Dags att gå till sjöss!

Idag presenterade jag mitt projekt för mina uppdragsgivare. I detta projekt ville GTG undersöka och få förslag på hur deras teknikspecialiseringskurs inom området Telematik och för teknikprogrammet skulle kunna utvecklas. Tidigare år har GTG arbetat med området självkörande fordon. Den vetenskapliga frågan löd som följande:

Vilket tema är lämpligt att utöka existerande teknikspecialiseringskurs med samt hur väl kan tillgänglig kunskap kring temat integreras in i existerande kurs?

Men en presentation är inte bara en presentation. Vad vill jag säga med det? Med det vill jag säga att vid detta tillfälle så presenteras vad jag har lagt min tid på den senaste läsperioden och jag ges möjlighet att dels påverka de som lyssnar till att ta till sig vad jag har kommit fram till samt hur de upplever mig genom det resultat som jag levererar. När jag var yngre så kunde jag om inte bli nervös så i alla fall ganska taggad. Nu för tiden får jag skärpa till mig för att inte bli för avslappnad. Det är viktigt, om man är ett team som genom en långt och hårt arbete, ska rapportera vad man har levererat att mottagaren förstår vad man får. I arbetslivet och troligtvis i andra sammanhang också så finns det inget absolut bra eller dåligt utan mycket beror på vilka förutsättningar som har givits. Pinto (2016) diskuterar Stakeholder Management i Project Management: Achieving Competitive Advantage. Jag anser att det tillsammans med Expectation Management och Change Management är något av det viktigaste att ha kontroll över i ett i leveransprojekt för att kunden ska bli nöjd. Det är viktigare än resultatet. Eftersom jag har haft ett agilt arbetssätt så har jag anpassat mig i den takt som jag har fått till mig ny information samtidigt som det var en risk när projektet hade så lite tid till förfogande. I vanliga fall hade i industrin ett mindre undersökande konsultuppdrag tagit 6 veckor med minst två stycken resurser. I detta fallet hade jag tre veckor på mig att ensam göra en undersökning. I min presentation så gjorde jag tydligt hur mycket tid som var tillgängligt för uppgiften. Fördelen med att jag tog mig tid initialt att försöka hitta vad de hade behov av att jag tog mig tid att titta in i var att de var mycket intresserade av att se vad jag hade kommit fram till. Dels valde jag att undersöka och ge förslag till hur en röd tråd gällande kurser i det teknikspår jag tittade på skulle kunna se ut. Eftersom en annan person på skolan redan arbetade med frågan och tagit fram en övergripande struktur så fylldes den snabbt i. Det gjorde att jag tidigt visste att jag hade ett resultat av värde att leverera till dem.  Gällande tema så hittade jag ett förslag att utöka kursen inom området Artificiell Intelligens. När jag hade hittat ett tema så släppte jag alla andra teman. Det gjorde att jag kunde fokusera och gå lite djupare. Samtidigt fick jag lite tidsbrist eftersom den kurs som temat innehöll hade en tidsuppskattning på 30-40 timmar att genomföra, men det gick lite fortare. I slutänden gav jag GTG följande rekommendation:

  • Fundera på att ge eleverna ett halvfärdigt fungerande självkörande bil som de behöver förstå och vidareutveckla.
  • Inled ett samarbete med AI Innovation of Sweden och ytterligare analysera deras utbildning Elements of AI – Grunderna i artificiell intelligens!
  • Ett steg i riktningen att utöka samarbetet är att några lärare genomför nämnda utbildning som en kompetenshöjande aktivitet.

Den Röda Tråden samt rekommendation uppskattades. Röda Tråden skulle omgående in i deras planeringsmaterial samt så kommer de att införa kursen Elements of AI – Grunderna i artificiell intelligens! i vårens kurs. På ett sätt så var det genom att balansera de tre management områdena som gjorde att jag hann med detta i lagd tidsram.

Varför har jag som överskrift på den veckans och mitt sista blogginlägg att det är dags att gå till sjöss? Om vi tittar på den bild som finns överst på bloggen så ser vi ett hav och en vindpinad tall. Men vi ser också ett gammalt träspel som används för att dra upp båtar på land och man kan skönja en båt nere i bildens vänstra hörn. De senaste ett och ett halvt åren, den tid som den kompletterande lärarutbildningen har pågått, har jag känt mig som en båt som har dragits upp på land. Det har behövts för jag har på olika sätt utrustas för att kunna gå till sjöss igen men för ett annat uppdrag än jag tidigare har haft. En del färdigheter hade jag med sedan tidigare men många hade jag inte och jag vet att jag fortfarande kommer att behöva några år för att bli varm i kläderna. John Dewey diskuterar, Perspektiv på lärande ( 2018, s106), om mentala kartor som psykologen David Ausubel fyller på med referenspunkter som ger eleven en möjlighet att bygga upp meningsfull kunskapsstruktur. Jag tycker att jag har fått en bra bas att kunna utöva mitt läraryrke genom och har fått testad det inombords i kurser som VFU och nu senast i denna breddningskurs. Nu känner jag mig redo att släppas ut på djupare vatten och kommer att kunna hantera grövre sjö. Ibland kommer jag att ta vatten men tillsammans med kollegor ska jag nog inte sjunka och om något år så kan jag hjälpa andra som nyss gått till sjöss.

Skepp Ohoj!

Phillips, D.C. & Soltis, Jonas F. (2018). Perspektiv på lärande. Poland: Dimograf

Pinto, Jeffrey K. (2016). Project Management: Achieving Competitive Advantage (2. ed.). Boston: Pearson

Det fysiska rummets betydelse

Gent. Foto: ISTock.com

Idag kom det in tre personer till lärarrummet. Jag tänkte först att de var fransmän, baserat på deras engelska accent, men de var lärare från en gymnasieskola i Gent, Belgien. Det tidiga klargörande förhindrade en möjlig Hercules Poirot uttalande:



“No, no, monsieur, I am NOT French…I am BELGIAN!”

De var på besök, för att se hur en svensk skola ser ut, nog för att denna skiljer sig markant från andra svenska skolor, samt troligtvis för att se om denna skolas relation till ett industriföretag skulle kunna vara något som de skulle kunna ta efter. Det industriföretag som är majoritetsägare i den skola jag gör breddningskursen på är också en av de största företagen i Gent.

Det första de reagerade på var att vi satt i ett öppet landskap och att tanken är att ingen arbetsplats är dedikerad för en specifik lärare samt att det var möblerat som på ett företags kontor. De satt mer som i ett kontorsrum, med egna skrivbord, mer personligt möblerat och i ena änden hade de fåtöljer där de kunde sitta ned och pratas vid. Det andra det reagerade på var att det fanns en stationär dator vid varje arbetsplats samt att varje lärare hade en bärbar dator och att alla kunde logga in på de stationära samt varandras bärbara, vid behov. De hade inte tillgång till datorer av deras arbetsgivare utan om de anser sig behöva en, så måste de anskaffa den själv. Därefter diskuterades det kring undervisnings- och förberedelsetider, terminstider och lönenivåer.

Det är intressant att observera den fysiska miljön på den arbetsplats där jag gör min breddningskurs och kontrastera den mot de belgiska kollegornas situation men även mot de arbetsplatser jag har haft tidigare. Den fysiska miljön möjliggör eller motverkar interaktion mellan de som arbetar tillsammans. Lokalernas utformning kan bero på en bakomliggande tanke att uppmuntra till möten mellan människor och ibland finns idén om kommunikation men man misslyckats i implementationen på grund av ekonomiska begränsningar. I början av min karriär arbetade jag på en arbetsplats där varje anställd hade sitt eget kontor, vilket kändes bekvämt och lyxigt, men med varje stängd dörr minskades möjligheten att kommunicera med andra vilket medförde att för varje nytt projekt valdes ett större rum ut så att utvecklingsprojektet kunde sitta tillsammans samt att projektet la beslag på intill liggande mötesrum som gjordes om till ”war room” etc. Därefter flyttade bolaget till ett kontor i Gårda som var byggt för öppna kontor. Det innebar att man kunde se in på alla kontorsytor och intill liggande fikautrymme från olika våningar. Men det innebar även att bullerdämpning var genomtänkt, det fanns rikligt med ”telefon boxar” och mindre mötesrum. Detta var en av de bästa lokalerna jag har arbetat i som stödjer öppna landskap. Därefter flyttade vi till en lokal på Lindholmen som initialt var byggt för mjukvaruutveckling, men för oss konsulter, så gjordes det om till öppna landskap. Tyvärr var det en kompromiss eftersom det innebar att den upplevda öppenheten inte genomsyrades till andra enheter eftersom man inte kunde se in till varandras verksamheter. Det fanns initialt inte den mängd ”telefon boxar” och mindre mötesrum vilket tillsammans med dålig ljudisolering medförde alldeles för högt bakgrundsbrus. Ytterligare till detta infördes det för oss konsulter öppna arbetsplatser vilket innebar att kontoret bara skulle finnas i ens egen dator och att fysiska arbetsplatsen skulle vara tom när man gick för dagen. Detta upplevdes ganska stressfullt av vissa speciellt när arbetsstyrkan som hade satts tillsammans baserades på att 50% hade fått lämnat sitt arbete det senaste halvåret. Ett annat syfte till den öppna arbetsplatsen var kostnadsbesparing vilket innebar att det bara fanns platser för ca 70% av de anställda eftersom man skulle i största möjliga mån vara hos sin klient. Det faktum att inte veta om det fanns plats då man kom till jobbet generade också viss stress.

När jag betraktar de lokaler där jag nu genomför min breddningskursen så är de förlagda i en industrilokal vilket påverkar utformningen av lokalerna. Fördelen är att de finns ordentligt med tilltagna ytor. Lärarrummen består av ljusa kontorsrum som rymmer ca 15 lärare och varje rum har någon extra arbetsplats öppen för lärare som rör sig mellan olika fysiska platser. Även om man pratar om öppna arbetsplatser så är arbetsplatserna ”tagna” av vissa lärare som tydligt markerar sitt revir. Det som saknas i konceptet av öppenhet är man vill skärma av mot de som är utanför rummet, med låst dörr, och liten insyn eg. inga glasväggar. Samtidigt finns det behov med denna avgränsning för att inte bli störd av elever i tid och otid men det minskar även interaktioner med lärare utanför sitt eget arbetslag. Ljuddämpningen är bristfällig i arbetsrummet, vilket man kan se genom att de yngre lärarna har köpt noice cancelling hörlurar. Fördelen med det är de inte blir störda samt att de tydliggör att man arbetar och inte vill bli störd. Intressant är att de äldre lärarna som många kommer från industrin inte tar på sig sådana. Jag vet inte om det beror på åldern eller på grund av att de stänger av det naturliga förhållningssättet inom industrin att alltid kommunicera. Lärarlokalerna ligger ovanpå varandra och man kommer ut till en gemensam stor yta som har höjden av tre våningar, vilket möjliggör att man kan se vad andra håller på med, elever som lärare. Där ute finns ett stort studieutrymme med bord och datorer för självstudier samt kaffemaskiner, med gratis dryck för alla, omgärdad av några soffor. Man ser direkt fördelen med kaffeutrymmet i den gemensamma ytan eftersom det gör att lärarna och eleverna träffar på varandra på de gemensamma rasterna. Runtomkring de gemensamma ytorna finns lektionssalarna. Vissa kan ha 5 meter i takhöjd, vilket är mäktigt, men oftast är det ingen ljudisolering i taket och väggarna av betong absorberar inget ljud, vilket gör att den totala ljudnivån ibland blir för hög. Här bör man kunna genomföra vissa förändringar som att införa mer ljudisolering, införa mer glasväggar och öppenhet mellan lärarrummen, att dela upp det stora öppna utrymmet med flera små glaskupoler för telefonsamtal samt många mindre glaskonferensrum, för att förbättra möjligheten att mötas och öka känslan av att höra ihop, lärare och elever.

Syftet med det öppna landskapet, om man implementerar det som tänkt och inte bara för att minska kostnaden per kvadratmeter, är att människan, som social varelse, gärna pratar med andra vilket främjar det sociala lärandet och kunskapsöverföring. Det sker genom att vi diskuterar uppkomna problem, förklarar för varandra och försöker hitta gemensamma lösningar. (Phillips&Soltis 2014).

Double-loop-learning av Chris Agyris

Ett annat syfte att bjuda in lärare från en annan skola och annat land är ett sätt att få in nya perspektiv som man annars inte skulle ha identifierat. Detta är ett bra sätt att möjliggöra double-loop-learning, Argyris (2002). Double-loop-learning skiljer mellan den vanliga optimeringsprocess som man kontinuerligt genomför på sin dagliga operations i skillnad då man identifierar att man ska jobba på ett helt nytt sätt. Jag säjer möjliggöra eftersom det ger en observationer som man troligtvis själv inte har reflekterat över men därefter gäller det ändå att ge observationerna ett värde och om relevanta, ta till sig dessa och implementera dem. Mycket kring affärs- och processkonsulting är just att identifiera problematik som den egna organisationen inte ser eftersom de är för upptagna i dag till dag arbetet.

En kort reflektion kring IT-miljön, så känns det konstigt att den belgiska skolan, ialla fall den som besökte oss, verkar ha så låg grad av datorisering jämfört med den svenska skolan. Samtidigt om jag jämför It miljön och Cyber Security nivån mellan den svenska skolan och det industriföretag som jag arbetade på så finns samma gap. Men som sagt det finns alltid saker att förbättra och det gäller att vara öppen att ta till sig förslag och värdera vilka som är viktigast att implementera först. Jag slutar detta inlägg med hänvisning till min bloggbild samt mitt erkännande till nyttan av öppna landskap:

Jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo.

God fortsättning på det nya året

Dick

Källor

Argyris, C. (2002). Double-Loop Learning. Academy of Management Learning & Education1(2), 206-219

Belgium and Hercule Poirot. Hämtad 20200101 från
http://www.thepastwhispers.com/Belgium.html

Lundell, U. Hämtad 20200101 från
https://www.sanghafte.se/ovriga-sanger/allsanger/oppna-landskap.aspx

Phillips, D. C. Soltis, J. F. (2014). Sociala perspektiv på lärande. I Perspektiv på lärande (ss. 84-103). Lund: Studentlitteratur AB.

Artificiell Intelligens

Idag var jag med på en kompetens höjande aktivitet för skolans lärare. Det verkar som denna skola har en hel del fler aktiviteter för att höja kompetensnivån både ämnesmässigt och pedagogiskt jämfört med andra skolor. Det brukar ”klankas” ned på friskolor att de för pengar från verksamheten och tar ut det som vinst men det är vanskligt att dra alla över samma kam. Denna skola ägs av både ett västsvenskt industriföretag, majoritetsägare, och Göteborgsstad men tillgången till tekniskutrustning och samarbeten med industrin kan inte jämföras med vad kommunala skolor kan ställa på plats. Naturligtvis finns det ett eget intresse från industriföretaget i en önskan att kunna få tillgång till gymnasieelever som vill börja arbeta hos dem och även kunna vidareutbilda sin egen personal. Samtidigt kan den elev som har fått sin gymnasieutbildning välja att studera vidare eller börja arbeta någon annanstans.

Brain – Think – Control

Bakgrunden till denna internutbildningen är att Volvo behöver förändra de anställdas syn på elektrifierade fordon. Det är en del i ett Change Management arbete hur de anställda ställer sig till förändringen. Det lärarteam som har tagit fram materialet, och som senare kommer att genomföra denna uppdragsundervisning, har lagt stor tid på att adressera de mest vanliga invändningar mot att gå från fossildrivna bilar till eldrivna bilar. Tanken är att genom interaktionen få de anställda att ändra attityd och bli intresserad av att lära sig mer och bli mer förändringsbenägen att få en vilja att arbeta inom detta fält istället för hålla fast i teknologi man kan t.ex. kan en del anställda ha en extrem djup kompetens inom optimering av fossila motorer men denna förändring gör att deras nuvarande kunskap blir obsolet. Denna kurs kommer senare följas av djupare teknikutbildningar inom olika områden som batterier, elkraft, elmotorer etc.

Själva utbildningstillfället startade med att ca 30 lärare kommer in och sätter sig i en aula. Lärarna sätter sig i stort i grupperingar av språklärare/SO-lärare, matematik/NO-lärare och tekniklärare. Det börjar med att en rektor går igenom bakgrunden, hur viktigt det är att skolan tar fram utbildningsmaterial som efterfrågas av industrin och även andra företag är intresserad av. Därefter nämner var och en av de som varit i teamet och tackar dem för deras insatts. Vad man kan ana är också att det material som har tagits fram ägs av skolan och inte får spridas. Det är ett ekonomiskt värde kopplat till kursmaterialet och man vill kunna få utväxling på den investeringar man har gjort i att låta en grupplärare på arbetstid, i interaktion med Volvo, ta fram materialet.

Utbildningstillfället är upplagt som så att det är 45 minuter genomgång, 15 minuter rast och därefter 45 minuter genomgång. Ganska likt ett upplägg på en lektion på Chalmers. Ämnet i sig är intressant och information överförs genom argumenterande och övertygande PowerPointpresentation. Inte så mycket till 5E utan istället mer av koncentrerade fakta med slutsatser för att driva/övertyga åt ett visst håll men inte genom “hållbar-etiska” aspekter utan mer från ett “teknik-ekonomisk” aspekt vilket medför att om Volvo vill vara med som företag att utveckla bilar så kan de inte stå utanför utan måste var längst fram i den förändring som sker. Litegrand av att världen förändras och Volvo måste då också göra det. På ett sätt är det ett ganska smart drag eftersom det flyttar fokus från en etisk diskussion som kan vara svår att styra i till ekonomisk realitet Volvo måste relatera till.

Det jag funderade lite kring efter denna kunskapsöverföring är varför blir det så lätt enkelriktad, överladdad kommunikation vid sådana här tillfällen. Detta är en utbildning genomfört av lärare till lärare. Detta är ingen ovanlig företeelse jag har varit med om. Största delen av min Chalmersutbildning har varit så att det står en spränglärd lärare vid svarta tavlan, som har fyllt tavla efter tavla med text och beräkningar, med ryggen vänd mot studenterna. Många gånger skrevs det något fel någonstans i beräkningarna, men ingen student reagerade, och efter en viss tids analys hittar läraren felet och man får rätta sina anteckningar. När jag började arbeta vid industrin så byttes svarta tavlan ut mot PowerPoints och fokus i materialet blev: Vad är problemet, hur har vi gått till väga, vad kom vi fram till, hur går vi vidare – därefter tog man det vidare genom diskussion.  Men det material man hade tagit fram var mycket övertygande och i sig hade en 5E idé, men inte själva genomförandet. Förra veckan diskuterade jag lite kring Dixon (2000) fem olika typer av grupper att överföra kunskap och i detta fallet är det relaterat till hennes femte grupp nämligen:

Överföring av expertkunskap, är en överföring av explicit
kunskap av en expert till en annan(blivande) expert.

Jag tror att det blir väldigt lätt att man vid ett sådant tillfälle vill ge så mycket kunskap som möjligt,för att utnyttja tiden på bästa sätt, och att man tänker sig att mottagaren kompilerar informationen själv och efter genomgång går igenom materialet och
förstår vad som förmedlats. Ett problem med detta är att det blir för lite variation i tillfället och man kan fråga sig hur mycket av den information som presenterades som finns kvar hos de som deltog. En fördel med materialet som användes var att det innehöll övertygande argumentation som i sig själv skapade tankar och funderingar, vilket i en lektions situation hade kunnat fördjupas med EPA eller Kahoot aktivitet och skapat en variation som Ling Lo (2012) diskuterar kring i Variation Theory andImprovement of Teaching and Learning.

Jag har själv arbetat vidare kring mitt uppdrag att se hur teknikspecialiseringskursen skulle kunna utvecklas. Jag har sett nyttan av samarbetet skolan har kring Smarta Fabriker på Lindholmen och funderat kring på vilket sätt skulle man kunna hitta något liknande och vad är samhället på väg. Vad man kan se kring självkörande fordon och elbilen är att central FoU investeringen kring självkörande fordon har reducerats, troligtvis för att industrin och samhället har svårt att hantera ansvarsfrågan vid eventuell olycka och även kring elbilar minskas investeringsanslagen eftersom det börjar bli en mogen teknik som industrin själv ska kunna börja bära sin kostnad att utveckla vidare. Men i spåret av IoT(Internet of Things) och dess hanteringar av all data som skapas som man troligtvis vill agera på lokalt samt dess öppenhet mot Internet bör skapa ett sort behov av AI och Cyber security i tekniklösningar.Till min glädje såg jag att det öppnats ett nationellt centre på Lindholmen Science Park, nämligen AI Innovation of Sweden och de erbjuder som Smarta Fabriker möjligheten till samarbete. En del i mitt uppdrag är att identifiera möjliga utökningar av kursen och just Artificiell Intelligens är ett område som adresserar flera olika områden som smarta fabriker, transport, logistik, media, uppkopplade staden etc. Jag undersökt och hittat lösningar kring arduino-plattformen som hanterar ansiktsigenkänning, vilket skulle kunna vara en praktisk tillämpning som enkelt skulle kunna utöka existerande kurs. Jag hittade även att Vinnova, AI Innovation of Sweden och Linköpings Universitet har gjort en utbildningsplattform, Elements of AI framtagen av Helsingfors Universitet och Reaktor, tillgänglig på svenska. Syftet med plattformen är att ge baskunskap om vad Artificiell Intelligens är och man tar kursen som en online utbildning. Efter genomförd kurs och godkänt resultat kan man få 2 högskolepoäng från Linköpings Universitet. Det tar ca 15-30 timmar att genomföra kursen. För att utvärdera materialet har jag anmält mig och genomför den nu dels för att utbilda mig själv, vilket jag har behov av, samt se om det skulle kunna vara ett material som passar och kan användas av gymnasister.

Nu får jag logga in och vidare utbilda mig.

Mvh Dick

Källor

AI Innovation of Sweden, National
centre for applied AI research and innovation
Hämtad 20191219 från: https://www.ai.se/en

Dixon, N M (2000). Common Knowledge – How Companies Thrive by Sharing What They Know. Harvard Business School Press: Boston

Ling Lo, M. (2012). Variation Theory and the Improvement of Teaching and Learning. Hämtad 20191219 från: https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/29645

Tankar kring kunskapsöverföring

Förra blogginlägget besökte jag Smarta Fabriker och tittade på det initiativet från skolans perspektiv men denna gång besökte jag en aktör som agerar i denna kompetensplattform och arbetar med att integrera deras kommunikationsteknik in i den existerande tekniklösningen. I min tekniska rapport undersöker jag bland annat vilka formella och informella verktyg används för att återföra och återanvända kunskap från projekt mellan skola och industri. Det är därför intressant att titta på båda aktörernas interaktion och ide kring det projekt de utför kring kompetensplattformen. Ett stående utryck jag har med mig från min tid inom mjukvaruindustrin är att det du har kvar när tåget har gått är plattformen. Jag träffade en senior produktledare på bolaget och bad honom att berätta hur de försöker dela kunskap mellan varandra.

Lindholmen

Han berättade att detta har de alltid hållit på med men det har förändrats genom tiden av flera orsaker. Att inom ett bolag arbeta med kompetensramverk, Kowledge Management – kunskapsstyrning, och speciellt inom mjukvarubranchen, är något som har varit hett länge. För dem var hårdvara och mjukvara länge hårt integrerade med varandra. De tillverkade maskinvaran, operativsystemen och applikationer framtagna med egna programspråk. Produkten, systemarkitekturen och den supportande produkt- och designdokumentationen innehöll den information som behövdes för att organisationen kunde underhålla och vidareutveckla erbjudandet. Organisationen som utvecklade kärnprodukten satt på ett ställe, var inte för stor, och var den primära kompetensbäraren.

I början av 90-talet öppnades arkitekturen upp med, x86 hårdvara, UNIX operativsystem, C++/Java och i förlängning även 3PP (third party products) applikationer. Affärsmodeller ändrats där de fåtal tjänster som levererades av systemet och kunderna sålde till sina kunder, blev bärartjänster för de applikationer/erbjudande som kunden nu vill ha, typ Netflix. Detta förändrade hur de levererade sin produkt dels att den tjänstefierades, se Jagstedt (2019), i olika stor utsträckning beroende på vilken affärsmodell kunden och kundernas kunder ville ha samt det påverkade hur erbjudandet utvecklades. I stället för ett lokalt team inom bolaget så är det nu många globala team där många leveranser in i kundlösningen kommer från många bolag, spridda över jordgloben, med egna produkt roadmaps. Detta gör det svårt att låta produkten bära mycket av kompetensen, eftersom den inte står på egna ben utan i kombination med andra leverantörers produkt. Inom en IT kundlösning, av viss storlek, går det inte av affärsmässiga och risksjäl att OEMa (original equipment manufacturer) ihop kundlösningen.

Samtidigt när en större del av kundleveransen består av en tjänst öppnas frågan hur sparar man genererad projektkunskap eftersom leveransmetoden sparar ingen kunskap. Produktledaren berättar att man har arbetat en hel del med internetverktyg som sharepoint och ramverk kring Enterprise Architecture, TOGAF, där man försöker skapa en ”levande” miljöbeskrivning av organisation, processer och verktyg och relaterade data som cirkulerar kring affärskraven. Men han påpekar att det gäller att hitta en balans mellan IT system, som måste vara en del i den dagliga verksamheten och förstå beroendet av människor i lösningen för att åstadkomma effektiv möjlighet att fånga och dela viktig kompetens.

Jag var själv med i den transformation bolaget har gjort från nittiotalet till nu och känner igen mig i mycket som han berättar.  Nonaka & Takeuchi (1995) diskuterar fyra olika mönster hur kunskap överförs nämligen:

  1. Från tyst till tyst – personalen lär sig genom att observera, imitera och praktisera. De anställda socialiseras in i företagskulturen och hur arbetsuppgifter utförs, de lär genom mentorskap och genom att arbeta med mer erfaren personal.
  2. Från explicit till explicit – separata delar av explicit kunskap kombineras till en ny kunskap.
  3. Från tyst till explicit – t.ex. genom att skriva ner diskussioner, idéer erfarenheter och best practice i en Knowledge Management Tool.
  4. Från explicit till tyst – explicit kunskap omformuleras till en tyst kunskap.

Ovan visar på 4 stycken olika mönster av kunskap överföring och Dixon (2000) diskuterar fem olika typer av grupper att överföra kunskap till nämligen:

  1. Seriell överföring sker när elever på samma plats delar explicit kunskap för användning i ett nytt sammanhang.
  2. Nära överföring innebär utbyte av explicit kunskap från elever på en plats till elever som utför en liknande uppgift på en annan plats.
  3. Lång överföring innebär att kommunicera tyst kunskap från en grupp av elever med specialiserad och kritisk kunskap till ett mottagande team av elever på någon annan plats.
  4. Strategisk överföring är av både explicit och tyst kunskap till många grupper av elever åtskilda i både tid och rum.
  5. Överföring av expertkunskap, är en överföring av explicit kunskap av en expert till en annan(blivande) expert.

Kombination av dessa två beskrivningar pekar på att det måste finnas en tanke på hur delande av kunskap inom ett företag bör ske. Införande av ett KM-verktyg som sharepoint för att dela dokument och skapa communities kommer troligtvis inte att ge den effekt som önskas. Vilket stämmer in med den seniora produktledarens erfarenhet att det måste in en mänsklig aspekt som kärna i kunskapsstyrningen som supportas av IT-system. Det gäller att få till den viktiga interaktionen mellan kunskapsöverföring och lärande. Detta blir något för mig att fundera kring gällande min rekommendation i rapporten.

Mvh Dick

Dixon, N M (2000). Common Knowledge – How Companies Thrive by Sharing What They Know. Harvard Business School Press: Boston.

Jagstedt, Siri (2019). The challenges of servitization Why is it so hard to change? given vid Chalmers 2019-11-26 Hämtad 2019-12-12 från: https://chalmers.instructure.com/courses/7393/files/folder/Lecture%20handouts?preview=275339

Nonaka, I & Takeuchi, H (1995). The Knowledge-Creating Company – How Japanese Companies Create the Dynamics of Innovation. Oxford University Press: Oxford

TOGAF the Open Group, https://www.opengroup.org/togaf

Smarta fabriker

Denna vecka planerade jag att jag skulle ta och besöka skolans arbete kring Smarta Fabriker eftersom den är en intressant aktivitet för att knyta ihop industri och skola. Själva ”fabriken” är lokaliserad i i en lokal där ett telekomföretag rumsterar och de har ett visst samarbete gällande integrerande av kommunikationsteknik in i tekniklösningen. Skolan ser fabriken som en plattform för att skapa kompetens och sprida kunskap om industriell digitalisering där skolan tar på sig uppgiften att intermediär mellan projektets olika aktörer. Det är ett ganska smart sätt att få tillgång till andra aktörers initiativ och investeringar och aktörerna ser en nytta av dels samarbeta med andra samt exponera sig för framtida arbetskraft. Min egen fundering kring konceptet är hur arbetar de med lärande och kompetens och hur lär sig eleverna.

Robotcell

När jag kom in i lokalen så var den uppdelade i olika stationsområden där projektledarna hade ett område och de satt och planerade för kommande aktiviteter. Där efter fanns det några tydliga områden som t.ex. robotceller som var innanför nätburar men även områden som var för presentationer. Jag intervjuade först projektledarna och de berättade att de nu hade fyra elever hos sig som dels arbetade med att rigga upp nya utökningar av fabriken. Upplägget var att de med jämna mellanrum fick ett visst antal elever som dels hjälper till med att utöka fabrikens funktion men även att de ska hålla i presentationer för grupper som besöker fabriken. Det kan vara unga barn typ förskola, grundskola, gymnasieskola och t.ex. utlänningar på besök från t.ex. Kina som de ska presentera fabriken för.

CADning pågår

Jag gick därefter över till eleverna och det var lite roligt eftersom jag hade haft dessa elever i teknikutvecklingsprocessen under senaste VFUn. Det var två stycken tjejer som satt och CADade fram riggen för en ny process som skulle innehålla en skakmaskin. De var nästan klar med att CADa upp de delar som de behövde och skulle snart kunna släppa en beställning för tillverkning av delarna. De hade fått arbeta ganska självständigt och tyckte att det var ganska kul. Eventuellt skulle inte de beställda delarna hinna bli klara innan deras praktik var över och det skulle innebära att de inte får montera ihop resultatet utan det får i så fall nästa praktik par göra. De tyckte även att momentet att få presentera fabriken för andra både var skrämmande och lärande. De hade fått ett manus men de får själva minska eller utöka det samt de behöver anpassa innehållet till den åldersgrupp som den besökande gruppen har. De tyckte att de lärde sig mycket själva rent teknisk men även hur man kommunicerar samt blev stärkta på ett personligt plan

Problemlösning pågår

Därefter gick jag över till två killar som arbetade med skakmaskinen. De hade fått en teknisk lösning från en tidigare grupp som nu inte fungerade och den behövdes anpassas. De hade en teknisk rapport som inte innehöll den information som behövdes och inga manualer av styrsystemet. De hade jobbat mycket med att försöka få liv i maskinens display och efter mycket om och men hittat en beskrivning av det programspråk som styrde maskinen och nu hade de fått liv i den. Det var mycket tydligt hur stolta de var att de hade fått igång den och att de nu kunde börja med att anpassa den till den nya specifikationen. De var helt övertygade att ingen annan hade kunnat lösa detta problem och att de nu var de som bäst förstod hur den fungerade. De tyckte själva att de hade lärt sig jättemycket, men att de hade lagt ned oerhört mycket extra tid för att få till det, de tyckte också att momentet där de får presentera för andra hur fabriken fungerar var mycket lärande för dem på många plan.

Detta gav mig en funderare eftersom aktiviteten i sig inte genomförs som en kurs utan det är ett delmoment i den praktik som eleverna skall genomföra. Det är heller inte tydligt vad de kommer att lära sig utan det beror på vilket moment som för tillfället skall genomföras i fabriken. Samtidigt är det denna upplevelse och lärande moment man vill få med i kursen teknik specialisering. Det var väldigt roligt att se ungdomarnas frustration över den rapport de fick i handen från de som tidigare grupp som inte gav dem den information de behövde för att enkelt kunna ta vid och vidareutveckla lösningen. De förstod med en gång hur viktigt att den rapport de själva skrev måste vara så att någon annan kan läsa och förstå. Deras oerhörda glädje de visade över att de hade löst problemet med att förstå lösningen och fått liv i maskinen visade också att de inte behöver få ett eget problem att komma på, som många gånger kan generera en innovationskramp, utan det kan vara bättre få ett problem i knät och det är tydligt vilken funktion den nya lösningen ska ha. Att lära sig att lösa tekniska problem och vara innovativ kan man lära sig det genom att läsa dokument? Hur adresserar man den typen av kunskapsöverföring i en kurs som teknik specialisering? Christopher Polhem exemplifierar i sin skrivna dialog mellan Fröken Theoria och Byggmästare Practicus, (Nordvall, M. 2019) det motsatsförhållande den tekniska kunskapstraditionens centrala drag har gentemot den naturvetenskapliga kunskapstraditionen. Jag märker att jag lätt faller i fällan att försöka göra kursen teoretisk och att det är så eleverna ska lära sig fastän min egen erfarenhet och andras är att det är genom mästare och lärling och eget experimenterande det är enklast att lära sig hur teknik fungerar.

Allt gott,

Dick

Nordvall, Malin (2019). Den tekniska kunskapen. Powerpointpresentation given vid Chalmers 2019-09-19 Hämtad 2019-12-08 från: https://chalmers.instructure.com/courses/3915/assignments/2416?module_item_id=8622

Smarta Fabriker. Hämtad 2019-12-08 från https://www.goteborgstekniskacollege.se/projekt/smarta-fabriker

Skolverket. (2019). Kurs Teknik Specialisering. Hämtad 2019-11-14 från: https://www.skolverket.se/undervisning/gymnasieskolan/laroplan-program-och-amnen-i-gymnasieskolan/gymnasieprogrammen/amne?url=1530314731%2Fsyllabuscw%2Fjsp%2Fsubject.htm%3FsubjectCode%3DTEK%26lang%3Dsv%26tos%3Dgy%26p%3Dp&sv.url=12.5dfee44715d35a5cdfa92a3

Inget är permanent förutom förändring

Hwaet! Är inledningsordet till Beowulfkvädet. Länge översatte man det till What ho men på senare tid har ny forskning visat något annat. Ett tag på 1800-talet trodde man att det var en interjektion och betydde ”Why, what! ah!”, (mhpbooks.com), vilket var något av min reaktion efter en diskussion med min stakeholder gällande mitt uppdrag.

Innan kursen start hade jag diskuterat med mina stakeholders innehållet av min breddningskurs hos dem. Vi hade då pratat om behovet av att utveckla kursen teknikspecialisering som utförs i slutet av årskurs 3. Året innan har man introducerat utvecklande av självkörande fordon och önskan att ta fram fler teman som eleverna kan arbeta med. Inför mötet hade jag förberett mig en del genom att ha tagit del av en information kring hur skolverket beskriver kursen samt själv funderat kring uppgiften. Eftersom jag vet att stakeholder management är oerhört viktigt för att dels förstå vilken uppgift man har fått och kunna åstadkomma en bra leverans var det viktigt att få till ett sådant möte så snart som möjligt.

Självkörande bil användandes av arduiono-plattformen som eleverna byggde förra kurstillfället.

Vi satte oss ned och diskuterade öppet kring uppdraget och hen som är ansvarig för kursen fick berätta om den och sina funderingar. Det första som nämndes var behovet av ett punktdokument som steg för steg beskrev innehållet i kursen, alltså den nuvarande. För tillfället fanns det mesta av kursupplägget i den kursansvariges huvud och därför bad jag hen att berätta lite. Ett problem med kursen är att i kursupplägget finns det lektioner som genomförs efter att betyget har satts. Totalt är kursen på 19 lektioner där 3 till fyra lektioner utförs efter betyget har satts vilket gör att motivationen för att t.ex. skriva en rapport är mycket låg efter det är gjort. Därför brukar de sista lektionerna användas till att göra studiebesök som Volvo Lindholmen och självkörande fordon eller Ericsson AB och få höra om digital kommunikation. Ett praktiskt problem förra året var samtidigt som eleverna byggde sina bilar så skulle modellstaden skapas genom att t.ex. 3D printa hus. De var någon printer som var sönder och de fick inte full tillgång till vad som behövdes vilket gjorde att den aktiviteten gick ”ur hand i mun” vilket genererade stress. Ytterligare problem var att vissa kurser som eleverna bör ha gått för att kunna bättre ta till sig teknikspecialisering går parallellt med kursen och detta berodde schematekniskt på att Telematik inriktningen går tidigt på sin praktik vilket gör att flera kurser förskjuts till våren. Men detta kommer man troligtvis att kunna adressera nästa läsår när Te4 introduceras och vissa av de förberedande kurserna flyttas till årskurs 2. Läraren pratade senare lite om att helst skulle hen vilja ge eleverna en låda med ”goddies” tillsammans med en kravspecifikation och därefter skulle de få sätta sig ned och lösa problemet. Det kopplar närmast till gestaltteori som den beskrivs av Phillips och Soltis (2018, s.56) i ”Perspektiv på lärande” och kapitlet ”Problemlösning, insikt och aktivitet” där eleverna ska få ”aha-upplevelser” genom att själva lösa problem genom att aktivt försöka lösa dem. Läraren tycker att det skulle bli ett bra lärande moment men ser att vissa kommer att klara det men vissa kommer att fastna samt att en sådan låda skulle kunna bli lite väl dyr. Men detta förde oss tillbaka till punktlistan och jag frågade att hur kan jag hjälpa till på bästa sätt och vad hen behövde mest hjälp med är en övergripande ämnesområdesplan för området som visar hur de olika kurserna förhåller sig till varandra baserat på den nya Te4 programmet samt in och utgångsvärden och kursens innehåll samt dess innehåll beskrivet på en högre nivå. På så sätt skulle existerande miljö kunna ”baselinas” och kommuniceras inom organisationen. Inom en annan inriktning har man börjat sätta en struktur som skulle kunna användas som mall. Under diskussion hade jag kunnat utropat ”Why, what! ah!” men samtidigt känns det väldigt bra att se att jag kan arbeta, gällande forskningsfrågan, kring något som de verkligen har behov av och kan komma till användning.

Felder (2016, s.42), resonerar kring tre steg till katastrofen gällande kursplanering i Teaching and Learning STEM. Det kan sammanfattas i gör det själv, försök täcka hela området och försök att få det perfekt. De tre stegen kommer troligtvis medföra att man spenderar för mycket tid att förbereda sig, du kommer inte längre att ha något eget liv samt att interaktionen med eleverna blir lidande i att man försöker täcka in för mycket i kursen. Istället menar han att skapa nya kurser eller förändra gamla inte ska gå för fort utan man ska Felder(2016, s.43) hålla sig till de lärandemål man har satt upp, undvik för mycket information samt använd så gott det går tillgänglig kursmaterial och tillgängligt digitalt material. Därefter bör man ha inställningen att första gången man genomför kursen så är det överlevnad som gäller och notera vad man vill ändra för att genomföra det nästa gång man genomför kursen. Kursen blir bättre och bättre genom i små steg kontinuerlig förfining.

Nu blir det till att skapa den röda tråden samt den information som behövs kring den för att kunna kommunicera till skolledning, mellan lärare och till elever.

Allt gott,

Dick

Källor

Bosworth-Toller dictionary (1898) used as an adv. or interj. Why, what! Ah!” Hämtad 2019-11-30 från: https://www.mhpbooks.com/did-everyone-get-the-first-line-of-beowulf-wrong-or-did-seamus-heaney-get-it-right/

Felder, Richard M. (2016.) Teaching and Learning STEM : A Practical Guide. Hoboken:Wiley, , Ebok via Biblioteket

Phillips, D.C. & Soltis, Jonas F. (2018). Perspektiv på lärande. Poland: Dimograf

Platon (2013). Kratylos. Berlin: Createspace Independent Publishing Platform

Organisationstankar

What-ho!  Mitt förra inlägg slutade med Tally-ho, att bytet är siktad och att vi ses igen. Nu ses vi igen men bytet har rört på sig. Istället valde jag P. G. Wodehouse karaktär Bertie Woosters hälsning What-ho vilket har en betydelse som Se mig eller Här är jag, Collins English Dictionary (2018), baserat på den observation jag har gjort denna vecka.

I början av veckan var jag med på en lärares lektion. Det var en lektion kring flödessimulering, för vuxna elever, som jag tyckte skulle vara intressant att följa och se hens upplägg.  Lektionen i sig hade startat senare på grund av en schemaändring samt att elever som ville skulle kunna vara med på en annan aktivitet. Därefter under lektionen fick hen reda på att ytterligare en timma skulle försvinna innan lunch på grund av SYV information. Jag kunde ganska snabbt se lärarens frustration. Läraren hade gjort en plan för lektionen som var upplagd så att eleverna skulle ha hela för- och eftermiddagen på sig för att arbeta sig igenom materialet som innebar att de dels behövde lära sig ett it-verktyg och därefter genomföra en viss ”följa-john” aktivitet för att lära sig grunderna kring flödesmodellering. Därefter behöver de tillsammans skapa en ”base-line” model i verktyget som utgångspunkt att kunna genomföra processimuleringen på. För att till sist självständigt optimera processen baserat på ett visst antal kriterier. Att tappa 25% av tiden för en aktivitet som har komprimeras så att det skall kunna genomföras under en dag för att passa in i ett övergripande schema är inte roligt och det är svårt att planera om sådan förändring direkt i stunden. Läraren hanterade detta professionellt och exponerade inte så mycket av sin frustration till eleverna. Det man kunde märka av var att takten ökades något och att utvikningar hölls till det minimala samt att eleverna mer eller mindre direkt fick importera ”facit” till ”base-line” modellen istället för att felsöka i deras egna skapade, om den inte fungerade direkt. Alltså moment av lärande var tvungna att hoppas över så att huvudsyftet med aktiviteten och helhetsförståelsen inte skulle tappas bort, vilket kunde vara risken ifall de inte hade hunnit genomföra en runda av optimering och diskuterat den gemensamt. Att kunna ändra upplägget så smidigt visar på en stor erfarenhet att undervisa samt en bra förståelse av det viktiga man vill att eleverna ska ta med sig från ett kursmoment.

I den ofrivilliga förlängda lunchen diskuterade jag med läraren om varför denna situationen uppstår. Hen berättade att skolan har ett visst antal rektorer som driver olika utbildningar. Lärarna är i första hand placerade i ett funktionellt kompetensområde, t.ex. teknik, som tjänar en typ av utbildning, t.ex. vuxenutbildning. Men för att utnyttja lärarnas kompetens och få en högre utväxling av resurserna, ungefär som processoptimering, utnyttjas lärarresursens kompetens i de olika utbildningstyperna. Det kan hända att en lärare arbetar en stor procent av sin tid ”uthyrd” från ett område till ett annat område. Det hen såg som ett problem i detta var dels att den ansvariga rektorn inte alltid ser en ”inhyrd” resurs både rent planeringsmässigt eller personalmässigt. En resurs som rapporterar till en får större visibilitet och uppmärksamhet än en resurs som rapporterar till en annan linjechef. Vilket gör att dels kan misstag i planering ske men även om en aktivitet ska avbryta ens aktivitet kan lätt ens egen resurs i första hand sparas än en inhyrd resurs. Ett annat problem som också berördes var att om utför en stor del av sitt arbete som en uthyrd resurs så måste ens linjechef, som också är en lönesättande chef, inhämta information från den andre linjechefen gällande ens resultat. Eftersom de kan vara nog svårt för en rektor att följa upp sin egen resurs i nog stor omfattning så ser man problematiken ifall man då också utför mycket av sitt arbete som uthyrd resurs.

Pinto (2016) diskuterar olika organisationsformer i Project Management: Achieving Competitive Advantage. De tre olika former han berör är: funktionell organisation, projektorganisation och matrisorganisation. Den funktionella organisationen struktureras så att man grupperar resurser baserat på att de utför likartade arbetsuppgifter. Projektorganisationen placerar in resurser i projekt på tillfälliga uppdrag så länge de behövs i projektet. Matrisorganisationen är en blandning av de två först nämnda vilket skapar en dubbel befälsordning. Den skola jag observerar har på ett övergripande plan en funktionell organisation med sin uppdelning av gymnasieutbildning, vuxen/uppdragsutbildning, yrkesutbildning etc. och med dess underliggande struktur av tilldelade lärarlag fördelade i kompetensområden.

Pinto pekar ut att fördelen med sådan organisation att den är effektiv samt att det är tydlig vilken kunskap man fostrar och man uppehåller. Problematiken med funktionell organisation är dess tendens till ”functional siloing”, vilket inte är ett problem om alla resurser skall jobba i sin silo samt är fullt utnyttjade. Men på skolan vill man utnyttja resurser från en silo i en annan silo vid behov. En ren projektorganisation är inte intressant för en skola eftersom skolan har så många processer som är rent repetitiva. Men för att utnyttja resurser, som det är ont om, så har denna skola en viss typ av matrisorganisation för sådana identifierade resurser. Pinto pratar om tre olika typer av matrisorganisationer nämligen svag, balanserad och stark. I detta fallet pratar vi om en svag matrisorganisation eftersom det fortfarande finns en stark funktionell organisation samt att matrisorganisationen bara gäller vissa resurser. Den tydliga problematiken som läraren hamnar i här är den dubbla befälsordningen samt att den gäller som ett undantag i organisationen. I en stark matrisorganisation så sätts spelreglerna tydligt mellan chefer hur resurser kan användas, vilket skyddar resursen gällande prioritering vad den ska göra och att det alltid finns två mätetal gällande resultat. I en svag matrisorganisation kan resursen bli ”bortglömd” i flera perspektiv. Detta är olyckligt eftersom det är en viktig, identifierad, kompetens för organisation vilken lätt kan bli frustrerad av den givna situationen och kan söka sig någon annanstans. En viktig resurs skall inte behöva springa omkring och skrika What-ho, se What ho, för att få nödvändig uppmärksamhet för att utföra sitt arbete.

Min egen erfarenhet från ledarskap, vad det nu är värt, är att man måste synliggöra och uppmärksamma sådana resurser så att de känner sig behövda samt att de är markerade i den allmänna planeringen så att det inte alltid drar det kortaste strået. Jag har under stor del av mitt yrkesliv arbetat i en matrisorganisation och har medvetet alltid försök att se till att arbeta i projekt som i styrgruppen har den chef jag rapporterar till och är min lönesättande chef.  Även att största delen av de KPI:s (Key Performance Indicators) som sattes på mig delades av min chef, det hjälpte oerhört mycket i prioriteringsdiskussioner ?

Allt gott,

Dick

Collins English Dictionary (13 ed.). (2018). Glasgow, Scotland: HarperCollins Publishers L.L.C

Pinto, Jeffrey K. (2016). Project Management: Achieving Competitive Advantage (2. ed.). Boston: Pearson

What ho. Hämtad 2019-11-24 från: https://www.youtube.com/watch?v=u-BAUG97gZo

Introduktion och bakgrund

Hej! Jag heter Dick och är kanske inte den vanlige chalmersstudenten, om man inte som jag studerar Lärande och Ledarskap, Kompletterande Pedagogisk Utbildning (KPLOL). Min bakgrund är att jag är en av åtta syskon, född och uppvuxen på ett skogsjordbruk i en liten ångermanländsk by. Jag utbildade mig till gymnasieingenjör och gjorde därefter min grundläggande militärutbildning vid infanteriet och gick deras reservofficersutbildning. Efter avklarad officershögskola började jag civilingenjörsutbildningen datateknik vid Chalmers Tekniska Högskola. Jag arbetade initialt med några mindre konsultfirmor men började ganska tidigt att arbeta för Ericsson AB. Jag började min anställning som programvarudesigner och har genom åren, 26 år på Ericsson AB, haft olika roller som teknisk expert till chefarkitekt, från strategisk produktchef till strategisk lösningsarkitekt och lösningskonsult, från att arbeta med produktutveckling till att arbeta i kundprojekt och som säljstöd. Jag har även erfarenhet från att agera som teamledare och linjechef samt har i olika perioder varit anställd utomlands. Men efter alla dessa år började jag fundera på om jag skulle vilja göra något annat. Jag slutade på Ericsson AB och började studera på KPLOL och är nu framme vid sista läsperioden där denna kurs MVE391 Lärande och ledarskap i praktiken – breddning är en del.

Syftet med denna kurs är att jag ska vidareutveckla min förmåga att skapa lärande och att leda genom att studera hur detta görs inom ramen av en verksamhetsförlagd utbildning (VFU) och pröva detta mot de teoretiska och praktiska kunskaper om lärande och ledarskap som jag har tillägnat sig mig under mina studier på Chalmers. En del av detta kommer jag att blogga om här.

Min värdorganisation, vilket är en gymnasieskola, funderar kring hur de kan utveckla sin gymnasiekurs teknikspecialisering(Skolverket 2019) för deras Teknik 3or. Tidigare år har man arbetat med området självkörande fordon. Eleverna har gillat verklighetsförankringen samt att den har innehållit intressant teknologi. Vilket väl stämmer överens med Osborns (2007) tankar att om man kan få eleven att uppleva relevans och nytta av tekniken i det vanliga livet så ökar deras intresse att lära sig teknik. Önskan är att ta fram fler teman som kan attrahera olika elevintressen, men även att dessa teman ska möjliggöra samverkan med offentlig sektor och/eller industri samt förhoppningen att man kan få större utväxling i lärandet i kursen och att summan av allas kompetens gör att kursen blir mer attraktiv. I och med att det finns flera organisationer man vill samverka med så kommer en del i aktiviteten vara att skapa och säkra nya kontakter. Första kursen kommer att genomföras i slutet av VT20 vilket gör att resultatet från denna aktivitet kan vara en input till färdigställande av kurs inför kursstart och två lärare är stakeholders på skolan.

Hur ska jag nu gå till väga med detta? Jag gör som jag har lärt mig att göra e.g. jag formerar ett projekt för att få det gjort och i detta fallet är det mer ett konsultuppdrag och ett enmansprojekt.  Projektet kommer att genomföras som en utvärderingstjänst med följande generiska struktur (se bild 1):

Bild 1. Projektupplägg.

Projektet kommer att starta med ungefär en två veckors tidsperiod av för-analys och initial insamling av information. Den följs av en 5 veckors period med iterativ informationssamling, analys och syntetisering av fångad information som avslutas med en tidsperiod av två veckor innehållande presentation och rapportskrivande.  Detta upplägg följer vanlig konsultpraktisk inom industrin och vad som Kjellberg föreläste om i Planning project (2019) i kursen CIU260 Utvecklingsprojektet i praktiken och av Hallin i hans föreläsning Project Management Basics Pinto (2019) i kursen TEK452 Learning and leading in dysfunctional organizations.

Nu kommer det vara några första veckor av viss osäkerhet där jag kommer att behöva interagera med mina stakeholders och formera projektet i mer detalj samt fastställa metod för insamlande av information. Men i förra läsperioden hade vi, jag och mina stakeholders, en viss diskussion där bland annat följande teman diskuterades: Staden – Den digitaliserade staden, Smart Factory, Självkörande fordon, Tripple f – Fossilfria gods- och transportsystem, Elements of Artificial Intelligence etc. som till en viss del satte scenen. Det gav mig en idé kring vilka organisationer/bolag/personer jag kan kontakta. Varje organisation/bolag kommer att ha sin process och informationsmodell och tanke hur den kan överföras till en mottagare och gymnasieskolan har sin process och informationsmodell att dels ta till sig ny information men även ide hur det ska formeras för att levereras i en kurs. Phillips och Sotis(2014) diskuterar kunskapens överförbarhet i Perspektiv på lärande vilket kommer vara av intresse i denna aktivitet.

Jag har även funderat något kring frågan för min vetenskapliga undersökning och tänker mig att den skulle adressera arbetet kring integrationen och perspektivet av vilka formella och informella verktyg används för att återföra och återanvända kunskap från projekt mellan skola och industri. Mer specifikt kan perspektivet vara mellan industri och skola samt bryggningen mellan skola och elev, vilket kan adresseras med följande två frågor att undersöka:

  • Varför används just dessa metoder?
  • Hur kan dessa metoder utvecklas för att öka kunskapsöverföring och minska risken för kunskapsförlust?

Det blir lite att bita i kommande veckor.

Tally-ho, we’ll meet again!

Sincerely yours,

Dick

Källor:

Charles, Hughie och Parker Ross. (1939). We’ll Meet Again Hämtad 2019-11-14 från: https://www.youtube.com/watch?v=HsM_VmN6ytk

Kjellberg, Malin (2019). Planning project. Föreläsning given vid Chalmers VT19 Hämtad 2019-11-14 från: https://chalmers.instructure.com/courses/4023/files/88024?module_item_id=19203

Hallin, Lars (2019) Project Management Basics Pinto. Föreläsning given vid Chalmers HT19 Hämtad 2019-11-14 från: https://chalmers.instructure.com/courses/7393/files/folder/The%20PM%20Basics%20series?preview=240221

Phillips, DC och Soltis, Jonas F. Soltis. Perspektiv på lärande . 2014 . Studentlitteratur AB, Lund. 

Osborne, Jonathan (2007). Science Education for the Twenty First Century. I –Eurasia Journal of Mathematics, Science & Technology Education, 3(3), 173-184.

Skolverket. (2019). Kurs Teknik Specialisering. Hämtad 2019-11-14 från: https://www.skolverket.se/undervisning/gymnasieskolan/laroplan-program-och-amnen-i-gymnasieskolan/gymnasieprogrammen/amne?url=1530314731%2Fsyllabuscw%2Fjsp%2Fsubject.htm%3FsubjectCode%3DTEK%26lang%3Dsv%26tos%3Dgy%26p%3Dp&sv.url=12.5dfee44715d35a5cdfa92a3