Avslutande blogginlägg

Så var det dags att avsluta bloggen. Sedan mitt förra blogginlägg har jag endast tillbringat några timmar på Toråsskolan då jag fick en uppdatering av vad som hänt sen sist och ett avslutande snack med Camilla.
Det var roligt att höra att hon hade uppskattat våra samtal lika mycket som jag och att de hade fått henne att se på några delar av sitt agerande med andra ögon.
Detta gällde bla strukturen på hennes relation med personalen där jag har ifrågasatt om hennes mycket spontana, personliga sätt att fånga varandra i korridoren fungerade lika bra för alla personer. Det finns kanske någon som är mindre relationell/spontan och mer strukturerad som skulle trivas bättre med mer struktur i kommunikationen. Det skulle kanske även göra Camillas vardag på jobbet mer strukturerad? Kanske värt att pröva/diskutera i alla fall?

Rent generellt tro jag att fler chefer skulle våga vara så tydliga och transparenta i sitt ledarskap som Camilla är.  Om jag jämför hennes ledarskap med de två rektorer jag har sett under mina tidigare VFU-perioder så tror jag definitivt att rektorn på Aranäs hade vunnit på att komma lite närmare sin personal. Rektorn på Hulebäck var nog lite mittimellan och dök upp ibland på lärarrummet bara för att prata eller kolla läget. Detta sagt med all respekt för att jag bara fick en mycket liten inblick i deras arbetssätt.
Det vore också spännande att se hur Camillas ledarskap skulle fungera i ett teknikföretag som t.ex. Ericsson där jag har arbetat i många år. Jag tror att det skulle vara uppskattat men frågan är hur hon skulle hantera alla krav på formalia. Skulle hon kunna förändra något, anpassa sig eller sluta?

 

Ett annat ämne som jag har blivit inblandad i de två senaste veckorna av denna praktiken har varit fastläggandet av 2017 års budget. Jag satt med vid genomgången på Björkris förskola och följde även med en av kommunens ekonomer till en annan grundskola för en genomgång. Gemensamt för båda var att det var tydligt att rektorernas/förskolechefernas ekonomiska handlingsutrymme är ganska snävt. Inkomsterna är elevpengen, statsbidrag och kommunens interna “Robin Hood”-bidrag och utgifterna är lönerna till lärare och andra pedagoger.  Bristen på utbildad personal till förskolan i kombination med ökande lärarlöner gör att det blir svårt att få ekvationen att gå ihop.
Kommunen behöver också dra åt svångremmen då den massiva inflyttningen i och med stor byggnation av bostäder inte ger de skatteintäkter man hoppats på de närmaste åren.
Konsekvensen blir att i båda de budgetgenomgångar jag varit med blev resultatet att man måste dra ner på antalet tjänster för att få budgeten att gå ihop. Om kommunerna inte har ekonomi att klara detta så blir höjningarna beroende av statliga bidrag såsom nu är fallet med förstelärar-tjänsterna och det omdebatterade lärarlyftet som skett nu i höst.  Kommunen blir då skolans huvudman men en stor del av pedagogernas löner styrs av tidsbestämda statsbidrag som påverkas av den politiska opinionen och valresultatet. Är det en bra och stabil grund att bygga en kompetent och professionell lärarkår på? Jag tycker det är en olämplig och grumlig blandning av statligt och kommunalt styre av skolan.

Om vi återgår till rektorernas/förskolechefernas ekonomiska handlingsutrymme och jämför det med näringslivet så kan vi ta företaget Unico som exempel. Jag gjorde min UPP-VFU på Unico som utvecklar och säljer skräddarsydda utbildningar till storföretag, bla VOLVO och CEVT i Göteborg. Om man ser på Unico som en skola som verkar på en helt privatiserad marknad  så kan man jämföra det ekonomiska handlingsutrymmet för företagets svenske VD med en rektor på en kommunal grundskola. Vilka likheter ser vi då:

  • Huvudinkomsten för båda är undervisningstimmar; för skolan ges det i form av fast elevpeng per år medan Unico tar betalt per kursdeltagare.
  • Den stora utgiften är löner till lärarna, den styrs av samma tillgång & efterfrågan mekanism för båda aktörerna.

Men det finns avgörande skillnader:

  • Unico kan styra inkomsten genom att de själva sätter priset för sina kurser. Detta är givetvis begränsat av att de verkar på en konkurrensutsatt marknad.
  • Unico kan påverka sin omsättning genom att avsätta mer eller mindre pengar för marknadsföring och säljarbete.  Detta kan skolan göra till en viss del men i mycket begränsad omfattning i kommunal regi. Gör skolan ingen reklam för sig får de elever ändå så länge som de gör ett bra jobb, gör UNICO inget säljarbete alls så lär företaget så småningom försvinna.
  • Unico styr även även över kostnader för lokalhyra, IT, HR etc. men även här är de ju begränsade av t.ex. krav på bra läge för att kunna locka bra personal. För skolan del ingår dessa i det kommunala paketet som är obligatoriskt.

Av denna jämförelse är det tydligt att det ekonomiska ansvaret inte är den tunga delen av arbetet för en rektor/förskolechef i kommunal verksamhet. Det mesta rullar på och det viktiga är att ha bra koll på sina predikterade elevantal och löneutvecklingen.  Detta är ju en stor skillnad mot rollen som VD för Unico där det viktigaste är att  se till att företaget har tillräcklig omsättning för att kunna ta de marknadsandelar man vill ha och att vinstmarginalen möter moderbolagets/aktieägarnas förväntningar.

Med denna reflektion sätter jag punkt för min blogg och tar mig an rapporten istället.

GOTT NYTT ÅR!