Vecka 7

Denna vecka var jag tillbaka på Toråsskolan på måndagen igen. Nu var det två veckor sedan jag var här så det var roligt att komma tillbaka.

Bloggen denna vecka kommer att behandla elever med sociala problem, både från ett ledarperspektiv och från eleverna lärandesituation.

Dagen på Toråsskolan kom att domineras av ett elevärende.  Bakgrunden är att Camilla under ett inbokat möte på morgonen med en elev och hens föräldrar fick höra mycket oroande saker om en annan elev (som vi kan kalla B) på skolan. Det handlade både om denna elevens hemmiljö, vad hen gör på fritiden och vilka hen umgås med.
B var okänd både för Camilla och skolsköterskan. Direkt efter mötet gick de och tog fram information om betyg och frånvaro. Det visade sig att B:s betyg hade sjunkit snabbt de senaste året och hens frånvaro under hösten låg på 20%. Camilla (och jag) gick då ner till lärarlaget som jobbar med B.s klass och fick veta att B’s mentor delvis var medveten om läget men inte hade hela bilden.
I samråde med EHT teamet gjordes bedömningen att skolan har tillräckligt med underlag för en anmälan till socialtjänsten. Men innan det görs vill skolan träffa eleven och hens föräldrar så mentorn fick i uppdrag att boka in ett möte snarast. Detta gav mig anledning att repetera juridiken vi har läst under utbildningen. Enligt boken “Juridiken i professionellt lärarskap” som vi har använt under en kurs räcker det med att det finns misstankar om att barnet far illa, man behöver inte veta säkert.  Det var lärorikt att vara med när rektor och EHT gick igenom vad de hört och av vem och diskuterade mellan sig om detta var grund för anmälan. Detta är inga lätta beslut och jag förstår att det kan vara svårt som ny rektor att ta besluten men lagtexten är tydlig och klar. Här måste man som ledare visa mod och våga stå för sina beslut även om det stormar, man gör det ju för elevens/barnets bästa!
Camilla var lite frustrerad över att denna eleven kunnat passera under radarn för henne och EHT-teamet. Varför har ingen reagerat på ökad frånvaro och sjunkande betyg? Jag fick inte tillfälle under dagen att fråga hur hon tänker agera för att täta till luckorna.
På veckans agenda för rektorn och skolan IKT-pedagog står också att beslagta ett antal Ipads för att leta efter “dick-pics”. Några flickor i skolan har fått sådana skickade till sig och de förmodade avsändarnas I-pads skall genomsökas och rensas.

Hur påverkas elevernas lärande av all denna påverkan från livet runtomkring? Det kan vara svårt nog att ta sig igenom tonåren om man mår bra och har ett bra och stabilt hem som stöttar och motiverar en.  För alla de elever som inte har allt detta på plats är det en rejäl utmaning.  Och en elev som har det jobbigt påverkar ju hela klassen, direkt via sitt beteende eller indirekt via rykten och snack i klassrummen.
Kan man föra ett teoretiskt resonemang runt detta utgående från de olika lärteorier vi har studerat?

  • Om man tittar på behavioristernas teorier om “The law of effect” (belöningslagen) så får ju elever som saknar stöd hemifrån inte någon belöning eller uppmuntran när de pluggar hemma. Om vi ser hemläsan som Stimulus, pluggandet som Respons så uteblir Belöningen. Enlit dessa teorier minskar då benägenheten att studera nästa gång det blir en hemläxa. Det som kan hjälpa här är ju om läraren observerar Responsen och ger belöningen i form av beröm och uppmuntran istället för föräldrarna.
  • En annan teori man kan applicera här och som jag tror är värdefull att ha i åtanke som lärare härör från John Dewey.  Hans syn var att man lär sig först när man är ställd inför vad som upplevs som ett verkligt problem.
    För elever som har det svårt hemma, är i konflikt med ett gäng på skolan eller är på väg in i ett drogberoende känns nog skolan teoretiska uppgifter ganska artificiella. De verkliga problemen som kräver all tillgänglig energi av eleven för att kunna hanteras finns utanför klassrummet.
    Hur skall man som lärare lösa detta? Ett sätt är nog att använda kunskapen om värdeskapande lärande som jag skrev om i bloggen Vecka 5. Då skapar man ett problem som är verkligt och som kan fånga elevernas intresse och uppmärksamhet i klassrummet.
  • Och sist men inte minst så kan man ju relatera socialkonstruktivismen till dessa elevers lärande. All inlärning sker bäst i ett socialt sammanhang där man känner sig / är delaktig. Om en elevs starka sociala sammanhang inte är i en studiemotiverad familj eller i en bra klassgemenskap utan istället i ett kompisgäng med destruktivt beteende så är det ju följaktligen där eleven lär sig mest.  Hur man skall bete sig och se ut för att passa in och bli framgångsrik i det sociala sammanhanget blir en starkare lärmiljö än den skolan och hemmet kan erbjuda.
    Hur kan man agera från skolan sida för att bemöta detta? Här handlar det om att vara observant på olämpliga gängbildningar och agera för att bryta dem. Samtal med föräldrar så att de blir medvetna om vad deras barn gör och vilka de umgås med är givetvis viktigt. Sedan kan skolan också bryta mönster tidigt genom att omplacera barn i andra klasser för att hindra att starka destruktiva sociala gemenskaper byggs inom skolans värld. Det gäller att söka skapa alternativa mer positiva gemenskaper som eleven kan söka sig till.

Det får vara allt för denna veckan.