Inlägg 4: Karakteristiskt för waldorfskolor

I kursen ”Utbildningens uppgifter och ramar” (UUR) (och i flera efterföljande kurser) lärde vi oss att Skolverkets styrdokument i och med senaste läroplanerna som kom 2011 är målstyrande, snarare än metodstyrande. Detta betyder att alla skolor strävar efter att uppnå samma mål, medan hur dessa uppnås är upp det varje enskild skola. Fördelen med detta är att det finns större frihet för respektive skola att utveckla olika sätt att lära ut och organisera skolan och anpassa den efter lokala förhållanden och omständigheter. En nackdel kan dock vara att det kan bli svårare för lärarna, då de individuellt eller på skolnivå måste utforma undervisningen och i efterhand stå till svars för denna undervisning. Waldorfskolan har en egen läroplan som används som ett tillägg till Skolverkets läroplan. Denna läroplan är mer metodstyrande, alltså säger mer om upplägget på undervisningen både vad gäller struktur och innehåll. Jag tror även att den innehåller tilläggsmål, utöver Skolverkets läroplan. Jag vill poängtera att jag inte har läst Waldorfskolans läroplan, utan endast baserar mina observationer på samtal med lärare på skolan. En fördel med en mer metodstyrd skola kan vara att den är mer stabil, detta ger eleverna kontinuitet och möjliggör långsiktighet i elevernas lärande. Skolan följer inte med i eventuella trender som inom pedagogik som kan svänga fram och tillbaka. Speciellt kontinuitet är något som jag lärt mig från tidigare praktiker att både elever och lärare tycker om. Stabiliteten eller, uttryckt med andra ord, stelbentheten kan också vara en nackdel då det kan vara svårt för skolan att överleva långsiktigt om den inte följer heller i långsamma trender. Skolan kan då med tiden glida längre och längre ifrån den genomsnittliga skolan och till slut antingen inte gå att förena med Skolverkets mål för skolan eller att den av föräldrar anses vara för annorlunda jämfört med andra skolor, så att föräldrarna inte väljer skolan åt sina barn. En strategi som jag förstått Waldorfskolan använder för att komma åt detta problem är att delvis retroaktivt anpassa sig till de allmänna skoltrenderna och delvis proaktivt försöka föra den allmänna skolpolitiken och skoltrenderna åt deras håll. Detta görs via den så kallade Waldorffederationen som jobbar för att sprida och argumentera för waldorfpedagogiken runt om i Sverige och bland politiker. En annan nackdel med en metodstyrning är också att den riskerar att hålla fast vid sätt att lära ut även efter det blivit vetenskapligt bevisat att de inte fungerar.

Följande karaktäristika för waldorfskolor kommer jag ta upp i detta inlägg:

  1. Skoldagens upplägg, med period- och blocktiden
  2. Periodhäfte och syn på egna anteckningar
  3. Ämnet eurytmi

Skoldagens upplägg: Skoldagarna på alla waldorfskolor ser likadana ut, såvitt jag förstår ända ner till de exakta tiderna i schemat. Givetvis kan de specifika ämnena på en viss tid variera från skola till skola, men det finns en tanke med vilken ”typ” av ämne som ligger var. I stora drag ligger ett fokus på teoretiska ämnen på förmiddagen och konstnärliga ämnen och hantverksämnen på eftermiddagen. Tanken med detta är att hjärnan är mer mottaglig för teoretisk information tidigt på morgonen och att man på eftermiddagen behöver ”pigga upp hjärnan” med att röra på sig (t.ex. dans eller hemkunskap) eller kunna släppa intellektet och gå in i känslan (t.ex. bild eller slöjd). Vi har inte läst något om just hur vaken olika delar av hjärnan är under olika delar av dagen, men jag tror många med teoretiskt tunga kan känna igen sig i att de kan vara som piggast, igång och mest produktiva under förmiddagen och kan bli mindre och mindre produktiva under dagens fortskridande. Dock tror jag att det här finns stora variationer, så att detta typ av upplägg passar vissa elever mer än andra. Något jag däremot kan dra en parallell till från mina studier är att detta upplägg skapar en variation inte bara under enskilda lektioner utan också under hela skoldagen. Jag har lärt mig dels under mina praktikkurser, men också under kurserna ”Naturvetenskapligt och tekniskt lärande 1” (NTL1) och ”Matematik, undervisning och bedömning” (MUB) att variation i undervisningen gynnar elevernas lärande och får dem att vakna till och bli mer aktiva. Variation i undervisningen kan också leda till lärande genom så kallad ”spacing” som vi lärde oss om i kursen ”Analysera lärande” (AL). Variation leder nämligen till att kunskapen från ett visst ämne behöver laddas till och bort från det aktiva medvetandet vilket är en process som gör att kunskapen fastnar bättre. På samma sätt tänker jag att då olika delar av hjärnan aktiveras och inaktiveras under för- och eftermiddagsaktiviteterna skapar även det ett ökat lärande.

Skoldagen inleds (i samtliga klasser på samtliga waldorfskolor) med en den så kallade ”periodtiden” och två dagar i veckan avslutas den med den så kallade ”blocktiden”. Under periodtiden lärs teoretiska ämnen in och under blocktiden praktiska och konstnärliga ämnen, enligt diskussionen i förra stycket. En annan sak som är speciellt med dessa punkter i schemat är att undervisningen under denna tid sker inom ett fokuserat område, en typ av projektundervisning eller fokuserat lärande som skolan föredrar att uttrycka sig. Ett liknande upplägg har jag även sett i en av mina tidigare praktikskor, där de hade en variant av naturprogrammet som var projektbaserad. På den skolan läste eleverna i ämnesöverskridande projekt (t.ex. förnyelsebar energi) där undervisningen i alla ämnen kopplade an till just detta projekt. Fördelen var att eleverna inte såg att problem i världen och vår förståelse kring välden inte låter sig inskränkas till några givna ämnesramar. RS har ett upplägg som liknar detta, men också skiljer sig från det. Här läses ett enskilt ämne eller tema (t.ex. litteraturhistoria eller anatomi) intensivt under sju veckor i taget. Tanken med detta är alltså inte att jobba ämnesöverskridande utan att kunna gå in i ett ämne/tema och så att säga ”leva i det” under denna tidsperiod utan att behöva återkalla det på nytt varje lektion, som det kan bli om man bara har ett ämne en gång i veckan. Något som talar för denna typ av undervisning är människans begränsade förmåga att göra flera saker på en gång (multitasking), som vi lärde oss om i kursen “Learning and leading in dysfunctional organizations” (DO). Varje gång eleverna på nytt ska sätta igång med något de inte gjort på ett tag har det en viss uppstarts tid. Detta kan bli ännu svårare om de har många ämnen igång samtidigt. Denna typ av undervisning kan på detta sättet vara mer effektiv än att sprida ut undervisningen jämt över hela året. En nackdel kan dock vara att eleverna inte får så mycket spacing, som jag nämnde i förra stycket. Kunskapen hinner inte laddas bort oredligt innan den återkommer, vilket till exempel kan leda till att kunskapen inte fastnar långsiktigt hos eleverna.

Periodhäfte och syn på egna anteckningar: Något som kan kompensera bristen på spacing som det fokuserande lärandet leder till är att eleverna skriver sina anteckningar i så kallade ”periodhäften”. Eleverna har inga kursböcker under periodtiden (och oftast inte den övriga tiden heller) utan gör istället noggranna antecknar från periodlektionerna i dessa häften. Här vill jag lägga betoning på noggranna. Oftast gör skriver eleverna ”kladdanteckningar” under en genomgång och sedan får de tid under lektionerna till att skriva rent dessa anteckningar i periodhäftet anteckningarna är både i form av prydligt handskriven text (ser ut som en handskriven bok) och i form av noggrant tecknade bilder från lektionen. Dessa periodhäften blir då en egen skapad kursbok i det ämnet. På detta sätt tvingas eleverna att ta in informationen, processa den och ”matta ut” det de tycker är relevant in i periodhäftet. Eleverna behöver även bearbeta materialet noga och vid upprepade tillfällen. Att eleverna verkligen bearbeta och jobbar med ämnesstoffet är något jag i tidigare praktiker sett är mycket viktigt för att eleverna verkligen ska förstå och kunna det de lärt sig och också kunna använda den själv. På detta sätt laddas kunskapen upp och bort flera gånger, vilket skapar ett ökat lärande och kan kompensera för de nackdelarna med ett fokuserat lärande.

Ämnet eurytmi: I waldorfskolan ingår ett ämne som inte ingår i den ordinarie läroplanen för grundskolan, ämnet eurytmi. Eurytmi har rötter tillbaka till waldorfskolans (och antroposofins) grundande och är en typ av rörelsekonst (eller vardagligt uttryckt, dans). Eurytmi har som mål att få eleverna att komma i kontakt, känna sig trygg med och lära känna sin kropp och sina känslor. Tanken är att många av de andra ämnena skapar en trygghet med hjärnan (det intellektuella), såsom naturvetenskap och samhällsvetenskap. Till exempel ger de eleverna en trygghet i att argumentera natur- eller samhällsvetenskapligt. Inom Waldorf vill man att eleverna ska bli trygga med hela kroppen, alltså både hjärna och den övriga kroppen, både kroppsligt, själsligt och känslomässigt. I LIG-kursen lärde vi oss om det så kallade Joharifönstret. Detta delar upp ens person i fyra delar:

  • Arenan: saker som både du och andra vet om dig själv.
  • Fasaden: saker du vet om dig själv men andra inte vet.
  • Blinda fältet: saker du inte vet om dig själv, men andra vet.
  • Det okända: saker varken du eller andra vet om dig själv.

En person där det blinda fältet är litet fungerar bättre både som ledare och i grupper, då personen är trygg med vem hen själv är och hen har kontroll över vad som delas med andra ut på arenan. Eleverna gynnas alltså av en ökad medvetenhet om sig själva. Medan andra ämnen kan öka medvetenheten om elevernas intellektuella jag, kan eurytmi hjälpa till att öka medvetenheten om sitt kroppsliga och känslomässiga jag.

I eurytmi rör sig eleverna tillsammans i en grupp av elever och uttrycker musik (eller annan konst, såsom poesi) med hjälp av kroppen. Rörelserna kopplar an till dynamiken (eller känslan) i musiken snarare än takten. Tanken med detta är att rörelserna ska aktivera och drivas av intuition och känsla snarare än av intellektuellt tänkande. Min upplevelse av eurytmi, då jag deltog under en lektion, är att den på ett mycket effektivt sätt verkar stressminskande och lugnande i och med att man tvingas gå in i sina känslor och ”koppla bort hjärnan” för en stund. På många sätt liknar detta effekterna av meditation, fast man inom eurytmi rör sig. Under kursen ”Leda individ och grupp” (LIG) lärde vi oss om ökade problem med stress och psykisk ohälsa bland hos ungdomar. Detta var även något jag såg hos en av mina praktikskolor, där elever med höga prestationskrav på sig själva ofta upplevde en hög grad av stress. Många skolor pratar om dessa problem, men färre skolor arbetar aktivt med stressminskande inslag i undervisningen. Eurytmi tror jag är ett sätt att konkret jobba med att minska stressen hos eleverna. Att lära sig att bli trygg med sin korp är också ett viktigt syfte, inte minst under högstadiet då många elever lätt kan känna en otrygghet för sin kropp och hur den rör sig, när den förändras så mycket. Även i detta fallet skulle jag säga att många skolor mer pratar om detta än att faktiskt göra något praktiskt som gör eleverna tryggare med sina kroppar.

4 reaktioner till “Inlägg 4: Karakteristiskt för waldorfskolor”

  1. Det här inlägget tror jag gav en bra bild av hur Waldorfskolan fungerar, jag kände i alla fall mer klarhet efter de tre punkterna du tog upp. Jag funderade lite på det där med att skriva om anteckningarna – ser du något mer sätt man lär sig på genom att skriva om? Om de hade varit i datorn de skrev, vad hade varit skillnaden då?

    Sen funderade jag på den här dansen också. Jag köper absolut ditt resonemang – man kan hänvisa till vardagsmotion här också tänker jag. Vilket typ av lärande ser du i detta moment?

    1. Ja, jag tror även att det ligger mycket i att just skriva för hand. Kanske hade man fått de flesta av dessa effekter om man skrev förhand på en padda, som du brukar göra Efraim. Genom att skriva förhand sätter sig kunskapen i även i kroppsminnet. Man använder även sinnen som känsel i lärtillfället. Genom att använda kroppen och känslor i lärtillfället tänker jag att fler koppling skapas i hjärnan (t.ex. Piagets kognitiva struktur eller Lave & Wengers lärlingskunnande) som befäster lärostoffet bättre. Då man ska återkalla lärostoffet sitter det i handen. I viss mån kanske samma effekt går att få på en dator, att knapptryckningarna sätter sig i kroppsminnet. Dock tror jag att det är betydligt lättare att på det handskrivna att sätta sig i kroppsminnet i och med att rörelserna är betydligt mer varierade, det känns mer då man skriver förhand och att man behöver tänka mer då man skriver förhand. Om man skriver på en dator är det ju i princip samma rörelse om man skriver ett g som ett f, men då man skriver för hand är det stor skillnad. När man skriver för hand känner man också handen mot pappret och man måste fundera på radbrytningar och att vända blad vilket också skapar minnen som kan knytas till lärostoffet. Och nu har jag inte ens pratat om att rita bilder i relation till texten. Detta är betydligt lättare att göra förhand än på en dator och skapar en mängd kopplingar i hjärnan som inte ren text skapar.

      Det lärande jag ser här utöver att våga utmana sin bekvämlighetszon som tonåring är bl.a. finmotorik, taktkänsla, att kunna använda flera delar av kroppen samtidigt, att öva på att vara en del av en helhet, att öva på att vara i direktkontakt här och nu med musiken och gruppen man dansar med och därigenom tänker jag att det övar upp koncentrationsförmågan, förmågan att vara här och nu och koppla bort allt annat för stunden. Dessa är färdigheter som jag tror inte primers inom många andra skolformer. Den avslutande förmågan som övas (koncentrationsförmågan) som jag verkligen tror är central inom eurytmin tänker jag dock har stor positiv inverkan på samtliga andra ämnen, både vid övnings- och provtillfällen.

  2. Roligt att få lära sig lite mer om waldorfpedagogiken!

    Smart sätt att få eleverna att behandla “stoffet” genom att skriva sina egna läroböcker! På min praktik har jag haft elever som velat förbereda sig inför lektionerna genom att läsa igenom innehållet för nästa lektion för att känna sig lugnare. Är detta något som är möjligt i waldorf?

    Att ha samma schema som är väldigt varierat varje dag känns som en win-win! Eleverna blir inte uttråkade och det bidrar till en trygghet för dem som behöver struktur! Spännande också att arbeta med ett ämne mer fokuserat under en viss period. Kommer själv ihåg hur jobbigt det var i grund och gymnasieskolan att man knappt kom någon vart i ämnena varje vecka men sedan kom alla examination samtidigt i alla ämnen, känns som waldorf hittat ett sätt bort från detta! För lärarna däremot kanske arbetsbelastningen blir väldigt varierad beroende på om man har en period eller inte? Eller finns strukturer för att undvika det?

    Spännande med Eurytmi! Har du besökt någon sådan lektion? Hur upplever du att eleverna tar hjälp av ämnet? Finns det liknande tankar i idrottsämnet och/eller samarbeten mellan ämnena?

    1. Nej, i princip är det inte möjligt att läsa inför nästa lektion, bara att läsa i efterhand. Jag tror att det lärarna skulle säga om detta är att eleverna bara ska kunna slappna av och komma till lektionen och uppleva den. Men om en elev har ett särskilt behov av att förbereda sig, så går det givetvis att ordna som en extra stöd eller särskild anpassning, men då ska det ju verkligen finnas ett behov för detta.

      Jo, det har du rätt i. Jag har också funderat på lärarnas varierade arbetsbelastning beroende på om de har period eller inte. Det jag kan säga är för det första att en del lärare har period stor del av sin tjänst. Om man är lärare i matematik och NO har ju alla tre klasserna i högstadiet 1-2 perioder i dessa ämnen varje år och varje period pågår under 3-4 veckor. Detta resulterar alltså i ca 30 veckors period per år, en ganska stor del av året, och alltså något deras tjänst är anpassat till. Vad jag vet finns det dock ingen struktur för att hjälpa lärarna att fördela arbetstiden jämnare mellan tider med period och tider utan. Jag tänker att lärarna helt enkelt får försöka planera sin arbetstid så gått det går för att sprida ut arbetsbelastningen jämnt.

      Ja, jag har besökt och själv varit med under en eurytmilektion. Eurytmi är en tydlig vattendelare bland eleverna. Vissa, elever älskar det och tycker det ger ökad koncentration och avslappningsförmåga. Andra elever tycker det är onödigt ser ingen nytta med det. Vissa elever tycker att det fyller samma funktion som idrott, man rör på sig. Frågar man lärarna däremot, ligger eurytmi och idrott inte särskilt nära varandra. Snarare ligger eurytmi närmare (och har mer samarbeten med) ämnen som musik och svenska. Musiken genom att man ofta rör sig till musik och svenska genom att man även kan röra sig till t.ex. dikter. De tre ämnena bildar tillsammans en treklang av konstnärliga uttryck: uttryck genom rörelsen (eurytmi), uttryck genom talet (poesi/svenska) och uttryck genom ljud och musik.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *