Inlägg 3: Julbasar

Denna vecka har det varit julbasar på skolan, ett av årets stora evenemang på skolan. Basaren ägde rum på lördagen och präglade en del av elevernas skoldag under slutet av veckan. Julbasaren är ett stort evenemang både eftersom det involverar hela skolan och för att det involverar alla skolans dominerande intressegrupper: föräldrarna och övrig familj, lärarna och eleverna. Julbasaren arrangeras framförallt av skolans föräldrar, men en del av basaren (det pedagogiska rummet) arrangeras av lärarna och eleverna har en aktiv roll under själva dagen. Enkelt uttryckt är basaren ett ”öppet hus” på skolan. Basaren är ett socialt arrangemang där besökare bland annat kan fika, köpa saker som är gjort av barnen och föräldrarna, köpa lotter, gå på sagotunnel och spöktunnel där eleverna medverkar, lyssna på kulturella framträdanden som enskilda elever framför samt titta på arbeten som eleverna utfört under året.

Som jag ser det har basaren två huvudsakliga syften:

  1. Ett socialt syfte, att knyta banden mellan skolans bredare intressegrupper och att skapa medvetenhet bland familj, släkt och vänner om vad som föregår på skolan.
  2. Ett pedagogiskt syfte, att eleverna lär sig genom det de gör på basaren, t.ex. lär sig att räkna genom att de står och säljer saker.

Av dessa två syften tycker jag att det förstnämnda dominerar och är det viktigaste då det berör fler personer på evenemanget och är ett syfte som inte får så mycket utrymme i övrig verksamhet på skolan.

På tidigare praktiker på skolan har det ofta funnits en önskan från lärare att föräldrar ska få en ökad kunskap om elevernas vardag i skolan. Basaren ger en god möjlighet till detta. I bredare ordalag, som vi pratat om i kursen “Learning and leading in dysfunctional organizations” (DO), är det mycket värdefullt att för en organisation, som denna skola, att de olika intressegrupperna få en förståelse för de olika intressegrupperna till exempel genom att lära känna dem. I en organisation som en skola, som har så pass stor betydelse för intressegruppernas vardag (eleverna är en del av organisationen och för föräldrarna är det oerhört viktigt att deras barn har det bra i skolan), anser jag det också viktigt att intressegrupperna skapar en förståelse för varandra och lär känna deras önskemål och intressen. Basaren kan också ses som en lagbildande aktivitet, där alla intressegrupperna skapar något tillsammans och i efterhand får ett gemensamt trevligt minne. Även detta tror jag gör det lättare att öka förståelsen mellan intressegrupperna, vilket minskar risken för konflikter och ökar chansen att lösa sådana. Som vi pratade i kursen ”Leda individ och grupp” (LIG) så är konflikthantering är ett mycket viktigt arbete i alla typer av organisationer. I detta fall görs det förebyggande vilket oftast är bättre än att lösa problemen i efterhand. I det pedagogiska rummet bygger lärarna upp en utställning om vad eleverna gjort under året. Detta är dels ett lagbildande projekt bland lärarna, som arrangerar detta tillsammans, men framförallt ett sätt för föräldrarna att lära sig vad deras barn gör i skolan och följa deras utveckling genom skolåren. Genom att alla årskurser är representerade kan föräldrarna också få en helhetsbild av var deras barn är på väg, hur elevernas portion ser ut över åren på skolan. Lärandet här sker enligt Piagets modell genom att föräldrarna skapar en mental struktur över hela skolgången och ser var deras barn ligger i denna. På detta sätt kan föräldrarna också få en större förståelse och acceptans för det som sker i skolan även om det inte alltid är helt enligt deras gillande, för att de ser var eleverna är på väg på lång sikt och att det leder till ett gott mål. Detta spelar väl in på det vi lärde oss i LIG-kursen om att förståelse för en organisation är väldigt viktig i en oönskad förändringsprocess eller vid andra tillfällen då någon i organisationen (som föräldrarna får anses vara här) inte tycker om något som sker i organisationen.

Basaren skapar också lärande. Eleverna lär sig genom att de är med på bland annat försäljning och genom att leda kulturella arrangemang. Under försäljningen övas matematik genom att använda det i praktiken. En lärare berättade att på vissa skolor säljer även eleverna saker på lösvikt och får därmed även öva på att väga och enhetsomvandla. Under tidigare praktiker pratade vi ofta om att koppla undervisningen till verkligheten. Det är svårt att tänka sig en mer verklighetskopplad inlärningsaktivitet än den här. Här lär sig också eleverna genom att praktisera i ett socialt sammanhang, vilket som hand i handske passar in på Deweys tankar om lärande från kursen ”Analysera lärande” (AL). Lärandestoffet, beräkning av slutpris och växel, kan diskuteras med de andra som står och säljer, så att även de som inte känner sig så snabba på huvudräkning kan få hjälp och lära sig av de andra i gruppen eller att svaret kan diskuteras fram gemensamt i gruppen. Genom att eleverna är med och arrangerar kulturella arrangemang så att de är zombies i en ”spöktunnel” eller uppträder på en sen i basarens kafé får eleverna kunskaper om att ta ägarskap och att planera och organisera som går utanför de ämneskunskaperna som ingår i skolans ämnen. Dock ingår denna kunskap i skolans fostringsuppdrag, som jag nämns flera gånger tidigare i denna blogg, och som vi pratade om i kursen ”Utbildningens uppgifter och ramar” (UUR). Denna kunskap gör eleverna till mer ansvarskännande och kompetenta individer på ett allmänt plan. Själva utförandet kopplar givetvis an till ämnena drama och musik, men än viktigare tycker jag är kunskaperna som går utanför dessa. Planerings och organiseringskunskaper gynnar alla skolans ämnen (såväl som elevernas vardag i stort). En ökad förmåga att organisera kan till exempel leda till en bättre studieteknik hos eleverna. I LIG-kursen lärde vi oss om ägandeskap. Att skapa en känsla av ägandeskap hos alla i en organisation är viktigt för att få alla att vilja hjälpas åt med organisationens mål och syfte. Att känna ägandeskap för en del av skolans verksamhet kan leda till att eleverna tar större ansvar för skolan som till exempel kan leda till minskad risk för att de förstår skolans lokaler och inredning och att de värdesätter skolans och lärarnas arbete mer. Samma gäller för föräldrarna som övergripande organiserar hela basaren. De är även med på flera försäljningsstånd och säljer saker som till exempel de och deras barn har gjort, mat och fika. Det skapas ett ägandeskap hos föräldrarna, så att de värdesätter skolan mer och värnar om dess väl och ve. Chansen kan då öka för att, istället för att skicka klagomejl till skolan och lärare, försöka hjälpa till och konstruktivt lösa problem som uppstår, eftersom de känner ett ansvar för skolan.

Även i detta fall inhämtar eleverna kunskaperna, både de som rör fostran och de som rör ämnena musik och drama, genom att skapa något praktiskt tillsammans i grupp, enligt Deweys lärandemodell. Detta är ett sätt att lära sig som i många skolor endast står för en liten del av undervisningen, då det ofta anses vara tidsineffektivt. Jag tror dock en anledning till att det anses tidsineffektivt är att kunskaperna från detta är svåra att mäta och inte ingår direkt i ämnesplaners kunskapskrav. Det är alltså ineffektivt i termer av att eleverna inte lär sig så mycket av det som ingår i kunskapskraven på en given tid. Men om man hade räknat allt det eleverna lär sig då de till exempel panerar, organiserar och arrangerar ett kulturellt arrangemang kanske det skulle visa sig vara lika tidseffektivt som annan, mer traditionell, undervisning.

4 reaktioner till “Inlägg 3: Julbasar”

  1. Spännande inlägg! Du ser verkligen många dimensioner, det är roligt att läsa om!

    Angående det här med intressegrupper, hur mycket politik tycker du basaren verkar vara? Lite kritisk fråga där, men jag tyckte det var så intressant med just det avsnittet så jag tänkte bli lite konspiratorisk här då 🙂

    Jag ögnade igenom Åsas inlägg om känslor och lärande, så jag funderade på nu om det var några negativa känslor involverat i barnens lärandeprocess? Någon som blev traumatiserad av huvudräkning?

    Och sedan funderad jag även på hur de hanterade konkurrensen som jag tänker kan uppstå mellan olika aktiviteter, om någon elev tycker att deras grej är bättre än någon annans, vad händer då?

    Det är kul att läsa om hur mycket du ser från kurserna vi haft och hur det återspeglas här. Det hade också varit kul att läsa om några skillnader du upplever mellan teori och praktik 🙂

    1. Hmm… politik handlar ju om dolda agendor eller hur saker verkligen funkar utan att vara uttalade, så det här blir något spekulativt =) Det jag spontant tänker på är att såväl föräldrarna och eleverna som lärarna kan gå upp in den sociala hierarkin genom att bidra mycket eller ha en framträdande roll i planerandet eller genomförandet av festen. På detta sätt kan fler se mer positivt på dessa personer inom resp. grupp. På detta sätt kan t.ex. en förälder öka sina chanser att bli vald till ordförande för föräldraföreningen och där igenom öka sina chanser att påverka skolas framtida utveckling.

      Hmm… utan att ha läst Åsas inlägg, antar jag att det handlade om att negativa känslor under lärande leder till att det är svårare att lära sig eller att det kan låsa sig vid ett senare tillfälle om ett liknande problem dyker upp. Svårt att säga om någon blir traumatiserad av huvudräkning. De vara alltid tre som stod vid försäljningsståndet, vilket borde ha minskat det eventuella trycket. Men sannolikt kunde den som var osäker på huvudräkning backa och sköta andra uppgifter i lotteriet. Att räkna ut växeln var ju ingen obligatorisk uppgift. Så jag tror ingen blev traumatiserad, men det kanske inte hjälpte de som redan var traumatiserade. Eller kanske lite ändå. Eftersom de fick stöd av sina två kamrater kanske några av de osäkra vågade sig på att räkna växeln åtminstone i bakgrunden efter ett tag i lotteriet.

      Konkurrens var inget jag märkte av ärligt talat. En del av eleverna såg jag gå mellan några olika aktiviteter så det fanns inte vattentäta skott mellan dem, vilket jag tror minskade risken för negativ effekter av konkurrens. Sen var också de flesta aktiviteterna utom synhåll från varandra, ofta i olika klassrum. Så jag märkte inte av något i stil med “kom hit till oss! vi är bäst!”.

  2. Roligt med en aktivitet för hela skolan! Håller verkligen med om att eleverna får helt andra typer av lärande som verkligen knyter an till verkligheten! Finns det någon progression i vad som förväntas av eleverna från lågstadiet upp till högstadiet?

    Spännande att föräldrarna har en stor del i basaren, känns dock som att det lätt skulle kunna bli ett “allas ansvar, ingens ansvar”. Finns strukturer för att motverka detta?

    1. Ja, vad jag såg var det framförallt högstadiebarnen som tog en aktiv roll under basaren. Bra idé att även de yngre barnen skulle kunna delta i arrangemanget. Det kan hända att de yngre varit med “i kulisserna” och tillverkar saker som de sålde under basaren. Kan också hända att någon yngre vad med de vuxna och sålde fika. I så fall blir det ju ett lite mindre steg, då föräldrarna kan hjälpa till vid behov.

      Ja, alla föräldrarna var inte ansvariga, utan endast föräldrarna till barnen i 1:an. Detta tror jag kan vara ett sätt att inte få för stor grupp som är ansvariga men också få in föräldrarna i första året till att bli vana vid att vara aktiva förändra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *