Sista blogginlägget

I förra veckan pratade jag om att i det här inlägget skulle jag prata om hur det har varit att ha praktik i en skola som undervisar i kreativa ämnen och det är precis det som det kommer handla om idag i mitt sista blogginlägg.

Något som jag har tyckt vart kul med att få ha praktik är att jag har fått ta del av en helt annan typ av undervisning från den som jag har haft under min Chalmers tid. Att få se undervisning som inte är bunden till att ha föreläsningar med att sitta och ta in information utan att det är mycket kroppen som ska arbeta har varit något som stått i fokus och något som har varit väldigt kul att få ta del av. Att det har varit en del undervisning som jag själv har tagit del av under mina studieår innan Chalmers har också gjort att det har varit extra kul med praktik då det blivit mycket nostalgi. Det har också gjort att jag har tänkt tillbaka på mina erfarenheter av ämnena och hur de har skilt sig/liknat det jag tagit del av förr.

Att jag själv har dansat och gått i musikklass när jag var yngre gjorde mycket att jag kunde lägga några av de tekniska bitarna som togs upp under lektionerna åt sidan. Vilket gjorde att jag kunde fokusera på vad de gjorde istället för att förstå varför de gjorde något.

Eftersom eleverna har arbetat mycket med kroppen har de också varit tvungna med att arbeta mycket med samspelet mellan varandra. Att få ta del av hur det går till i en större utsträckning har varit väldigt givande och något som jag tar med mig då jag tror det kan vara mycket till hjälp för att få till en öppen klassrumsmiljö. I alla fall för att få eleverna att samarbeta och ta hjälp av varandra för att lära och utveckla sig och sina kunskaper.

Det finns många saker som jag kommer ta med mig efter den här praktiken, många fler än de jag nämnt ovan, och det har varit väldigt kul att få avsluta mina studier med att få dessa nya intryck. Jag vill tacka min praktikplats att jag fick vara där och jag önskar all lycka till dom med sin fortsatta verksamhet. Kanske ser jag någon av deras elever i en uppsättning någonstans i Göteborg fram igenom.

 

Tack för mig!

Uppstart och avslutning av en kurs

Förra veckan gjorde jag min sista vecka på praktiken och i nästa inlägg tänkte jag berätta lite om hela min upplevelse av att vara på en skola som undervisar i kreativa ämnen. I det här inlägget däremot tänkte jag prata lite om hur uppstart och avslutning av en kurs i teater har skett under tiden som jag varit på skolan. Där jag tänker börja med hur de avslutade en kurs.

Lektionen som eleverna hade var en halvklass lektion där halva klassen redan hade haft samma upplägg på sin lektion som den jag var med på, den enda skillnaden var att de hade en av de andra teaterlärarna. Innan lektionen startade satt jag och pratade lite med den läraren som skulle ha lektionen och han uttryckte att han skulle testa på en ny övning för att låta eleverna reflektera över vad de hade lärt sig under kursens gång. Den övningen eleverna fick testa på var något som kallas för fishbowl.

Fishbowl går ut på att alla elever sitter i en ring runt fyra stycken tomma stolar vid start. Läraren ställer sedan en fråga som denne vill att eleverna ska reflektera och diskutera kring varav tre personer som känner sig manade att prata om den här frågan går in och sätter sig på stolarna. Tanken är att en stol alltid ska vara ledig så att när någon av de andra som sitter i ringen runt känner att de har något de vill säga ska de kunna gå in och sätta sig. Det som då krävs är att någon av de tre som redan sitter i den lilla fyrgruppen av stolar går och sätter sig i ringen igen. När diskussionerna börja rinna ur sanden eller de börjar avvika från ämnet kan läraren ställa en ny fråga som den har förberett och de som då sitter i den lilla gruppen får börja diskutera det direkt.  Övningen kan jag tycka liknar en metod som kallas för fokusgrupper där eleverna kan reflektera och jämföra kring deras upplevelser på de frågorna som ställs.

Hur förflyttningen av eleverna fungerar vid fishbowl övningen

Hur förflyttningen av eleverna fungerar vid fishbowl-övningen

Under den lektionen som jag var med så fick eleverna innan de gjorde den här övningen fylla i en utvärderingsblankett. Eleverna fick en halvtimme på sig att fylla i den på valfri plats. Utvärderingsblanketten innehöll både graderade frågor och öppna svarsfrågor, liknande de som vi har efter kurser på Chalmers. När eleverna sedan kom tillbaka till lektionssalen gjorde de fishbowl övningen och läraren poängterade att det inte var utvärdering av kursen som skulle ske under övningen utan att det var reflektioner av det de lärt sig som skulle vara i fokus. Lektionen avslutades sedan med att alla elever fick sätta sig i ringen igen och säga var sin sak som de tog med sig från kursen.

Lektionen efteråt var för samma klass men denna gång var alla eleverna med och det var uppstart för den nya kursen som involverade även musikalläraren utöver teaterlärarna. Den här kursen var ett samarbete mellan ämnena musikal och teater och innehöll ett projekt. Lektionen började med att de tre lärarna kom och presenterade hela kursen och gick igenom kursplanen som de delade ut till eleverna. Här fick eleverna möjlighet att ställa frågor kring oklarheter som de hade innan kursen sedan drog igång. Även det här liknar uppstarten av en kurs på Chalmers. När de sedan hade gått igenom kursplanen så gick musikalläraren därifrån och teaterlärarna gick igenom första uppgiften som eleverna skulle få. Uppgiften som eleverna fick var inte platsberoende varav eleverna gick ifrån salen efter att uppgiften talats om.

Ha det så bra så länge så får ni ett avslutande inlägg om summa summarum av praktiken nästa gång.

Lektioner enskilt och i grupp

Under den senaste veckan så har jag varit på vissa av elevernas individuella sånglektioner och har fått ta del av hur lärandet och ledarskapet sker i kontexten mellan en elev och läraren. Så i det här inlägget idag så kommer jag prata lite om skillnaderna mellan lektioner med en grupp av elever och lektioner med endast en elev. De lektioner jag kommer att prata om är halvklasslektionerna i röst & tal samt de individuella sånglektionerna som eleverna har haft och jag har tagit del av. De här två olika lektionerna är väldigt sammankopplade i det faktumet att både relaterar till rösten och hur man använder rösten på ett sätt som är bekvämt och inte medför skador på bland annat stämbanden.

En av de största skillnaderna som jag har sett mellan de här olika lektionerna är vilken roll eleven/läraren har. Under röst & tal lektionerna är det läraren som driver lektionen och meddelar eleverna vad de ska göra medan under sånglektionerna är det eleven som är den som driver vad som ska göras under lektionen. En stor anledning som jag har fått höra från vissa av lärarna till varför det är eleven som måste driva sånglektionerna är att om det är läraren som driver då känner inte eleven samma ansvar till att göra de övningar eller läxor som kommer upp under lektionen. Eleven måste alltså vara den som driver och säger vad den vill göra eller bli bättre på under lektionen för att denne ska ta till sig de hjälpmedel som läraren ger, i en större utsträckning. En annan sak som lärarna också nämner är att det är av stor vikt att eleverna får lära sig att ta ansvar för sin egen utveckling under utbildningen för att sedan kunna fortsätta att utvecklas efter utbildningen. Vilket ligger helt i deras händer när de är klara med utbildningen. Om eleverna vet om detta så är det ett exempel på ett varför till det eleven lär sig, som har varit något som eleverna på gymnasieskolorna uttryckt att de vill veta om.

Något som har varit gemensamt för de två olika lektionerna är att eleverna får individuell feedback under lektionstillfället. Under röst & tal lektionerna har detta skett både enskilt men även i helgrupp. Något som kan vara gynnsamt med att få feedback i en helgrupp är att eleverna kan ta till sig av den feedbacken som deras klasskompisar får och då reflektera över hur de själva arbetar med exempelvis tonläge eller liknande. Något som inte kan ske i samma utsträckning som under sånglektionerna är på vilken nivå feedbacken ges. Under sånglektionerna kan läraren fokusera mer på detaljer som eleven behöver arbeta med vilket är svårare att göra under en lektion med flera elever. Men i kombination med varandra så ger lektionerna eleverna möjlighet att få hjälp på både detaljnivå och ge dom möjlighet att reflektera hur de arbetar i förhållande till varandra. Det här har också varit relativt tydligt under lektionerna i röst  & tal att de är till hjälp för deras individuella sånglektioner. Vilket gör att eleverna lättare kan se vad de olika kurserna ger till varandra. Det här är också ett exempel på ett varför till det som eleverna får lära sig under lektionerna.

Detta var några av de likheter och skillnader som jag har sett mellan undervisningen i stor grupp och enskilt samt vad det kan ge. Ha det så bra så länge tills nästa gång.

Examinerande moment

I förra blogginlägget nämnde jag att detta inlägg skulle handla om rösten och hur lärandet sker kopplat till detta. Men då jag har den senaste tiden kollat på lite olika examinerande moment i de olika kurserna har jag tänkt fokusera mer på det i detta inlägg.

De examinerande momenten som jag har tagit del av den senaste tiden har varit bland annat något som kallas uppdansning, där eleverna visar upp vad de har arbetat med under de senaste dansundervisningarna, samt en projektredovisning som skulle innehålla två av de tre områdena dans, sång eller teater.

Uppdansningen som eleverna hade skedde för danskurserna balett, jazz och stepp under en och samma dag för ettorna och tvåorna. Varje pass varade i knappt en timme och de lärarna som hade tid och möjlighet fick lov att komma och se vad eleverna hade gjort. Dessa lärare satt framför eleverna på en rad, liknande en publik, med var sitt häfte med bilderna på eleverna och kommentarsfält där de kunde anteckna ner vad de hade sett eleverna utföra och på vilken nivå samt andra tankar. Själva passen var strukturerade som den vanliga dansundervisningen i den formen att de hade först ett par koreografier för uppvärmning och teknik mitt på golvet eller vid en stång  för att sedan gå över på diagonalen med fler teknikövningar och till sist avslutas med danskombinationer. Det var också uppbyggt på samma sätt med att antalet elever som gjorde varje övning på samma gång varierade beroende på hur stor plats det krävdes att göra de olika koreografierna. Att det var olika antal elever gjorde det också möjligt för lärarna att titta lite mer fokuserat på några få elever åt gången samt ge eleverna lite återhämtningstid. När eleverna väl utförde koreografierna så pratade läraren som var ansvarig för kursen betydligt mycket mindre pga att det inte blev så mycket feedback på vad de skulle tänka på eftersom det nu skulle visa upp vad de hade lärt sig.

Mellan varje uppdansning gick lärarna till lärarrummet och diskuterade snabbt vad de hade sett och upplevt. Där de bland annat pratade om hur elevernas utveckling varit sen i höstas tills nu. De kopplade också in en hel del hur deras utförande kunde relateras till elevernas prestationer i de andra ämnena, då de såg liknande utfall. Denna diskussion samt själva utförandet från eleverna låg även till grund för elevernas omdömessamtal som de skulle ha senare i samma vecka.

 

Projektet som tvåorna hade i teaterkursen presenterade de några veckor tidigare än uppdansningen och där bestod redovisningen i att grupperna skulle genomföra det de hade arbetat fram framför skolans elever och lärare, de som hade tid och möjlighet, i en teaterlokal som fanns belägen på ett annat ställe i stan. Eleverna för skolan har egentligen mer eller mindre obligatorisk närvaro att komma på dessa redovisningar men alla var inte där just den kvällen. Redovisningen bestod även i att visa upp deras alster på annan valfri plats i staden någon vecka senare.

Hela redovisningen av projektet innehöll mer än att visa upp deras alster. I början av projektet hade de även delmoment med att bland annat skriva en projektrapport vilket var större delen av underlaget för bedömningen. Detta då utfallet av projektet inte nödvändigtvis behövde bli ”bra” utan fokus var på processen och att hålla sig inom den givna ramen med att ha med två av de tre områdena i sitt framförande.

 

Att låta eleverna få arbeta i grupp och redovisa i grupp kan jag se som en fördel i den här utbildningen då mycket av det de arbetar med handlar om att känna av sina medspelare och kunna anpassa sig efter varandra. Jag ser också att det finns en hel del arbete med att jobba ämnesöverskridande då de bygger mycket på varandra och går in i varandra de olika ämnena och att låta eleverna arbeta med dom ihop gör att de kan se kopplingarna tydligare. Vilket jag även fick se på min praktik på tvärprogrammet där de arbetade i projektform och försökte interagera de olika ämnena så de pratade om ett tema i taget under några veckor. Att även involvera de andra lärarna i de olika redovisningarna tycker jag har varit intressant och roligt att se då det kopplar ganska mycket till hur man kanske arbetar mer när man inte studerar. Som exempelvis behöver en ljustekniker arbeta ihop med dansarna för att kunna få ljussättningen på rätt ställen till själva redovisningen för att få den effekt/upplevelse man har tänkt sig av hela numret. Men även att lärarna får en större inblick i vad de andra arbetar med och att det de undervisar om faktiskt spelar in på utvecklingen i de andra ämnena med.

Ha det så bra så länge så ska nog troligtvis nästa inlägg handla om rösten istället om jag inte kommit på något annat jag hellre vill skriva om.

Danslektionerna – ledarskapet

Som nämnts lite i föregående inlägg så har läraren en lite mer eller mindre synlig roll i undervisningen beroende på vilken dansstil det är. Under stepplektionerna så är det mer fokus på läraren då denne står mer framför eleverna och själv utför stegen än vad läraren gör under balett och jazzlektionerna. Men ledarskapet är relativt likt mellan dom ändå. Det som alla lärarna gör, under de olika övningarna som eleverna gör, under lektionen är att försöka hålla ett öga på tekniken som eleverna har. Hur det här går till är lite olika från lärare till lärare. Bland annat går balett och jazzläraren mer omkring bland eleverna och kollar på och rättar till den teknik som eleverna har under tiden som de utför stegen medan steppläraren mer har möjlighet att göra det när eleverna utför teknikövningar i smågrupper. Det alla lärarna gör däremot är att de ger kollektiv och/eller individuell feedback till eleverna mellan de olika övningarna. Denna feedback kan bestå av hur en fot ska vara placerad till hur de ska tänka när de utför ett visst steg eller hur något ska låta/kännas när det gör steget. Detta då det inte bara är själva rörelsen som är viktigt för att förmedla budskapet i dansen utan även uttrycken är viktiga. Det gör att det finns en koppling till teater för att bli en riktigt bra dansare.

Något som har varierat i dansundervisningen är på vilket sätt läraren har hjälpt eleverna genom de olika övningarna och vilket steg de ska gör härnäst. De har varvat mellan att använda sig av namnen på stegen och att visa med små rörelser vad det är för steg som de ska göra. Beroende på ljudnivå så har läraren också vart tvungen att varva mellan att använda rösten och medel så som klappningar för att få elevernas uppmärksamhet igen. Under stepplektionerna har eleverna själva varit delaktiga i att få varandra tysta då det lätt blir mycket ljud av steppskorna.

Men rollen för läraren är mycket att ge eleverna medlen för att de själva ska kunna utvecklas och det är genom att få de att förstå hur de ska tänka genom att dra kopplingar till hur saker ska kännas i musklerna och genom att själv visa det rätta respektive felaktiga sättet att utföra ett steg. Sen använder de mycket feedback som eleverna direkt kan använda sig av för att få dom att förstå hur de ska göra de olika stegen. Ett exempel är när en elev får återkoppling på hur de ska göra ett steg genom att läraren både säger och visar för att eleven sedan ska få testa tills det blir rätt/mer rätt. Varav läraren meddelar direkt vad de ska tänka på om de inte gör steget riktigt rätt samtidigt som de utför steget eller säger något som ”precis så” om de gör rätt. Eleverna får direkt feedback som de kan ta med sig när de gör steget igen i eller utanför lektionerna.

 

Det var lite det om ledarskapet på danslektionerna på min praktikplats. Ha det så bra så länge så kommer jag i nästa inlägg prata mer om hur lärandet kring undervisning kopplat till rösten går till.

Danslektionerna – lärandet

Under de tre veckorna som jag har varit på praktiken så har jag framförallt varit med och kollat på tre stycken olika dansformer som skolan lär ut till sina elever; Balett, Jazz och Stepp. De lärarna som håller i dessa lektioner har även undervisning i dem på kvällstid varav jag har försökt vara med på de så mycket som jag kunnat för att få se vilka skillnader och likheter det finns i att undervisa elever på utbildningsnivå och hobbynivå.

Vad jag har sett så finns det lite olika upplägg på lektionerna beroende på vilken typ av dans det är och vilken lärare det är som håller i lektionen. Vad gäller det som är kopplat till läraren så kan man se ett fokus på danskoreografierna som kopplar till det som är av intresse för läraren. Vilket kan liknas med att en lärare i exempelvis kemi som har ett stort intresse för miljö och miljöpåverkan skulle försöka koppla mycket av undervisningen till just det eller en som har jobbat inom pappersmassaindustrin försöker dra paralleller till det för att få eleverna att förstå. Vad gäller upplägget på lektionerna och deras skillnader så har jag tänkt berätta lite mer om hur de olika dansstilarna har lärts ut för att sedan koppla likheterna och skillnaderna mellan dem.

I balettundervisningen så har lektionen alltid startat med att göra uppvärmnings/teknikkoreografier vid stången, där eleverna har fått reda på vilken teknikövning det är de ska göra för att sedan utföra dom till pianomusiken som spelas av en pianist. På hobbyverksamheten har de fått köra till pianomusik från stereoanläggningen vilket har gjort att de inte har kunnat ändra tempot på låten. Koreografierna till teknikövningarna har eleverna fått lära sig under den perioden som kursen har pågått och de har till stor del memorerat de nu när jag har varit där varav läraren mestadels bara gör olika gester eller säger stegens namn som en hjälp för eleverna att komma ihåg vad de ska göra härnäst. Under tiden som de gör själva koreografierna har läraren gått runt och kollat och gett lite feedback till de eleverna som inte haft helt rätt teknik. Då teknik är a och o i balett som läraren också påpekade då de annars skulle bli väldigt mycket tyngre att försöka genomföra en koreografi om de inte hade rätt teknik. Efter varje koreografi har läraren gett både kollektiv och enskild feedback innan de gått vidare och kört nästa, där feedbacken bestått av hur de ska tänka när de gör en viss övning (ex uppåt vilket kan menas med att sträcka på sig) eller vart placeringen är för ett visst steg. I vissa fall när eleverna knappt har kommit ihåg koreografin så har läraren visat den snabbt för att de ska kunna komma ihåg den. Under dessa tillfällen har eleverna tagit tillfället att fråga på vilket ben de ska ta det steget med eller åt vilket håll de ska vara åt och liknande. Till stor del har lektionerna i balett varit vid stången men i slutet av lektionen har de ibland kört koreografier på golvet som antingen har varit kopplat till teknikövningar eller till danskombinationer. Vid dessa tillfällen har de oftast delats upp i mindre grupper om klassen varit stor.

Jazzlektionerna har haft ett liknande upplägg som baletten där de har genomfört uppvärmnings/teknikövningar i början av lektionen. Här har de däremot alltid varit mitt ute på dansgolvet när de genomfört övningarna och använt sig av musik från stereoanläggningen. Om läraren har velat ändra tempot för en övning har de bytt låt istället då de inte har tillgång till någon som spelar på plats. Något som använts mer än i balettlektionerna är något som kallas för diagonalen, där får eleverna öva på en stegkombination över golvet för både höger och vänstersida. Eleverna gör stegkombinationen i grupper om max tre personer och alla gör en sida över hela golvet innan de gör den andra sidan tillbaka över golvet. Eleverna brukar ibland försöka ställa sig vid sidan om och markera stegen samtidigt som några av deras klasskompisar genomför steget innan det är deras tur alternativt efter deras tur. När de gör diagonalen så brukar läraren ofta ge individuell feedback till eleverna då de inte kör alla samtidigt och det blir färre personer att fokusera på under en och samma gång. Efter diagonalen brukar de gå över på att göra danskombinationer som de har  övat på. Dessa byggs på vecka för vecka och är alltid kopplat till en specifik låt. När de bygger på låten med fler steg brukar fokus vara mycket på känslan i steget och då använder läraren sig ofta av vad som sägs eller hörs i musiken för att få till den känslan istället för att räkna takten vilket oftare sker i baletten. Här blir det att läraren visar steget för att eleverna sen ska följa med tillsammans med läraren ett par gånger i stegsekvensen innan de får öva själva och sedan lägga ihop det med de gamla stegen. Det blir en del ”följa John” till dess att eleverna fått ett grepp om vad stegen e för att sedan få det att sätta sig i muskelminnet genom att repetera det om och om igen.

Under stepplektionerna så använder de också mycket uppvärmnings/teknikkoreografier i början av lektionerna men här så står läraren framför eleverna mer eller mindre hela tiden. Detta framförallt eftersom att undervisningen till stor del är fri från musik då de själva skapar musik med sina steppsteg. När klasserna blir stora så delar ofta läraren upp klassen i mindre grupper så de får möjlighet att höra sig själva när de gör stegen för att lära sig att göra alla små detaljer som finns i steget och för att göra stegen på rätt taktslag. Även här precis som under diagonalen på jazzlektionerna så övar eleverna genom att markera under tiden som deras klasskompisar gör kombinationen. På stepplektionerna så använder de också diagonalen för att öva på teknik i vissa steg där de kör oftast två och två så långt det går annars är de tre. Här visar läraren steget först för att eleverna sedan ska utföra det över golvet och här får läraren mycket mer möjlighet att ge individuell feedback till eleverna än vad som är möjligt när alla elever kör samtidigt. Efter diagonalen har lektionen gått över till att de ska göra danskombinationen, precis som i jazzen och baletten. Här är ett av de tillfällen då de använder musik till stegen de gör under själva steppklasserna, annars är den som sagt nästintill utan annan musik än det som bildas när de gör sina steg.

 

De stora skillnader som jag har kunnat se i lektionerna med de olika klasserna är hur fort man kan gå fram i stegsekvenserna, hur mycket hjälp eleverna behöver för att komma ihåg de olika stegen samt vad som eleverna ska fokusera på när de utför stegen, tekniken eller känslan. De två första sakerna är mycket kopplade till hur mycket eleverna kan, de som är mer nybörjare kräver mer tid för att förstå ett steg än de som är mer vana. Vad gäller den sista punkten så är det mer kopplat till själva dansstilen och vad som anses som viktigast där.

Även fast det finns skillnader i vad som har mest fokus under lektionerna exempelvis teknik eller känsla i dansstegen så finns det många likheter i det som sker under lektionstimmarna. Det som är genomgående för de tre dansklasserna är att så fort musiken sätts igång antingen via musikanläggningen eller att en pianist börjar spela så har eleverna fullt fokus på vad de ska göra för stunden och de gör ett invant mönster. Detta kan liknas vid att musiken har blivit det betingade stimulus som ger den fysiska responsen att utföra stegen i de olika kombinationerna enligt lärande teorin klassisk betingning. Eftersom det mer eller mindre alltid har varit en specifik låt kopplat till en viss stegkombination och alla eleverna har gjort samma kombination. Något som också är genomgående för alla tre dansklasserna är att eleverna lär sig med varandra i en social kontext då de har tillgång till speglar och står på rader och kan lära sig stegen i dansen både genom att göra dom själv men även av att kopiera andra genom att se hur de gör. Ofta frågar eleverna varandra också vilket steg som kom efter ett annat under de korta pauserna som uppstår mellan de olika momenten i lektionen eller under de tillfällen som andra klasskompisar kör igenom koreografin, men även utanför lektionstid. Vilket betyder att det finns ett stort socialt lärande som John Dewey bland annat pratar om som faktiskt sker i dansundervisningen. En sista sak som också är genomgående för danslektionerna är att det krävs en kognitiv koppling mellan stegen och den fysiska rörelsen som krävs för att utföra stegen för att eleverna ska kunna genomföra dem. Steppläraren sa exempelvis till den ena klassen att när de väl förstår steget, som de hade som en övning i diagonalen, så kommer de undra ”hur kunde jag inte förstå det här tidigare?!” vilket förklarar ganska bra att det måste finnas en mental förbindelse för att kunna överföra det man ser en annan person utföra för att sedan själv kunna utföra det.

En danslektion innehåller många olika typer av lärande varav jag har tagit upp några här som jag har identifierat under de tillfällen då jag har observerat de olika klasserna. I nästa inlägg kommer ni få ta lite mer del av vad läraren gör under danslektionerna och vad de fyller för roll.

En dag på praktiken

Det är slutet på vårterminen och det är mycket som händer på min praktikplats. Treorna håller på med sin sista uppgift på sin utbildning vilket är att sätta upp en föreställning. De har därför fysträning nästan varje morgon i en av salarna innan de resten av dagen håller på att repetera inför föreställningen. Om de inte repeterar så fixar de i ordning rekvisitan som de behöver, varav man kan se dom klippa och klistra ute i de allmänna områdena under dagarna.

De andra tre klasserna har schemalagda lektioner utspritt över veckan, där schemat förändras mer eller mindre till varje vecka. Den förberedande klassen som endast består av sex elever har endast lektioner på förmiddagarna. Dessa eleverna har jag därför inte sett så mycket mer än när jag varit med på deras lektioner. Ettorna och tvåorna kan man se lite överallt i de olika lokalerna under dagen eller i sofforna i de allmänna utrymmena, då de inte alltid har helklasslektioner eller då de har fått uppgifter som de kan arbeta med på valfri plats.

En vanlig helklasslektion med ettorna eller tvåorna när de håller sig till en lektionssal innebär en hel del spring ut och in ur lektionssalen pga att elevernas individuella sånglektioner ligger schemalagt på de andra lektionstimmarna och det finns 4 stycken sånglärare på skolan. Det här innebär att det i praktiken blir ca 80 olika scheman som görs varje vecka och som är individuella för varje elev. Om lektionen inte är en danslektion så brukar eleverna oftast ha med sig var sin stol in i salen när lektionen börjar och de tar med sig stolen ut när lektionen är slut. Det här för att alla salar är försedda med speglar och dansstänger då de ska kunna användas till danslektioner. Lektionssalarna är även försedda med draperier, för att kunna dra för speglarna, ljudsystem samt ett piano. Detta för att även annan typ av undervisning än dans ska kunna genomföras.

Lärarna på praktiken är inte alltid där varje dag då de ofta frilansar eller jobbar på andra skolor samtidigt som de håller i lektioner på min praktikplats. Det innebär att vissa endast är där någon eller några dagar i veckan och eller endast på förmiddagar. Vissa av lärarna jobbar även på hobbyverksamheten vilket gör att de ibland är på skolan på förmiddagen och sedan kommer tillbaka på kvällen medan andra är där hela dagen och kvällen. Det är väldigt olika från dag till dag vilka lärare som är där och vid vilka tider lärarna är där. Det gör att det är väldigt olika hur många lärare det befinner sig i personalrummet/lunchrummet under dagen. Men på torsdagar brukar de flesta lärarna vara på plats, som jobbar mer eller mindre heltid, då de har möte med rektor och schemaläggare. Under denna tiden på torsdagar har även eleverna klassmöten.

En vanlig dag på praktiken i de allmänna utrymmena

När jag kommer till praktiken på morgonen så är det oftast ganska lugn stämning. Det finns vissa klasser som har påbörjat sina första lektioner eller så finns det elever som utnyttjar skolans salar för att värma upp innan deras första lektion för dagen. Det kommer även in elever på skolan som snart ska ha sin första lektion. Det som eleverna mer eller mindre gör först när de kommit innanför dörren till skolan är att ta av sig sina skor, då de inte får lov att ha ytterskor i lektionssalarna, innan de går till sina skåp och lämnar sina saker som de har med sig. Därefter hämtar de det de behöver ha med sig till sin lektion.

