Tack för mig!

Jag vill tacka Strömma naturbrukscentrum för att jag fick möjlighet att göra min sista och avslutande breddningspraktik hos er. Jag har fått uppleva en fantastisk miljö på landet och vara nära djur.

Jag är så tacksam för alla möjligheter att auskultera och få vara med i många olika lärandemiljöer.

Stort tack till min handledare Eva som har tagit hand om mig!

Gott Nytt År!

IMPRO och IMYRK

Nu börjar det närma sig sitt slut på min praktik. Jag har fått med mig oerhört mycket nya influenser från Strömma naturbrukscentrum.  

Jag tänkte i detta blogginlägget beskriva lite andra skillnader med min nuvarande praktikplats Strömma naturbrukscentrum och mina tidigare praktikplatser. Den största skillnaden är självklart att Strömma har yrkes- och praktiska utbildningar och att skolan finns i en naturnära miljö. På skolan finns det bland annat mjölkkor, tjurar, får, hästar, hundar, kaniner, fåglar, ormar och ödlor.  

En annan skillnad är att det finns många elever på skolan som går IMYRK (Yrkesinriktning) eller IMPRO (Programinriktat individuellt val). Lite kort så innebär det att eleverna saknar godkända grundskolebetyg. Nedan följer definitionen av IMPRO och IMYRK från skolverket.

Programinriktat individuellt val (IMPRO)

Programinriktat individuellt val riktar sig till elever som vill gå ett yrkesprogram, men den saknar behörighet och de kunskaper som behövs. Eleven kan följa flera kurser på ett nationellt program samtidigt som hen läser de kurser som saknas för att hen ska bli behörig.

Yrkesintroduktion (IMYRK)

Yrkesintroduktion vänder sig till elever som saknar godkända betyg för behörighet till ett yrkesprogram. Eleven får en yrkesinriktad utbildning för att kunna söka till ett yrkesprogram eller få ett arbete. Eleven ska både ska kunna läsa ämnen från grundskolan som den inte är behörig i och ämnen från nationella program i gymnasieskolan. På yrkesintroduktion kan även kurser från yrkespaketen ingå. [1]

Elever som går IMYRK eller IMPRO bör vara integrerade med de andra eleverna som läser ett nationellt program med samma yrkesinriktning. Eleverna bör även följa samma studieplan men däremot läser de det/dem grundämne/grundämnen som de saknar behörighet i istället för det motsvarande gymnasiekursen.

På mina tidigare gymnasieskolor jag har utfört praktik på har jag inte stött på varken IMYRK eller IMPRO. Orsaken till att eleverna läser på dessa program kan vara många. Det kan till exempel vara så att eleven saknar betyg från grundskolan på grund av för mycket frånvaro men såklart kan det vara många andra orsaker. Det jag har observerat är att det kräver mycket tid från de undervisande lärarna. I en klass kan det innebära att det finns ett stort spann av kunskaper och att elever har individuella mål och reducerade kursplaner. Planeringstiden för varje kurs samt varje lektion för undervisande lärare skulle jag därför vilja påstå är längre. Det som jag ser är också att lärarna är väldigt noga med att integrera alla elever i klassen.

I ämnet matematik har jag observerat att läraren jobbar mycket med att elever som läser IMYRK och IMPRO ska känna sig bekväma och ändra sin inställning till ämnet. Flera av eleverna har med sig dåliga erfarenheter från matematik. På skolan arbetar lärarna nära elevhälsoteamet för att finna lämpliga lösningar för elever och sätta individuella mål.  

Kanske kan Jean Piagets teori om att människor har ett behov att att förstå sin omvärld och utan förståelse varför saker runt om dem händer upplever de en mental obalans och ångest förklara några av elevernas upplevelse för matematik [2].

[1] Skolverket, 2011, Introduktionsprogram, www.skolverket.se

[2] DC Phillips, Jonas F Soltis, 2014, Perspektiv på lärande, Studentlitteratur AB

Att köra traktor

Nu har jag varit på Strömma naturbrukscentrum i närmare 6 veckor. Som jag nämnt tidigare har jag lärt mig mycket varje vecka. Ingen vecka är den andra lik.

Under en av mina spännande dagar på Strömma var jag och observerade och deltog i en traktorförarundervisning. Undervisningen utfördes i mindre elevgrupper om ca 3-4 elever med två undervisande lärare eller instruktörer.

Att undervisa i mindre grupper ges större möjlighet till återkoppling i diskussioner och för utförda arbetssituationer än i stor grupp. Det blir också mer personligt och direkt i den lilla gruppen. Små grupper utmärks också av en högre grad av informell stämning och flexibilitet [1].

Lektionen som jag auskulterade startade med en genomgång av ett dokument med betyg för fordonsmomentet i kursen som heter Fordon och redskap inom lantbruk. Genomgången innefattade betygen E, C och A och vad som krävdes för att uppnå betyget.

Som lärarstudent så är jag mest bekant med att begreppet betyg används vid betygsättning vid avslutad kurs och att man använder sig av ordet bedömning under kursens gång. Som jag tolkar ämnesplanen för Fordon och redskap inom lantbruk är körning en del i det centrala innehållet i kursen och förmågorna eleverna ska få möjlighet att utveckla inom körning är:

  • Förmåga att manövrera och köra fordon, fordonskombinationer och maskiner för att utföra olika arbetsuppgifter.
  • Förmåga att manövrera och köra fordon och fordonskombinationer i trafik på ett säkert, ansvarsfullt och miljöanpassat sätt samt kunskaper om gällande trafikregler [2].

Dessa förmågor är sedan ställda mot kunskapskraven E, C och A. Min uppfattning är att körning är en del av en kurs och det hade därför möjligen varit mer fördelaktigt att benämna det bedömning.  

Efter genomgång av betygen och vad som praktiskt krävs för att uppnå dessa betyg i slutet av momentet körning fortsatte en genomgång av fyra olika traktorer. Huvudsakligen var det genomgång av momenten att kolla olja och expansionskärl. Alla traktorer satt oljestickan och expansionskärlet på olika ställen. Moment som underhåll och service är också en del av kursen Fordon och redskap inom lantbruk.

Läraren visade var traktorn tankades och därefter gick man igenom traktorns drivmedel varefter olika miljövänliga alternativ på drivmedel förklarades. Det var ett mycket bra sätt att sammankoppla till hållbar utveckling. En tanke som väcktes var en tvärvetenskaplig möjlighet till kursen kemi, som flera av eleverna läser.  

Eleverna fick efter genomgången välja en av traktorerna som de ville köra. Läraren visade varje elev var gas, broms, växlar, koppling med mera fanns i traktorn och därefter fick de starta. En av de tre elever som skulle köra en av traktorerna hade kört tidigare. Jag fick möjligheten att åka med en elev och läraren åkte med den tredje eleven.

Det var väldigt roligt att få vara med och se hur undervisningen i traktorkörning gick till. Eleverna fick prova att köra tre olika banor. Jag själv har erfarenhet av att köra olika typer av maskiner såsom traktorer samt grävmaskiner och det var väldigt givande för mig inte minst i pedagogisk synvinkel utan även i min egen utveckling.

Fordon och redskap inom lantbruk är både en praktisk och en teoretisk kurs som återigen återspeglar lärandet “Learning by doing” (Dewey). Jag samtalade med en elev som tyckte att hen lärde sig mer när teorin blandades med ett praktiskt utförande. Hen tyckte att det då blev lättare att förstå teorin som en helhet och att minnas teorin när man även fick möjlighet att praktisera och köra fordonet.

Jag observerade under lektionen även hur viktigt det är med säkerheten och att den undervisande läraren lägger stor vikt på detta. Men läraren är också väldigt tydlig med att hen bara ber eleven att utföra moment som hen bedömer eleven känner sig säker med. Eleven ska alltid känna sig trygg.    

[1] Mats Dahlkwist, (2012), Lärarens ledarskap – relationer och grupprocesser, 1:a uppl., Stockholm: Liber AB, sid 124.

[2] Skolverket, 2011, Ämne: Fordon och redskap inom lantbruk, www.skolverket.se

Stallet och manegen som klassrum

Idag tänkte jag ta er med in på en ridlektion som jag auskulterat på Strömma naturbrukscentrum. Kursen heter Ridning och körning och eleverna är uppdelade i halvklass under dessa lektioner där ena halvan av klassen har ridning och andra halvan av klassen har körning. Min auskultation som ni får följa i blogginlägget är från en av de ridlektionerna jag följt. Så alltså i detta blogginlägg kommer jag beskriva hur lektionen gick till väga och återkoppla delar av lektionen till modeller och teorier som jag lärt mig under Lärande och Ledarskap.  

Lektionen startade i stallet där undervisande lärare gick tydligt i genom uppdelning av elevgruppen samt vilka hästar de tilldelades för ridlektionen, det antecknades på en tavla i stallet. Halva gruppen elever fick starta med stallsysslor, såsom att rengöra hästarnas boxar samt packa och mäta upp hästarnas mat för morgondagen, andra halvan fick förbereda de tilldelade hästarna inför deras ridlektion.

De elever som skulle rida fick rengöra hästarna, sätta på hästarna sin utrustning och sedan bege sig upp till ridhuset. Efter det väntade en ridlektion på 45 min. När eleverna var klara med sin ridlektion bytte eleverna grupper.

I stallet då eleverna förberedde hästarna för sin ridlektion rörde sig läraren runt och assisterade då det uppkom frågor. Läraren hade en god kontakt med eleverna. Säkerheten är en viktig del i stallet och läraren var tydlig med att poängtera när eleverna behövde vara extra försiktig med vissa moment. Alla elever var väldigt lyhörda för sin lärare och de hade gott förtroende till hen. Läraren visade ett stort lugn och trygghet samt trovärdighet som kan sammanfattas från retorikens Ethos.  

När sedan eleverna hade förflyttat sig upp till ridhuset började ridlektionen. Läraren inleder med dagens uppgift “Idag ska vi prata om gångarter, takt och tempo”. Efter introduktionen så fick eleverna reflektera vad de hade pratat om på en tidigare lektion. Vilket kan relateras till Bjorks artikel om Spacing som jag tog upp i ett tidigare inlägg [1]. Repetitionen handlade om hästens ställning. För er som inte känner till begreppet är det när hästen vrider nacken så ryttaren kan se hästens öga och näsvingen men resterande del av kroppen på hästen hålls rak. Begreppet ställning kan blandas ihop med böjning då hela hästens kropp böjs. Varför är det viktigt? Ställning, rakriktning, gångarter, takt och tempo är essentiella i all ridning.       

Under hela lektionen gav läraren Feedback about the task, som jag nämnde om i ett tidigare blogginlägg. Eleverna utförde olika moment och läraren återkopplar till eleverna efter utförd uppgift eller rörelse. Det var både konstruktiv och positiv återkoppling [2].

Eleverna fick träna på att känna hästens takt samt känna när hästens bakben sätts ner i marken. Vid några tillfällen så fick elever “Aha – upplevelser” som kan kopplas samman med modellen Gestaltteorin, som en av de lärandemodeller som vi lärt oss på Lärande och Ledarskap. Med det menar jag att eleverna ser en helhet och får en upplysning samt alla delar faller på plats [3]. Gestaltteorin kan kort sammanfattas som läran om helheten och att vi människor strävar efter meningsfulla helheter .    

Sammanfattningsvis har det varit väldigt kul att få följa några av de praktiska kurserna som finns på Strömma. Att få blanda teori med praktik är ett ypperligt sätt att applicera Deweys “Learning by doing” in i lärandet [3].

[1] UCLA, 2018, Bjork learning and forgetting lab, Applying Cognitive Psychology to Enhance Educational Practice, URL: https://bjorklab.psych.ucla.edu/research/#pdd

[2] Hattie, John. & Timperley, Helen. (2007). The power of feedback. Review of Educational Research, 77(1), 81-112.

[3] DC Phillips, Jonas F Soltis, 2014, Perspektiv på lärande, Studentlitteratur AB

En-till-en undervisning

I min praktik har jag undervisat en elev som går andra året på djurvårdsinriktningen  med naturvetenskap på skolan. Det skiljer sig väldigt mycket från den tidigare undervisning som jag har haft under mina praktiker på Lärande och ledarskap.

Eleven som jag har undervisat och hjälpt med matematiska frågor under olika lektioner läser Ma3c. Hen gör inför varje termin och avsnitt en egen planering och återkopplar med jämna mellanrum till sin lärare hur hen ligger till i förhållande till sin planering. Hen kommer också med förslag när prov och andra bedömningar ska utföras. Mina tidigare erfarenheter från VFU-praktiker är att läraren har utfört en planering för kursen samt planerar in bedömningstillfällena, vilket alltså är väldigt skilt från vad jag nu får lära mig och uppleva.

Jag kan se stora fördelar med att eleven själv planerar sitt arbete och undervisning på så sätt att hen är med medveten om vad som ska göras och även är mer insatt i sin bedömning och hur hen ligger till. Jag har observerat och vad jag skulle vilja påstå är att den metakognitiva inlärningen ökas och att eleven reflekterar hela tiden till sin inlärning av vad som behöver göras och vad hen behöver träna mer på .

I artikeln The Power of Feedback, som är skriven av John Hattie och Helen Timperley, beskrivs bland annat hur viktig och kraftfull återkoppling kan vara för inlärning. I artikeln delas återkoppling in i följande fyra olika kategorier:

  • Feedback about the task
  • Feedback about the processing of the task
  • Feedback about self-regulation
  • Feedback about a self as a person

Den mest kraftfulla återkopplingen är enligt Hattie och Timberley Feedback about self-regulation. Som handlar om den metakognitiva förmågan där eleven själv reflekterar över sitt egna lärande [1].

För att återkoppla till det jag skrev ovan ser jag stora fördelar med att eleven själv planerar sina moment och har stor insikt i sin egna undervisning.   

Undervisningen som jag har haft har varit en-till-en och har inte varit genomgångar på tavlan utan på block vid bänken jämte eleven, där vi gått igenom nya begrepp och nya avsnitt. Detta skiljer sig från mina tidigare erfarenheter och det blir mer av en konversation mellan mig och eleven. Jag ser stora fördelar med denna typ av undervisning då man som lärare får en väldigt god kontakt med eleven och man också tydligt kan se vad eleven tycker är svårt eller lätt. I en stor klass på ca 30 st elever kan spridningen av kunskap och svårigheter vara väldigt varierande och man måste försöka anpassa och variera sin undervisning för att både främja de som vill utmanas samt hjälpa de elever som behöver mer utförliga genomgångar.

[1] Hattie, John. & Timperley, Helen. (2007). The power of feedback. Review of Educational Research, 77(1), 81-112.

Lärande på Neuro-nivå

Denna vecka har jag valt att fokusera på neuropsykologi i matematikundervisningen på Strömma. Jag kommer främst fokusera på valda delar från Bjorks kognitiva psykologi för att främja undervisning som kan läsas mer om på följande länk:  

https://bjorklab.psych.ucla.edu/research/

Först tänkte jag kort förklara valda delar ur Bjorks psykologi. I rapporten på ovanstående länk så beskrivs det hur vi lär oss och hur vi tror vi lär oss. I rapporten beskrivs många olika delar av lärandets psykologi men jag har främst tänkt att fokusera på följande tre punkter:

  • Spacing:
    Med spacing menar Bjork att man kan öka inlärningen. Det går praktiskt till så att man återkommer med jämna intervall till det som eleven har tänkt att lära sig. Alltså genom att repetera ökar inlärningen, vilket har visat sig vara den mest effektiva inlärningen [1].  
     
  • Interleaving:
    Som beskrivs i Bjorks artikel är spacing en av de mest effektiva inlärningsformer men då eleven har flera kurser samtidigt är interleaving ett annat bra sätt att för inlärning. Med interleaving menar Bjork att man följer ett repetitivt mönster t. ex. att eleven studerar lite matematik, lite historia och lite engelska och att man sedan repeterar och återgår till lite matematik, lite historia och lite engelska [1].   

  • Generation:
    Med generering menar Bjork att man ökar inlärningen genom att till exempel generera olika ord istället för att bara läsa dem (t. ex. att skriva om äpple till epläp), vilket gör inlärningen mer minnesvärd [1].

Hur ser det ut i matematikundervisningen på min praktikskola? Kan jag skönja några av Bjorks inlärningsstrategier?

På min praktikskola är det samma schema för eleverna vecka för vecka, kanske några få förändringar varannan vecka. En klass som jag är med och hjälper till i samt deltar i lite undervisning är för 2:or som valt naturvetenskaplig matematik. I deras schema är det matematikundervisning på torsdagar med undantag varannan vecka då det även är en matematiklektion på fredagar. Sammanlagt har eleverna 4.5 timmars matematikundervisning på torsdagar med 1.5 timmars glapp för ett annat ämne. Schemat är på så sätt uppbyggt för att eleverna med samma intervall ska återkomma till matematikundervisningen.

Som nämnt är en del av spacing repetering av samma “stoff” med samma tidsintervall. Förutom ett återkommande schema har jag observerat både repetitionsgenomgångar och repetitionsuppgifter efter avslutat område. Läromedlet som praktikskolan använder heter Matematik 5000 vilken är uppbyggd med diagnoser och repetitionsuppgifter efter varje avslutande kapitel, vilket möjliggör att eleverna får repetera det de lärt sig flera gånger. Jag har inte observerat att elever har repeterat och utfört samma uppgifter som de tidigare beräknat.  

Interleaving som beskrevs ovan skulle innebära att eleverna studerar flera ämnen med återkommande och samma ordningsföljd. Om jag utgår från schemat som jag följer under min praktik kan jag inte se det mönster som Bjork beskriver. I så fall skulle ordningsföljden av undervisningsämnena behöva vara samma vecka för vecka.

Om jag istället ser på den enskilda matematiklektionen, vilket i princip skulle kräva  att man återkommer med olika begrepp med samma ordningsföljd, kan jag inte heller där se ett mönster.

Den sista inlärningsstrategin generering skulle kunna innebära att man använder sig av ramsor eller andra hjälpmedel för att öka inlärningen och göra den mer minnesvärd. Det jag har observerat i matematikundervisningen på min praktikskola är att mängdträna samma begrepp fast variera det matematiska problemet. Om det är en del av Bjorks “Generation” är jag osäker på. Matematiska problem där variabler kastas om är något jag observerat och också sett att elever ibland kan ha svårigheter med. Men jag har också upplevt att då eleven löst många olika problem med olika variabler har de senare lättare att lösa nästa problem.

[1] UCLA, 2018, Bjork learning and forgetting lab, Applying Cognitive Psychology to Enhance Educational Practice, URL: https://bjorklab.psych.ucla.edu/research/#pdd

Reflektera över det egna lärandet och motivation

Nu har ännu en vecka gått på min VFU-praktik och jag har under veckan auskulterat min handledare och deltagit samt haft hand om lektioner för den elev jag undervisar.

Dagens tema för bloggen är hur det egna lärandet sker i matematikundervisningen på skolan samt hur motivationen kan påverkas i lärandet.

För att en elev ska utvecklas och bli medveten om sitt egna lärande bör eleven reflektera över sitt egna lärande. Enligt läroplanen ingår det i skolans uppdrag [1]. På min VFU-skola har jag sett och deltagit när ett utfört prov delades ut. På den lektionen var det endast 3 st elever, eftersom det inte är fler som läser naturvetenskaplig linje i klassen. Läraren delade inte bara ut det rättade provet utan även en reflektion och en bedömningsmatris för var och en i klassen. I bedömningsmatrisen kunde även tidigare provresultat ses. Eleverna fick sedan gå igenom sina prov fråga efter fråga varefter de fick skriva en reflektion över hur de tycker att provet gått och vad som hen behöver träna mer på inför nästa prov.  

Jag tycker att det var väldigt bra att eleverna fick skriva en reflektion efter de läst igenom sina provsvar. Eleverna fick därigenom träna på sin metakognitiva förmåga.  

I boken Lärarens ledarskap kan man läsa vilken roll motivationen spelar för lärandet. Något som ni säkert hört tidigare är uttalanden som att människan är av naturen lat eller att människan har ett stort behov av att arbeta och prestera. McGregors X- och Y- teori beskrivs i boken Lärarens ledarskap och handlar om två ytterligheter. Där människosynen X kännetecknas av de första påståendet ovan, att vi människor är av naturen lata. Vidare krävs det en “piska” för att driva oss och nå uppsatta mål. Medan människosynen Y sammanfattas som att vi har en inre behov av aktivitet och arbete samt att vi motiveras med en “morot” istället för en “piska” [2].

Hur ser det ut på min VFU-skola? På skolan och speciellt i matematikundervisningen har jag observerat att man jobbar mycket med elevernas motivation. I klassrummet försöker man skapa en gemytlig miljö och främja elevernas framsteg. För att öka elevernas lärande och motivation används mycket positiv återkoppling. Flera av eleverna har inte matematik som sitt favoritämne och det finns även elever med mycket ångest för matematiken. Om man skulle pressa dessa elever och använda McGregors teori X skulle det helt klart få motsatt effekt. Eleverna gynnas istället med positiv feedback samt att försöka få elever att känna sig bra inom det ämne som de inte känner sig säkra i.

Man vill inte hamna i en ond spiral där eleverna känner att “vad jag än gör så blir allt fel”. Flera elever på min VFU-skola har inte godkänd matematik från grundskolan och dessa elever får därför andra uppgifter som gynnar deras lärande och inte är för svårt. Det kan handla om mycket repetition från grundskolans matematik samt sätta in matematiken in i andra sammanhang än bara i en matematikbok.         

[1] Mats Dahlkwist, (2012), Lärarens ledarskap – relationer och grupprocesser, 1:a uppl., Stockholm: Liber AB, sid 28-29.

[2] Mats Dahlkwist, (2012), Lärarens ledarskap – relationer och grupprocesser, 1:a uppl., Stockholm: Liber AB, sid 29-31.

Lärande och ledarskap i klassrummet

Nu har jag varit på Strömma naturbrukscentrum i lite drygt en vecka. Jag har deltagit på möten och följt min handledare på flertalet matematiklektioner. Jag har även auskulterat entreprenör och häst-undervisning. Under min praktik har jag inte bara pratat med min handledare utan även med andra undervisande lärare i matematik, lärare som undervisar andra ämnen som jag auskulterat och med rektorn. Utifrån mina upplevelser och samtal under veckan tänkte jag gå in på ämnet lärande och ledarskap.

Som jag nämnt i mitt tidigare inlägg är Strömmas gymnasieskola relativt liten sett till antalet elever. Det medför att elevgrupperna blir relativt små i varje klass, speciellt när jag jämför med mina tidigare VFU-platser, där elevgrupperna var drygt 30 elever per klass. I alla klasser jag deltagit finns ett väldigt gott klimat och eleverna känner varandra väl. Många av eleverna bor på skolan och träffas mycket på fritiden.  

Jag har observerat, under min första vecka, ett väldigt gott relationellt lärarledarskap och goda relationer mellan lärare och elever. Intresset för matematik i klasserna är väldigt varierande. Som jag tidigare nämnt så finns det olika inriktningar att välja för eleverna. Ett fåtal elever som går andra året har valt naturvetenskaplig linje medan elevantalet som valt naturvetenskap av förstaårseleverna är större. I alla klasser finns det med andra ord en blandning av matematikkurser. I en klass kan det finnas elever som valt att följa yrkesprogrammens matematik eller naturvetenskaplig matematik.

En viktig del i undervisningen är just en god relation mellan lärare och elever. Under mina observationstillfällen har jag sett ett aktivt arbete med relationer på Strömma både under och utanför lektionerna och det är en av de viktiga byggstenar i en lärares ledarskap [1]. Exempelvis finns det elever som tyvärr har dåliga erfarenheter från grundskolans matematik. Med dessa elever försöker man aktivt skapa en positiv upplevelse samt skapa en känsla hos eleverna av att lyckas med individuella mål och återkoppling.

I boken Lärarens ledarskap så beskrivs social kompetens som “skicklighet i att agera fredligt och kreativt i förhållande till sin omgivning”. Det beskrivs också att en individ kan fungera väl i en omgivande miljö men sämre i en annan [1]. För att återkoppla till min praktik har jag sett hur matematikundervisningen kan sammankopplas till elevernas gymnasieinriktning och intressen. Med det menar jag att matematiska uppgifter och frågor med fördel kan kopplas till elevernas intresse för exempelvis hästar, smådjur eller lantbruk. Eleverna kan få matematiska uppgifter om geometri och enhetsomvandlingar som inte finns i deras undervisningsböcker utan är egenkonstruerade av läraren. Exempelvis kan det vara uppgifter där elever aktivt får mäta upp en hästbox och beräkna volymen spån, eller att en rektangulär paddock ska byggas om till en cirkulär med samma area. Jag har fått se lite smakprov på hur variationsteori kan användas för att öka lärandet i matematikkurser för elever som läser yrkesprogram [2].

På mina tidigare VFU-skolor var intresset för matematik hos eleverna inte lika varierande, mycket eftersom jag enbart praktiserat på naturvetenskapliga programmet där jag upplever att intresset för matematik är större. Av bland annat den anledningen är min nuvarande praktikplats väldigt olik mina tidigare upplevelser från VFU-praktiker. Som lärare i denna omgivande miljö känns det därför extra viktigt att vara flexibel och innovativ för att fånga eller skapa intresse för matematik. Många elever som läser på skolan har valt en inriktning för att de kanske älskar lantbruk eller djur och inte för att de vill lära sig matematik.

Inom ledarskapets psykologi pratar man om att leda och uppmuntra kreativitet. Hur man både leder sin egen kreativitet som ledare och hur man leder andras kreativitet, i detta fallet elever. Det kan innebära hur man som lärare kan hantera, motivera och inspirera sina elever [3].

Kurs och studietakt är väldigt individuellt. Elevgrupperna är som nämnts små och det har många fördelar som exempelvis att det finns ett större utrymme för en-till-en undervisning. Svårigheten för just matematiken är dock att genomgångar i helklass är svårare då eleverna läser olika matematikkurser eller befinner sig på olika avsnitt i en och samma grupp.

Jag har fått möjligheten att undervisa en elev som går andra året och som läser Ma3c. Anledningen till att det bara är en elev är att det bara finns en elev på skolan som läser den kursen. Det kommer bli stor skillnad mot vad jag tidigare gjort under min utbildning. Det kommer bli en-till-en undervisning. Jag ser mycket fram emot det samt att möta vilka fördelar det kan innebära för undervisningen.

Källor

[1] Mats Dahlkwist, (2012), Lärarens ledarskap – relationer och grupprocesser, 1:a uppl., Stockholm: Liber AB, sid 81-85.

[2]Lo, L. M. (2012) Variation Theory and the Improvement of Teaching and Learning. Göteborg.

[3] C. Elmholdt, H. Keller, L. Tanggaard, (2013), Ledarskapets psykologi. Att leda medarbetare i en föränderlig värld, 1:a uppl., Malmö: Gleerups Utbildning AB, sid 105-106.

Från klassrum till kostall

Hej och välkomna till min blogg!

Jag heter Erika Callsen och studerar sista terminen på en kompletterande pedagogisk utbildning (KPU) på Chalmers Tekniska Högskola som heter Lärande och Ledarskap. Efter avslutad utbildning på Lärande och Ledarskap kommer jag att bli ämneslärare i matematik och kemi på gymnasiet. Innan jag startade mina studier till lärare arbetade jag på RISE (Research Institutes of Sweden) som civilingenjör inom kemiteknik.

Under min utbildning till lärare har jag varit ute på två stycken olika praktiker, även kallad verksamhetsförlagd utbildning (VFU). Jag var på en gymnasieskola i centrala Göteborg som heter Mikael Elias teoretiska gymnasium och en i Mölnlycke som heter Hulebäck. Under dessa två praktiker har jag undervisat på skolornas naturvetenskapliga program i ämnena matematik och kemi.

Nu är det dags för mig att göra min sista VFU och denna gången hade vi som studenter möjlighet att välja praktikplats. Syftet med denna praktik är att bredda vår erfarenhet och kompetens inom lärande och ledarskap och därför sökte jag en praktikplats som inte liknar mina tidigare.

Jag har fått möjlighet att göra min sista VFU på Strömma naturbrukscentrum. Det är en gymnasieskola som ligger naturnära i Sätila. Under denna praktik kommer jag att följa matematikundervisningen men jag kommer även röra mig runt i andra undervisningslokaler och djurstallar för att auskultera.

Lite fakta om Strömma naturbrukscentrum

Strömma naturbrukscentrum är ett naturbruksgymnasium som ligger i Sätila och där finns möjlighet att studera följande inriktningar:

  • Maskinförare lantbruk
  • Djurvårdare
  • Djurskötare lantbruk
  • Hästskötare

Strömma startades år 1918 då med namnet Sätila lantmannaskola. 1992 infördes treårig gymnasieskola i Sverige och naturbruksprogrammet startades. September 2015 beslutade Västra Götalandsregionen att lägga ner Strömmas verksamhet och sälja skolan varefter Hushållningssällskapet Sjuhärad köpte Strömma och startade upp skolan igen hösten 2017.  För närvarande finns det ca 40 elever som läser första året och ca 70 elever som läser andra året på Strömma naturbrukscentrum.

På varje programinriktning kan eleverna välja tre olika utgångar. Antingen väljer eleven att fortsätta utbildningen och få gymnasiebehörighet inom sin profil, få grundläggande högskolebehörighet eller utöka sin utbildning med naturvetenskaplig inriktning.

Se gärna följande klipp på Youtube om Strömma naturbrukscentrum. 

https://www.youtube.com/watch?time_continue=61&v=m-miE17GT9k

Till skillnad från mina tidigare erfarenheter sker lärandet på Strömma i små elevgrupper. Det ska bli väldigt spännande att få lära känna organisationen och eleverna som studerar på gymnasiet. Dessutom känns det extra intressant att utbildningarna på Strömma kombinerar naturvetenskapliga ämnen med lantbruk och djurkunskap. I mina följande blogginlägg kommer jag att dela med mig av mina upplevelser från Strömma naturbrukscentrum och beskriva mer i detalj hur lärande och ledarskap sker i denna organisation.