Avslut och återkoppling

Så börjar praktiken närma sig sitt slut. En praktik där jag bland annat fått vara med och förbereda den glokala pilotkursen och de internationella samarbetsprojekten i den. Främst genom att förbereda lärandeplattformen men också genom att bidra med tankar kring lärandet i samarbetsprojekten. Jag har även fått vara med på flertalet intressanta möten med olika organisationer såsom NNEER (ett nätverk för forskning inom ingenjörsutbildning), SDSN (ett FN-lett initiativ för hållbar utveckling), GMV (Göteborgs miljövetenskapliga centrum) och en afrikansk organisation för hållbar utveckling (vars förkortning jag inte kommer ihåg). Jag har varit på föreläsningar från allt om hur vattenbristen i Sydafrika ska lösas till vad Max hamburgekedja planerar att göra för att uppsläppskompensera. Inte minst har jag fått resa till Addis Ababa i Etiopien på EfDs årsmöte. Sammanfattat har jag fått uppleva mycket, fått insikt inte bara i hur EfD fungerar som organisation utan även i andra forskningsorganisationer, träffat nya spännande människor från hela världen och lärt mig om allt från organisationsstruktur till hur Ghana planerar att expandera sitt odlade fiske. Jag har förstås även fått observera och applicera mycket av de kunskaperna jag tillhandahållit från min utbildning.

I detta inlägg kommer jag föröka knyta ihop säcken en aning och adressera några av de frågor jag fått och lösa trådar som finns.

Socialt lärande

En kommentar jag fått kommer från min examinator och rör socialt lärande och i förhållande till lärandeplattformen i en global kurs. Det finns genast ett par namn att dra sig till minnes när det handlar om socialt lärande. Vygotskij som beskrev lärande som interaktion mellan människor och att läraren gör mer lärande möjligt och expanderar ”lärandezonen”(Vygotskij). Bandura beskrev att lärande sker när människor observerar och imiterar andra (Bandura, 1977).

Detta känns direkt som hinder för en kurs som ska gå globalt, hur ska lärande ske när lärande är en social process? Det globala mastersprogrammet arbetar för att inte bara undvika utan även utnyttja detta. Programmet är inte bara enskilt online, det är även lokalt i klasser som arbetar precis efter detta sociala aktiva lärandet. Så även om mycket av det klassiska lärandet i bara en riktning, från lärare till student, sker via videos, utvecklas lärandet i sociala sammanhang i klassrummet, mer om detta och aktiviteterna jag syftar på i mitt inlägg om aktivt lärande. Sammanfattat kommer dock läraren både finnas tillgänglig för att expandera lärandezonen och för att studenterna ska kunna observera och imitera.

Även om det kommer finnas möjlighet att socialisera lokalt är förhoppningen att studenterna ska känna social tillhörighet även mellan lärosätena globalt. Detta genom videokonferenser och möjlighet att samarbeta med varandra i realtid via lärandeplattformen för att ta sig an de kollaborativa uppgifterna.

Motivation

Sebastian kommaterade på förre inlägget ”För vissa är det till exempel viktigt att kunna “flexa” med sina arbetstider. Det kanske kan ses lite som hygienfaktorer enligt Herzbergs modell, även om Daniel Pink räknar det som en inre motivator.” Tack för kommentaren, jag är tyvärr inte familjär med Daniel Pink även om jag fått hans bok Drive, en bok om motivation, rekommenderad för mig. Min första tanke är att flexibla tider är en hygienfaktor precis som du skriver att Hertzberg skulle beskriva det. Om en arbetsuppgift upplevs som tråkig eller irrelevant spelar det inte så stor roll om du är helt fri att göra den när du vill? Jag kan däremot se att en uppgift som inte är motiverande dessutom skapar missnöje och/eller stress om den måste ske under vissa tider, i alla fall om dessa tider upplevs otillräckliga.

Jag skulle vilja passa på att jämföra motivation på min nuvarande praktikplats med tidigare. På Trafikverket fokuserade vi inte på just motivation men vissa observationer finns dock att reflektera över. Exempelvis var de som arbetade inte motiverade att använda sig av den databas för lärande som fanns, det var för svårt att hitta relevant information och det var enklare att fråga kollegor i fikarummet. De anställda var alltså motiverade att lära sig av andra, de gjorde det men via informella kanaler, de var bara inte tillräckligt lättillgängligt i det officiella system som fanns. Som min examinator beskrev det ”Märkligt att så många platser likt Trafikverket tror att en sökbar databas innebär kunskapsöverföring”. Det fanns förmodligen andra system, de hade exempelvis kunnat lära sig från EfD och gymnasieskolan och hållit presentationer/föreläsningar för varandra om avslutade projekt.

