Från praktik till teori

Nu är jag halvvägs på min praktik på Ericsson. Som jag beskrev i det tidigare blogginlägget har jag sett olika former av undervisning som organisationen levererar, och jag har denna vecka även skrapat på ytan om hur lärandet inom organisationen går till. Vad är då den teoretiska grund som jag ser i organisationens arbete med lärande?

Vilka lärandeteorier används i praktiken?

Vilka lärandeteorier används i praktiken?

Flipped classroom
I organisationens arbete med e-Learning kan jag se mycket paralleller till undervisningsmetoden “flipped classroom”. Metoden innebär i korthet att man placerar studenternas informationsupptagning utanför klassrumsmiljön, genom exempelvis inspelade filmklipp.[1] På grund av att studenterna tagit del av det material som i den klassiska klassrumsmiljön skulle gåtts igenom i föreläsningsformat, går det att använda lektionstiden till aktivt lärande. Läraren agerar inte som en “sage of the stage”, utan istället som en “guide on the side”[1] som kan hjälpa till att svara på frågor och räta ut frågetecken. Vissa kurser som organisationen producerat utgår från en sådan modell, där e-Learning används som förberedelse och som sedan kompletteras med klassrumsundervisning där kursdeltagarna får arbeta mer aktivt. I det “flippade” upplägget brukar man ha som tumregel att ha kortare videoklipp för att lärandet utanför klassrummet ska bli hanterbart.[1] Denna tanke är något som jag har hört personer på avdelningen prata om, och som jag tror blir vanligare inom e-Learning även på organisationer. För den intresserade läsaren kan man läsa denna text som handlar om vinsterna med kortare e-Learnings på företag.

Backwards design
En metod som jag sett användas på organisationen som handlar om undervisningsdesign är “backwards design”. Metoden handlar om att börja designen av undervisningen med att ta fram de önskvärda resultaten som studenten ska uppnå.[2] Utifrån dessa uppsatta lärandemål lägger man sedan upp undervisningen som ska leda till målen, och även examinerande uppgifter.[2] Eftersom organisationen arbetar med kundbeställda kurser, brukar kunden sätta upp vilka mål som ska uppnås i kursen, och utefter det kan kursen sedan designas, vilket tydligt överensstämmer med “backwards design”. Designmetoden kan ses som en logisk följd, då det i undervisningsdesignsyfte kan tyckas konstigt att börja med ett visst undervisningsmaterial som exempelvis en bok och därefter bestämma vad undervisningen faktiskt ska leda till.[2]

Sociala perspektivet och situerad kunskap
I de klassrumskurser jag sett såg jag tydliga kopplingar till det som kan kallas det sociala perspektivet på lärande. Det var tydligt att instruktören(läraren) var mån om att undervisningen skulle skapa en gemenskap i klassrummet. Denna strävan knyter tydligt an till det sociala perspektivet på lärande, där Dewey har varit en av de tongivande profilerna. Han sade bland annat att verkligt lärande sker när elever arbetar med ändamålsenliga aktiviteter i sociala sammanhang.[3] Likt läraren i det “flippade klassrummet” som jag tidigare beskrev som en “guide on the side” ska läraren enligt det sociala perspektivet inte endast berätta om nya idéer utan istället arbeta för att “skapa villkor som stimulerar tänkandet” där eleverna får lära sig genom att samspela socialt med varandra.[3]

Dessutom såg jag tydliga spår i undervisningen av situerat lärande. Situerat lärande handlar om lärande där elever använder sig av sin omvärld för att besvara problem, exempelvis genom att använda varandras kunskap.[3] I de grupper som gick kurserna jag observerade, fanns det en stor bredd på kompetens. Denna kompetensbredd använde sig instruktören av, för att kursdeltagarna skulle kunna använda varandras kunskap för att lösa problem som uppstått i yrkeslivet. Detta tror jag också bidrog till att varje kursdeltagare kände sig sedd av instruktören, vilket jag tror skapade extra engagemang för undervisningen. Denna typ av lärande är också den som jag själv sett mest av mellan medarbetarna på avdelningen. Även här finns en mycket bred kompetens, och det finns en tydlig vilja att hjälpa varandra med problem eller frågor som uppstår, vare sig det gäller designprocesser av e-Learning eller hur en viss Ericssonprodukt fungerar.

Flipped classroom, backwards design och sociala perspektiv på lärande är några av de lärandeteorier som jag sett praktiseras på den organisation jag befinner mig på. Ett flertal andra undervisningstankar har jag stött på, men som jag inte kommer beskriva närmare här. Bland annat är det en del prat om problembaserat lärande, spelbaserat lärande, och även olika former av best practice för e-Learning som är mer vinklad mot företagsvärlden än skolvärlden.

Jag har blivit nyfiken på hur designprocessen av en e-Learning kan gå till, och har därför skaffat mig en pröva-på-licens för mjukvaran Articulate Storyline 2. Om jag lyckas är min plan att göra någon kortare e-Learning som jag kan lägga här på bloggen, och berätta mer om vilka best practices som används för att främja lärandet i en WBL. Nu har mycket fokus legat på lärande här, nästa blogginlägg kommer istället handla om ledarskap!

Referenser
[1] Miller, A. (2012) Five Best Practices for the Flipped Classroom. edutopia. http://www.edutopia.org/blog/flipped-classroom-best-practices-andrew-miller. (2015-11-25).

[2] McTighe, J., Wiggins, G. (1998) What is Backwards Design? http://asbmb.org/uploadedFiles/Backward%20design.pdf. (2015-11-25).

[3] Phillips, D.C., Soltis, J.F. (2015) Perspektiv på lärande. Lund: Studentlitteratur AB.

ILT, WBL och VCT

Min fokus på lärande här på Ericsson Global Learning Practice har under mina tre första veckor handlat om hur organisationen bedriver undervisning mot kunder både inom Ericsson men även mot externa parter. Jag har stött på flera olika undervisningsformer, och precis som mycket annat på Ericsson finns det förkortningar för dessa. I detta inlägg kommer jag beskriva tre av de undervisningsformer jag stött på, hur de organiseras samt jämföra dessa med mina tidigare erfarenhet av undervisning från skolvärlden.

ILT
ILT står för Instructor-led Training och är kanske den undervisning som är mest lik den jag tidigare upplevt under mina praktiker. Kurser i detta format sker mestadels i ett klassrum där en lärare, i detta fallet kallad instruktör, på olika sätt förmedlar kunskap till kursdeltagarna. Vanligtvis sker detta genom att instruktören föreläser utifrån PowerPoint-presentationer. Kombinerat med dessa mer föreläsande moment finns också övningar, som är ämnade att ge deltagarna konkret erfarenhet av det material som behandlas i kursen. Jag ser tydliga paralleller till skolvärlden i detta tillvägagångssätt. Själva upplägget kan jämföras med ett ”klassiskt” undervisningsupplägg i exempelvis matematik, där eleverna först får kunskap vid genomgångar, och sedan får tillämpa denna kunskap genom olika former av övningar. Många utav de utmaningar som man ställs inför som instruktör i en ILT har jag också själv ställts inför som gymnasielärare. Exempel på detta är hur frågor ställs för att aktivera eleverna och göra dem delaktiga i undervisningen, och hur man håller elevernas fokus under längre föreläsande moment. Min observation är dock att andra utmaningar som jag sett i gymnasieskolan inte uttrycker sig vid ILT på grund av de olika målgrupperna som undervisningen riktar sig mot. Exempelvis upplever jag det svårare att få eleverna i gymnasiet att förstå vinningarna i den undervisning de får, och det krävs inte samma insats för en god studiemiljö som det har krävts i de klasser jag undervisat i på gymnasiet.

WBL
WBL står för Web-based Learning och kallas med ett annat namn e-Learning. Kurser i detta format är förlagda till internet, och personen som utför kursen gör den helt på egen hand utan instruktör. Utseendet på denna form av kurser kan variera, jag har fått se mer spellika kurser där jag var tvungen att interagera via knapptryckningar och val för att komma framåt i kursen, men det finns också kurser som är mer filmlika. En vinst i dessa kurser är att de kan utföras när kursdeltagaren har tid, då de inte är lika omfattande som en ILT. Dessutom passar formatet mycket bra för globala kurser, då kursdeltagarna inte behöver resa långa sträckor för att delta. Denna typ av kurser är framför allt beställda av Ericsson själva, och kan exempelvis behandla deras antikorruptionsregler. I WBLerna kan jag se mycket likheter med hur olika medier kan användas inom flipped classroom, vilket jag arbetade med under min senaste praktik. Exempelvis tänkte jag mycket på hur effektivt material presenterades i filmer för flippade upplägg, för att få ut kunskapen på ett så bra sätt som möjligt på så kort tid som möjligt. Dessutom var det för mig viktigt att arbeta med att aktivera mina elever medan de tittade på filmer, med olika interaktiva moment. Båda dessa aspekter kan jag även se i utformningen av WBLer. Skillnaden här är att den som tittar på en WBL vanligtvis inte kommer ha någon kontakt med en instruktör eller lärare efteråt, och därför läggs hela undervisningen på individen, där det flippade upplägget handlar om interaktionen mellan film och lärarledd undervisning. För att det ska ske ett lärande här tror jag att det krävs att den som genomför kursen klarar av att ta eget ansvar för sitt lärande.

VCT
VCT står för Virtual Classroom Training och är i mina ögon bryggan mellan ILT och WBL. VCTer är internetbaserad undervisning som utförs live, där de personer som deltar i VCTn kan delta på olika sätt i undervisningen. Exempelvis kan de interagera med personen eller personerna som håller i VCTn genom chat eller röstkommunikation. Undervisningen blir därför som ett vanligt klassrumstillfälle, men där deltagarna kan vara placerade över hela världen. Här får man vinsten hos WBL av att slippa resa, men också vinsten i en ILT där det finns en eller flera kunniga instruktörer som kan brodera ut och också svara på frågor. Något liknande har jag inte upplevt under mina tidigare praktiker, men jag ser tydliga vinster i detta. Exempelvis skulle man kunna använda ett liknande upplägg för att elever som inte har möjlighet att närvara i skolan fortfarande skulle kunna ta del av och interagera med undervisningen hemifrån. Det blir dock viktigt att moderera interaktionen mellan VCT-deltagare och de som håller i tillfället, för att utomstående inte ska få tillgång till materialet och för att ingen ska kunna kränka någon annan i chatten.

Utifrån den utbildning som organisationen säljer har jag sett en hel del likheter med skolvärlden, men även en del skillnader. Jag tror att tanken om VCT är något som borde kunna användas i skolan och att det skulle kunna göra att fler elever skulle kunna ta del av undervisningen trots sjukdom och andra omständigheter. Dessutom tror jag att flippat material till undervisning i gymnasiet skulle kunna göras på ett mer kreativt sätt i enlighet med tanken om WBL. Mjukvaran Articulate Storyline är ett av de många program som kan användas för att producera interaktivt lärandematerial, och jag har kommit fram till att jag vill använda en del av min praktik till att lära känna denna programvara. Genom att få större förståelse för denna vill jag bland annat se om det är rimligt att använda denna även i undervisning på gymnasiet.

Nästa blogginlägg kommer fokusera mindre på hur undervisningen ser ut rent praktiskt, och istället undersöka vilka pedagogiska och didaktiska teorier jag har sett under min tid på praktiken. Kommentera gärna så jag kan se att någon är här och läser, och ställ gärna frågor om ni har några funderingar!

Vad håller jag på med?

Jag går nu in på den andra veckan av min praktik på Ericsson, där jag framför allt följer medarbetare från Global Learning Practice(GLP). Som jag i mitt introducerande blogginlägg presenterade handlar kursen om att “bredda mitt perspektiv på lärande och ledarskap genom kontraster skapade med erfarenheter från en annan miljö än tidigare övningsskola”. Att detta ska ske är alltså premissen för själva praktiken, men för er läsare är det fortfarande höljt i dunkel hur detta faktiskt ska gå till.

Vad är det då jag gör rent praktiskt under min tid på Ericsson? En del av min praktik kommer vara tillägnad att förstå organisationen jag är på och hur man ser på lärande och ledarskap. Vem gör vad? Hur går arbetsprocesserna till? Vem bestämmer? Hur kan undervisning se ut? För att ta reda på detta kommer jag prata med flera olika personer, både inom GLP men också från andra organisationer i Ericsson. Från GLP vill jag ta reda på hur arbetet kan gå till vid kursutveckling, hur denna process ser ut. För att få ett större perspektiv talar jag med andra organisationer som beställer kurser från GLP, exempelvis organisationen Learning Services(LS) som ansvarar för Ericssons kundutbildning.

Förutom dessa samtal kommer jag också få möjlighet att vara med rent praktiskt i kursutvecklings- och undervisningsarbete. Under praktiken kommer jag närvara på minst två kurser som bedrivs i Ericssons lokaler. Här kommer jag delta och reflektera över vilka pedagogiska teorier och metoder jag kan se och paralleller till mina tidigare praktiker inom gymnasieskolan. Jag har också fått möjlighet att vara med i uppstarten av ett kursutvecklingsprojekt, där jag kommer få vara med i processen från att ett behov av en kurs uppstått och hur denna process sedan går vidare. Dessutom kommer jag gå ett antal e-Learnings, också kallade Web-Based Learnings(WBL) för att se hur sådana kurser kan se ut ur ett användarperspektiv.

Vad får då GLP ut av att ta emot mig under denna praktik? Eftersom jag har en förståelse för hur lärande kan gå till, teorier och metoder inom undervisning och också praktisk erfarenhet av undervisning på gymnasieskolan kan jag bidra med en mer lärarorienterad synvinkel. Under praktikens gång kommer jag därför ge återkoppling till de personer jag följer kring reflektioner jag gjort om det jag ser, för att peka på hur jag tänker att saker skulle kunna göras. Detta kommer jag också sammanställa i en kortare rapport där jag ger återkoppling på de kurser och WBL:er jag tagit del av, för att användas som en annan synvinkel på vad avdelningen kan tänka på.

Nästa inlägg kommer ge er en första inblick i mina praktiska erfarenheter, där jag kommer berätta om en kurs som jag då har gått. På återseende!

Välkomna hit!

Hej! Jag heter Jim Bill, är 23 år gammal och går mitt andra och sista år på Lärande- och Ledarskapsprogrammet på Chalmers. Masterprogrammet har gett mig en grund i hur lärande och ledarskap kan gå till, både på en teoretisk nivå men även praktiskt genom praktik i gymnasieskolan. Varför finns då denna blogg? Jo, just nu läser jag en kurs som i masterprogrammet kallas  “Lärande och ledarskap i praktiken – breddning”. I denna kurs kommer jag att få observera hur lärande och ledarskap kan gå till i en annan organisationen än inom skolan, genom att göra praktik på en valfri organisation som intresserar mig.

Var har jag då hamnat? Eftersom jag har en bakgrund inom Teknisk Fysik, är jag nyfiken på hur en tjänst som skulle kunna kombinera både min kunskap inom fysik och min kunskap inom lärande skulle kunna se ut. Detta har lett till att organisationen som jag kommer utföra min praktik på är Ericsson Global Learning Practice, med kontor i Lindholmen Science Center. För att ge en snabb översikt av vad Global Learning Practice arbetar med, länkar jag här en video publicerad av organisationen.

Ericsson Global Learning Practice, som också vad jag förstått något felaktigt ibland kallas Ericsson Academy arbetar bland annat med att ta fram olika former av undervisning inom telecombranschen. Utbildningen sker både internet inom Ericssonkoncernen, men även externt mot Ericssons kunder. Kurserna bedrivs på två olika sätt. Det finns dels kurser som görs live i klassrum, där deltagarna är fysiskt på plats, antingen i Ericssons lokaler eller ute hos kunder. Andra kurser är förlagda till internet, där deltagarna arbetar med interaktiva e-Learnings, även kallade Web-based learning.

Organisationen arbetar som konsulter, både inom företaget och ut mot kunder. Detta innebär att Global Learning Practice utvecklar och levererar kurser, men att det är beställaren som äger kursmaterialet. På grund av att det är en konsultorganisation inom koncernen, utsätts den också både för extern och intern konkurrens vilket hela tiden driver organisationen framåt.

Eftersom Ericsson är ett telecomföretag finns det tydliga kopplingar till fysik i deras teknologi. Ett utav de många områden som företaget arbetar med är sändning av mikrovågssignaler, för att exempelvis transportera mobildata och liknande i telecominfrastruktur. Just signalöverföring och antennteknologi är något som behandlats om än mycket översiktligt i en kurs i elektriska fält som jag läst. Att få kombinera både min grundutbildning och min master känns som en väldigt rolig möjlighet, då jag i framtiden hade velat arbeta som en brygga mellan exempelvis kunder som är intresserade av en produkt och de R&D-avdelningar som utvecklat produkten och som är mest kunniga på varför produkten fungerar som den gör.

Denna blogg kommer uppdateras kontinuerligt under de (troligen) åtta veckor som jag kommer att ha min praktik. Jag kommer skriva om lärande, om ledande och om andra funderingar jag har kring min tid här. Hoppas ni vill följa med mig på min resa!