Föreningskänslan – ett förbättringsområde.

Den senaste veckan har till största del gått ut på att undersöka möjligheten för VO att anordna ett läger. Idén kom från en av kollegorna på VO och blev en mer konkret sak att börja undersöka som ett utvecklingsområde för mentorskapet.

VO vill förbättra mentorskapet på alla möjliga sätt ett viktigt område är att lyckas hålla kvar fler mentorerna efter varje läsår, för att det både skulle ge bättre mentorskap eftersom mentorerna redan skulle vara erfarna och en trygghet i att inte lika många måste rekryteras på nytt varje år. Sedan förra året har ungefär hälften av juniormentorerna stannat medans motsvarande siffra för seniormentorerna bara är ett fåtal. Seniormentorerna tros motiveras av möjligheten att läsa kursen, och när den sedan är avklarad finns inte längre någon större anledning att fortsätta. För juniormentorerna är det annorlunda, de lockas inte in med en kurs utan gör det bara för skojs skull.

VO är en förening, och anordnar luncher/andra event för medlemmarna. Men annars saknas det någon föreningskänsla för seniormentorerna som kan tävla med andra föreningar på Chalmers, det byggs inte upp en gemenskap på samma sätt. Att skapa det är förståeligt svårt, med tanke på att medlemmarna inte träffar andra medlemmar i det centrala syftet (mentorskapet) utan träffar adepterna istället. Att förenings-känslan inte är så stark vill VO ändra på, de vill ägna sig mer åt gemenskaps-bildande aktiviteter. En sådan aktivitet kan tänkas vara ett läger.

Planerna på ett läger är mycket inspirerade av helgen i Arvika. Jag och VO tänker oss en helg på en lägergård med olika pass, roliga aktiviteter och umgänge. Osäker på om det faller under mina tänkta uppgifter här (efter kursen krav), men jag tog mig i alla fall an att undersöka vad för lägergårdar som skulle kunna passa, vad för aktiviteter som skulle kunna köras samt vad det hela skulle kosta (resa, mat, hyra lägergård, personal, övrigt) osv. På onsdag är det styrelsemöte, och då är det tänkt att jag ska presentera idén för att se om styrelsen tycker att det skulle vara en idé som är värd att planera vidare på. Skulle det gillas kan det hända att jag fortsätter med att planera lägret och väljer det spåret i min frågeställning. Vi får se.

Men, jag undrar om ett läger skulle lösa VOs problem: frånvaron av en tillfredsställande gemenskap. En av de föreläsningar under CIU226 “Leda Individ och Grupp” som fastnade mest för mig handlade om motivation. Ett exempel som togs var olika typer av säljare och vad som motiverade dem att sälja mer. För vissa var det det ekonomiska, den andel av det de sålde för som de fick behålla, men för andra var det helt andra saker som motiverade. För vissa var det uppmärksamheten de fick om de sålde bra, för andra var det den hedonistiska livsstilen som kom med jobbet, och för vissa var det helt enkelt gemenskapen, att få träffas, prata om sina trevliga och mindre trevliga kunder, jämföra strategier osv. Målet med lägret är den sista punkten, att skapa en gemenskap, några vänskapsband, som gör att mentorerna känner att de kan komma till VO-lunchen och andra event, bidra och få träffas och umgås med trevligt folk. Vem vet, kanske funkar finfint, känns helt klart värt att försöka. Bidra till gemenskapen och förenings-känslan gör det säkert, men jag är osäker på vad mer som skulle kunna behövas (får undersöka). En kollega försöker fixa en maskot för föreningen, kanske en typisk småsak som kan bidra också.