Tack för mig!

Lindholmen Science Park igår morse, innan min slutpresentation.

Lindholmen Science Park igår morse, innan min slutpresentation.

Alla goda ting måste ha ett slut som man brukar säga, och så även denna praktikperiod. Jag vill ta tillfället i akt att tacka alla medarbetare på GLP i Göteborg, som varit mycket välkomnande och som gav mig möjligheten att få insikt i en organisation som fungerade på ett helt annat sätt än vad jag tidigare upplevt under mina praktiker på kommunala gymnasieskolor.

Igår hade jag min slutpresentation på avdelningen, där jag presenterade mina tankar om lärande och hur GLP skulle kunna göra annorlunda om de skulle vilja pröva eller vidareutveckla sina pedagogiska grepp. Jag var rätt nervös innan, men det blev mycket bra där en bra diskussion uppstod om lärande och organisationen.

Under min praktik har jag framför allt tagit del av hur GLP arbetat med lärande, och deltagit i olika former av undervisning för att få en utökad förståelse kring detta. För att komplettera detta och få ta del av ledande har jag pratat med organisationens ledare, varit med på möten och därigenom fått en grundläggande förståelse för hur ledande gick till på avdelningen och hur organisationen är strukturerad. Förutom detta har jag deltagit i de första stegen av ett kursutvecklingsprojekt, druckit åtskilliga koppar varm choklad, haft möten med personer med olika roller på avdelningen och mycket mer.

Praktiken har gett mig ett nytt perspektiv på mitt framtida yrkesliv, och jag hade gärna arbetat med utveckling av undervisning på ett liknande sätt som det jag har sett här. Nästa steg mot en möjlig framtid inom denna bransch blir att tillsammans med Ida göra ett examensarbete inom just detta området, nämligen att ta fram “key success factors” för lyckat lärande i e-learning. Tack för att ni följt min tid här på praktiken, och återigen tack till GLP som tagit emot mig!

Från praktik till teori

Nu är jag halvvägs på min praktik på Ericsson. Som jag beskrev i det tidigare blogginlägget har jag sett olika former av undervisning som organisationen levererar, och jag har denna vecka även skrapat på ytan om hur lärandet inom organisationen går till. Vad är då den teoretiska grund som jag ser i organisationens arbete med lärande?

Vilka lärandeteorier används i praktiken?

Vilka lärandeteorier används i praktiken?

Flipped classroom
I organisationens arbete med e-Learning kan jag se mycket paralleller till undervisningsmetoden “flipped classroom”. Metoden innebär i korthet att man placerar studenternas informationsupptagning utanför klassrumsmiljön, genom exempelvis inspelade filmklipp.[1] På grund av att studenterna tagit del av det material som i den klassiska klassrumsmiljön skulle gåtts igenom i föreläsningsformat, går det att använda lektionstiden till aktivt lärande. Läraren agerar inte som en “sage of the stage”, utan istället som en “guide on the side”[1] som kan hjälpa till att svara på frågor och räta ut frågetecken. Vissa kurser som organisationen producerat utgår från en sådan modell, där e-Learning används som förberedelse och som sedan kompletteras med klassrumsundervisning där kursdeltagarna får arbeta mer aktivt. I det “flippade” upplägget brukar man ha som tumregel att ha kortare videoklipp för att lärandet utanför klassrummet ska bli hanterbart.[1] Denna tanke är något som jag har hört personer på avdelningen prata om, och som jag tror blir vanligare inom e-Learning även på organisationer. För den intresserade läsaren kan man läsa denna text som handlar om vinsterna med kortare e-Learnings på företag.

Backwards design
En metod som jag sett användas på organisationen som handlar om undervisningsdesign är “backwards design”. Metoden handlar om att börja designen av undervisningen med att ta fram de önskvärda resultaten som studenten ska uppnå.[2] Utifrån dessa uppsatta lärandemål lägger man sedan upp undervisningen som ska leda till målen, och även examinerande uppgifter.[2] Eftersom organisationen arbetar med kundbeställda kurser, brukar kunden sätta upp vilka mål som ska uppnås i kursen, och utefter det kan kursen sedan designas, vilket tydligt överensstämmer med “backwards design”. Designmetoden kan ses som en logisk följd, då det i undervisningsdesignsyfte kan tyckas konstigt att börja med ett visst undervisningsmaterial som exempelvis en bok och därefter bestämma vad undervisningen faktiskt ska leda till.[2]

Sociala perspektivet och situerad kunskap
I de klassrumskurser jag sett såg jag tydliga kopplingar till det som kan kallas det sociala perspektivet på lärande. Det var tydligt att instruktören(läraren) var mån om att undervisningen skulle skapa en gemenskap i klassrummet. Denna strävan knyter tydligt an till det sociala perspektivet på lärande, där Dewey har varit en av de tongivande profilerna. Han sade bland annat att verkligt lärande sker när elever arbetar med ändamålsenliga aktiviteter i sociala sammanhang.[3] Likt läraren i det “flippade klassrummet” som jag tidigare beskrev som en “guide on the side” ska läraren enligt det sociala perspektivet inte endast berätta om nya idéer utan istället arbeta för att “skapa villkor som stimulerar tänkandet” där eleverna får lära sig genom att samspela socialt med varandra.[3]

Dessutom såg jag tydliga spår i undervisningen av situerat lärande. Situerat lärande handlar om lärande där elever använder sig av sin omvärld för att besvara problem, exempelvis genom att använda varandras kunskap.[3] I de grupper som gick kurserna jag observerade, fanns det en stor bredd på kompetens. Denna kompetensbredd använde sig instruktören av, för att kursdeltagarna skulle kunna använda varandras kunskap för att lösa problem som uppstått i yrkeslivet. Detta tror jag också bidrog till att varje kursdeltagare kände sig sedd av instruktören, vilket jag tror skapade extra engagemang för undervisningen. Denna typ av lärande är också den som jag själv sett mest av mellan medarbetarna på avdelningen. Även här finns en mycket bred kompetens, och det finns en tydlig vilja att hjälpa varandra med problem eller frågor som uppstår, vare sig det gäller designprocesser av e-Learning eller hur en viss Ericssonprodukt fungerar.

Flipped classroom, backwards design och sociala perspektiv på lärande är några av de lärandeteorier som jag sett praktiseras på den organisation jag befinner mig på. Ett flertal andra undervisningstankar har jag stött på, men som jag inte kommer beskriva närmare här. Bland annat är det en del prat om problembaserat lärande, spelbaserat lärande, och även olika former av best practice för e-Learning som är mer vinklad mot företagsvärlden än skolvärlden.

Jag har blivit nyfiken på hur designprocessen av en e-Learning kan gå till, och har därför skaffat mig en pröva-på-licens för mjukvaran Articulate Storyline 2. Om jag lyckas är min plan att göra någon kortare e-Learning som jag kan lägga här på bloggen, och berätta mer om vilka best practices som används för att främja lärandet i en WBL. Nu har mycket fokus legat på lärande här, nästa blogginlägg kommer istället handla om ledarskap!

Referenser
[1] Miller, A. (2012) Five Best Practices for the Flipped Classroom. edutopia. http://www.edutopia.org/blog/flipped-classroom-best-practices-andrew-miller. (2015-11-25).

[2] McTighe, J., Wiggins, G. (1998) What is Backwards Design? http://asbmb.org/uploadedFiles/Backward%20design.pdf. (2015-11-25).

[3] Phillips, D.C., Soltis, J.F. (2015) Perspektiv på lärande. Lund: Studentlitteratur AB.