Organisationsstrategier

Något jag nämnde lite i förra inlägget var CPEs syn på deras verksamhet. Detta kan vara intressant att ta upp, då jag samtidigt läser en kurs (Lärande och ledande i dysfunktionella organisationer)  på Chalmers, där företags synsätt och mål är något som behandlas. Jag har ett par gånger nämnt att CPE vill förse näringslivet med kunskap, vilket också är det som går att läsa på deras hemsida, att Vårt mål är att förse näringslivet med världsledande kunskap inom teknologirelaterade kunskapsområden”. Enligt Kapitel 14 i kursboken “Management and Organisational Behaviour” av L. Mullins bör ett mål ha ett antal kriterier så som lätt förståeliga, ha en tidsram, inte vara för breda. Jag kan hålla med om detta, men CPEs mål, på deras hemsida, ser jag mer som en vision eller uppdrag. Mikael berättade att det är deras verksamhets mål medans deras ekonomiska mål handlar om att öka omsättningen till ett visst år, vilket han menar är mer konkret men inte lika intressant för kunderna att veta.

strategy_pyramid

Artikeln “Strategic Planning” av D.I Cleland, som vi läst i kursen som jag nämnt tidigare, ger en liknande syn på struktur och strategi. Dessa illustreras med en pyramid där visionen ligger högst upp, vilket följs av uppdrag och efter det mål, för att nämna de översta. Jag tycker det både är bra och nödvändigt att göra en sådan uppdelning. Jag själv har varit lite osäker på vad som menas när organisationer pratar om t.ex. visioner, uppdrag och mål, vilket denna artikel förenklade. Jag menar inte att denna modell är helt rätt utan snarare att det är viktigt att medarbetare är medvetna om vad de olika strategier innebär och varför de finns. Frågan jag tror är viktig att ställa sig, är varför dessa strategier finns samt följs i verksamheter. Är det så att målen är orimliga att uppnå, ger det nog en negativ effekt för medarbetare på ett företaget, genom att de kan tycka att ledning inte förstår hur företaget egentligen funkar (att det är omöjligt att uppnå dem), vilket också kan leda till att ledning skapar för stor press på medarbetarna för att uppnå dessa. Därav är det av stor vikt att strategierna är väl formulerade och genomtänkta, inte bara finns där för att de skall finnas.

Jag håller med artikeln “Strategic Planning” om att olika strategier behövs, speciellt för stora företag. Jag tror att främsta anledning till det är för att ha något gemensamt att sträva emot, speciellt för vision och upppdrag. Enligt artikeln är visionen det främsta målet, medans uppdraget är de delmål som behövs uppnås för att sträva mot visionen. Själva målen kan vara baserade på uppdragen och mer konkret specificerade. Tillbaka till CPE igen, så har de som sagt uppdelat den högsta nivån i verksamhets och ekonomiska mål, vilket inte är något som varken boken eller artikeln nämner något om. Denna strategi har en del gemensamt med artikelns modell, varpå Mikael menar att Chalmers tagit fram dessa mål och att CPE gemensamt tagit fram en värdegrund och riktlinjer som är viktiga att följa för att uppnå de stora målen. Det kan nog finnas väldigt olika företagsstrategier, men det jag tror är viktigaste är att man just har något mål att sträva mot och en gemensam syn i företaget.

shutterstock_91027577

Nu har jag bara skrivit om strategier och mål på företag men här tycker jag det finns paralleller till målmedvetenhet på individnivå. Redan i grundskolan minns jag att läraren påpekade hur viktigt det var att ha mål och delmål i livet, vilket jag sedan har hört ett flertal gånger. I kursen “Leda Individ”, diskuterade vi under ett kursmoment om att man själv skulle skapa en egen strategi (med mål och vision) för hur man skulle vara som framtida lärare. Anledningen var just den att sätter man upp mål är det större chans att man uppnår dem eller presterar bättre än om man inte haft dem. Då det verkar tämligen viktigt för individer att ha mål i sitt privatliv är det inte konstigt att man också har det på företag. Jag har redan nämnt lite om att strategierna skall vara möjliga att uppnå (eller sträva emot) men hur viktigt är det att medarbetarna håller med om målen? Jag har själv ingen aning, men jag tror att medarbetarna bör vara med påverka hur strategierna tas fram, eller i alla fall att ledningen är väl medveten om vad medarbetarna tycker.

Notis: Det kan ha blivit rörigt när jag skrivit om mål och strategier då de både används som allmänna begrepp men också som enskilda steg i modellen som jag beskrivit i texten, t.ex. att hela modellen beskriver en företagsstrategi men i modellen finns också steget som heter strategi.

SMART-goal-setting-examples-290x220

Business Impact

CPE har börjat med ett större arbete för att förbättra synen på hur kunderna ser på deras produkter, samt stärka varumärke i stort. Jag var med på ett möte där VDn och alla affärsområdesprojektledarna, dock var det några som inte kunde närvara denna gången. Detta var den andra workshopen, där de första gången kom fram till ett antal hörnstenar som företaget skall fokusera och arbete med. De sa att vid förra mötet var det väldigt mycket diskussioner om vilka hörnstenarna skulle vara, där många hade olika synpunkter. Detta är något som ett flertal gånger kommit upp i mitt masterprogram, vikten av att ha heterogena grupper för att få så många olika synvinklar som möjligt. Det finns självklart också nackdelar så som att människorna i gruppen blir ovänner eller att ett beslut inte blir möjligt att fatta då alla tycker för olika. Här tror jag det då krävs en bra mötesordförande eller/och tydlig struktur som kan se till att gruppen tar sig framåt. Jag tror gruppkonstellationer är något som i betydlig större utsträckning diskuteras om i skolan. Vilket jag tror främst beror på två skäl,

det ingår i lärandemålen att elever skall jobba i grupp, samt att alla elever gör grupparbeten samtidigt. Vid jämförelse med ett företag så finns nog kanske inte alltid den möjligheten att anpassa grupper, vilket kan bero på att medarbeterna har andra uppgifte eller att det finns för få personer att välja för en grupp. Slutsatsen är då att i den mån det går försöka få så homogena arbetsgrupper som möjligt, så länge beslut kan fattas i gruppen, vilket ställer höga krav på personen som sätter ihop en arbetsgrupp.

mission statement

Om jag skall gå tillbaka till hörnstenare igen, så var det totalt 6 st, där hörnstenen “business impact” nästan uteslutande diskuterades om på detta mötet. Hörnstenen handlar om något jag berört tidigare, hur de kan säkertställa att det som kursdeltagarna lär sig också har en praktiskt nytta, vilket är att generera vinst till kundföretaget. Det är också viktigt hur detta skall presenteras för kund, att kunna bevisa att de utbildningar som hålls verkligen är lönsamma för företag. Det är något som CPE har velat lösa länge, och ett intressant exempel gavs under workshopen. Om ett företag kan förbättra sin vinst långsiktigt genom att köpa en ny maskin eller liknande, så hade företaget gjort det utan att tveka. Vilket då också borde gälla när företag skall utbilda personal, om de vet med stor sannolikhet att utbildning långsiktigt kommer förbättra vinsten, varför skulle de då vilja avstå från det? Jag tycker exemplet är bra för när det gäller förbättringar, t.ex. utbilda personal, som beror på många faktorer eller ej ger direkta konsekvenser, så är det svårt för ett företag att veta om de skall göra en investering eller ej.

Det fanns också en modell som presenterades på mötet, vilken handlade om utbildningens nyttjandet för individen och företaget. Det är Donald Kirkpatrick, en välkänd person inom företagsutbildningsteorier, som har myntat modellen som illustreras genom en triangel där utbildning skall försöka få individen att nå så högt upp som möjligt. De första stegen handlar om att individen tycker utbildningen är intressant och lär sig något, medans de högre stegen handlar om att individen gör en påverkan på företaget som slutligen skall resultera i att företaget för en vinst. I dagsläget menar CPE att de ligger runt tredje steget, att kunden är nöjd (enligt utvärderingarna) och att den lärt sig något (vilket ofta säkerhetställs i utbildning). Nästa steg är då att veta om kunden har använt kunskapen på företaget, vilket CPE just nu gör i en liten utsträckning genom att höra av sig till vissa kunder. Här skulle de vilja göra både kvalitativa, t.ex. att intervjua personer, och kvantitativa undersökningar, t.ex. skicka ut utvärderingar. De menar att detta steget är möjligt att uppfylla, men det är egentligen det sista steget, att företaget gör en vinst, som är viktigast. Det är inte bara CPE som brottas med denna fråga utan de menar att företag själva knappt vet om utbildningarna gör en skillnad, vilket beror på vad jag nämnt tidigare, att det är så många faktorer så det är svårt att veta vad som är orsak och verkan.

Kirkpatrick-Model-small

Jag tycker att denna modellen är bra då den på ett tydligt sätt visar vad man vill uppnå och var man är just nu. För jag tror att många företag bara tänker på de första stegen, att individen inte skall gå en utbildning bara för den lär ut något intressant. Jag har också läst en bok, “Training for Impact” av Dana och James Robinson, vilka inte talar om modellen utan snarare vikten av att en utbildning skapas utifrån ett problem som skall göras. Om man jämför med att skapa en utbildning bara för att det är ett nytt intressant teknik/metod som företaget tycker att en viss anställd skall lära sig. För de menar att många anställda lär sig bra kunskaper i utbildningar men att det inte finns någon möjlighet att tillämpa dessa på företaget p.g.a. diverse anledningar. Därför tror jag det är viktigt för CPE att verkligen veta om utbildningen är bra för företaget, vilket de vet om de kan säkerställa den högsta nivån i modellen. Detta är kanske främst ett problem på de öppna utbildningarna, då de skräddarsydda framtas med dialog med företagen. Det enda jag är skeptisk emot är hur CPE skall kunna säkerhetsställa detta, högsta steget i triangeln, för företag som inte själva vet om en utbildning gjort verkan. Ur försäljningssyfte hjälper det fortfarande då det är möjligt för CPE att visa hur de jobbar för att få en utbildning att uppnå alla stegen i modellen.


Detta är ett intressant ämne som jag vill undersöka mer. 

Måndagsmöte

Varannan vecka har CPE ett måndagsmöte som alla som jobbar där bör vara med på. Det var första gången jag var och det verkade som att nästan alla var på plats. Mötet hålls på måndag förmiddagen och handlar om allt som kan tänkas vara intressant för en anställd. Mötet hålls i fikarummet, vilket jag tror skapar en mer avslappnande atomosfär, och Mikael är mötesordförande. De följer samma liknande agenda varje vecka, där Meddelande, Ekonomi, Anställda, Affärsläge, Leverans och Kvalite, Veckans nyhet på webben, Övriga frågor, samt Nästa möte, var punkterna på agendan. Det kändes ganska likt de ämneslagsmötena/konferanserna jag har varit på under VFUn, men istället för att lärarna går igenom deras klasser så gick affärsprojektledarna igenom de olika affärsområdena. De diskuterade olika betyg som kurserna har fått och vad de kommer göra framöver i affärsområdet, denna punkt tog längst tid och många verka tycka det var intressant. Mikael informerade också om en ny anställt och att lokalen troligtvis snart behöver utvecklas, då de blir fler och fler. Här skall jag undersöka möjligheten att vara med på ett par möten med den nyanställda för att få lite inblick i hur denna processen ser ut.

Något jag snappade upp och tyckte var intressant på mötet, var hur viktig lokalen som kurserna hålls i är. De menade att många kunder klagar på lokalen när den inte är tillräckligt bra. Detta är en intressant fråga, vad skall man ha för lokal för att lärande klimatet skall bli så bra som möjligt. Jag minns en text från kursen “Leda individ och grupp” som handlade om hur klassrummsmiljöerna spelar en stor roll för lärandet. Att det är en stor fördel att ha öppna ytor och många fönster, samt mer personliga klassrum. Att ha en bra miljö handlar inte bara om lärandemiljön utan också om intrycket som kunderna får. För åker man på en kurs som kostar en del så förmodar jag att kunderna räknar med att allt ligger på en professional nivå, att t.ex. hög ljudnivå eller att inte tillräckligt många stolar, är något som inte bör kunna hända. I skolan tror jag mest diskussion läggs på lärandemiljö, hur skall man utforma klassrummet för att eleverna skall lära så mycket som möjligt. Dock får man inte glömma den andra frågan, att eleverna också skall känna att skolans miljö i helhet känns bra, inte bara på lektionerna. Jag tänker också på vad Christofer, en annan av de studenter som bloggar, skrev om att eleverna på en skola går till Chalmers för att labba, för att byta miljö. Jag tror det är så CPE också tänker att de vill ha spännande lokaler för att kunderna skall känna att de kommer till något trevligt och spännande ställe.

empty classroom

Det var också en del ekonomi som togs upp på mötet som kanske inte är så relevant att beskriva här. Vad jag främst funderade på efter mötet var att det var antal personer som var med och att mötet tog rätt lång tid, 90 minuter. Jag tog upp detta med Mikael, om de funderat på hur effektivt mötet är och om allt verkligen behöver tas upp. För jag fick känslan av att viss information skulle vara möjlig att skicka ut på mail istället. Han förstod vad jag menade och kunde ibland hålla med, dock menade han att det är omöjligt att mäta hur effektivt det är att samla alla på ett möte jämfört med att inte göra det. Mikael har ofta påpekat att den personliga kontakten är väldigt viktig, vilket jag håller med om. Vad jag dock skall fundera vidare kring är om vissa delar istället skulle kunna skickas ut i förväg, t.ex. poängen på olika kurser, så de inte på mötet behöver gå igenom alla poäng utan alla har redan läst det och man kan istället fokusera på diskussioner. Jag tycker verkligen det är positivt att alla får vara med, då det förmodligen stärker samhörigheten i företaget, vilket är en central del för att folk skall trivas på jobbet. Kanske är det något skolan borde göra oftare, låta de elever som vill få vara med på t.ex. konferenser.

klassrum

Hej svejs!

Skolan jämfört med näringslivet

Om jag jämför kurserna som CPE erbjuder med de som en lärare (i skolan) genomför finns en del likheter men också skillnader. Den stora skillnaden är att i näringslivet har kunderna ett mål med utbildningen, de vill lära sig för att själva utvecklas på det företag de kommer ifrån. I skolan kan målet istället variera, jag tror majoriteten bara vill få ett betyg och bli klar med studierna och att det finns vissa som vill lära sig intressanta saker eller få ett högt betyg. Jag tycker man kan säga att man får ett mer personligt mål ju äldre man blir, om man jämför t.ex. lågstadiet med universitet. Nu har jag dock bara varit med på en kurs, men den kändes som en föreläsning på Chalmers fast längre och med mer interaktion mellan deltagarna och med fler olika moment. Som jag förstått det så gäller det samma för skräddarsydda utbildningar fast de är ännu mer lika en kurs på universitet. Att de kan få göra labbar, skriva rapport mm. De hålls också ofta av en universitetsprofessor och många utbildningar ger poäng.

boringStudent
Jag tror att en annan skillnad mellan kurserna i utbildningarna och kurser i skolan är att instruktörerna har mycket större budget och stora krav på sig. Det borde resultera i att både planeringen och genomförandet av kursen/utbildningen borde ligga på en hög kvalitativ nivå. När jag har varit ute och praktiserade som lärare kände jag rätt ofta att det var just tiden som var ett problem, att de flesta lärare hade bra idéer på hur man berikar undervisningen men att detta tar tid att planera, vilket de ofta inte har.

Det är också intressant att jämföra de olika utmaningarna en lärare respektive instruktör får ställas inför i en kurs med elever/kunder. Inom båda krävs det att eleverna/kunderna skall lära sig det som står i målen för kursen och att detta examineras (i alla fall för kurser inom CPE som ger poäng), vilket ställer krav på läraren/instruktören att gå igenom och se till att målen kan uppnås i den mån det går. Skillnaden är dock de förkunskaper eleverna/deltagarna har, i skolan har alla så gott som samma förkunskaper (vissa fall kan elever ha mer erfarenhet än andra elever) men i kurserna som hålls av instruktörer så kan vissa deltagare ha mer kompetens om innehållet än instruktören själv. Därav tror jag att en instruktör måste lägga ett större fokus på att skapa diskussioner och mer försöka få deltagarna att lära från varandra.Retaining-Student-Engineers_hero
En instruktör måste också ha ett intressant och givande utbildning/kurs för att CPE och kunderna skall bli nöjda. I skolan finns inte denna pressen utan det viktiga är att alla elever minst har lärt sig det som står i ämnesplanen och att läraren inte måste få eleverna att känna att kursen känns intressant eller givande (fast det hade varit en fördel). En Lärare måste däremot ta hand om eleverna på ett mer övergripande sätt, inte bara under undervisningen, utan också handskas med problem som eleverna kan ha eller annan administration.

Olika utbildningar som finns

Jag har nu fått delta i ett par presentationer om hur CPEs verksamhet fungerar, t.ex. om deras databas eller om organisationen i stort. Detta är presentationer som också nyanställda får, för att snabbt få en inblick om alla delar i verksamheten. En av dessa fick jag av Tuula, som är ansvarig för affärsområdet industriteknik. Jag har redan nämnt en del om de kurser som fanns men under denna genomgång fick jag mycket bättre koll på hur allt hängder ihop.

Tuula förklarade att varje affärsområde består av flertalet ubildningar som kan sträcka sig från en dag till ett par veckor. Dessa program består sedan av en eller flera kurser, där ofta endagsutbildningar räknas som en kurs. Den kursen jag var på under första veckan var just en sådan. CPE har också olika typer av utbildningar, där de öppna utbildningarna är de vanligaste. De öppna utbildningarna är också de jag beskrivit tidigare, de som vem som helst kan anmäla sig till, och är de som syns på CPEs hemsida. Öppna utbildningar kan också delas in i program, kurser eller seminarier. Där program är kurser som går under flera dagar och seminarie är en typ av kurs som t.ex. kan vara som en sammanfattning av ett program.Neely
De öppna utbildningarna är den största delen av CPEs verksamhet, men de har också Skräddarsydda utbildningar, som är ett program utformat för ett företag och de kurser som finns i detta program utförs ofta för många anställda på plats på företaget. Det innefattar också ofta ett längre samarbete och med fler parter involverade. Inom skräddarsydda utbildningar finns det också vissa som sker helt online, liknande MOOC (Massive Open Online Course), vilket också var något som Innovationskontor Väst nämnde. CPE har också ett helt annat koncept kallat rundabordet, vilket innebär att en kund köper en prenumeration och får då träffa andra kunder ett par gånger per år för att diskutera problem i deras respektive organisationer med andra experter närvarande.

Jag tycker det är intressant att CPE har olika sorters utbildningsformer som har olika för- och nackdelar. Jag är dock inte förvånad over att de har skräddarsydda utbildningar, då det blir mer anpassat för företaget, och jag själv tror att den varianten är den bästa för ett företag. För som jag har hört från CPE, gällande en del kurser, är att vissa deltagare tycker att en utbildningen var för enkel eller för svår, att det är svårt att anpassa den till att passa alla olika kunder. Om utbildningen utformas tillsammans med ett företaget så tror jag att de riskerna minimeras. Dock är nackdelen att det bara inriktar utbildningen mot anställda på bara ett företag, därav ingen mångfald bland kursdeltagarna eller företagen.rundabordetRundabordet är också ett väldigt intressant koncept, då jag är rätt säker på att deltagarna kommer knyta bra band i mellan sig, då de träffas flertalet gånger. Visst finns det öppna program som går under en längre tid, men man får fortfarande inte den kontinuiteten som de deltagarna som träffas lite då och då under ett år. Nu vet jag inte vad de är för frågor de tar upp vid varje tillfälle som deltagare träffas runt runda bordet men jag kan tänka mig att det kan vara mer givande än det konceptet/tekniken/metoden som en instruktören (föreläsaren) i en kurs lär ut, då det inte blir lika personligt.

Vid nästa inlägg kommer jag jämföra detta med hur det funkar i skolan!

 

Möte med Innovationskontor Väst

Möte med Lena från Innovationskontor Väst

Hela förmiddagen gick åt till att vara med på ett möte med Mikael (handledare) och Lena från innovationskontor Väst, vilket är ett organ ägande av Chalmers (på samma sätt som CPE), med inriktning mot nyttogörande av forskning. Det kan ske genom ekonomiskt stöd, t.ex. lärosäten eller enskilda projekt, men också som stöd och hjälp för t.ex. licensering eller patentering. Anledning till mötet var främst att de ville veta mer om varandras verksamheter och undersöka om det finns någon möjlighet för samarbete.

Stor del av mötet handlade om vad deras olika verksamheter gör, där jag fick en längre presentation av CPEs organisation. Som jag nämnt tidigare är CPEs syfte att förse människor i näringslivet med ny och användbar kunskap. CPE vill inte se sig själva som ett företag som är fokuserar på att generera så stor vinst som möjligt utan att det är lärandet som skall stå främst, dock behövs det en budget för att hyra in kompetenta föreläsare/experter inom olika områden. Mikael sa också att CPE vill försöka få in mer studenter i organisationen, då han tror att alla parter (företag, studenter och CPE) gynnas av det. Det finns redan nu studenter som jobbar med marknadsföring och de har doktorander som är på internakurser på CPE. Enfortsatt utveckling skulle vara att ha med studenter på kurserna, men det kräver en hel del omstrukturering i så fall. Mikael pratade också om vikten av att CPE säkerställer att kunskapen som de säljer är användbar.

Det fanns ingen direkt agenda för mötet, förutom att de hade ett par frågor som de ville ställa till varandra, annars gick stor del av tiden åt att de diskuterade varandras organisationer och möjligheter till förbättring av olika delar. Ett intressant samtalsämne var e-learning, vilket var något Lena sysslade mycket med i sin verksamhet. För CPEs del finns det inget material som delas ut på sidan, varken före eller efter, vilket i stor del beror på att föreläsaren tar med det själva. Jag tror det borde finnas material både före och efter, som deltagarna kan ta del av. Om man vill att deltagarna skall lära sig så mycket som möjligt tror jag det är bra att ha material innan som de funderar över samt att de kan återkoppla tillbaka till det, när de väl är i sin organisation. För tanken med kurserna är inte att bara skall komma ihåg det som informeras om utan också ha någon nytta av det (tillämpa det praktiskt). Ett exempel skulle vara att deltagarna, en viss tid efteråt t.ex. ett par veckor, skall reflektera och skicka till övriga deltagarna om hur de använt kunskaperna från kursen. Det är kanske inte alltid möjligt men jag tror deltagarna skulle få ut mycket mer av det, samt stärka kontakten mellan sig.

e-learning

Första dagen

På plats
Jag började dagen med att fika med de anställda medan jag väntade på att Mikael (min handledare och CPEs chef) skulle bli klara på ett möte. Då jag redan har varit här sen tidigare (i kursen utvecklingsprojekt i praktiken) så känner jag igen de flesta anställda och miljön de jobbar i. Vid fikan diskuterade vi lite om vad jag skulle göra här och vilka möjligheter som fanns. Alla verkade positiva till att jag skulle studera och observera deras organisation och skulle fundera mer på hur jag kan vara med.

7731531246_75871e047a_z

IT- och Kommunikationsprogrammet
Mikael anslöt sedan och presenterade Per som jobbade med att utveckla ett nytt affärsområde, “IT och Kommunikation” , vilket i stor del handlar om kurser som skall hållas ute hos företag som har inriktning mot IT. Det som låg på Pers agenda nu var att försöka hitta företagskunder som skulle vara intresserade av att köpa de kurser som finns i programmet. De kan hålla kurserna för vilken kund som helst men det är viktigt i de programmen som finns att de har företagskunder som vill ha ett långvarit samarbete. Jag själv som är intresserad av IT skall med spänning följa områdets utvecklingen och förhoppningsvis snappa upp något samt försöka bidra med min egen kompetens.

Capture

Planering
Efter fikat hade jag och mikael ett längre möte för att diskutera vad jag skulle kunna delta på under mina veckor här. Både jag och Mikael var fortfarande lite oklara på exakt vad jag skall studera/observera här men vi kom fram till att jag kan vara med på allt som har med lärande eller ledarskap att göra i organisationen då det inte behöver finnas en tydlig röd tröd. Mikael hitta ett antal planerade möten och workshop som skulle vara av intresse att vara med på. Jag tycker det är positivt att alla verkar tycka det är kul att jag är med och studerar deras verksamhet och jag hoppas då också att jag själv kan bidra med något, men det kräver att jag väl sätter mig in deras verksamhet. De möten och workshop jag kommer vara med på är t.ex. kontinuerliga varannanvecka möten med personal, workshop för att förbättra organisation, frukostseminarium för företag och delar av utbildningar för studenter och företag. Jag tycker själv att de kontinuerliga möten/workshops som sker på företaget är de mest intressanta att följa, då jag kan se hur utvecklingsprocessen sker. Sen är det också intressant att få se olika lärarsituationer för att se hur de skljer sig åt, t.ex. vad är det för skillnad (pedagogisk) mellan kurser som görs för studenter jämfört med företag.

Databasen/Intranätet Champis
En av CPEs viktigast resurser är deras kontakter, för utan dem skulle de haft svårigheter att arrangera studiebesök på intressanta företag, ha den stora kundkretsen eller kompetenta kursföredragare. Därför har de en databas/intranät som heter Champis (Vilket organisationen hette innan de fick namnet CPE) där över 100 000 kontakter finns till olika personer och ibland också kontinuitet om kontakterna (som vem som sist hade kontakten och vad som sades samt yrkesroll eller annan väsentlig information). Mikael brukar nämna vikten av att en organisation har ett lärande, att inte personerna i organisationen bär på all kunskap utan att den finns förvarad, vilket jag verkligen håller med om. Många gånger inom mjukvaruutveckling hör man klagomål på all dokumentation som skall skrivas, men precis som kontinuitet bör finnas för kontakterna bör också kommentarer finnas för koden.

Syns snart igen!

 

Välkommen!

Hej och välkommen till min blogg på lärande och ledarskap. Mitt namn är Daniel Bergqvist och jag är just nu ute hos Chalmers Professional Education i en kurs för att studera lärandet och ledarskapet i deras organisation, vilket är en bred uppgift som jag med tiden kommer avgränsa och försöka inrikta mot något specifikt i organisationen.

Chalmers Professional Education (vilket i fortsättning kommer förkortas CPE) är ett vinstdrivande företag som delvis ägs av Chalmers. CPEs uppgift är att planera och arrangera kurser för näringslivet, men de har också samarbete med studenter, i synnerhet doktorander. De flesta kurser hålls av någon expert inom det området, vilket ofta är någon utomstående som CPE lånat in. De har ett flertalet stora områden som t.ex. Management, Executive, Energi mm, som innehåller kurser som sträcker sig från någon dag till ett par veckor.

a7193b7e42ba403979bd327e65490b53165666a4

Mer information kommer komma löpande om CPE men främst kommer jag skriva om de tanker jag får av organisationen genom de möten, workshop, seminarium mm, som jag kommer delta på. Jag hoppas att jag både får lära mig mycket men också själv kunna bidra att förbättre deras verksamhet, genom den erfarenhet jag samlat på mig tidigare i utbildningen.

På återseende!