Inledande inlägg

Hallå och välkommen till min blogg! I den här bloggen kommer jag, Joakim Ferring the one and only, skriva om min tid som praktikant/konsult (låter coolare med konsult) på en organisation som arbetar med att främja matematikundervisning och intresset för matematik. Men först lite kort (blev långt) om mig och hur jag har hamnat på bakom skärmen skrivandes denna fantastiska blogg.

När jag gick i 8an på högstadiet var det dags för prao, och det kändes som om det skulle bli praktik på riktigt för första gången. Tidigare hade vi haft en dag hit en dag dit på olika ställen, men denna gången skulle det vara hela två veckor på ett och samma ställe. Det var ett svårt val, det kändes ju så viktigt, och det slutade med att jag inte valde något alls utan blev tilldelad en praktikplats som mellanstadielärare. Katastrof! Men som tur var fick jag inte ta över bakom katedern som jag först trodde, jag fick assistera läraren och hjälpa småttingarna att lära sig klockan, matte, glosor osv när eleverna jobbade själva. Det var då jag insåg att det var jätteroligt att lära ut. Allt det jag lärt mig i skolan, all min egen utveckling, den kändes plötsligt väldigt värdefull för någon annan och därför för mig. När jag kom tillbaka från praktiken var jag ännu mer motiverad att lära mig nya saker själv, och i bakhuvudet fanns en tanke om att lärare kanske är det jag skulle vilja satsa på att bli.

Fast forward några år, det är snart dags att ta studenten. Matte och NO-nämnena är fortfarande mina favoritämnen efter att ha gått natur – matematik/dator, något jag valde utan tvivel tre år tidigare. Nu var det dags att välja igen, men denna gången är det svårare. Ingenjör är något som jag tyckt verkat intressant och som jag tänkte skulle ge bra lön. Men å andra sidan simmade en annan tanke upp till ytan, något som legat gömt sedan år tillbaka: att bli lärare. Jag insåg att jag ofta tänkt hur jag skulle gjort annorlunda om jag var lärare, eller hur jag skulle bete mig som lärare för att skapa en god stämning, helt enkelt hur jag skulle göra för att vara den där läraren som gör så mycket för sina elever, som eleverna trivs med och ser upp till. Henrik, min fysiklärare, var en stor idol. Han var inte världens bästa lärare, och han hade ibland en grabbig attityd, men det syntes att han brydde sig om oss elever. En annan var Anette, min kemilärare, som var väldigt bra på att ge oss elever allt stöd hon kunde ge, både material och tid för frågor. Jag ville ta det bästa från båda dessa lärare och bli det själv. Men jag vågade inte göra valet att satsa på en lärarutbildning.

Jag kommer inte riktigt ihåg hur det gick till när jag fick reda på att MPLOL, mastersprogrammet Lärande och Ledarskap, fanns. Jag tror det var så att ett tag innan det var dags att skicka in sin ansökan kollade jag runt på Chalmers hemsidor efter olika utbildningar. Teknisk fysik, eller kemiteknik, det stod det mellan. Jag halkade sedan in på något om mastersutbildningar och såg att det gick att få en lärarexamen på Chalmers, i matte och ett ämne till beroende på ens kandidatprogram var. Mycket mer än så varken läste jag eller tänkte på det, jag hade redan hittat min lösning: skjut upp valet tre år till. Skönt! Jag kunde inte heller bestämma mig för kemi eller fysik så jag valde Kemiteknik med Fysik. Beslut är svårt.

Men ett beslut tog jag till slut. Det blev Lärande och Ledarskap, det är lärare jag vill och tänker bli. Nu sitter jag här, i den sista läsperioden innan exjobbet, det sista momentet innan jag har nått fram till mitt mål, och ska börja skriva en blogg om den första veckan på min praktik på VO. Dags att sätta igång.