Blog 3: En lektion med flera dimensioner

Hej kära läsare, hoppas att allt är bra med dig! Nu är det dags för mitt tredje inlägg och idag kommer jag att fokusera på en lektion i digital 3D-modellering. Så håll i hatten och gör dig redo för kopplingar till lärandemodeller! (Kopplingarna får väga upp för att jag glömde att ta bilder till detta inlägg…)

Lektion i digital 3D-modellering:

Här om dagen var jag med under en lektion i digital 3D-modellering. Jag har själv erfarenhet från CAD-konstruktion men detta var något nästan helt annat. Syftet med modellerna var att skapa snygga och trovärdiga bilder snarare än att göra dem för framtida beräkningar och tillverkning. Modellerna används exempelvis i kataloger, för att marknadsföra en produkt som inte finns än, eller för att visa hur en tänkt byggnad kommer se ut i stadsplaneringen. Lektionen hölls av en lärare utan formell träning som lärare men med mycket erfarenhet från att ha lärt ut och använt programmet och principerna i tidigare jobb under många år.

I början av lektionen berättade läraren hur undervisningen brukar se ut. Konceptet är att han först går igenom ett eller ett fåtal moment i programmet på projektorn, vilket går väldigt snabbt, för snabbt för att studenterna ska kunna härma det. Därefter sitter studenterna själva och utför samma eller liknande moment. Tanken är att studenterna inte ska kunna allt direkt efter genomgången utan att de träffar på ett visst motstånd och behöver mer information. Efter ett tag går läraren igenom samma eller liknande moment igen fast i mer detalj och långsammare, för att studenterna ska kunna hänga med och ställa frågor som de fått från att själva ha suttit med momentet/momenten. Därefter arbetar de fritt på egen hand, antingen med övningsuppgifter eller med inlämningar/projekt.

Konceptet för undervisningen stämde dock i detta fall inte riktigt överens med verkligheten. Det blev en ganska snabb första genomgång men nästa genomgång blev istället på något nytt i ett också ganska snabbt tempo, uppfattade jag det som. Det kan ha att göra med att de flesta studenterna verkade ha löst momentet bra efter bara första genomgången. Min uppfattning var att lektionen var ganska spontant utformad i sin helhet och anpassades ganska mycket till hur studenterna låg till i sitt arbete. Läraren gick och pratade med alla studenter när de jobbade på egen hand, varför jag tror att han hade ganska bra koll på hur långt de kommit. Frågan är hur väl det reflekterar hur långt de kommit i förståelsen.

Även om det läraren inte strikt följde sitt eget koncept för hur han planerar lektioner vill jag ändå komma tillbaka till det, för jag tyckte det var ett intressant koncept. Först en snabb och odetaljerad genomgång, följt av eget arbete med frustration. Därefter en detaljerad genomgång och eget arbete, där läraren går och hjälper studenterna. När jag skriver om det så som jag gjorde nu är det inte svårt att koppla det till 5E-modellen (Tanner, 2010). 5E-modellen ger en struktur på en lektion, där E:na står för (i ordning) Engage, Explore, Explain, Elaborate, och Evaluate. Jag ska förklara kopplingen till modellen:

  1. Engage: Ge en snabb genomgång och visa på den större bilden för att engagera studenterna.
  2. Explore: Studenterna arbetar själva med att utforska området men förstår inte hur det går till men testar sig fram.
  3. Explain: En detaljerad genomgång och svar på studenternas frågor.
  4. Elaborate: Studenterna arbetar på egen hand med lektionsinnehållet
  5. Evaluate: Läraren kontrollerar hur det går för studenterna när han går och hjälper dem.

En annan tanke som kom upp var den om kognitiv konstruktivism (Phillips & Soltis, 2014) (lärandemodeller, told ya!). Det är inte en solklar koppling utan en tanke jag har. Just denna frustration som uppstår av att inte kunna utföra momentet själv efter första genomgången påminner om den inre konflikt som Piaget beskriver (Phillips & Soltis, 2014). Det som gör kopplingen vag är att den konflikten som Piaget beskriver beror på att ens egna bild inte överensstämmer med den upplevda verkligheten, varför ens bild behöver förändras för att passa ihop med ens upplevelse. Detta säger att studenten bör ha en bild av verkligheten, i detta fall principerna bakom 3D-modellering i ett visst program, som inte stämmer till en början. Det är dock inte säkert att hen har någon bild alls.

Under en rast på lektionen pratade jag med läraren i fikarummet. Jag frågade om det finns obligatrisk närvaro på lektionerna, varpå svaret var nej. Han berättade dock att han betonar för studenterna hur viktigt det är att de är närvarande på lektionerna. Han berättar att det ofta är några som överväger att stanna hemma och följa youtube-klipp på hur programmet används och lära sig principerna den vägen. Detta menar han dock inte blir lika bra. Det är viktigt att sitta tillsammans med andra och läsa sig 3D-modellering, att kunna fråga hur andra gör, se andras lösningar på problem som uppstår, få uppmuntran etc.. Här är det väldigt lätt att koppla lärandet i grupp till social konstruktivism (Phillips & Soltis, 2014) (that’s right, två lärandemodeller i ett blogginlägg!). Social konstruktivism betonar att lärande inte bara sker individuellt, utan att lärandet är en social företeelse som sker i en omgivning av andra människor, där förebilder och andra som lär sig är till hjälp. När en är på plats i klassrummet är det enkelt att se detta fenomen i verkligheten. Studenterna hjälper varandra och ger nya perspektiv på saker de inte förstår. Studenterna förstår olika mycket men kan fylla i varandras luckor. Dessutom är läraren en viktig förebild och förmedlar inte bara informationen utan kan också uppmuntra studenterna, bland annat genom att ge relevant feedback.

Tack för idag och ha det fint!

Referenser:

  • Tanner, K. D. (2010). Order Matters: Using the 5E Model to Align Teaching with How People Learn. CBE—Life Sciences Education, 159–164.
  • Phillips, D., & Soltis, J. F. (2014). Perspektiv på lärande(2 uppl.). Stockholm: Studentlitteratur AB.

4 reaktion på “Blog 3: En lektion med flera dimensioner

  1. Spännande med 3D-modellering och intressant att även en lärare utan “formell” träning använder moment som kan förklaras med lärandemodeller!
    Ang. den kognitiva konstruktivismen tänker jag att bilden eleverna har av “hur modellering går till” skapas under Engage-fasen. Det är denna bild som stämmer illa överens med “hur modellering går till” i verkligheten och skapar en kognitiv konflikt. Om eleven inte har någon bild alls, dvs. bilden är “Jag vet inte?!” så uppstår inte så stor kognitiv konflikt och eleven lär sig inte särskilt effektivt.
    Jag skulle därför säga att modellen är tillämpbar i fallet du presenterar!

    Om eleverna lär sig hemifrån får de inte ta del av det sociala lärandet som sker i klassrummet, men skulle inte eleverna kunna dela med sig av sina tankar via exempelvis sociala media? Skulle inte läraren kunna återkoppla på uppgifter som eleverna skickar in elektroniskt?

    • Hej! Tack för kommentaren.

      Studenterna skulle givetvis kunna arbeta hemifrån och dela sina tankar via Internet eller telefon. Det kräver dock en större ansträngning än att fråga någon som sitter bredvid en och frågan är då om lika många frågor blir ställda. Dessutom kan en råka höra och se saker ifall en är på plats som en skulle missat annars. Det kan vara saker som en inte tänkt att en vill veta från början.

      Läraren skulle absolut kunna återkoppla på uppgifter som studenterna skickar in. Dock ser läraren inte processen vilket gör att det blir svårt att återkoppla på den. Att bedöma och återkoppla endast på uppgifterna gör att andra lärandemoment missas. Det kan vara allt från att lära sig ta raster vid lämpliga tillfällen, prata med kollegor, vissa knep och tanker som inte förekommer i literatur, jobbmöjligheter, skapa ett kontaktnät, m.m.

      Detta är vad jag tror just nu. Jag hoppas det hjälpte! Ha det bra!

  2. Hur läraren tänker kring närvaro låter ganska likt hur jag upplever att man tänker kring detta på Lärande och ledarskap, vilket är lite spännande tycker jag.
    Finns det studenter i klassen du observerade som väljer att studera hemifrån? Hur ser läraren på dessa och varför tror han de väljer det? Verkar det finnas någon koppling mellan resultat och närvaro?

  3. Spännande med en lärare utan formell utbildning, hur tycker du själv att det gick och hur det hade varit annorlunda med en lärare med formell utbildning?
    (Spontant tänker jag själv att kvalitén på läraren absolut inte behöver vara sämre för att hen inte har “korrekt” utbildning, utan jag har varit med om flera fall där lärare endast grundade på erfarenhet varit grymma! (ville bara lägga till det)).

    Men roligt att läraren trotts att han inte har någon formell lärarutbildning tillämpar lärandemodeller. Vet du om detta var någon medveten tillämpning av honom? För själv har jag ofta tänkt att lärandemodeller är någonting som personer som arbetar med utbildning “vet” men genom sin utbildning bara fått sätta ett namn på det man vet. Exempelvis 5E. Men igen, detta är bara mina tankar.

    Ha det fint!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *