Tack o hej, men på återseende hoppas jag :-)

Jag vill tacka för en fantastisk tid på Universeum. På många sätt känns det som en drömarbetsplats, där man kan få kombinera pedagogisk skicklighet, kreativitet och ett naturvetenskapligt kunnande. Mycket tid har gått åt att observera, blogga och skriva på den vetenskapliga uppsatsen. Jag har även undervisat några skolklasser i kemilabbar, men jag skulle gärna gjort det mer. Hoppas att uppsatsen som jag lade så mycket tid på kan komma till användning.

Tack alla för att ni tagit så väl hand om mig och att jag under en tid fick vara i er härliga miljö. Återstår att komma och presentera uppsatsen för er i mars och om tid ges bjuda på någon kakbit efteråt.

Vi ses!

Christian

Universeums Ledning

I kursen Leda individ och Grupp hade vi bl.a. kursboken Ledarskapets Psykologi (Elmholdt, Keller, & Tanggaard, 2015). Där står det bl.a att en stor frihet i arbetet främjar kreativiteten, men att chefen måste vara närvarande och bidraga med struktur som ger ett lugn samt vara ett naturligt bollplank för idéer. Ett företag måste också ha processer på plats för att ta tillvara på idéer, annars tenderar de att försvinna.

Jag uppfattar Universeum som en mycket kreativ arbetsplats där medarbetarna är glada och engagerade samt känner ett stort ägarskap och ansvar. T.o.m. när det efter den varma sommarens dåliga resultat i kombination med en momssmäll (djurparker och muséer betalar 6% moms, men då Universeum har båda passar de inte in någonstans utan måste betala 25% moms och dessutom retroaktivt för några år) varslades om nedskärningar märkte jag inte av någon dålig stämning. Den osäkerhet som uppstod borde därför ha kompenserats av andra mekanismer.

En sådan är den transparens som jag upplever på Universeum. VDn Carina Halvord lyckades på något sätt på ett informationsmöte behålla en god stämning fast hon berättade om kortsiktiga nedskärningar. Hon gjorde det på ett ärligt och öppet sätt och berättade också om Universeums långsiktiga stora satsningar med bl.a.en stor tillbyggnad.

Skrapar man på ytan finns det dock saker som kan förbättras. I ett samtal med Carina berättade hon om de styrprocesser som Universeum arbetade efter och det lät som om de var väl förankrade. Men när jag talade med andra skrattade de nästan en smula när processerna kom på tal och det kändes inte alls implementerat fullt ut. Likaså hörde jag att projekt ibland kunde startas före att en projektledare tillsatts och att linjechefer kunde vara ovetande om att att deras resurser bundits till ett projekt när projektledaren kom och frågade

Universeum är en fantastisk arbetsplats på många sätt och man får se det som tur att det finns potential för ytterligare förbättringar.

Elmholdt, C., Keller, H. D., & Tanggaard, L. (2015). Ledarskapets psykologi: Gleerups.

Projektledning på Universeum

Jag skall hade förmånen att sitta ner och prata med med Daniel, en av projektledarna på Universeum. Innan han började på Universeum arbetade han i IT-branshen där han använde sig av agil projektledning. I den projektledningskurs som ingick i min utbildning avhandlade vi nästan inte alls detta utan bara mer traditionell projektledning, vilket jag tycker är synd då agilt är på tapeten idag. I läroboken av Harvey Maylor (2010) finns det också bara ett kort avsnitt om detta. Jag och Daniel diskuterade dock hur mycket traditionell projektledning skiljer sig från agil. Daniel hade infört moment av agilt i sin projektledning på Universeum genom att främst planera fram tills nästa milstolpe. Men så har vi ju lärt oss att man gör i traditionell projektledning också. Förstår inte helt skillnaden. Skriver upp på att-göra-listan att översiktligt sätta mig in i hur agil projektledning funderar.

En annan skillnad från när Daniel arbetade i IT-branschen var att då hade en ett gäng dedikerade ingenjörer i sitt stall och nu folk med olika bakgrunder som zoologer, pedagoger och fastighet. Vidare var det svårt att få projektdeltagarnas tid, då de alla hade fullt upp med annat hela tiden. Det fanns en brandsläckningstendens i beteendet där det kortsiktiga hela tiden gick före, samt de projekt som låg i slutfasen. Daniel menade att det borde finnas en fix tid i veckan då alla jobbade med projektet, men nu tenderade projektmötena att bli arbetsmöten.

Daniel projektleder den nya utställningen om rymden och den nygamla dinosaurieutställningen. De hade ännu inte kommit så långt och befann sig på idéstadiet. Han hade ännu inte gjort någon nätverksplan eller Gantt-schema, men det behövdes först när bygget skulle starta och det gällde att koordinera olika arbetsgrupper.

För rymdutställningen har Daniel talat med Onsala rymdobservatorium för att höra sig för om vad som är aktuellt när den gäller pågående rymdforskning. I en ideal värld skulle idéprocessen föras till slut innan man designade montrar, men i verkligheten måste de löpa parallellt av tidsskäl.

Rent generellt verkar projekt på Universeum drivas som på de flesta ställen jag kommit i kontakt med. Ett visst mått av oreda, men det kanske måste tolereras i en kreativ miljö?

Maylor, H. (2010). Project Management (4 ed.): Harlow : Financial Times Prentice Hall.

Föräldrars viktiga roll och hur skolan och science center kan lära av varandra

Hej på dig kära läsare!

Du trodde kanske att jag avslutat denna blogg utan att säga adjö? Så är inte fallet. Jag har faktiskt arbetat rätt intensivt med Universeum de senaste veckorna, både på plats och hemifrån. Förutom denna blogg ingick det i kursen att göra ett mindre vetenskapligt arbete. Då tid fanns beslöt jag mig för att ge Universeum ett riktigt superarbete och lade bl.a. mycket tid för att undersöka vad den vetenskapliga litteraturen hade att säga.

Jag arbetade länge med att finna fram till vilken frågeställning jag skulle ha. Började resan med att funderar på om skyltar kunde förbättras genom att också ge en kortare text som gick fort att läsa och hur detta skulle påverka lärandet hos besökaren. Men vem skulle skyltarna rikta sig? Skulle barn förväntas läsa, eller skulle texterna skrivas till föräldrarna, som sedan fick tolka för sina barn.

Istället utgick jag ifrån att föräldrarna (eller annan ledsagare – men föräldrar används nedan) hade en stor roll i barns lärande på Universeum och arbetade med att ta fram ett inplastat blad som skulle ligga vid oceanakvariet och ge föräldrar stöd i att finna på frågor, diskussionsämnen och uppgifter för barnen.

Men inte heller denna ansats kände jag mig bekväm med, då jag ju faktiskt inte visste om föräldrarollen var viktig för barns lärande, hur föräldrarollen var och vad föräldrarna faktiskt önskade från Universeum. Det var detta jag beslöt mig för att undersöka, vilket mynnade ut i frågeställningen: Vilken roll har föräldrar för att stimulera lärande hos barn under ett besök på Universeum?

Uppsatsen finns att ladda ner i sin helheten i länken nedanför. Den kommer att bereda er mycket intressant och berikande läsning hoppas jag. Mycket kortfattat fann jag att föräldrarna menade att deras roll var att rikta barnens uppmärksamhet, berätta och diskutera, svara på barnens frågor och finna och tolka information t.ex. genom att läsa skyltar.

Detta stöds av litteraturen, som understryker vikten av interaktionen mellan föräldrar och barn för barnens inlärning. Föräldrarna i undersökningen menade att Universeum kunde göra flera förbättringar för att stödja dem i deras föräldraroll. Tre teman som identifierades var: Förbättrad skyltning, ökad interaktivitet och stöd till aktiviteter föräldrarna kan göra själva med barnen. Några punkter ur slutsatserna är:

  • Föräldrar (och andra ledsagare) har en viktig roll i att stimulera barns lärande och rikta deras uppmärksamheten under ett besök på Universeum. Att utforma aktiviteter och information riktade till föräldrar för att i sin tur kunna stödja sina barn innebär ett nytt sätt att tänka, vilket bör beaktas redan när en utställning designas.
  • Det finns en önskan hos föräldrar att det skall erbjudas fler aktiviteter som de kan göra själv ihop med barnen, t.ex. frågesporter, tävlingar och roliga uppdrag.
  • Ökad interaktivitet är önskvärt, vilket kan vara fler interaktiva pekskärmar, knappar att trycka på så att något händer eller en app till mobiltelefoner
  • Det är av vikt att hjälpa föräldrar att snabbt kunna tillgodogöra sig information som underlag för diskussioner och kunna förklara och svara på frågor.
  • Information på skyltar bör vara rolig, kort och koncis så att det går snabbt att läsa. Skyltar skall sitta där det är naturligt att titta i nära anslutning till attraktionen.

När jag gick igenom litteraturen fann jag att det fanns ett helt forskningsfält som kallas Museum Learning, vilket undersöker besökares lärande i muséeliknande miljöer. Under detta undersöktes också hur interaktionen inom besöksgruppen (typiskt en familj) påverkade barns lärande, vilket kallas Family Learning. Läs gärna igenom bakgrundssektionen i rapporten för en intressant genomgång av detta. Det finns alltså mycket litteratur att stödja sig på när utställningar designas på Universeum. Tyvärr tror jag personalen saknar tid för att för att göra en genomgång av litteraturen, varför jag hoppas att min sammanställning kan hjälpa dem och ge nyttiga referenser för vidare läsning.

Det speciella med lärande i t.ex. ett science center, vilket skiljer sig från mycket lärande i skolan, är att besökaren har ett fritt i vad den vill lära och hur mycket den vill fördjupa sig. Med detta följer också att lärandet ofta känns mer lustfyllt, vilket i sig har en positiv inverkan på lärande. Men det innebär också en utmaning i att fånga besökarens uppmärksamhet och intresse. När besökaren är ett barn kan det behöva hjälp att rikta uppmärksamheten och att tolka information och sätta in den i ett sammanhang. Detta bör ske med mild hand, så att det lustfyllda och känslan av fritt val inte går förlorad. Jämfört med mängden forskning som gjorts på skolan finns det förhållandevis lite gjort på fritt-val lärandemiljöer. Muséer och science center har hittills i hög grad lite osäkert lutat sig mot litteratur gjord för skolan. Men det är hög tid att t.ex. science center producerar egen litteratur baserat på egna erfarenheter, som istället kan konsumeras av skolan och berika den.

Med denna tanke i bakhuvudet vill jag avslutningsvis reflektera om skillnader och likheter i lärandemiljö och lärandesätt mellan mina praktikperioder i skolan och den jag gjort på Universeum, samt hur de kan berika varandra. Som nämnts ovan grundar sig lärande på Universeum mycket på fritt val och lustfyllt lärande. Om inte en utställningsdel är tillräckligt intressant eller rolig går besökaren helt sonika vidare. I skolan skulle det motsvara att en elev reser upp och lämnar klassrummet om ämnet inte fascinerar eller om läraren uppfattas som dålig. I en fritt-valmiljö ställs höga krav på att förpacka innehållet på ett attraktivt sätt som på något sätt relaterar till besökaren intressen. Skolan skulle kunna berikas av detta tänkande genom att hela tiden försöka beakta att eleven skall uppleva lärandet personligt relevant. Det kan också vara viktigt att ge eleverna åtminstone känslan av att de själva kan påverka vad de skall lära sig.

Å andra sidan kan skolmiljön där eleverna tvingas sitta kvar i sina bänkar ha sina fördelar. Ibland måste kanske en grund läggas innan eleven skådar ljuset. Jämför det med en bra bok, men där man i början måste traggla sig igenom 100 sidor för att bygga upp persongalleriet som sedan kommer till nytta i resten av boken. Där kan läraren ha rollen som den som riktar uppmärksamheten hos eleverna och manar till disciplin. Och detta behöver inte upplevas som dåligt av eleverna. Många anlitar ju t.ex. personliga tränare för att tvingas till disciplin och komma igång med gymmandet trots initial smärta. Här kan science center fundera på vilka delar de kan plocka från skolan för att uppnå högre lärande genom ett visst mått av styrning för besökaren. Kanske är det just rollen som personlig tränare föräldern har för barnet vid ett besök på ett science center för att med försiktig hand styra barnet och förmå det att gå igenom faser av ansträngning. Och det är här föräldern kan behöva stöd i att utforma lämpligt handlande och jag hoppas att min uppsats kan ge någon ledning i detta!

Universeums aktiviteter

Det slår mig att jag inte riktigt beskrivit vilka olika verksamheter som Universeum bedriver. Jag har berört dem i olika blogginlägg, men sammanfattar dem nedan:

Universeum har flera kanaler för att förverkliga sitt mål:

För allmänheten finns:

  • Utställningar och montrar att upptäcka på egen hand
  • Guidningar & temaaktiviteter som Nobelveckor eller Halloween
  • Laborationer i Teknoteket och kemilabbet

För skola finns

  • Guidningar, laborationer och andra pedagogledda aktiviteter
  • Ryggsäckar med elevaktiviteter som den bökande läraren håller i själv
  • Fortbildning för lärare
  • Aktiviteter utanför Universeum, såsom ungas kraft

Företag och grupper

  • event, såsom middagar och privat djurvisning och barnkalas

2x lektion – Nobelmysteriet

I ett tidigare blogginlägg beskrev jag kemilektionen “Nobelmysteriet” som jag auskulterade. Jag fick därefter möjligheten att själv hålla i två sådana lektioner för mellanstadieklasser. Överlag så kändes det mycket bra och det var kul att få undervisa elever i en annan ålder än jag gjort under mina tidigare VFU:er. Om ni kommer ihåg så var lektionen uppbyggd som ett “escape-room pussel” med olika uppgifter för eleverna att lösa, invävt i en historia om en försvunnen forskare. Det var väldigt tacksamt att få eleverna att leva sig in i den uppdiktade historien. De var väl egentligen stora nog att förstå att det inte var på riktigt, men det är lite som att tro på tomten, de vet att han inte finns men de vill gärna tro på det. På slutet av lektionerna valde jag att knyta an till den kemi som vi gått igenom och det blev kanske ett lite tvärt kast från den leksamma mysterieatmosfär som byggts upp innan. Lite som att berätta att tomten inte finns…

Detta inläggs reflekterande del kommer att handla om feed-back. Lektionen är på max 60 min och eleverna labbar i upp till 8 grupper. Det gäller som lärare att se till att grupperna håller någorlunda jämnt tempo, samtidigt som man vill hjälpa dem att förstå vad de håller på med. Jag hade fördelen att ha med en annan lärare från Universeum på lektionen, plus att medföljande klasslärare hjälpte till lite. Men situationen kan likaväl vara att man är helt ensam med en stökig klass, där klassläraren passar på att ta en paus. Och denna situation är nog inte ovanlig under en helt vanlig laboration i skolan. Med dessa förutsättningar skall man då passa på att ge konstruktiv feed-back enligt konstens alla regler.


Apropå konstens alla regler så vill jag lyfta fram tre litterära alster som vi kommit i kontakt med under utbildningen som berör feed-back. Tanken är att se om vi kan skönja någon gemensam tanke och rättesnöre.

Först har vi artikeln “Why Peer Discussion Improves Student Performance on In-Class Concept Questions” av M.K. Smith et al. Essensen är att elever med fördel kan ge varandra feed-back och öka sin förståelse för ett problem, även om ingen av dem har hela bilden klar. De hjälper varandra på traven helt enkelt.

Sedan har vi boken “How to solve it” av George Pólya. I dess första del vägleds läraren i hur en elev bör coachas för att tackla ett problem i fyra steg. Först skall eleven förstå vad uppgiften handlar om och vad som söks, därefter tänka ut en plan för att tackla uppgiften, sedan försöka lösa uppgiften genom att hålla sig till planen för att slutligen reflektera över resultatet och försöka generalisera problemlösningsstrategin för att kunna användas på andra problem. Eleven skall ledas av små puffande frågor från läraren och eleven skall åtminstone få illusionen av att ha kommit på lösningar själv.

Slutligen har vi artikeln “The Power of Feedback” av John Hattie och Helen Timperley som är en meta-studie baserad 150 referenser rörande hur feed-back bör ges. Artikeln beskriver hur återkopplingen kan ges i tre steg under lösningsprocessen av ett problem:

  • Vart är vi på väg? (förtydliga och klart definiera målen för lärandet ifråga)
  • Hur går det? (hur går progressionen mot uppställda mål?)
  • Vad är nästa steg? (vad skall göras härnäst för att förbättra progressionen mot målen?)

Dessa steg påminner mycket om de lösningssteg som Polya redovisar. Men Hattie och Timperley menar dessutom feed-back i varje steg ovan kan ges på fyra olika sätt:

  1. Uppgiftsnivå – belysa om en uppgift lösts rätt eller fel (klassisk feed-back)
  2. Processnivå – belysa hur en uppgift lösts med syfte att förbättra det generella angreppssättet
  3. Självkontrollnivå – med syfte att hjälpa eleven att förbättra sin egen förmåga att ifrågasätta sitt svar och resonera kring detta
  4. Egennivå – belysa hur bra eleven personligen har prestera (bör undvikas)

Syftet är att bygga ut elevens metodverktygslåda och göra eleven mer självgående genom egencoachning.

Sammanfattar vi alla tre källorna ovan så kan vi säga att det är aja baja att direkt tala om för en elev vad den skall göra eller ge eleven personligt beröm om den gör rätt. Istället skall man få eleven att tänka själv och genom att med diskreta frågor guida denna genom problemlösningens olika faser. Helst skall inte bara det aktuella problemet lösas, utan elevens generella metodik förbättras.


Så tillbaks till verkligheten som ensam lärare i ett klassrum där man likt en fårhund försöker få flocken att röra sig i rätt riktning in i fållan på en utmätt tid… Som guvernant till ett ensamt barn kan jag se hur man kan använda sig av alla feed-back-knep, men i verkligheten? Det är nödvändigt att lära sig hur feed-back skall ges i sin bästa form tycker jag, men ibland känner jag att jag vill läsa böckerna “Feed-back i verkligheten”, “Situationsanpassad feed-back” samt “Feed-back på fem sekunder” !

Influensa och lunginflammation

Kära läsare, det har varit tyst från mig ett tag och det beror inte bara på julledigheter och lättja. En bit in i december fick jag influensa och fick ligga hemma med feber och andra intressanta influensasymptom. Efterhand märkte jag att det gjorde ondare och ondare att andas, men jag tänkte att det berodde på att andningsmuskelaturen påverkats av influensen. Det visade sig dock vara lunginflammation när jag väl släpade mig iväg till sjukhuset. Lätt botat med antibiotika tänkte jag, men det har varit en lång resa att bli frisk. Riktigt seg sak det där. Först efter nyår började febern släppa och fortfarande har jag sämre ork än tidigare och blir lätt andfådd vid ansträngning. Men det är tydligen helt normalt när man haft lunginflammation. Idag är jag så äntligen tillbaka på Universeum.


Jag hade egentligen tänkt att vara på Universeum i samband med jullovet för att samla data för mitt vetenskapliga arbete som jag gör parallellt med bloggen. Behöver intervjua föräldrar med skolbarn, som ju inte är på Universeum på vardagarna. Vi får se om jag hinner med allt under terminstid eller om jag stannar på Universeum någon vecka till. Vill inte tokstressa nu och bli sjuk igen.

Det är ju nu också ett tag sedan jag bloggade. Dock är det så att jag har en hel del utkast till blogginlägg liggandes som jag nu tänker botanisera bland och välja ut lämpliga att publicera kommande dagar, blandat med nya intryck. Vi ses i nästa inlägg 🙂

Nobels mysterium

Forskaren Renata von Bayer försvann under mystiska omständigheter under en resa till Fiji. Allt som man hittat efter henne är en plåtlåda förseglad med två hänglås av kombinationstyp. Dessutom har man hittat en första ledtråd… Och det är vår uppgift att lösa en rad uppgifter för att få fram koderna till alla låsen.

Så börjar kemilektionen Nobels mysterium för en femteklass från Majorna. Med referens till den didaktiska metoden 5E (1) för hur man kan bygga upp en lektion, så är detta ett typiskt Engage-steg för att fånga elevernas uppmärksamhet.

Därefter får eleverna arbeta i 8 grupper och lösa ett antal uppgifter. Första uppgiften är att eleverna får isbitar med infrusna lappar. Efter en kort genomgång av aggregationstillstånden får eleverna föreslå metoder att få fram lappen, vilket landar i att de tinar isbiten i varmt vatten. På lapparna står ord som leder eleverna fram till att titta bakom en nobelmedalj som läraren har på sig. Där står koden som gör att de kan öppna en väska med ytterligare tre uppgifter som grupperna löser enskilt.

I första uppgiften skall eleverna tillsätta citronsyra till en basisk BTB-lösning, varefter en lapp med blå skrift blir synlig när lösningen blir gul. På lappen står ett första numret. I andra uppgiften skall de tillsätta rödkålsextrakt som pH-indikator till tre provrör och identifiera en färgkombination som ger en andra siffra. Därefter skall de identifiera en molekylmodell i 3D mot en molekylmodell i 2D på ett papper vilket ger en tredje siffra. Kombinationen de får gör att de kan öppna en andra påse vari det ligger en rebus. Rebusen leder till tre grundämnen i det periodiska systemet, vars kemiska beteckningar ger en siffra i bokstavsform. Alla gruppers siffror ger koden till plåtlådan som presenterades i inledningen. I lådan ligger ett vykort från Renata von Bayer där det bl.a. står om plast i havet som djur tyvärr äter och om en uppfinning av ett enzym Renata gjort som löser upp plasten… Och vips så fick de in det globala målet om Havet och Marina resurser. Lite skohorn på att få in det, men det åligger Universeum att få med de globala målen varhelst det är möjligt.

Den experimentella delen skulle kunna ses som ett Explore-steg i 5E modellen även om det var lite spretigt med vad det är de utforskar med både pH, molekylmodeller och periodiska systemet.

Avslutningsvis summerade läraren experimenten och knöt ihop säcken, vilket var mycket bra tycker jag. Utan detta steg skulle lektionen mest ha varit på temat kul i labbet med blandade småförsök. Att ha kul i labbet är förvisso viktigt för att engagera eleverna för kemi, men att ha med detta Explainsteg från 5E-modellen gör det mer till en lektion. I vissa fall hinns inte detta steg med fick jag berättat, utan det åligger medföljande lärare till eleverna att gå igenom detta när de kommer tillbaks till skolan. Ibland är det dock inte kemiläraren som följer med till Universeum och då faller detta koncept. Så att summera på slutet är viktigt!

Med lite god vilja skulle man kunna analysera lektionen med både gestaltteori och socialkonstruktivism (2). Gestaltteori för att lektionen bestod av små problem eleverna fick lösa, för att sedan lösa ett större problem. Socialkonstruktivism för att eleverna tvingades att samarbeta för att lösa uppgiften och därmed skapade kunskapen gemensamt. Deweys learning by doing and reflecting kan man nog också pressa in med ett skohorn om man är på det humöret.

Man skulle också kunna klassifiera lektionen som “joyfull learning”. Jag sökte på denna term i Google Scholar och träffarna handlade i hög grad om joyfull learning in Kindergarten or Pre-school. Är inte detta rätt talande för hur man ser på skolan? I början är det viktigt med lustfyllt lärande, men allteftersom eleverna kommer upp i åldrarna skall det vara mer allvar och seriositet. Men varför måste det vara så? Och är seriöst lärande i högre åldrar inte förenligt med lustfyllt lärande? Kanske är den gradvisa avklingningen av lustfyllt lärande korrelerad med elevers avtagande intresse för naturvetenskap?

Jag fann till slut en bok i google books, där jag bara hade tillgång det introducerande kapitlet, som behandlade joyfull learning:

Boken är uppbyggd som en kokbok, med förslag på olika lustfyllda lektionsupplägg. Inledningen behandlade dock ämnet ur ett mer vetenskapligt perspektiv. Socialkonstruktivism nämns där som en viktig byggsten då det är i reflektionen tillsammans med andra som lärande uppstår. Men författarnas totala recept för lustfyllda lektioner är att som lärare facilitera inkluderande undervisning genom aktivt lärande och samarbete.

Utan att gå in på begreppet närmare tror jag att det är just den typ av undervisning som Universeum bedriver och därmed är en viktig aktör för att förmedla det lustfyllda i naturvetenskapligt arbete.

Fram för mer lustfyllt lärande (och inte bara på Universeum) !

(1) ”Order Matters: Using the 5E Model to Align Teaching with How People Learn”, Kimberly D. Tanner, CBE—Life Sciences Education 2010 9:3, 159-164

(2) Phillips, D., & Soltis, J. F. (2014). Perspektiv på lärande. Studentlitteratur

Universeums uppdrag

Universeum är det största av Sveriges 19 Science Center. Ett science centers grundläggande uppgift är att stimulera intresset för teknik, naturvetenskap, matematik, innovation och entreprenörskap hos såväl allmänhet som skolelever. I en förlängning skall det leda till att vi bättre kan möta framtida samhällsutmaningar.

Universeum grundades av Chalmers, Göteborgs Universitet, Göteborgsregionen och Svenska Handelskammaren. Göteborgsregionen är en samarbetsorganisation för 13 kommuner i Västsverige. Därtill kommer flera sponsorer som bidrar till verksamheten på olika sätt, såsom BASF som stöttar Universeums kemisatsning med kemilabbet. Kortare samarbeten med externa organisationer kan också förekomma för att t.ex. sondera vad som är hett inför uppsättandet av en ny utställning.

Universeums uppdrag i korthet är att öka intresset för naturvetenskap, teknik och matematik hos barn och ungdomar och därmed bidraga till att få fram fler naturvetare, ingenjörer och lärare till Sveriges företag och skolor. Jag visste inte att verksamheten var så starkt fokuserat på skolor och barn och ungdomar, även om staden Göteborg naturligtvis också är intresserad av att skapa ett attraktivt turistmål.

Universeum hade till en början målet att deras verksamhet skulle stimulera till lärande. Helt enkelt att besökarna skulle inspireras att själva söka information efter besöket. Sedan 2016 har målet modifierats till besökarna skall transformeras under ett besök på Universeum. De skall helt enkelt lära sig saker på plats och få intryck som gör att de förändras i sin syn på olika saker. Det låter en smula pretentiöst tycker jag, men det är kanske bra att sikta högt. Men tanken att besökaren faktiskt skall lära sig något är otvivelaktigt god. Ser man till hur förhållandevis många pedagoger som är anställda på Universeum, så borde kompetensen för detta också finnas i huset. Frågan är hur man gör praktiskt.

Hur är då Universeums mål och verksamhet jämfört med skolans? Jag skall i följande text titta närmare på hur skolans övergripande mål, värdegrund och uppdrag är förenligt med Universeums för att belysa Universeums roll i ett större samhällsperspektiv. En annan intressant jämförelse vore att se hur Universeums verksamhet kan hjälpa till att uppfylla mål i specifika ämnen, men det berörs eventuellt i senare blogginlägg.

Skollagen (2010:800) slår fast att utbildningen inom skolväsendet syftar till att elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Detta rimmar väl med Universeums mål om att stimulera till livslångt lärande, samt transformeringen under ett besök som kan jämställas med skollagens främjande av utveckling.

I läroplanen (LGR11) står det att skolan aktivt och medvetet ska främja elevernas lika rättigheter och möjligheter. Här har bidrar Universeum genom att ta emot gymnasister som gör delar av sitt gymnasiearbete där. Jag har själv sett en grupp som nyligen var på Universeum med flera utlandsfödda elever. Min handledare Karin fick aktivt arbeta med dem för att få dem att tro på sig själva och sina möjligheter. De hade från början en rätt uppgiven attityd till vilka möjligheter de hade i samhället.

Likaså bedriver Universeum projektet Ungas kraft, vilket syftar till att ge skolbarn och deras föräldrar i socialt utsatta områden sysselsättning på fritiden och intresse för naturvetenskap som en ingång till samhället. Arbetet bedrivs både i Universeums lokaler och externt ute i områdena. Detta arbete rimmar väl med läroplanens beskrivning av skolans uppdrag. Där står att skolan i samarbete med hemmen ska främja elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare. Universeum har också ett avtal för samtliga fjärde och femteklassare i Göteborg som ger dem fria besök på Universeum.

Ibland när man ser skolbarn besöka Universeum kan jag fråga mig hur mycket de lär sig och hur mycket som är ren lek under en skojig utflykt. Men läroplanen stipulerar just att skapande och undersökande arbete samt lek är väsentliga delar i det aktiva lärandet. Och att förknippa lärande med att samtidigt ha roligt är nog aldrig fel heller.

En viktig del i Universeums undervisning är att försöka få in de globala målen för hållbar utveckling där så är möjligt. Detta ligger i linje med läroplanen där det står: “Genom ett miljöperspektiv får de möjligheter både att ta ansvar för den miljö de själva direkt kan påverka och att skaffa sig ett personligt förhållningssätt till övergripande och globala miljöfrågor. Undervisningen ska belysa hur samhällets funktioner och vårt sätt att leva och arbeta kan anpassas för att skapa hållbar utveckling.”

Universeum kan vara en viktig institution i samhället för att understödja skolans övergripande mål. Men Universeums verksamhet kan mest ses som en katalysator tror jag. För att en tranformering skall ske, för att använda Universeums uttryck, måste t.ex. ett besök på Universeum av en skolklass både förberedas innan besöket och följas upp efter besöket hemma på skolan.

 

 

 

 

Universeum – ett naturvetenskapligt Kinderägg

Vad är Universeum?

Universeum är en blandning av en djurpark, botanisk trädgård, akvarium, interaktiv teknisk utställning, tvärdisciplinär mötesplats, hobbyrum, skola, lekland och öppen förskola. Som ett multidimensionellt Kinderägg. Och likt Kinderäggets goda chokladskal är alla dessa saker inhysta i en riktigt cool byggnad.

Entré Universeum – länkad från Universeums hemsida

Nu ser dock området runt entrén inte likadan ut som på bilden, då stora delar grävs upp under byggandet av västlänken.

En snabb guidning genom Universeums lokaler

 

Karta över Universeum – länkad från Universeums hemsida

Som besökare börjar man med att ta diagonalhissen, en slags bergbana, snett upp till avdelningen vattnets väg. Där kan man följa flora och fauna genom olika naturtyper från fjället ner till Östersjön. Nästa anhalt är akvariehallen med de två jätteakvarierna västerhavet och oceanen. Därifrån når man också Reptilariet med giftiga kräldjur. Från akvariehallen går man in i regnskogen med fantastisk botanik och coola djur. Utgången från regnskogen är i källarplan, där också Universeums lek-o-busland för de minsta – Jobbis – finns. Universeum kallar det ambitiöst för “labb” och namnet hänvisar till att man med god vilja kan se olika jobb i leksakerna. Men jag som varit där med barn, vet att det mest är en lekplats – och inget fel i det!

I källarplan finns också den stora aulan, Universalen och ett mindre rum för utbildning och skolbesök, Slabbet. Åker vi upp med hissen når vi en utställning om hälsa, samt det relativt nya kemilabbet. Verkligen kul att Universeum fått ett eget kemilabb tycker jag som kemist! Ytterligare en våning upp finns lokalen Teknoteket, där besökarna bl.a. får göra olika tekniska experiment och där det hålls lektioner i programmering för elever. Där finns även ett stort klosshav där besökarna (barnen) kan bygga olika skapelser. Klosshavet ser jag som ett lek-o-busland med lite oklar pedagogisk betydelse, men barnen tycker det är kul. Det skall dock sägas att Teknoteket står inför en stor ombyggnad under nästa år och jag hoppas få lite inblick i detta projekt under min tid på Universeum

Slutligen finns det på våning fem en icke-publik djurvårdsavdelning som jag skall undersöka om jag kan få besöka. Kan finnas restriktioner där. Högst upp på våning 6 är personalutrymmet, med fikarum, balkong, kontorslandskap med de minsta skrivbord jag sett på en arbetsplats samt mötesrum. Jag sitter tillsammans med med min kurskamrat Niklas vid ett bord mitt i kontorslandskapet och det fungerar fint.

För er som inte varit på Universeum, så rekommenderar jag verkligen ett besök. Och för er som varit där rekommenderar jag att ni går dit igen. Det finns alltid något nytt eller oupptäckt att se!