Sociala relationer mellan medarbetare, genus perspektivet och neuropedagogik

I denna blogg har jag lagt fram några observationer från veckan och mina tankar kring dem. Jag har observerat under utbildningar att kvinnor som deltar i utbildningar är oftast mycket aktiva under utbildningens gång, det är betydligt lättare att styra dem psykologisk än män då de uttrycker mer sympati för världen och visar vilja att de vill göra skillnad genom att arbeta med frågor kring hållbarhetsutveckling. Också under fikapauser fortsätter de utbyta kommentarer med varandra vad de gör för att spara vatten, energi, kemikalieutsläpp, källsortering mm i sin vardag. Det fick mig att fundera på genus perspektivet som vi studerade i kursen Naturvetenskapligt och teknisk lärande 1 där det framgick att det finns intresse skillnad mellan pojkar och flickor. Sjøberg (2010) hänvisar till en studie i sin bok där det framgår skillnader på pojkars och flickors inställning till naturvetenskap. Det visar sig att flickor har stor intresse i ämnen relaterade till människans biologi, hur kroppen växer, hålla kroppen i form, sjukdomar och deras bot, mysterier, miljövård, filosofiska frågor och djur. Därmed det som intresserar pojkar mest handlar om den moderna teknologin, mekanik, elektroniska apparater, explosiva kemikalier samt farliga djur och växter. Också när utbildaren beskriver om Sveriges storlek på ekologiska fotavtryck jämfört med de fattiga länderna har vissa kvinnor uttryck att de har svårt att sluta tänka på hur lyxigt de svenska lever jämfört med världens fattiga länder.

På tal om känslor funderade jag också att personalen i organisationen har stor förståelse för varandras familjesituationer. I början av veckan kom inte handledaren på sin ordinarie tid, inte heller skickades någon meddelande av henne, när hon kom berättade hon om besök i helgen hos sin pappa som håller på att somna in. Under lunchtid pratade vi länge om pappan och det verkade kännas bättre för handledaren som kunde återigen fokusera på kommande utbildning. Jag insåg hur viktigt det är med att ha sociala relationer på jobbet och arbeta som ett team där man kan bekvämt säga det man har på hjärtat. Ett team eller grupp enligt föreläsaren, Annika Ambjörnsson, av kursen Leda individ och grupp är en samling av människor som är psykologiskt medvetna om varandra och påverkar varandra ömsesidigt. Föreläsaren berättade även att tillhörighet och trygghet hos gruppens individer är den första och grundläggande fas i gruppers utvecklingsmodell “The Integrated Model of Group Development”. Jag anser att det är en mycket betydelsefull fas och bygger bra grunder till att utveckla relationer inom organisationen. En grupp som står nära varandra på alla sätt har lättare att samarbeta då de har kännedom om varandras styrkor och svagheter. Det är därför min handledare uppmuntrar mig att delta i fikapauser och äta luncher tillsammans. Också under min tidigare praktik vid Eka Chemicals var personalen mycket noga med att ta fika pauser. Eftersom avdelningen FoU bestod av en stor grupp brukade min handledare sitta med olika personer vid olika tillfällen så att man får chans att prata med alla lite då och då. Jag inser att dessa är värdefulla moment som skapar ökad gemenskap mellan grupp individer vilket gör att det blir lättare att kommunicera och samarbeta med varandra.

Under veckan fick jag också möjlighet att observera hur en före detta utbildare, som nu är pensionerad men jobbar extra ibland, höll vandrande föreläsning. Han var teknisk kunnig vilket också märktes ifrån hans föreläsning. Han var även bland dem som jobbade som utbildare sedan organisationen startade. Så från honom fick jag höra en stor del om vilken pedagogik ligger bakom utställningar från början. Idén var att tillämpa neuropedagogik för att förmedla om hållbar utveckling. Det lät mycket intressant och jag fick tips att studera om ämnet ifrån Matti Bergströms bok och artiklar. Jag sökte på nätet för att veta vad neuropedagogik går ut på. Det handlar om hjärnforskning och hur man kan undervisa vår generation för att de kan skapa lösningar för kommande behov i framtiden. Bergströms bok om neuropedagogik bygger på konceptet “möjlighetsskola” där tanken är att utveckla barns förmåga att se och tänka i möjligheter och friheten att välja sin väg till mogen, kreativ och ”värdefull”, human fullvuxen. Tanken är att undervisning inte ska bygga på det traditionella katederundervisning och belasta barn med en massa kunskap så att de inte längre kan bygga egen fantasi, utan förmed måttlig kunskap så att de kan utveckla förmågan att tänka själv, skapa fantasi och lösningar om hur de till exempel ska agera för att klara sig i olika situationer. Författaren menar att alla har en barnhjärna som vi måste bevara livet ut för att den tänker kreativt och kreativitet skapar nya lösningar och möjligheter för framtiden.

När det gäller utställning så finns de där för att besökare ska ta inspiration, reflektera hur de kan ta vara på dessa hållbara innovationer och tillämpa dem i eget vardag eller verksamhet. Men utan att förmedla kunskap kring utställningar är det inte möjligt att skapa tanke procedur hos besökarna. Jag inser att det finns inslag av neuropedagogik i utställningar men också det traditionella katederundervisning där utbildaren ger information kring utställningar och besökarna försöker smälta in det. I slutet av grundutbildningar tycker jag att deltagarna får chans att använda sig mer av barnhjärna och skapa visioner för hur de kan tillämpa hållbar utveckling i sin egen verksamhet.  

 

Neuropedagogik kan också kopplas med artikeln, om hjärna och lärande, vi läste i kursen analysera lärandet “The nature of learning”. Också där förklarar Hinton och Fischer, 2010, (s.116-117) om hjärnans tre delar (Recognation, Strategic, Affective network) som arbetar tillsammans för att skapa lärandet. Affective network skapar motivation och väcker intresse, medan Strategic network står för planering och mål och Recognation network omvandlar information från omgivning genom sinnen till kunskap. Under utbildningar har jag observerat att utställning introduceras genom att skapa intresse som motiverar till att ta emot information som i sin tur leder till att det sker någon sorts planering i besökarens hjärna som försöker omvandla det inlärda kunskap till reflektion om hur innovation eller tekniken kan tillämpas i dennes liv eller verksamhet.  

För att skapa intresse och förmedla kunskap finns det även konstnärliga modeller som drivs av elmotorer för att skapa en känsla av levande modell. Under lunchtiden hade jag en mycket intressant samtal med en inredningsarkitekt, som tidigare jobbat för olika muséer, om vad har konsten för betydelse för att förmedla kunskap. Tillsammans med en anställd inredningsarkitekt håller han på att bygga en spiral som ska snurras runt liksom en vind virvel. Han frågade mig vad jag tänkte när jag såg på modellen och jag sa spontant det naturliga kretsloppet eller cirkulär ekonomi. Själv är jag ingen konstnär men tycker om att se och göra tolkningar kring konsten. Jag frågade om de kunde svara om vad konsten förmedlar. Men jag fick ingen tydlig svar. Jag antar det är vad konsten handlar om att besökarna ska utifrån sina kunskaper och erfarenheter själv komma fram till vad modellen vill förmedla för kunskap. Denna modell av spiral snurr verkar vara ett bra exempel på neuropedagogik.   

Referens:

Sjøberg. S. (2010). Naturvetenskap som allmänbildning. Lund: Studentlitteratur AB.

Ambjörnsson A., Gruppens dynamik och dess nytta pedagogiska sammanhang, åhörardokument, 2016-11-28

Bergström M. (2010), Kreativt kaos, Pedagogiska Magasinet, 2010-05-06, http://pedagogiskamagasinet.se/kreativt-kaos/ hämtad 2017-12-10

Hinton C. Fisher K.W (2010), Learning from the developmental and biological perspektive, publicerad av The nature of learning, using research to inspire practice, OECD 2010

2 reaktioner till “Sociala relationer mellan medarbetare, genus perspektivet och neuropedagogik”

  1. Många intressanta tankar i detta inlägget! Det är lätt att följa med i dina kopplingar till teorierna vi läst där du introducerar dem lagom mycket och reflekterar över hur det ser ut på din praktikplats.

    Arbetar Ekocentrum med att göra utbildningarna intressanta för alla som deltar genom att ta med delar från både det pojkar och flickor uppskattar?

    1. Ja, hon brukar inleda utbildning på ett annat sätt. Till exempel om det är fler män så visar hon en nyhetsklipp med rubriken gubbstruttar. Om det är kvinnodominerande grupp så visas bild av en mamma som ammar i samband med nyhetsklipp om dioxiner i modersmjölk och DDT. Sedan ställer hon många öppna frågor och omformar sin utbildning utifrån dessa frågor. Man kan säga att hon indirekt tar hänsyn till genus perspektivet men det är inget hon förbereder sig för.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *