Blog 4: Tankar om Motivation

Hej kära läsare! Nu är det redan dags för mitt fjärde inlägg på bloggen, vilket innebär att jag har fyra kvar efter detta. Dagens inlägg kommer att fokusera på några av mina tankar och reflektioner kring Motivation och Mötesplatser. 

En av de “huvudkorridorerna” på YRGO på Lindholmen. Här finns föreläsningssalar, konferenssalar, toaletter etc.

Motivation

Ett intryck jag fick väldigt tidigt när jag kom till YRGO var att studenterna verkar vara väldigt studiemotiverade. Detta tror jag eftersom samtliga lektioner jag varit på har haft en mycket god studiemiljö där studenterna har frågat både läraren och varandra om saker de inte förstått och för det mesta hållit sig till undervisningens innehåll. Även vid långa genomgångar har studenterna visat intresse. Vid en lektion i CAD som jag närvarade på satt studenterna med uppgifterna under hela lektionspasset utan att fokus svävade iväg allt för mycket. I ett sådant läge bör en som lärare överväga att mer eller mindre tvinga studenterna att ta rast, eller i alla fall uppmuntra dem. Det är trots allt även viktigt med raster i arbetslivet, för att undvika hälsoproblem relaterade till att sitta för länge vid dator. På CAD-lektionen som jag precis nämnde och två andra lektioner gick jag och läraren iväg för att ta rast och lite fika. Studenterna arbetade då vidare på egen hand och kändes självklart att det inte skulle vara något problem.

Anledningen varför jag reagerar så på det är troligtvis att det skiljer sig från mina upplevelser både från VFU:n (verksamhetsförlagd utbildning) på gymnasium och högskolan. På gymnasiet var det svårare att motivera klassen och att skapa en god lärandemiljö. Det var något som inte gick att ta för givet. Mina erfarenheter från högskolan är att det är enkelt att sitta längst bak i en föreläsningssal och försvinna bort, och att det oftast inte får så svåra konsekvenser. Den möjligheten finns troligtvis på yrkeshögskolan också men mitt helhetsintryck är att de allra flesta verkligen försökte vara fokuserade och delaktiga i undervisningen. Den naturliga frågan kommer: Varför verkar studenterna vara så motiverade? Troligtvis finns det flera saker som spelar in. En bidragande faktor skulle kunna vara att jag är med på lektionerna vilket gör att klassen “skärper” sig lite extra. Det är dock sannolikt inte hela sanningen. Istället tror jag att många studenter har både en förhållandevis stark yttre och inre motivering för att klara studierna. Yttre motivation kännetecknas av yttre belöning eller straff, exempelvis högre/lägre lön, medan inre motivation är lustbetonat och kännetecknas av ett eget intresse för själva uppgiften (Elmholdt, Keller, & Tanggaard, 2013). Den yttre motivationen för studenterna kan exempelvis vara att de kan söka vissa jobb, eventuellt få högre lön än tidigare, etc. Inre motivationen kan vara ett genuint intresse för ämnet de läser. Min uppfattning av yrkeshögskoleutbildningarna är att de är ganska specifika i sin inriktning, vilket gör det troligt att de som söker utbildningarna är intresserade av just det som undervisningen handlar om.

Plats i korridoren där studenter kan sitta under raster, plugga och äta lunch/fika.

Under en rast pratade jag med en lärare som berättade att hans uppfattning är att studenterna på yrkeshögskola har en annan “sense of urgency” än studenter på gymnasiet och högskolan. Jag måste vara ärlig och erkänna att jag inte riktigt vet vad han menade men jag tolkar det som att han menade att de allra flesta som går yrkeshögskolan har tidigare jobberfarenhet och känner ett starkare behov för att få ett visst jobb eller en viss position, medan gymnasieelever och högskolestudenter har en vagare bild av vad de kommer göra efter utbildningen. Detta gör att de inte har så bråttom att komma dit, att bli klara med sin utbildning. Personligen tror jag att den uppfattade höga motivationen bland många studenter kommer från en kombination av att de läser utbildningar som är förhållandevis korta (ca två år), tillämpade, specifika, leder med stor sannolikhet till jobb och att de är intresserade av själva ämnet. Detta skiljer sig från både gymnasie- och högskolestudier som är både bredare och längre.

Tack för idag och hoppas att vi ses i till nästa inlägg igen!

Referenser

  • Elmholdt, C., Keller, H. D., & Tanggaard, L. (2013). Ledarskapets psykologi.Malmö: Gleerups.

Blog 3: En lektion med flera dimensioner

Hej kära läsare, hoppas att allt är bra med dig! Nu är det dags för mitt tredje inlägg och idag kommer jag att fokusera på en lektion i digital 3D-modellering. Så håll i hatten och gör dig redo för kopplingar till lärandemodeller! (Kopplingarna får väga upp för att jag glömde att ta bilder till detta inlägg…)

Lektion i digital 3D-modellering:

Här om dagen var jag med under en lektion i digital 3D-modellering. Jag har själv erfarenhet från CAD-konstruktion men detta var något nästan helt annat. Syftet med modellerna var att skapa snygga och trovärdiga bilder snarare än att göra dem för framtida beräkningar och tillverkning. Modellerna används exempelvis i kataloger, för att marknadsföra en produkt som inte finns än, eller för att visa hur en tänkt byggnad kommer se ut i stadsplaneringen. Lektionen hölls av en lärare utan formell träning som lärare men med mycket erfarenhet från att ha lärt ut och använt programmet och principerna i tidigare jobb under många år.

I början av lektionen berättade läraren hur undervisningen brukar se ut. Konceptet är att han först går igenom ett eller ett fåtal moment i programmet på projektorn, vilket går väldigt snabbt, för snabbt för att studenterna ska kunna härma det. Därefter sitter studenterna själva och utför samma eller liknande moment. Tanken är att studenterna inte ska kunna allt direkt efter genomgången utan att de träffar på ett visst motstånd och behöver mer information. Efter ett tag går läraren igenom samma eller liknande moment igen fast i mer detalj och långsammare, för att studenterna ska kunna hänga med och ställa frågor som de fått från att själva ha suttit med momentet/momenten. Därefter arbetar de fritt på egen hand, antingen med övningsuppgifter eller med inlämningar/projekt.

Konceptet för undervisningen stämde dock i detta fall inte riktigt överens med verkligheten. Det blev en ganska snabb första genomgång men nästa genomgång blev istället på något nytt i ett också ganska snabbt tempo, uppfattade jag det som. Det kan ha att göra med att de flesta studenterna verkade ha löst momentet bra efter bara första genomgången. Min uppfattning var att lektionen var ganska spontant utformad i sin helhet och anpassades ganska mycket till hur studenterna låg till i sitt arbete. Läraren gick och pratade med alla studenter när de jobbade på egen hand, varför jag tror att han hade ganska bra koll på hur långt de kommit. Frågan är hur väl det reflekterar hur långt de kommit i förståelsen.

Även om det läraren inte strikt följde sitt eget koncept för hur han planerar lektioner vill jag ändå komma tillbaka till det, för jag tyckte det var ett intressant koncept. Först en snabb och odetaljerad genomgång, följt av eget arbete med frustration. Därefter en detaljerad genomgång och eget arbete, där läraren går och hjälper studenterna. När jag skriver om det så som jag gjorde nu är det inte svårt att koppla det till 5E-modellen (Tanner, 2010). 5E-modellen ger en struktur på en lektion, där E:na står för (i ordning) Engage, Explore, Explain, Elaborate, och Evaluate. Jag ska förklara kopplingen till modellen:

  1. Engage: Ge en snabb genomgång och visa på den större bilden för att engagera studenterna.
  2. Explore: Studenterna arbetar själva med att utforska området men förstår inte hur det går till men testar sig fram.
  3. Explain: En detaljerad genomgång och svar på studenternas frågor.
  4. Elaborate: Studenterna arbetar på egen hand med lektionsinnehållet
  5. Evaluate: Läraren kontrollerar hur det går för studenterna när han går och hjälper dem.

En annan tanke som kom upp var den om kognitiv konstruktivism (Phillips & Soltis, 2014) (lärandemodeller, told ya!). Det är inte en solklar koppling utan en tanke jag har. Just denna frustration som uppstår av att inte kunna utföra momentet själv efter första genomgången påminner om den inre konflikt som Piaget beskriver (Phillips & Soltis, 2014). Det som gör kopplingen vag är att den konflikten som Piaget beskriver beror på att ens egna bild inte överensstämmer med den upplevda verkligheten, varför ens bild behöver förändras för att passa ihop med ens upplevelse. Detta säger att studenten bör ha en bild av verkligheten, i detta fall principerna bakom 3D-modellering i ett visst program, som inte stämmer till en början. Det är dock inte säkert att hen har någon bild alls.

Under en rast på lektionen pratade jag med läraren i fikarummet. Jag frågade om det finns obligatrisk närvaro på lektionerna, varpå svaret var nej. Han berättade dock att han betonar för studenterna hur viktigt det är att de är närvarande på lektionerna. Han berättar att det ofta är några som överväger att stanna hemma och följa youtube-klipp på hur programmet används och lära sig principerna den vägen. Detta menar han dock inte blir lika bra. Det är viktigt att sitta tillsammans med andra och läsa sig 3D-modellering, att kunna fråga hur andra gör, se andras lösningar på problem som uppstår, få uppmuntran etc.. Här är det väldigt lätt att koppla lärandet i grupp till social konstruktivism (Phillips & Soltis, 2014) (that’s right, två lärandemodeller i ett blogginlägg!). Social konstruktivism betonar att lärande inte bara sker individuellt, utan att lärandet är en social företeelse som sker i en omgivning av andra människor, där förebilder och andra som lär sig är till hjälp. När en är på plats i klassrummet är det enkelt att se detta fenomen i verkligheten. Studenterna hjälper varandra och ger nya perspektiv på saker de inte förstår. Studenterna förstår olika mycket men kan fylla i varandras luckor. Dessutom är läraren en viktig förebild och förmedlar inte bara informationen utan kan också uppmuntra studenterna, bland annat genom att ge relevant feedback.

Tack för idag och ha det fint!

Referenser:

  • Tanner, K. D. (2010). Order Matters: Using the 5E Model to Align Teaching with How People Learn. CBE—Life Sciences Education, 159–164.
  • Phillips, D., & Soltis, J. F. (2014). Perspektiv på lärande(2 uppl.). Stockholm: Studentlitteratur AB.

Blog 2: Besök i Svanesund på Orust, nu går vi in på djupet!

Hej kära läsare! Sedan förra inlägget har det hänt lite saker och det som jag vill ta upp i denna inlägg är min utflykt till Svanesund på Orust där jag tittade på utbildningen för anläggningsdykare.

En dykare i vattnet.

För att ge lite bakgrund vill jag börja med att kortfattat berätta om utbildningen. Den är tvåårig och hålls i byn Svanesund på ön Orust, där det är nära till vattnet (havet mer specifikt). Utbildningen består av både praktiska och teoretiska delar som är nödvändiga för att kunna arbeta som anläggningsdykare (dykning, svetsning under vatten, etc.). Denna vecka var första gången jag var där och det var mycket att ta in på en gång och jag kommer behöva fler tillfällen där för att få en bra bild av ledarskapet av lärare och instruktörer, samt studenternas ledarskap. Jag ska återkomma till vad jag menar med studenternas ledarskap. Under min första dag har jag dock redan lärt mig en hel del.

Delar av dyklaget som befinner sig på land och hjälper dykarna. Bland annat hanterar de slangarna som försörjer dykarna med luft.

Under min dag i Svanesund var jag mestadels med förstaårseleverna. De var inne i en dykperiod, vilket innebär att studenterna gör praktiska dykövningar. Under denna period ser deras dagar grovt ut som följande:

  1. Morgonmöte: Repetition av övningsmomenten för dagen, riskbedömning, övrigt som är bra att ta upp.
  2. Genomförande: Två åt gången som dyker, en dykledare, och fem andra som hjälper till från land (plus en instruktör). Rollerna roteras så att alla har samtliga roller under dagen. Om det finns behov blir det även ett kortare möte efter dyken med feedback och diskussion.
  3. Avslutsmöte: Kommentarer, feedback, diskussion etc. Dessutom tas nästa dags övning upp.

Studenterna behöver läsa igenom information om kommande dags övning i förväg, så att de är pålästa och vet vad de ska göra redan innan morgonmötet. Detta sätt att arbeta kallas “flippat klassrum” och är något som togs upp på en föreläsning under första kursen på Lärande & Ledarskap: Matematik, Undervisning och Bedömning (MVE375). Flippat klassrum innebär en gör sig förtrogen med innehållet innan själva genomgången av det. På så sätt har en med sig frågor till genomgången och känner redan igen materialet. Detta sättet att jobba är väldigt bra för dykutbildningen tror jag, eftersom studenterna då får tid att förbereda sig på nästa dagens utmaningar och hinner fundera ut frågor. Eftersom det finns en uppenbar risk för drunkningsolyckor vid dykning är det av yttersta vikt att studenterna förstår övningarna, vilket motiverar varför flippat klassrum är en bra metod.

Som jag nämnde har varje dyklag olika roller som studenterna roterar mellan. Hela dyklaget består av 8-10 studenter där två åt gången dyker och än är dykledare. Minns du när jag skrev att jag skulle komma tillbaka till studenternas  ledarskap? Det vill jag göra nu. Det är alltså en student åt gången som är dykledare för dyklaget, de tränas alltså även inom ledarskap. Dykledarens uppgift är bland annat att kommunicera med dykarna i vattnet och resten av laget på land för att utföra och leda dykningarna. Kommunikationen sker genom tal, vilket fungerar eftersom dykarna har en mask med mikrofon och hörlurar. Detta ledarskap som studenterna lärs upp i är väldigt intressant och något jag vill titta närmare på en annan gång när jag är i Svanesund. Under dessa övningar, ska jag påpeka, är det alltid med en instruktör som är till mycket hjälp för laget. Tanken är att instruktörerna är med mycket i början av utbildningen men mer och mer låter studenterna ta större ansvar för att slutligen kunna vara självgående vid utbildningens slut.

Bilden visar dykledarens arbetsplats varifrån hen kan kommunicera med dyklaget, inklusive dykarna.

När jag pratade med en av instruktörerna nämnde han att dykgrupperna är samma under en period men att de sedan ändras. Anledningen för detta är att, med instruktörens ord, grupperna först är i en “smekmånefas” men efter ett tag när de lärt känna varandra i gruppen går in i en konfliktfas. Han menar att studenterna först inte riktigt vet sin roll (sociala roll) men när de väl känner sig bekväma i gruppen och känner varandra så vågar de ta konflikter. Detta påminner väldigt mycket om Susan Wheelans IMGD-modell (integrated model of group development) som togs upp på en lektion i kursen Leda Individ och Grupp (CUI226). Modellen säger att det finns fyra (i vissa fall fem) faser för gryppdynamik:

  1. Tillhörighet och trygghet
  2. Opposition och konflikt
  3. Tillit och struktur
  4. Arbete och produktivitet

De första två stegen motsvarar det som instruktören berättade om: studenterna söker tillhörighet i gruppen och trygghet, vilket sedan övergår i en konfliktfas. Han menade att de ändrar grupperna för att komma ur denna fas, eftersom det är viktigt att dyklaget fungerar vid övningar och att det inte uppstår konflikter som kan förhindra trygga övningar. Det är inte det enda arbetet där denna taktik används. I kursen Leda Individ och Grupp berättade föreläsaren att de även gör det hos flygplanspersonal, eftersom de måste kunna arbeta tillsammans. En skillnad är dock att flygbolag troligtvis har många anställda att bilda nya grupper med, medan det är strax under 30 studenter i en klass som ska sättas ihop i grupper om 8-10 studenter. En risk skulle eventuellt kunna vara att grupperna hamnar i konfliktfasen snabbare och snabbare ju mer studenterna lära känna varandra i klassen. Det behöver inte vara så utan det är en tanke jag har. Frågan blir då om de även tar sig förbi konfliktfasen under utbildningens gång.

Jag lämnar dig, läsaren, där och återkommer snart igen med nästa inlägg! Kanske inte att det blir på dykutbildningen utan något annat men det får vi se. Tack för idag! Här är några bilder till, bara för att:

 

Blog 1: Om YRGO, mina första intryck och tankar

Till att börja med: Hej och välkommen till min blogg! Detta är mitt första inlägg, vilket känns spännande. Jag har aldrig tidigare skrivit en blogg, så detta kan bli intressant. Here we go!

Bild av entrén in till YRGO:s lokaler på Lindholmen.

Om YRGO

Organisationen som jag gör min VFU på är YRGO, en yrkeshögskola i Göteborg uppdelad på fyra olika platser. Jag kommer fokusera min VFU på teknik, byggteknik och samhällsbygge. Av den anledningen är jag mestadels på Lindholmen, där YRGO har dessa utbildningar. Dock kommer jag också att åka till Svanesund ibland eftersom de har en anläggningsdykarutbildning där. Anledningen till att jag vill åka och titta på just den utbildningen är för att den är väldigt praktiskt och i en helt annan miljö än den andra utbildningen på YRGO. Det finns helt andra säkerhetsaspekter, kommunikation under vatten, etc., som gör det väldigt intressant att titta på. Jag kommer alltså mestadels vara på Lindholmen men vissa dagar i Svanesund.

YRGO är som sagt en yrkeshögskola och drivs av Göteborg Stad. Utbildningar som de har är inom följande sektorer:

  • Bageri och restaurang
  • Besöksnäring och hotell
  • Byggteknik och samhällsbyggnad
  • Ekonomi och administration
  • Media och kommunikation
  • Teknik och IT
  • Transport
  • Vård och omsorg
  • Uppdragsutbildning för företag och organisationer

Varje sektor har en rektor, som är chef för utbildningsledarna inom en sektor. En utbildningsledare kan en säga är ansvarig för en eller ett fåtal utbildningar inom sektorn (även personalansvar). Sedan har enstaka lärare ansvaret för en viss kurs. Förutom lärare anställda på YRGO är det även vanligt att exempelvis konsulter har kurser. Chefen för rektorerna är den verksamhetsansvarige.

Som jag nämnde finns det både lärare, som är fastanställda, och konsulter som är ansvariga för kurser. Det finns inget krav på att en måste har lärarlegitimation för att få undervisa på YRGO, vilket jag tycker är intressant. Det kan vara en sak att titta på när jag går med på undervisningen, alltså att försöka se om det finns någon observerbar skillnad i hur legitimerade och icke-legitimerade lärare/konsulter undervisar. Vad jag har förstått har de som undervisar på YRGO väldigt varierande bakgrunder, exempelvis har vissa lärarbakgrund medan andra kommer från industrin.

De flesta utbildningar som YRGO har är på 80 veckor, vilket motsvarar två års heltidsstudier och 400 yrkeshögskolepoäng. Under utbildningen är det vanliga att ha två så kallade LIA: lärande i arbete. Det är alltså två praktikperioder som studenterna har ute i någon verksamhet kopplad till deras utbildning.

På varje våning finns ett matrum. Det på bilden är till för studenterna och det finns ett liknande för personalen.

Första intryck och tankar

Jag har blivit varmt välkommen till YRGO av både handledare, rektor och lärare, vilket har känts väldigt roligt. Hittills har jag mest pratat med handledaren och andra lärare om vad jag kan göra och vart jag kan vara med. Jag har fått intrycket att jag kommer få vara med på det mesta som jag vill vara med på och det känns väldigt roligt. Senare i veckan kommer jag att åka upp till Svanesund för att vara med anläggningsdykarna, vilket känns väldigt spännande. Det är en helt annan lärandemiljö än klassrummet eftersom de göra dykningar väldigt ofta, där säkerhet är viktigt på ett helt annat sätt. Dessutom ska det bli intressant att se hur kommunikation fungerar under vatten, även om jag själv inte kommer att vara under vatten.

Under VFU:n kommer jag troligtvis mestadels vara med i undervisning men jag hoppas även att jag kan få vara med i planeringsarbeten och andra läraraktiviteter på skolan, för att få en djupare inblick i hur lärarna arbetar. Jag har bollat lite idéer med min handledare om vad jag skulle kunna skriva rapporten om och det som låter mest intressant hittills är att titta på två klasser som läser samma kurser men där den ena klassen har tidigare erfarenheter från industrin medan den andra klassen inte har det. Det skulle kunna vara intressant att titta på elevernas förståelse och hur samma lärare anpassar lektionen till de två klasserna, om de nu gör det.