I gymnasieskolan är motivation en mycket viktig faktor. Att få eleverna genuint intresserade för ämnet kanske är lärarens viktigaste, och kanske även svåraste, uppgift. Idag tycker jag mig uppleva att det finns ett lite för stort fokus på yttre motivatorer, trotts att dessa inte är lika effektiva som inre (Dahlkwist, 2012). Yttre motivatorer såsom betyg och indraget CSN om frånvaron är för hög. Förmodligen för att det är mycket lättare än att göra gymnasieungdomar intresserade av alla gymnasieämnen.

Det går förstås inte att besvara hur det skulle kunna förändras i den svenska gymnasieskolan för att skapa inre motivation hos elever på ett par rader men om jag kort skulle jämföra Hertzbergs motivationsteori med gymnasieskolan skulle jag nog vilja hävda att hygienfaktorerna är till större del uppfyllda (Hertzberg). De får lön (studiebidrag), arbetsförhållandena är inte så farliga (få skolor har skolplikt 8–17 varje vardag utan ofta är det mer eget ansvar), det finns gott om mellanmänskliga relationer och kompisar i klassen (sen kan förstås hemska saker såsom mobbing förstöra dessa faktorer ganska snabbt). För den genomsnittliga eleven finns det nog helt okej hygienfaktorer, däremot skulle jag påstå att motivationsfaktorerna inte är lika tydliga.

Möjlighet till avancemang skulle kunna knytas till betyg för att studera vidare eller söka arbete men det kan kännas avlägset och irrelevant för en gymnasieelev (själv minns jag hur irrelevant jag tyckte spanska var när jag skulle bli ingenjör, det har ju tyvärr slagit tillbaka nu när jag ska skriva exjobbet i Costa Rica). Prestation, erkännande och självförverkligande känns inte heller så tydligt, nu talar jag från mina egna gymnasiestudier igen men det gav definitivt ingen högre status i klassen att få bra betyg. Min hypotes är helt enkelt att många elever känner sig omotiverade men inte heller kan klaga över sina förhållanden i större utsträckning. Det blir alltså ett sorts arbete för att bara kunna inkassera sin lön (studiebidrag och slutbetyg) som Hertzberg beskriver det. Passiva elever med andra ord (även om det som alltid finns undantag), fokus hade förmodligen behövt läggas på att skapa mer aktivt lärande där eleverna aktiveras och känner intresse och utmaning för det dem gör.

En annan miljöaspekt av motivation som är svårare att göra nånting åt är att gymnasieelever har ett bredare spektrum över saker som ska göras trotts att de kanske har ett större intresse för ett par enskilda ämnen medan en forskare inom EfD eller en ingenjör på Trafikverket valt att smalna av mot ett intresse. Även om gymnasieelever har valt ett program de är intresserade av tillkommer andra ämnen alltså (en sorts hygienfaktor?). Personlighet påverkar förmodligen också. En forskare har förmodligen en ganska stor motivation för arbetet om den valt att fortsätta att studera och specialisera i så många led.

Ledarskap

Svårt att skriva om motivation i skolan och arbetslivet utan att komma in på ledarskap. I mitt inlägg ”Lärandeplattform och ledarskap i olika organisationer” skriver jag om ledarens roll för motovation och ledarskapsstilar jag observerat, jag nämnde dock inget om jag har några reflektioner om de olika praktikplatserna har något att lära sig av varandra utifrån detta.

Min hypotes utifrån mina observationer av gymnasielärare är att många lärare och elever hade gynnats av att det ledarskap som finns inom företag och organisationer. Jag har tyvärr stött på flertalet lärare som beskriver att det är elevernas ”egna ansvar” att ta del av studiematerial och vara motiverade. Jag skulle säga att det är en oerhört trist syn på läraryrket och att de lärarna borde ta efter det ledarskap jag sett både på Trafikverket och inom EfD. Ledarskap som söker efter att utvecklas och att ta reda på de anställdas (elevernas) behov och intressen. Som anstränger sig för att skapa intresse och motivation för arbetsuppgifterna och lärandet.

Frågan är om den frihet och ansvar som ledarskapet ger inom EfD hade kunnat överföras till gymnasieskolan eller inte. Jag tänker spontant på de gymnasieskolor som skär ner på undervisningstid för att ge eleverna ”mer ansvar”, något som känns som en stort steg i fel riktning. En sorts kombination mellan ansvar och övervakning kanske?

Jag får nog avsluta där, det blev ett lite längre avslutande inlägg, ändå har jag nog missat att besvara några av de frågor jag fått.

Avslut

Jag skulle vilja avsluta med ett tack till hela EfD som låtit mig göra denna praktiken och bjudit med mig till Addis Ababa och till min handledare som fått med mig på så mycket spännande! Tack även till dig kära läsare som varit med och läst min blogg ända till slutet!

Källor

Bandura, A. (1979) Social Learning Theory (Englewood Cliffs, NJ: Prentice-Hall, p. 22)
Dahlkwist, M. (2012) Lärarens ledarskap
Herzberg, (1959). The motivation to work (2d ed). Wiley.
Vygotskij, L. Från Perspektiv på lärande. D.C Pillips & Jonas F. Soltis (2015)

Organisation och motivation

Jag har haft ett par intervjuer det senaste, de har främst handlat om hur EfD är organiserat och hur arbetet ser ut för dem inom organisationen. Även om jag i mitt första inlägg presenterat EfD en del och även skrivit mer om det glokala masterprogrammet som EfD utvecklar, så tänkte jag nu kort förtydliga delar av EfD:s verksamhet.

EfD har 12 center runt om i världen. Dessa center har främst bildats av utbildade doktorer från EfD:s doktorandsprogram på Handelshögskolan. En del av EfD:s verksamhet handlar just om att skapa kompetens inom miljöekonomi och miljöfrågor hos länder som saknar den kompetensen, en kompetens som behovet för ökar. Doktoranderna får sin utbildning finansierad av svenska biståndsorganet SIDA och de utbildade doktorerna får sedan etableringsbidrag för att kunna flytta tillbaka till sina hemländer och bilda forskningscenter. Centren kan sedan arbeta med och vara rådgivare för sina länders policyskapande i dessa frågor och även sprida den kompetensen de erhållit.

EfD står på tre pelare. Dels är det att skapa denna kompetensen i utvecklingsländer, alltså utbildningspelaren i organisationen. Där kommer doktorandsprogrammet och det nya mastersprogrammet in. Den andra pelaren är forskning, att skapa ett stort och koordinerat nätverk av forskare som kan samarbeta och dela med sig av data, upptäckter och artiklar. Det finns idag ca 300 miljöforskare med i nätverket. Sista pelaren är policyinteraktion, att implementera och planera forskningsbaserade miljöpolicys. De tre pelarna går hand i hand, mycket av samarbetet och policyskapande bygger på de utbildade inom nätverket.

Rent administrativt så finns det 6 personer heltidsanställda på EfD:s sekretariat på Handelshögskolan här i Göteborg. Det är här organisationen har sitt centrum och de är de som stöttar och koordinerar forskarna runt om i världen.

Mer om vad jag reflekterat över denna veckan. Främst har jag fokuserat på motivation och hur personerna inom den organisationen jag befinner mig blir motiverade. Dels de som arbetar på sekretariatet och dels de forskarna runt om mig på min praktik. Det är en miljö där det inte finns speciellt mycket kontrollerande av arbetsuppgifter. Jämförelsevis med McGregors teori X och Y, där teori X beskriver hur människan är naturligt lat och i behov av styrning och teori Y beskriver människan som naturligt aktiv, så tycks personerna jag träffar på arbetsplatsen mest passa in i teori Y. De tycks drivna och engagerade utan att egentligen ha några större kontrollerande system runt omkring.

Ett annat vanligt sätt att dela upp motivation är inre och yttre motivation. Där yttre motivation är faktorer som inte kommer ”inifrån” utan är saker som lön, betyg, presenter. Inre motivation däremot är motivation som skapas av uppgiften själv. En vanlig modell över detta är Maslows behovstrappa nedan(Maslow, 1954).

Figur 1. Maslows behovstrappa. Modellen beskriver att nivån under behöver vara uppfylld innan nästa steg kan prioriteras.

Min uppfattning är (det ska understrykas att jag inte genomfört någon undersökning utan att detta är spekulationer utifrån observationer) att motivationen hos de som arbetar med denna typen av forskning inte motiveras av yttre faktorer i större utsträckning. Det finns inget bonussystem eller kontroller, ändå arbetas det intensivt och mycket. Flera av de jag pratat med har pratat om det de håller på med som ”Det de brinner för” eller i liknade ordalag. För att koppla till Maslows modell skulle detta kunna vara så att de nedre behoven är uppfyllda och att de som arbetar inom organisationen har möjlighet att fokusera på de högre nivåerna, självförverkligande och självkänsla. Självförverkligande är olika för olika människor förstås men flera har även uttryckt att de känner att de bidrar till något, vilket skulle kunna vara en del i det. (Sen kan det tilläggas att det är mycket roligare att säga att bidragande till en bättre värld driver, än att exempelvis säga att det som driver är prestigen som ett sådant bidrag kan ge.)

En annan modell över motivation är Hertzbergs tvåfaktorsteori(Hertzberg 1959). Hertzberg hävdar att det finns två olika faktorer som påverkar arbetssituationen, hygienfaktorer såsom lön och arbetsförhållanden och motivationsfaktorer, såsom ansvar, prestation och erkännande. Hygienfaktorer skapar inte motivation men skapar däremot missnöje om de inte uppfylls, motivationsfaktorerna är de som motiverar. Det tycks i så fall som att hygienfaktorerna blivit uppfyllda då de arbetande tycks nöjda med arbetet (de har inte klagat när jag har varit med i alla fall) och att det finns flera motivationsfaktorer, däribland ansvar, bidragande och själva arbetet.

Referenser
Maslow, A. H. (1954). Motivation and personality. New York: Harper & Row.
Herzberg, (1959). The motivation to work (2d ed). Wiley.

Lärandeplattform och lärande i olika organisationer

Jag har under veckorna suttit en del med lärandeplattformen som kommer användas pilotkursen för det globala mastersprogrammet. Eller det glokala (glocal) mastersprogrammet som det kallas då det är tänkt att både vara ett globalt samarbete och en lokalt förankrad kurs i de respektive länderna. Plattformen som används är Canvas, samma plattform som Chalmers håller på att implementera som plattform. Den har flera användbara funktioner för att möjliggöra lärande. Det finns det möjlighet att granska, kommentera och samarbeta i olika dokument som en del i kursdeltagarnas samarbetsprojekt. Det finns även möjlighet för ett linjärt flöde med de videoklipp, med tillhörande sammanfattningar, som ska ses innan de olika seminarierna som sker på plats i de olika länderna. Det finns dessutom quiz och möjlighet att kommentera klippen, detta dels för att studenterna ska kunna testa sina kunskaper och dels för att föreläsaren ska se vad som varit enklare eller svårare och kunna adressera det på själva föreläsningen. Detta kommer det också göra det möjligt att korta ner eller hoppa över material som studenterna tyckte var lätt och fokusera mer på aktiviteter för aktivt lärande.

Min roll i det hela har varit att ordna med materialet på lärandeplattformen för att se till att lärandet och samarbetena kommer ske smidigt och enkelt. Det ska finnas en känsla av progression när studenterna tar sig igenom videos och quiz och snabbt feedback på om det blivit rätt eller fel. Lite behoviarisktsikt skulle det gå att säga med snabbt återkoppling när något blivit rätt eller fel (Phillips & Soltis, 2015). Denna typen av quiz är också bra för att minnas det du nyss lärt dig. Som Robert A. Bjork utryckte sig ”A much underappreciated fact is that retrieval itself can affect our memories” (Bjork, 2017). Hans forskning visar att återminnas sådant du lärt dig är viktigt för lärandet i sig. Att minnen är ungefär som en närmast oändlig garderob, du kan slänga in hur mycket kläder (minnen) som helst men tar du aldrig fram det som är längst in kommer de att succesivt försvinna.

När jag ändå är inne på temat kan jag rekommendera en applikation/program som heter Anki. Det är som flashcards men med frågor som återkommer med jämna mellanrum för att hjälpa till att minnas dem. ”Spacing” som Bjork skulle uttryckt sig. Kan du frågan ställs den igen till dig nästa dag, kan du den då får du den igen om fyra dagar, efter det två veckor osv. Kan du inte frågan får du börja om igen. Något orelaterat men ett tips då den har hjälpt mig i mina studier!

Nog om det jag gjort praktiskt (och nog om reklam för appar jag använder), jag har även analyserat lite mer av lärandet inom om EfD som organisation i förhållande till andra platser jag har praktiserat på. Först och främst är lärandet väldigt påtagligt inom EfD, jag har tidigare pratat om feedback och presentationer på forskarkonferenser och om aktivt lärande i det nya glokala mastersprogrammet. EfD har dock ytterligare aspekter om lärande, vissa mer subtila mellan kollegor och vissa mer påtagliga. Exempelvis är ett av organisationens mål att bygga upp kompetensen hos deras center runt om i världen och sprida kunskap mellan dessa. Ett arbete som förstås är omfattande och utförs av EfD:s sekretariat på Handelshögskolan i Göteborg.

Jämfört med lärandet i de gymnasieskolor jag praktiserat på är lärandet alltså mycket påtagligt på båda ställen. Ofta är det så rätt fram som att det sker presentationer (lektioner) med feedback eller delande av forskningsartiklar (inlämningar). Lärandet sker dessutom åt flera håll, alltså både mellan de som föreläser för stunden och de som tar del av föreläsningen. Forskning är trotts allt till sin natur antiauktoritär, kritisk och ständigt under utveckling (Sjöberg, 2010, p. 91), feedback är en viktig del inom detta. Här kanske gymnasieskolan har en del att lära. Där kan nämligen gymnasieläraren ibland bli sedd som en auktoritet som sitter inne med all sanning. Det kan ibland, från min erfarenhet, bli för lite för lite fokus på hur naturvetenskaplig forskning faktiskt fungerar och att mycket av det som lärs ut i skolan är olika modeller, inte absolut sanningar. Vissa lärare kan dessutom välja att fokusera just på detta lite mer linjära lärandet från lärare till elev (som dock också är viktigt ska påpekas men det kanske tar upp för stort fokus ibland) och lite mindre på aktivt lärande där eleverna testar, undersöker och tar sig fram till lärandet tillsammans.

Jag har även praktiserat på Trafikverket med fokus på lärande mellan projekt, så kallad erfarenhetsåterföring. Där var det flera som uppgav att de tyckte det fanns en brist på lärande inom organisationen. Det som skulle möjliggöra lärande där var ett stort intranät där projektledare kunde lägga upp information och lärdomar om sina projekt. Det var dock ett stort problem med hur dessa lärdomar skulle hittas, vad de skulle innehålla och vad som var relevant. ”Finns i sjön” var ett vanligt uttryck för systemet då informationen förmodligen fanns där, det var dock ren tur att hitta något relevant för det projekt de häll på med för stunden. Kanske hade det behövts fler föreläsningar/workshops med feedback där såsom inom EfD. Artiklar som delas mellan center har dessutom flera olika kategorier så att det ska bli enklare att hitta det som är relevant för ens egen forskning.

Referenser

Bjork, r., 2017. bjorklab. [Online]
Available at: https://bjorklab.psych.ucla.edu/research/
[Använd 22 10 2017].
Phillips, D. & Soltis, J., 2015. Perspektiv på lärande. 2:4 red. Lund: Studentlitteratur AB.
Sjøberg, S., 2010. Naturvetenskap som allmänbildning. 3:1 red. Lund: Studentlitteratur AB.

Ledarskap inom EfD

Än så länge i denna bloggen har jag inte diskuterat speciellt mycket ledarskap. Detta dels för att det, för mig, är lite mer subtilt än lärande och andra aspekter. Det kan vara svårt att konkretisera vad som gör en ledare skicklig som just ledare om du inte verkligen tänker efter. Det är heller inte samma direkta fokus på ledarskap i den miljön jag befinner mig i medan lärande är något som diskuteras ständigt. Hur ska samarbetet mellan lärosätena se ut för att lärande ska ske i så stor utsträckning som möjligt? Hur ska det motivera studenterna? Varför ska det läras ut? Hur ska kunskapen göras lättillgänglig på lärandeplattformen? Hur ska feedback ges ut? Det är inte alls lika vanligt att ställa frågan, agerar ledaren i detta sammanhanget på bästa sätt? Även om detta förstås också är av stor vikt både för en organisation och för lärandet i den.

“The quality of obtaining results from others through personal influence” (Maylor, 2010, p. 267). Så väljer Maylor att definiera ledarskap. Vidare skriver Maylor att det är viktigt att skilja på ledarskap och mer administrativ formell ledning. Elmholdt med flera skriver att ledarskap inte bara handlar om att få personer att göra saker, utan att dessutom få dem att vilja göra det (Elmholdt et al., 2013, p. 9). Båda tycks alltså överens om punkten att ledarskap är mer än att bara styra och kontrollera, det handlar om att bidra till att skapa en inre motovation hos de som ska utföra arbetet. När det handlar om inre motivation kan Maslows behovstrappa användas som modell. Det handlar alltså om att skapa trygghet, gemenskap, självkänsla och självförverkligande för de runtomkring i förhållande till deras arbete.

Ledarskap handlar alltså om att motivera och inspirera andra till att arbeta sig mot ett mål. Något som också är extremt relevant för lärande förstås. Lärande handlar trotts allt inte bara om att göra kunskap lättillgänglig utan också att få andra att vilja ta till sig den. I en organisation som EfD som handlar tills så stor del om lärande går det hand i hand med ledarskapsroller.

När det kommer till vad jag har observerat i form av ledarskap i organisationen EfD finns det ett par ledarstilar jag tycker mig kunna se spår av, vissa mer än andra. Detta hos flera personer i min omgivning, det finns både formellt och informellt ledarskap. Du kan vara en ledare och bidra till att skapa motivation för arbetsuppgifter utan att ha någon formell administrativ ledarroll.

Den typ av ledarstil jag tycker mig sett mest av är den transformativa ledaren som Bass definierat som en ledare som tydliggör arbetets betydelse, föregår med gott exempel och som stimulerar utvecklingsbehov (Bass, 1996). I en organisation som EfD som arbetar med miljöforskning är arbetets betydelse stor och jag tycker mig se flera inom organisationen som belyser detta på olika sätt. Både i stora seminarier om vattenbristen i Sydafrika och vid matbordet på lunchrasten. Det finns även flera personer som föregår med gott exempel, som sätter organisationen föra egna intressen och brinner för det dem gör. I en organisation som centrerar så mycket kring lärande stimuleras förstås utvecklingsbehov. Det handlar exempelvis om feedback och om handledning till doktorander.

Andra ledarstilar jag tycker mig ha sett för att nämna några fler är autentiska ledare som leder mer genom gemenskaphetskänsla. Sen går det förstås att ha flera ledarstilar och det kan vara svårt att se var gränserna är dragna. Detta var bara några av de drag jag tycker mig kunnat observera.

Det var det för denna gången. Nästa gång ska jag skriva lite om lärandeplattformen jag arbetat med att ta fram!

Referenser
Bass, 1996. A New Paradigm of Leadership: An Inquiry into Transformational Leadership. Alexandria
Elmholdt, C., Dauer Keller, H. & Tanggaard, L., 2013. Ledarskapets Psykologi. Samfundslitteratur ed. s.l.:s.n.
Maylor, 2010. Project Management. 4 ed. Essex: Pearson Education Limited.

Aktivt lärande

Denna veckan har jag dels varit med på ett möte med NNEER (Nordic Network in Engineering Education Research). Jag blev medbjuden av min handledare, som höll en av presentationerna på mötet. Jag var helt enkelt där för att observera och ta del av vad de arbetade med.

Kortfattat är NNEER ett nätverk för att ta del och dela med sig av information om ingenjörsutbildningsforskning, alltså varför och hur undervisning kan utformas för ingenjörer. En av delarna i detta nätverk är EER på Chalmers som arbetar med att utveckla kompetensen hos de som undervisar. Detta i huvudsak genom att erbjuda kurser inom pedagogik och forskningsetik. Det är för närvarande obligatoriskt för doktorandsstudenter att ta del av kurser inom detta.

Jag var med på andra halvan av heldagsmötet och fick, enligt de där, ta del av de lite mer teoretiska delarna av mötet. Det handlade bland annat om vilka delar EER kan fokusera på och om skillnader mellan fokuset i USA och Europa. Kortfattat är det i norra och centrala Europa mer fokus på vad som ska läras ut och varför det ska läras ut medan USA i större utsträckning fokuserar på hur ett ämne ska läras ut på bästa sätt.

Det diskuterades också var NNEER ska ta sig vidare och fokusera på. Här uppstod en del intressanta diskussioner upplevde jag, bland annat hur det idag är ett stort fokus på lärarnas meriter inom akademin. Problemet är förstås att det är möjligt att ha hur goda kunskaper som helst inom ett område men det hjälper inte om det inte går att förmedla dem också. En modell som kan beskriva detta är den trebenta pallen inom lärande (Samuel Bengmark). Den beskriver hur lärande byggs upp av de tre pallbenen, ämneskunskaper, pedagogik och ledarskap. Det finns alltså en bild av, enligt de på mötet, att det är för stort fokus på det första benet, ämneskunskaper, inom akademin. En effekt av detta skulle kunna vara enformiga föreläsningsformat och en brist på aktivt lärande.

När jag pratar om aktivt lärande syftar jag på att de som lär sig inte ska vara passiva mottagare av information. Alltså att någon förklarar något och att det är upp till den som ska lära sig att på egen hand ta till sig den informationen. Aktivt lärande är ett sorts samlingsnamn på att försöka skapa en miljö där informationsflödet inte bara går åt ett enda håll, från lärare till elev (även om detta flödet förstås också är viktigt), utan en miljö där eleverna utgör en aktiv del i lektionen. Alltså en miljö där eleverna får fråga, engageras och tvingas tänka efter och testa sin intaga information.

Något jag observerade var att de som undervisade försökte leva som de lär. Det fanns bland annat inslag av diskussion i EPA-format (egen, par, alla) där det fanns möjlighet att skriva sina frågor på post-it-lappar och sedan saker diskuterades i mindre grupper innan det gick över i gemensam diskussion. Föreläsningarna hade öppna frågor där vi som deltagare fick tänka efter.

Något annat jag påbörjat är att ordna med lärandeplattformen till den globala kursen som kommer gå till våren. Det kommer jag skriva mer om snart.

Källor: Samuel Bengmark – Matematiska vetenskaper, Chalmers Tekniska Högskola. Muntlig källa.

Det globala mastersprogrammet

Det senaste har jag hjälpt till med förberedelserna inför pilotkursen Environmental Policy Instruments som ska gå denna våren. Kursen ska gå på Chalmers men också ha delar och samarbeten med andra länder. Jag har suttit med på möten om hur strategin ska se ut, vilka övningar som ska ordnas och hur videosen ska spelas in. Vad är då detta för kurs och vad är målet med den? Det är några av frågorna jag ska försöka besvara i detta inlägg.

Det långsiktiga målet är att ha ett globalt mastersprogram i kanske så mycket som ett tiotal länder. Detta program ska bygga på det kontaktnät av forskare som EfD har. Programmet ska bestå av kurser med ledande professorer inom sina områden som håller varje kurs. Någon av kurserna kommer ha sitt huvudsäte i Göteborg, någon i Colombia, någon i Kina och så vidare. Merparten av undervisningen kommer att ske online med flippat klassrum som format, sedan kommer det finnas tid för diskussion och övningar (och även andra aktiviteter som rollspel) på respektive lärosäte på plats och även samarbetsövningar och diskussioner på forum mellan länder. Efter videos och inläst kursmaterial kommer det finnas frågor online. Detta dels för studenternas inlärning och försöka minnas viktiga delar från kursmaterialet. Dels för att lärarna ska kunna ta del av resultatet och se vad eleverna tyckte var enklare och vad som eventuellt behöver tas upp igen en extra gång i klassrummet.

Några av fördelarna med programmet är att det kommer vara utmanande och lärorikt för studenterna att försöka ta sig till av perspektiv från studenter från andra länder. Något som är speciellt viktigt inom ett internationellt område som miljöpåverkan och hållbar utveckling. Dessa flertalet olika perspektiv och forskare som är experter inom sina områden från olika länder kommer tillsammans kunna konstruera ihop ett finjusterat mastersprogram. En annan fördel är kostnaden, ett sådant program där mycket av undervisningen sker online kommer kunna minska på de lokala kostnaderna för universiteten.

Förhoppningsvis kommer detta på sikt att ge flertalet skickliga klimatforskare och förhandlare med ett globalt perspektiv och som tagit del av erfarenheter och synsätt från stora delar av världen.

Från kommentarerna:

Upplägget med videos med övningsfrågor efteråt påminner mycket om vad jag fått göra i MOOCs på edx.org. Väldigt effektivt sätt att lära sig tycker jag, och roligare än att bara läsa/kolla på videos utan att få feedback. Tar kursledarna inspiration från sådana typer av onlinekurser? Chalmers har ju gjort MOOCs tidigare så kan tänka mig att det finns tidigare erfarenhet att bygga på.

Undrar också vilket tekniskt system de använder för att göra kursen tillgänglig online? Skapar de sådant själva?

Svar: Jag uppskattade också det upplägget! Visst tar de inspiration därifrån. Min handledare har dessutom redan designat ett par MOOCs för andra kurser på EdX. Även jag tar förstås inspiration därifrån nu när jag är med och designar upplägget på denna lärandeplattformen.

Kul att du frågar om tekniska system, kan tänka mig att du har en del erfarenhet i frågan. Nästa gång vi ses kan du få ta en snabb titt på det systemet vi använder nu om du vill och gärna komma med lite feedback om du kommer på något! Det är en ny plattform som används i denna kursen nämligen. EdX som du nämner har fungerat bra tidigare men nu ska vi prova Chalmers nya plattform Canvas, som ska ersätta PingPong. Den har en del fördelar då alla studenter på Chalmers kommer att använda den på sikt (med största sannolikhet, tror det är vissa förhandlingar som fortfarande pågår). Så den finns lättillgänglig och kommer förhoppningsvis kännas bekant för studenter på sikt. Dessutom har den ett par användbara funktioner såsom möjlighet till att svara på frågor/quiz efter videon som föreläsaren sedan kan se innan lektionen och på så sätt veta vad som var svårare/lättare. Det kommer dessutom finnas möjlighet att dela dokument och att kommentera i dem direkt på plattformen. Sen har ju EdX sina styrkor också förstås. Något jag snabbt tänkte på när jag jämförde dem var att EdX ger en något tydligare känsla av progression, att du kan klicka av del efter del och att det finns ett litet flöde som visar hur långt du kommit. Lite behavioristiskt skulle det kanske gå att säga.

Tack för denna veckans frågor!

Addis Ababa och feedback

Jag fick vara med på ett par intensiva dagar på forskarkonferens i Etiopien. John Dewey hade nog varit nöjd med hur min praktik sett ut. Direkt fick jag slängas in i mitten av organisationen och verkligen uppleva hur den fungerar. Jag fick till och med hålla en egen liten del av en föreläsning. Det jag skulle prata om var det globala mastersprogrammets lärandeplattform som ska användas för det flippade klassrumsupplägget. Som ett litet sommarjobb tog jag fram två utkast på denna plattform som jag sedan fick presentera lite kort. Nedan är en bild från just det seminariet, även om det inte är jag som talar för stunden.

Jag sitter med på seminariet men jag sitter nog främst och tänker på vad jag ska säga när det är min tur att tala.

På konferensen deltog jag bland annat i flertalet seminarier och lärde mig en hel del om vad för typ av forskning EfD bedriver. Allt från vattenbrist i Kapstaden och strategier för att få mer förnyelsebar energi till hur villiga costaricanska kaffebönder är att ta risker jämfört med tyska bönder. Jag tog också del av forskarkulturen, hur deltagarna betedde sig, hur de gav feedback, hur de presenterade, vad de fokuserade på och så vidare. Områdets paradigm som Kuhn kanske hade uttryckt sig.

För att börja någonstans, centralt under konferensen var förstås feedback. Det var trotts allt en av huvudanledningarna till att vara där, att presentera sina arbeten och få kommentarer om vad som behöver förbättras. En observation jag gjort var att feedbacken var väldigt rätt fram. Feedback jag brukar ge till elever eller till studentkamrater brukar vara ”inlindad” med kommentarer om vad som var bra också. ”Hamburgaremetoden” som jag lärt mig att den kallas, att inleda med vad som var bra, sedan det som behöver förbättras och gärna avsluta med en sista positiv kommentar. De flesta forskare som gav feedback på denna konferensen gick rätt på vad som var mindre bra, även om de ofta först tackade för föreläsningen. Kanske fanns det inte tillräckligt med tid för alla att prata om vad som var bra också? Ett par exempel på kommentarer var att forskningsplanen var för otydlig, att korrelationerna var alldeles för små för att det ska gå och dra några slutsatser eller att vissa aspekter glömts bort. Mest feedback på uppgiften alltså men även en del på process såsom frågor om vad som vad föreläsaren trodde skulle krävas för att säkerhetsställa konstanterna som använts i diverse ekvationer. En annan skillnad i hur jag är van vid feedback var att föreläsaren sedan alltid fick komma med en replik. Ibland höll inte föreläsaren med om att kritiken var berättigad.

Jag avslutar med denna bilden från balkongen på hotellet i Addis Ababa. Det var gott om övergivna byggprojekt som går att se i mitten av bilden och även längre bort till vänster i bilden.

Bild från balkongen.

Kommentarer och förtydliganden. Jag fick ett par bra frågor från Sebastian om Dewey och Kuhn, nedan kommer förtydliganden på detta.

Kortfattat från minnet var Dewey förespråkare av konstruktivismen, alltså att testa på och lära sig kunskap i verkliga sammanhang. ”Learning by doing” sammanfattas Dewey ofta med (även som jag tror nämndes nånstans så sa han aldrig uttryckligen detta, citat har en tendens att förvrängas). Jag fick helt enkelt uppleva mycket av vad organisationen gjorde och hur de arbetade genom att vara där på plats, inte så mycket genom att läsa på inledningsvis.

Kuhn pratade om normerna som genomsyrar en disciplin, han myntade begreppet paradigm som ett samlingsnamn på detta. Även om jag fick en relativt liten bild tyckte jag mig ändå få en bild av hur feedback gavs under konferensen och tänkte att det kanske gick att knyta till detta forskningsområdes ”paradigm”. Det ska förstås tilläggas att det kanske bara var de jag såg gjorde på detta sätt, eller att det är just EfD som gör så, eller för att det helt enkelt fanns för lite tid för längre utläggningar vid dessa presentationerna. Min kommentar var egentligen bara spekulationer alltså. Sista frågan om det var invanda normer detta är därför svår att svara på. Det skulle kunna vara så att det är en invand norm att på forskningskonferenser där det är lite tid att vara väldigt rakt på sak. Det skulle också kunna vara mer spontana i sitt sätt att ge feedback. Det är ett såpass stort nätverk (totalt 300 personer varav drygt 100 närvarade på konferensen) att även om de flesta kanske kände till varandra var det förmodligen en ganska ny grupp.

EfD – Vilka är det?

Min praktik rivstartade i Addis Ababa. Där deltog jag i forskningsseminarier och fick se EfD initiativet i full aktion. Mer om detta snart. Först, vad kommer denna blogg att handla om?

I denna blogg kommer ni kunna följa min praktik i kursen Lärande och ledarskap – Breddning (7,5hp). Här kommer jag dela med mig av mina reflektioner av hur lärandet och ledarskapet fungerar inom initiativet Environment for Development (EfD).

Först och främst, vad är EfD? Det är främst ett globalt nätverk som arbetar med ekonomisk utveckling och hållbarhetsfrågor. De fokuserar främst på miljöforskning, miljöpolicys och utbildning. EfD grundades, och har sitt huvudsäte, i Göteborg men har center i hela världen. Istället för att rada upp alla länder där EfD är aktiva går det att få en snabb överblick från bilden nedan. Mer information för den intresserade finns på: http://www.efdinitiative.org

Bild på mig vid karta över i vilka länder EfD är aktiva.

En del i EfD:s utbildningsprojekt är att skapa ett globalt mastersprogram utöver det doktorandprogram som redan finns. Jag kommer förmodligen, utöver hur lärandet, ledarskapet och hur organisationen är utformad, även fokusera lite på just detta mastersprogram. Det kommer nämligen hållas en pilotkurs i läsperiod 3 till detta program och jag kommer förmodligen hjälpa till med en del av förberedelserna. Jag har faktiskt redan hjälpt till lite med lärandeplattformen i kursen i somras, så jag har redan en överblick över vad som behövs i kursen.

I huvudsak kommer jag, och har redan i viss mån, observera hur organisationen ser ut och hur den fungerar. Än så länge har jag observerat möten och en del av kulturen i organisationen. Jag kommer dessutom intervjua ledare och administratörer i EfD. Övrig tid kommer förmodligen till större delen spenderas med Erik Sterner och med att hjälpa till att förbereda inför kursen Environmental Policy Instruments.

I nästa inlägg kommer jag beskriva mer om hur lärandet i organisationen ser ut med fokus på feedback och lärandeklimat på konferensen i Addis Ababa.