Ibland kan lektioner bli inställda pga sjukdom eller dyl varav de flesta av eleverna väljer då att sitta och öva på uppgifter som de har i de olika ämnena. En dag hörde jag bland annat några elever sitta och öva på låtar från körlektionen medan några andra satt och repeterade deras presentation till en redovisning de skulle ha en dag senare. En annan grupp med elever tog tillfället i akt och bokade en av salarna för att öva på en dans de hade.

När dagen börjar lida mot sitt slut för eleverna på den dagliga verksamheten börjar skolan fyllas av elever och lärare till hobbyverksamheten. Ljudnivån börjar genast bli högre i de allmänna utrymmena, då det är där eleverna väntar innan deras lektioner startar. Ljudnivån blir även högre av att alla stereoanläggningar i de sju salarna är igång ungefär samtidigt under kvällens gång.  På hobbylektionerna kan vissa av eleverna från den dagliga verksamheten dyka upp vilket betyder att de kan spenderar nästintill hela dagen på skolan och inte bara de timmar de har schemalagd undervisning vissa dagar.

 

Val av praktikplats

Hej till alla ni som börjat läsa den här bloggen!

Jag tänkte introducera mig och hur det kom sig att jag valde att göra praktik på en viss skola först innan jag går vidare in på vad man kan läsa på den här skolan.

Jag, Erica, har innan jag började på Chalmers och masterprogrammet Lärande och Ledarskap studerat på lite olika skolor i Uddevalla. Den första skolan jag gick på som också var där jag gick min tre första skolår på var Norrskolan. Den här skolan låg precis över vägen från där jag växte upp. På den här skolan så började det med att jag gick den så kallade Nollan och Ettan samtidigt tills jag bara gick över till att gå i Ettan under första året. När man gick i Ettan så var man ganska så få elever vilket betydde att när man började i Tvåan så slogs två klasser ihop och bildade en ny och man fick lära känna nya klasskamrater. Jag gick i den här klassen i två år innan jag sökte in till en skola som hade Musikklasser. Det slutade med att jag kom in i Musikklassen och började med 24 andra elever Fyran på Västerskolan. Här så fick jag två nya ämnen som jag inte hade haft i så stor utsträckning tidigare, musik och rytmik. Vi höll till stor del på med att sjunga i kör och hade olika konserter då och då, framförallt under luciatider. Vi gjorde även en egen musikal som sista grej i Nian. Då hade vi blivit 30 elever sammanlagt i klassen. När man gick ut ur Nian så fanns det framförallt två stycken gymnasielinjer som de flesta av oss ur Musikklassen valde att välja, Estet musik eller Natur. Jag valde att gå Natur men kände att jag fortfarande ville ha kvar musiken i min utbildning och valde då att gå ämnena ensemble och körsång. Utöver att jag hade musik i min utbildning så tog jag danskurser kvällstid, där jag dansade bland annat jazz-, show-, och modern dans. Under en del år spelade jag också piano utöver skolan.

Nog om mig. Så hur kom det sig att jag valde just den praktiken jag har valt. Som ni nog har förstått av informationen ovan så har jag alltid tyckt om de lite mer kreativa ämnena musik och dans och det är till stor del därför jag har valt att göra en praktik på en yrkesskola som just utbildar sina elever i de här ämnena. Den här skolan utbildar sin elever under tre år till artister, varav de kan exempelvis bli skådespelare, dansare eller musikalartister.

https://flic.kr/p/9KdVGw

Det finns en klass för varje årskull och det är knappt 30 elever i varje klass. Den här skolan har utöver sin treåriga utbildning en förberedande utbildning för de som vill förbereda sig inför de tre åren, då det är intagningsprov till den utbildningen. Samma lokaler som skolan har sin dagverksamhet i används också till bland annat dansklasser på kvällstid. Det finns alltså både en dagligverksamhet och en hobbyverksamhet på min praktikplats och jag har valt att observera på båda delarna för att få en inblick i hur det skiljer sig att undervisa skolmässigt och hobbymässigt.

Under den här praktiken kommer jag att ta del av lite olika typer av klasser, så som teater, dans, körsång och röst & tal som är några av de obligatoriska kurserna som finns på den treåriga utbildningen.

Vi hörs snart igen och då tänker jag berätta lite mer om hur en vanlig dag på skolan kan se ut.