellt och om hur min bild av digitaliseringen av skolan förändrats under min praktik här. Jag har också skrivit om hur feedback påverkar elevers lärande och vad som skulle kunna göras för att spara tid när det gäller att ge eleverna feedback. Nu vill jag gå tillbaka lite till frågan jag ställde i blogginlägg 2. “Hur gör vi lektionerna lika intressanta som mobilerna?”. Vad finns det för metoder vi kan använda för att motivera eleverna så mycket att de väljer att fokusera på lektionsinnehållet istället för att titta på mobilen?

Jag kommer i detta blogginlägg att diskutera huruvida införandet av podcasts i undervisningen skulle kunna öka elevers engagemang och motivation samt hjälpa dem att få en helhetsbild när det gäller de naturvetenskapliga ämnena. Jag kommer att utgå från Osbornes (2007) och Aikenheads (2005) tankar om att undervisningen i de naturvetenskapliga ämnena behöver förändras för att ge elever en helhetsbild av ämnena och öka deras motivation. Jag kommer sedan att diskutera huruvida podcasts skulle kunna användas för att lyckas med detta. Jag kommer att avsluta med en kort diskussion om huruvida podcasts också skulle kunna användas för att behandla det centrala innehållet som handlar om hållbar utveckling och samhällskopplingar, något som jag upplevt att många lärare tycker är svårt.

Behov av att förändra undervisningen i naturvetenskapliga ämnen?

Osborne (2007) argumenterar för att undervisningen som bedrivs i Sverige inom de naturvetenskapliga ämnena är bristande av flera olika anledningar. Ett problem han diskuterar är detaljnivån som ämnena presenteras på. Författaren menar att det bara är eleverna som fortsätter att läsa naturvetenskap på högskolan som får en fullständig bild av ämnena. Osborne (2007) menar att skolan lider av en illusion av att den vetenskap som vi erbjuder eleverna måste vara bred. Författaren skriver:

… just as those teaching literature would never dream of attempting to cover the whole body of extant literature, choosing rather a range of examples to illustrate the different ways in which good literature can be produced, has the time not come to recognise that it is our responsibility to select a few of the major explanatory stories that the sciences offer? And surely it is the quality of the experience, rather than the quantity, which is the determining measure of a good science education? (Osborne, 2007, s175)

Jag har funderat mycket över det faktum att många lärare diskuterar problemen med det centrala innehållets omfattning när det kommer till kemi och fysik på gymnasiet. Det finns dock en skillnad i kursplanerna när man jämför ämnets syfte och det centrala innehållet. I det centrala innehållet är fokuset att behandla många specifika delar inom kemi och fysik. I ämnets syfte står det däremot att eleverna skall få en förståelse för naturvetenskapliga metoder och resonera kring t.ex. kemins betydelse för miljö och människokroppen, (Skolverket, 2019). I ämnets syfte tycker jag att fokus ligger vid att ge eleverna en helhetsbild medan det centrala innehållets utformning pekar på att eleverna skall få med sig detaljkunskaper.

Som exempel på undervisningsmetoder som kan hjälpa eleverna att få en helhetsbild tar Osborne (2007) upp diskussionsbaserat lärande. Författaren menar att elevers lärande är beroende av att de får beskriva, kritisera, argumentera, utforska och definiera. Dessa är också egenskaper som är nödvändiga när man arbetar med naturvetenskap menar författaren och framhåller att elever därför bör arbeta på detta sätt redan i skolan.

Diskussionsbaserat lärande är något vi diskuterat mycket under tiden på lärande och ledarskap. Eftersom vi också undervisats på det sättet under mastern har jag fått uppleva fördelarna med den typen av undervisning. Jag vill mena att jag kommer ihåg saker jag diskuterat på ett helt annat sätt än saker som läraren stått framme vid tavlan och sagt.

I samband med att vi läste Osbornes (2007) text under kursen humanvetenskapliga perspektiv på lärande diskuterade vi även Glen Aikenheads (2005) visioner. De handlar om vad skolans uppgift är när det gäller naturvetenskap:

  • Vision I: Är uppgiften att utbilda en naturvetenskapselit där vetenskapliga begrepp och problemlösning är i fokus?
  • Vision II: Eller bör skolan förbereda alla elever på hur det är att konsumera naturvetenskap och istället fokusera på problemlösning med samhällsanknytning?

Vi kom fram till att det finns många fördelar med vision II dvs med att föra in fler humanvetenskapliga perspektiv i naturvetenskapen. Nu inser jag också att detta kanske kan leda till att eleverna får den helhetsbild som många elever i dagsläget saknar enligt Osborne (2007). Eleverna får arbeta på ett annat sätt och sätta naturvetenskapen i ett sammanhang. Det bör leda till att eleverna får en bättre förståelse för hur olika ämnen hänger ihop och varför naturvetenskapen och humanvetenskapen är viktiga.

Okej låt oss landa lite i detta. Osborne (2007) menar att elevernas helhetsbild blir lidande eftersom skolan idag fokuserar på att behandla så mycket naturvetenskapligt material som möjligt. Som exempel på hur vi kan hjälpa eleverna att skapa sig en helhetsbild föreslår författaren diskussionsbaserat lärande. Aikenhead (2005) framhåller vikten av att skapa samhällsmedborgare som kan konsumera vetenskap genom införandet av humanvetenskapliga perspektiv i naturvetenskapen.

Puh, okej! Så eleverna behöver diskutera mer på annorlunda sätt! De kan podda?!

Podcasts som humanvetenskapligt perspektiv?

I måndags var jag med på en workshop med soundTrap (en del av spotify) där möjligheterna med podcasts i undervisningen diskuterades. SoundTrap är ett företag som tagit fram digitala verktyg för musikproduktion och poddcastspelning. När jag satt där på workshoppen kom jag att tänka på Aikenhead (2005) och började fundera på om podcasts skulle kunna vara ett sätta att få in fler humanvetenskapliga perspektiv i naturvetenskapen?

En av fördelarna med podcasts som SoundTrap tog upp var möjligheten för elever att diskutera och resonera vilket ju enligt Osborne (2007) hjälper eleverna att få en helhetsbild av naturvetenskapen och förstå den bättre. En annan fördel som SoundTrack tog upp var att man kan lära eleverna källkritik genom att visa eleverna hur verklighetstrogna podcasts man kan göra som amatör. Detta skulle kunna vara ett sätt att hjälpa eleverna att kritisk granska naturvetenskapen. Eleverna kan diskutera frågor som: Vad är pseudovetenskap och vad är vetenskap? Vilka källor kan vi lita på? Vilka löpsedlar är falska?

Soundtrap berättade också om att lärare hört av sig och sagt att de blivit särskilt förvånade över att omotiverade elever uppnått fantastiska resultat när de fått spela in podcasts. Detta tyder ju på att det är ett arbetssätt som engagerar elever. Kanske är det lika roligt som att titta på mobilerna under lektionerna?

I figur 1 visas delar av det centrala innehållet för matematik, kemi och fysik på gymnasiet. Delarna som figuren visar är de som handlar om hållbar utveckling och samhällskopplingar. Min erfarenhet är att många lärare trycker in detta centrala innehåll i slutet av kursen för att få det gjort.

Figur 1. Delar av det centrala innehållet som skolverket menar att undervisningen i matematik kemi och fysik skall innehålla. (Citat från skolverket 2019, figur skapad i powerpoint)

Dessa ämnen kanske är lättare att diskutera i en podd? Eleverna kan resonera kring etiska dilemman och/eller hur kemin, fysiken och matematiken kan kopplas till samhället. Det kan de i och för sig göra i bikupor i klassrummet också bara men kanske gör poddandet att fler elever skulle motiveras till att göra det?

Nackdelar med poddcasts då? Det finns flera såklart. Som lärare behöver man sätta sig in i detta med att spela in podcasts. Det tar tid! Under workshoppen fick vi testa SoundTraps programvara och det tog lång tid att få det att fungera. Det fanns dock många färdiga projekt som soundTrap delade med sig av. Detta skulle innebära att man som lärare inte behöver skapa projekt från grunden och på det sättet spara tid. Det fanns också färdiga bedömningsmallar till projekten vilket jag tror skulle underlätta för många lärare.

Jag tycker att det är en rolig idé att spela in podcasts och jag tror att många elever skulle uppskatta det. Jag tror också att det skulle ta tid att lära eleverna programmet och att det därför på ett sätt skulle kännas lättare att bara låta eleverna diskutera utan att spela in. Jag tror dock ändå att engagemanget som podcasts skulle kunna skapa skulle göra att eleverna lär sig mer. Det blir ett nytt sätt för dem att lära och ta in information.

.

“Jag kan inte riskera att förlora värdefull undervisningstid eftersom kursplanerna är så omfattande” har jag hört lärare säga. Men är det inte viktigare att eleverna får en helhetsbild och förstår det man faktiskt går igenom än att jag som lärare skall ha gått igenom allt? Kursplanerna kanske inte lämnar utrymme för det idag. Men det borde de göra.

Jag, Ulrika och Angelica har som plan att spela in en podcast som blogginlägg 8. Det blir ett sätt att testa programmet och fundera på om det är möjligt att använda podcasts i undervisningen på riktigt.

Nästa blogginlägg kommer att handla om hur lärarens ledarskap förändras när skolan digitaliseras. Spännande va?

Kram K

Källor

Aikenhead, G. (2005). Science Education for Everyday Life: Evidence-Based Practice. New York: Teachers College press.

Osborne, J. (2007). Science Education for the Twenty First Century. I –Eurasia Journal of Mathematics, Science & Technology Education, 3(3), 173-184.

Skolverket. (2019). Undervisning: Gymnasieskolan. Hämtad från https://www.skolverket.se/undervisning/gymnasieskolan

The Power of Feedback 2.0

Hej svejs!

Idag är det torsdag och den fjärde veckan är på lin är snart till ända. Det har hänt mycket sedan förra blogginlägget. Jag, Ulrika och Angelica har varit på en workshop med Abdul Cohan, en föreläsning där vi fick veta mer hur man kan spela in poddar med elever och vi har varit med på en utbildning för en rektorsgrupp. Ni kommer att få ta del av allting tids nog men i detta blogginlägg börjar vi med Abdul Cohan.

Så i fredags var jag alltså på en workshop med Abdul Cohan. Vad gick han i genom? Kort sagt kan man säga att vi gick igenom hela MPLOL på tre timmar. Abdul pratade om allt ifrån feedback och IKT till organisatorisk förändring. Det jag tyckte var särskilt intressant var det som Abdul tog upp när det gäller feedback och det är därför det detta blogginlägg kommer att handla om. Jag kommer först att presentera Hattie & Timperleys (2007) tankar om vad feedback är och vilken typ av feedback som är kvalitativ. Jag kommer sedan att koppla detta till George Polyás problemlösningsstrategier och förklara varför jag tror att dessa strategier kan hjälpa lärare att ge kvalitativ feedback. Avslutningsvis kommer jag också att redogöra för Chris Argyris tankar om att lärande skapas genom double-loop-learning eftersom jag tror att Hattie & Timperleys (2007) och Polyás (2014) metoder stimulerar detta sättet att lära.

Så låt oss börja med att diskutera vad feedback är. För att göra det vill jag presentera Hattie & Timperleys (2007) tankar som finns att läsa i hans artikel The power of Feedback. Författarna definierar feedback som:

”information provided by an agent regardring aspects of one’s performance or understanding.”

Vidare menar författarna att feedbacken måste ges på rätt sätt för att vara kraftfull och att rätt typ av feedback är sådan som leder till ett annorlunda beteende nästa gång den som fått feedbacken skall utföra en uppgift. Författarna menar att effektiv feedback ges genom att svara på följande tre frågor:

  1. Vart är jag på väg?
  2. Hur ligger jag till nu?
  3. Vad är nästa steg?

Vidare diskuterar författarna också fyra nivåer av feedback: feedback på person, process, uppgift och självstyrning. Feedback på person, Du är duktig!, är enligt Hattie & Timperley (2014) inte kvalitativ feedback eftersom det inte säger något om hur den lärande kan utveckla sitt arbete. Vidare menar författarna att feedback på processen skapar en djupare inlärning och hjälper den lärande att utveckla strategier för att lösa en uppgift vilket har större effekt på vidare lärande än feedback på själva slutprodukten. Denna feedback gör det också möjligt för den lärande att styra sitt eget arbete och ge sig själv feedback vilket förbättrar den lärandes självstyrning. Det är därför viktigt att ge kontinuerlig feedback under en arbetsprocess menar Hattie & Timperley (2007).

Okej! Perfekt, då kör vi på det?! Nej vänta, feedback tar tid…. Det är något jag själv upplevt under praktiker och jag har hört många lärare som tycker att de behöver lägga mycket tid på att ge elever skriftlig feedback. Jag tycker att feedback är viktigt och därför vill jag svara på frågan:

Så hur kan vi spara tid när det gäller att ge feedback? Hur gör vi det så enkelt som möjligt?

Abdul Cohan visade verktyget Showbie. Det är en läroplattform som utvecklats för att ge feedback samt dela material och information med eleverna på ett så enkelt sätt som möjligt. När det gäller feedbackverktygen som appen erbjuder är det möjligt att ge muntlig feedback digitalt. Det fungerar så att man som lärare markerar den del av texten som man vill ge feedback på. Man kan sedan spela in ett meddelande till eleven som i sin tur kan göra samma sak och svara på feedbacken. På detta sättet blir det lättare att ställa frågor som “Hur tänkte du här?”, “Kan du utveckla detta?” eller “Hade du kunnat göra på något annat sätt?”. Abdul menade att många lärare sparar mycket tid på att slippa skriva ner feedback till varje elev. Något som jag också tänker att denna typen av feedback möjliggör är utvecklande av elevernas problemlösningsförmåga. Hattie & Timperley (2007) menar ju att det är viktigt att ge feedback som förändrar elevers arbetssätt nästa gång de genomför en uppgift. Jag tycker att det finns en likhet mellan detta och Polyás (2014) tankar om hur elevers problemlösningsförmåga kan stimuleras. Han presenterar en problemlösningsstaretgi som består av fyra steg:

Förstå uppgiften -> Skapa en plan -> Utföra planen -> Utvärdera

Vidare betonar Polyá (2014) vikten av att ställa rätt typ av frågor när man hjälper eleverna att lösa problem. Genom att ställa frågor som leder eleverna fram till svaret utan att avslöja det menar Polyá (2014) att eleverna förstår vad de gör och att de kommer att kunna arbeta mer självständigt allt eftersom – deras process förändras? Man lyckas alltså med det som Hattie & Timperley (2014) menar att kvalitativ feedback resulterar i: ett annorlunda beteende nästa gång? Polyás (2014) strategier bör då kunna vara till hjälp för lärare som vill ge kvalitativ feedback till sina elever?

Kanske kan digitala verktyg som möjliggör muntlig feedback kan underlätta detta arbete och göra det lättare för lärare att hinna ge eleverna feedback. Om eleverna dessutom lätt kan svara på feedbacken blir det en levande dialog som är lätt att följa. Man kan naturligtvis fråga sig hur mycket tid man faktiskt sparar på muntlig feedback men personligen tror jag att det skulle ge eleverna såpass mycket så att det är något jag vill prioritera.

Jag vill också göra en sista koppling till Chris Argyris tankar om hur lärande skapas. Författaren definierar lärande som identifiering och korrektion av problem och lyfter fram två olika typer av lärande: Single loop-learning och double-loop-learning. Single-loop-learning menar författaren uppstår då misstag rättas till utan att den grundläggande orsaken till felet identifierats. Enligt författarens definition av lärande leder alltså single-looplearning inte till lärande. Istället menar Argyris (2002) att det som skapar lärande är double-loop learning. Författaren definierar double-loop-learning på följande sätt:

“Double-loop learning occurs when errors are corrected by changing the governing values and then the actions”

Med andra ord när man gett eleverna den feedback som Hattie & Timperley (2014) menar är bra, det vill säga den som leder till ett förändrat beteende nästa gång? Jag tror att Polyás (2014) problemlösningsstrategi leder till double-loop learning. Det vill säga genom att låta eleverna fundera på vilken strategi de skall använda genom att tänka tillbaka på tidigare erfarenheter och uppmuntra dem till att utvärdera sitt arbete tror jag att eleverna får en djupare förståelse för vad de behöver träna mer på så att de kan effektivisera sin problemlösning. Genom att använda Polyás problemlösningsstrategier kan lärare ge elever kvalitativ feedback som gör att både elever och lärare får en bättre bild av vad eleven inte förstått vilket gör att läraren kan hjälpa eleven med det som eleven faktiskt behöver ha hjälp med för att eleven skall lära sig så mycket som möjligt. Wow, vilken dröm?! Många ser den nog som ouppnåelig? Men kanske är den möjlig ändå…

Okej detta var några tankar om fördelarna med rätt typ av feedback och vad jag tror att det resulterar i. Detta är något jag personligen skulle vilja bli bättre på och jag är därför intresserad av att undersöka hur mycket tid man faktiskt skulle kunna spara på att ge muntlig feedback digitalt. Abdul Cohan menade ju att många lärare sparar tid och efter att ha pratat med en av processledarna på LinEducation berättade även hon att lärare brukar vara mycket positiva till den typen av tjänster. Låt oss anta att detta stämmer: dvs att man som lärare kan spara tid på att ge muntlig feedback digitalt istället för att ge skriftlig feedback. Vad kan man göra med tiden då? Förutom att ge mer kvalitativ feedback kanske man får mer tid över till att svara på frågan “Hur kan vi göra lektionerna lika intressanta som mobilen?” som jag ställde mig i ett tidigare blogginlägg. Kanske genom att använda podcasts i undervisningen? Mer om det i nästa blogginlägg!

Ha det fint!
Kram K

Källor

Hattie, J. & Timperley, H. (2007). The power of feedback. Review of Educational Research, 77, 81-112. doi: 10.3102/003465430298487

Polyá, G. (2014). How to solve it: A new aspect of mathematical method. Princeton University Press.

Argyris, C. (2002). Double loop learning, Teaching and Research. Harvard University and Monitor Company Group.

Är det verkligen mobilen som är problemet? (delvis kanske?)

Hej

Efter en helg med tunnbrödsbak och julpyssel (har jag sagt att jag älskar julen?) är jag nu tillbaka på Lin. Jag känner att jag kunnat landa lite denna veckan efter förra som var stressigare med tenta osv. Nu har jag fått tid att sätta mig ner med bloggen ordentligt och kunnat fundera över vad jag vill skriva om. Från och med nästa vecka kommer jag att delta på minst ett event varje vecka och vilket kommer att göra det lättare att observera och analysera. Denna veckan har jag inte varit med på någon workshop eller något event men jag har fått istället fått tid att diskutera olika saker med min handledare.

Ni som känner mig vet att jag alltid är kritisk till digitala hjälpmedel och att jag har ett ont öga till mobiler i klassrummet. En av anledningarna till att jag ville göra min praktik på ett företag som håller på med digitalisering av skolan är jag skall få en mer nyanserad bild av vad digitaliseringen av skolan innebär. Detta blogginlägg kommer att handla om de första insikterna jag fått och som jag tycker har börjat förändra mitt sätt att se på digitaliseringen.

Jag har alltid varit kritisk till digitaliseringen av skolan och det beror på flera olika saker. Ostrukturerade läroplattformar, elevdatorer som inte fungerar och föräldrar som är frustrerade eftersom de inte har lika lätt för att orientera sig digitalt som eleverna är några av de sakerna som gjort att jag har dåliga erfarenheter när det kommer till digitalisering och skolan. Den största anledningen till min skepsis tror jag dock är mobilens och sociala mediers påverkan på elevernas fokus.

En lärare berättade för mig att de genomfört en undersökning på skolan där han jobbar. Undersökningen gick ut på att alla eleverna under en timmes tid skulle räkna notiserna de fick på sina telefoner. Resultatet blev 100 notiser per timme per elev.

En klass med 30 elever får alltså 3000 notiser under en timme. 3000!!

Katarina Gospic som är hjärnforskare vid Karolinska Institutet menar att pushnotiserna blir ett problem när det kommer till koncentration och leder till ökad stress. 

“Vi blir väldigt distraherade. Det tar upp till 25 minuter att återfå fokus. Sitter du inne i en uppgift och blir avbruten, så tar det tid att komma tillbaka. Vi får aldrig den fulla fokusen idag, säger hon i SVT:s Morgonstudion”(Gospic, 2017)

Om det tar 25 minuter för elever att återfå samma djupa fokus som innan de fick en
notis på telefonen och en klass får 3000 notiser på en timme inser man ju att det
kanske inte blir mycket gjort under den timmen?

Hanssen (2019) som också är hjärnforskare berättar i sitt sommar i P1 om studier där det visats att elever som har mobilen i fickan har svårare att koncentrera sig än elever som har mobilen i skåpet. Hanssen (2019) menar att det tar energi att hela tiden välja att inte ta upp telefonen i fickan och att eleverna som har den med sig i klassrummet därför får svårare att koncentrera sig än eleverna som har mobilen i skåpet och inte aktivt behöver välja att ta upp den ur fickan. Gäller detsamma en ihopslagen laptop på bänken då?

Distraktionsomenten som mobiler och datorer ger upphov till har varit något som fått mig att nästan vilja strunta i digitala verktyg helt och hållet. Jag är alltså delvis beredd att ge upp fördelarna med digitala verktyg som socrative, ptable, kahoot och phet eftersom jag tycker att störningsmomenten som mobiler och datorer ger upphov till förstör fokus så mycket att det inte är värt att försöka. Men vi kan ju inte strunta i det!

Nya perspektiv

I samtal med handledaren diskuterade vi det faktum att samhället digitaliseras och att skolan måste anpassas därefter. Hon menar att:

“Vi har inget annat val än att digitalisera skolan!”

Maria tog även upp andra saker för att poängtera vikten av att digitalisera skolan. Hon menar bland annat att vi i framtiden kommer att behöva utnyttja lärarresurser på ett effektivare sätt till följd av minskad budget och att nyckeln till att lyckas med det är digitalisering. Detta i kombination med det faktum att det finns krav från Skolverket (2019) som säger att digitala hjälpmedel skall integreras i undervisningen gör ju att jag inser att det inte är ett bra alternativ att strunta i digitala hjälpmedel. Maria menar att mobilen alltid kommer att finnas där hela livet och att eleverna behöver lära sig att använda den på ett klokt sätt. Men hur gör man det då?

Hur?

Mogrip (2018) ger i sin bok exempel på hur man kan använda mobilen och framhåller vikten av att lägga bort telefonen helt. Är detta ett alternativ? Kan vi bara säga till eleverna att lämna telefonen i skåpet? Det klart vi kan, många skolor har mobilförbud. Då slipper eleverna lägga energi på att inte ta upp den ur fickan vilket ju Hansson (2019) menade var något som störde elevernas fokus. Eleverna hör inte heller alla notiser de får vilket innebär att vi kommer ifrån problemet att det tar 25 minuter att återfå fokus när man fått en notis på telefonen som Gospic (2017) diskuterar. Eleverna kan då använda sin skoldator där det kan finnas filter som gör att eleverna bara kan göra det läraren tänker sig att eleverna skall hålla på med.

Men är det verkligen förbud rätt sätt att hantera detta? Det är ett sätt men kanske kan man istället ge eleverna tips på hur man kan göra för att minska störningsmomenten på mobilen. Stänga av notiser är något som Mogrip (2018) också ger som förslag på hur man kan minska mobilens störningar på arbetet. På LinEducation försöker man skapa en företagskultur där man äger sin tid. Det skall vara upp till dig hur du sköter din telefon och din arbetstid. Det är viktigt att man följer med i möten och att man inte sitter med annat då. När jag diskuterade detta med min handledare sade hon att hon också brukar ställa sig frågan: “Varför väljer någon att titta på facebook istället för att hänga med i diskussionen?” Antagligen för att mötet är tråkigt och ointressant. Hon menar vidare att det finns samma problem i skolan. Elever som sitter med telefoner tycker antagligen inte att lektionerna är intressanta.

Kan mobilanvändningen hjälpa oss att identifiera omotiverade och uttråkade elever?

Detta är en spännande tanke tycker jag. Kanske bör vi arbeta mer med motivatorer och elevengagemang för att elevernas fokus skall flyttas från sociala medier till lektionen? Kanske skall vi sluta skylla på mobilen och istället titta på utformningen av lektionerna?

Hur gör vi lektionerna lika spännande som notiserna på telefonen?

En gigantisk fråga, jag vet! För att svara på den frågan kan man exempelvis diskutera de olika metoderna vi diskuterat under utbildningen som har med aktivt lärande att göra. Bland dessa finns t.ex 5E-modellen som Tanner (2010) diskuterar i sin artikel. 5E-modellen handlar om att planera lektioner efter värdeorden engage, explain, evaluate, explore och elaborate. Författaren menar att man genom att variera undervisningen och inte bara hålla genomgångar vid tavlan fångar elevernas intresse. Genom att eleverna är aktiva lär de sig mer menar författaren. Är det möjligt att använda 5E för att skapa lektioner som är lika spännande som push-notiserna? Jag vet inte, men kanske?

Andra utmaningar

På LinEdcuaitions hemsida hittade jag en länkad artikel från Svenska Dagbladet. Letmark (2019) beskriver i artikeln hur tre av fyra skolor inte uppfyller kraven som skolverket har satt upp när det gäller digitala hjälpmedel och att den största orsaken till det är att tekniken inte fungerar. Detta pekar ju också på det inte är mobilen som är problemet utan snarare att hårdvara och mjukvara inte fungerar på det sättet som de skall. Detta visar ju på flera dimensioner av utmaningar när det kommer till digitaliseringen och jag tror att det är viktigt att inte bara, som jag gjort, fokusera på mobilen utan även väga in andra aspekter för att kunna finna lösningar som ökar elevers lärande och hjälper dem att förbereda sig inför ett alltmer digitaliserat samhälle. Det är detta LinEducation eftersträvar och jag tror att det kommer att ge mig många nya insikter om varför digitalisering av skolan är viktig, vilka utmaningar som finns och hur man kan arbeta för att lösa dessa utmaningar.

Sammanfattningsvis…

Jag tror att det behöver finnas strategier för hur elever minimerar störningsmoment när det gäller användandet av datorer och mobiler. Av egna erfarenheter från jobb och praktik på skola vet jag att många skolor saknar sådana strategier. Dock inser jag att det egentligen kanske inte är ett problem med mobilerna eftersom det bara är att lägga bort mobilerna eller be eleverna stänga av notiser. Detta gör det till en av de kanske lättare utmaningarna när det gäller digitalisering. Andra utmaningar som att få tekniken att fungera eller utveckla lektioner som gör att eleverna vill lyssna är större utmaningar. Jag hoppas på att få fler konkreta förslag på detta under praktiken då jag skall få delta på workshops och seminarier som handlar om hur olika digitala hjälpmedel kan integreras i undervisningen.

Nästa blogginlägg kommer till exempel att handla om Abdul Chohans tankar om hur elever utan akademiska förebilder kan motiveras och hur ipads kan integreras i undervisningen på ett bra sätt. Det skall bli jättespännande att lyssna på honom. Stay tuned!

Kram K

Källor

Gospic, K. (2017). Hjärnforskare om pushnotiser: Saboterar vår arbetsförmåga- tar 25 minuter att återfå fokus. Hämtad från https://www.svt.se/nyheter/inrikes/hjarnforskare-om-de-standiga-push-notiserna-i-mobilen-tar-25-minuter-att-aterfa-fokus

Hanssen, A. (Programledare) (2019, 25 juni). Sommar och vinter i p1: Anders Hanssen. [Podcast]. Hämtad från https://sverigesradio.se/avsnitt/1319465

Letmark, P. (2019, 23 oktober). Tre av fyra skolor följer inte krav på digitala verktyg. Dagens Nyheter. Hämatd från https://www.dn.se/debatt/tre-av-fyra-skolor-foljer-inte-krav-pa-att-anvanda-digitala-verktyg/?fbclid=IwAR3lN24BIZK06HpUJM9aLxNWVDHq6032ph-StQi52BWifWhVdgeicNMlZ60

Mogrip, J. (2018). UPPKOPPLAD URKOPPLAD Avkopplad: Så missbrukar vi skärmen och så kan vi koppla bort den. Bromma: Ordalaget.

Skolverket. (2019). Undervisning. Hämtad från https://www.skolverket.se/

Tanner, K. (2010). Order Matters: Using the 5E Model to Align Teaching with How People Learn. CBE-Life Sciences Education, Volym (9), 159-164.

Kontorslandskap och socialt lärande

Denna veckan har fått fungera som en uppstartsvecka där jag bekantat mig med lokalerna och försökt hälsa på så många som möjligt. Kontoret ligger i ett gammalt varv och det faktum att man bevarat mycket av den gamla fabriken gör arbetsplatsen tämligen unik. I ett öppet kontorslandskap och flera utrymmen för workshops och diskussioner ser man hur medarbetarna samarbetar och diskuterar olika frågor. Jag upplever att arbetsmiljön stimulerar socialt lärande vilket är något som Philips & Sotis (2015) diskuterar i boken perspektiv på lärande. Författarna presenterar John Deweys teorier i samband med socialt lärande. Dewey menade att människor är uppvuxna i ett socialt sammanhang och att det därför är ett problem att man i skolan låter eleverna arbeta enskilt med individuella uppgifter. 

“Således ligger enligt Dewey nyckeln till verkligt lärande i ändamålsenlig aktivitet i sociala sammanhang (Philips & Sotis, 2015, s.89)”

Arbetsmijön på Lin gör det möjligt att diskutera och lösa uppgifter tillsammans vilket också verkar vara något som folk gör då man ofta ser medarbetare stå tillsammans och diskutera vid en dator eller liknande. Det finns även större ytor där det hålls utbildningar och workshops. På ytorna finns sittgrupper med glasbord på vilka man kan skriva med whiteboardpennor. Detta blir en annan variant av miniwhiteboardsen vi diskuterat i tidigare kurser.

Philips & Sotis (2015) beskriver också observation och imitation i samband med sociala modeller och menar att vissa lärandemodeller pekar på att lärande skapas när den lärande observerar och tar efter det den ser. Detta är precis vad jag skall få göra de kommande veckorna under praktiken. Jag kommer att bland annat att få vara med på workshops och besöka ett traineeprogram som där lin education anställer lärarstudenter som går sista året på Göteborgs universitet. Jag kommer också att få lyssna på en rektor som startat en skola i ett utsatt område i storbritannien. Som avslutning på praktikperioden skall jag få åka med till stockholm och vara med på en workshop som handlar om hur minecraft kan användas för att stimulera lärande i olika ämnen. I stockholm kommer jag också att vara med på ett event med apple teacher, ett fortbildningsprogram som apple tagit fram för att utbilda skolor som använder apples produkter och tjänster i sin undervisning, (Apple, 2019).

Jag har blivit varmt välkomnad på företaget och tycker att det skall bli jättespännande att få ta del av Lin Educations arbete de kommande veckorna. Hoppas att jag fångat ert intresse och att ni vill hänga med på min resa!

Kram K

Nämen hej!

Välkomna till min blogg!

Jag skriver denna blogg i kursen lärande och ledarskap i praktiken- breddning. Det är den sista praktikkursern på mastern lärande och ledarskap som jag läser på Chalmers i Göteborg.

I mina blogginlägg kommer jag att berätta om vad jag gör på min praktik. Jag kommer även att koppla det jag ser till teorin vi gått igenom på tidigare kurser under programmet.

Ni kan läsa mer om mig och min chalmersresa under fliken om mig i menyraden ovanför.

Jag kommer att uppdatera bloggen minst en gång i veckan. Häng på!

Kram Kristina