Mentorskap

I det här blogginlägget ska jag i större detalj gå in på de olika mentorskapen, hur ett mentorskap ser ut, hur en blir mentor och hur de olika typerna skiljer sig åt. För att påminna så finns det tre varianter:

  • Seniormentorskap: En högskolestudent är mentor för 3-5 gymnasieelever. Gruppen träffas två timmar varje vecka.
  • Juniormentorskap: En till två gymnasieelever är mentorer för 3-5 högstadieelever. Gruppen träffas 1 timme varje vecka.
  • SBB-mentorskap: SBB är kort för “särbegåvade barn”, där en högskolestudent är mentor för 3-5 högstadieelever som har kommit extra långt i matematik, eller är extra intresserade av kluriga problem m.m. De träffar sina adepter 1 timme varannan vecka.

Innan jag går in på skillnaderna tänker jag att jag ska beskriva hur det går till för att bli en mentor. Det ser lite olika ut, men jag beskriver det ur en seniormentors perspektiv. Det var så det började trots allt, att högskolestudenter från Chalmers ville hjälpa gymnasieelever med matematik, och istället för att ge dem ytterligare chans att gå på matte-stugor så skapades ett mentorskap, där det är tanken att en mentor ska stötta och inspirera en adept inte bara vid enstaka tillfällen, utan kontinuerligt över ett läsår.

Livet som seniormentor börjar för de flesta med att en blir rekryterad i början av läsåret. Mentorskandidaterna blir, efter att de skrivit upp sig, inbjudna på en intervju där de får berätta lite om sig själva, prata lite om vad det innebär att vara mentor, och så får de förklara något från gymnasiematematiken, t ex vad en funktion är. Mentorskandidaten får dessutom lämna in ett utdrag från belastningsregistret.

Om mentorskandidaten verkar vara tillräckligt trevlig och pedagogisk, eller intresserad av att utveckla sin pedagogiska förmåga, får de ett nytt samtal och blir tilldelade en grupp adepter! De får komma på ett intro-tillfälle där de får mer information om mentorskapet och tips om hur de ska komma igång. Det är också ett tillfälle för dem att lära känna de andra mentorerna och verksamhetsgruppen lite grann.

Hur en seniormentors mentorsträffar ser ut påverkas till stor del av vad adepterna önskar. Ofta betyder detta personlig plugghjälp, men det kan också vara lektioner om speciella begrepp eller repetitioner inför prov.

På samma intro-tillfälle dyker även SBB-mentorerna upp. SBB-mentorerna är vanligtvis mentorer som redan varit seniormentorer förut, som gör att de har lite mer erfarenhet vilket kan vara bra när de ska vara mentorer åt yngre adepter, och eftersom de inte kommer dit för att bara få hjälp utan får att få mer, roligare matte att ta sig an. Dessa träffar är därför lite speciella, att de är lite mer uppstyrda. En träff kan vara att mentorn tar med ett mattespel, ett gäng svåra kluringar, någon annan spännande matte, MicroBits för programmering etc. I mentorskapet ingår en timme för förberedelser inför träffarna. Juniormentorskapet fungerar däremot som seniormentorskapet, i att det blir mer efter adepternas behov.

Under läsåret 2012-2013 var jag seniormentor, och då hjälpte jag mest adepterna med vilka frågor de än hade. Vissa ville lära sig lite mer, så vi pratade en hel del om förändringshastighet och derivator också, trots att det var något de inte hade börjat med i skolan. Under hösten har jag varit SBB-mentor. Jag har introducerat programmering för mina adepter, och sedan har vi gjort kluringar på typ gymnasienivå, något som uppskattats och som vi kommer fortsätta med, med olika teman (t ex geometri, algebra, fysik-tema, kemi-tema osv).