Blog 2: Besök i Svanesund på Orust, nu går vi in på djupet!

Hej kära läsare! Sedan förra inlägget har det hänt lite saker och det som jag vill ta upp i denna inlägg är min utflykt till Svanesund på Orust där jag tittade på utbildningen för anläggningsdykare.

En dykare i vattnet.

För att ge lite bakgrund vill jag börja med att kortfattat berätta om utbildningen. Den är tvåårig och hålls i byn Svanesund på ön Orust, där det är nära till vattnet (havet mer specifikt). Utbildningen består av både praktiska och teoretiska delar som är nödvändiga för att kunna arbeta som anläggningsdykare (dykning, svetsning under vatten, etc.). Denna vecka var första gången jag var där och det var mycket att ta in på en gång och jag kommer behöva fler tillfällen där för att få en bra bild av ledarskapet av lärare och instruktörer, samt studenternas ledarskap. Jag ska återkomma till vad jag menar med studenternas ledarskap. Under min första dag har jag dock redan lärt mig en hel del.

Delar av dyklaget som befinner sig på land och hjälper dykarna. Bland annat hanterar de slangarna som försörjer dykarna med luft.

Under min dag i Svanesund var jag mestadels med förstaårseleverna. De var inne i en dykperiod, vilket innebär att studenterna gör praktiska dykövningar. Under denna period ser deras dagar grovt ut som följande:

  1. Morgonmöte: Repetition av övningsmomenten för dagen, riskbedömning, övrigt som är bra att ta upp.
  2. Genomförande: Två åt gången som dyker, en dykledare, och fem andra som hjälper till från land (plus en instruktör). Rollerna roteras så att alla har samtliga roller under dagen. Om det finns behov blir det även ett kortare möte efter dyken med feedback och diskussion.
  3. Avslutsmöte: Kommentarer, feedback, diskussion etc. Dessutom tas nästa dags övning upp.

Studenterna behöver läsa igenom information om kommande dags övning i förväg, så att de är pålästa och vet vad de ska göra redan innan morgonmötet. Detta sätt att arbeta kallas “flippat klassrum” och är något som togs upp på en föreläsning under första kursen på Lärande & Ledarskap: Matematik, Undervisning och Bedömning (MVE375). Flippat klassrum innebär en gör sig förtrogen med innehållet innan själva genomgången av det. På så sätt har en med sig frågor till genomgången och känner redan igen materialet. Detta sättet att jobba är väldigt bra för dykutbildningen tror jag, eftersom studenterna då får tid att förbereda sig på nästa dagens utmaningar och hinner fundera ut frågor. Eftersom det finns en uppenbar risk för drunkningsolyckor vid dykning är det av yttersta vikt att studenterna förstår övningarna, vilket motiverar varför flippat klassrum är en bra metod.

Som jag nämnde har varje dyklag olika roller som studenterna roterar mellan. Hela dyklaget består av 8-10 studenter där två åt gången dyker och än är dykledare. Minns du när jag skrev att jag skulle komma tillbaka till studenternas  ledarskap? Det vill jag göra nu. Det är alltså en student åt gången som är dykledare för dyklaget, de tränas alltså även inom ledarskap. Dykledarens uppgift är bland annat att kommunicera med dykarna i vattnet och resten av laget på land för att utföra och leda dykningarna. Kommunikationen sker genom tal, vilket fungerar eftersom dykarna har en mask med mikrofon och hörlurar. Detta ledarskap som studenterna lärs upp i är väldigt intressant och något jag vill titta närmare på en annan gång när jag är i Svanesund. Under dessa övningar, ska jag påpeka, är det alltid med en instruktör som är till mycket hjälp för laget. Tanken är att instruktörerna är med mycket i början av utbildningen men mer och mer låter studenterna ta större ansvar för att slutligen kunna vara självgående vid utbildningens slut.

Bilden visar dykledarens arbetsplats varifrån hen kan kommunicera med dyklaget, inklusive dykarna.

När jag pratade med en av instruktörerna nämnde han att dykgrupperna är samma under en period men att de sedan ändras. Anledningen för detta är att, med instruktörens ord, grupperna först är i en “smekmånefas” men efter ett tag när de lärt känna varandra i gruppen går in i en konfliktfas. Han menar att studenterna först inte riktigt vet sin roll (sociala roll) men när de väl känner sig bekväma i gruppen och känner varandra så vågar de ta konflikter. Detta påminner väldigt mycket om Susan Wheelans IMGD-modell (integrated model of group development) som togs upp på en lektion i kursen Leda Individ och Grupp (CUI226). Modellen säger att det finns fyra (i vissa fall fem) faser för gryppdynamik:

  1. Tillhörighet och trygghet
  2. Opposition och konflikt
  3. Tillit och struktur
  4. Arbete och produktivitet

De första två stegen motsvarar det som instruktören berättade om: studenterna söker tillhörighet i gruppen och trygghet, vilket sedan övergår i en konfliktfas. Han menade att de ändrar grupperna för att komma ur denna fas, eftersom det är viktigt att dyklaget fungerar vid övningar och att det inte uppstår konflikter som kan förhindra trygga övningar. Det är inte det enda arbetet där denna taktik används. I kursen Leda Individ och Grupp berättade föreläsaren att de även gör det hos flygplanspersonal, eftersom de måste kunna arbeta tillsammans. En skillnad är dock att flygbolag troligtvis har många anställda att bilda nya grupper med, medan det är strax under 30 studenter i en klass som ska sättas ihop i grupper om 8-10 studenter. En risk skulle eventuellt kunna vara att grupperna hamnar i konfliktfasen snabbare och snabbare ju mer studenterna lära känna varandra i klassen. Det behöver inte vara så utan det är en tanke jag har. Frågan blir då om de även tar sig förbi konfliktfasen under utbildningens gång.

Jag lämnar dig, läsaren, där och återkommer snart igen med nästa inlägg! Kanske inte att det blir på dykutbildningen utan något annat men det får vi se. Tack för idag! Här är några bilder till, bara för att:

 

3 reaktion på “Blog 2: Besök i Svanesund på Orust, nu går vi in på djupet!

  1. Classic rubrik, snyggt. Bloggandet sitter ju i dig?

    Spännande läsning, roligt att se hur en utbildning för anläggningsdykare går till då jag själv bara kan relatera till “hobbydykning”. Någonting som jag tyckte var extra intressant (för att jag är ju tydligen intresserad av lärande och ledarskap) var att studenterna själva utformar hela dykgruppen inklusive dykledare. Är detta någonting som “ingår” som anläggningsdykarrollen? Att vara dykledare eller är det mest för att som dykare är det bra att ha insikt i hur en dykledare arbetar och behöver tänka på?

    • Tack för de fina kommentarerna!

      Dykstudenterna övar de olika rollerna eftersom de kommer att ha dessa även senare i arbetslivet. Det innebär att de ska kunna jobba som dykledare också.

      Mvh, David

  2. Jag funderade lite när du beskrev yrket vad studenterna kan göra en typisk dag på jobbet när de är färdigutbildade och är ute och jobbar. Vad gör de en typiskt dag och hur ser arbetsmarknaden ut? Det här är ett yrke jag inte hört så mycket om så jag är nyfiken 🙂
    Jag håller med dig om att studenterna kanske kan hamna i konfliktfasen snabbare med tiden, då de känner varandra trots att gruppsammansättningen ändrats. Hur tänker du kring att man inte vill komma till fas 2, och därmed inte heller förbi den? Vore det inte bättre att ta sig igenom den för att nå nästa fas? Hur ser det ut i arbetslivet sen, jobbar de mycket med samma personer eller skiftar det? Speglar utbildningen hur det är sen?
    Det blev mycket frågor men det var för att du skrivit så mycket intressant 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *