Vecka 4

Ännu en vecka har gått av praktiken och denna har varit lite annorlunda för nu har jag börjat mitt roterande schema;

  • Måndag: Toråsskolan
  • Onsdag: Kommunens förvaltning av Grundskola och Förskola
  • Torsdag: Björkris Förskola. Björkris är ett helt nybyggt bostadsområde i Kungsbacka som har attraherat många unga familjer. Förskolan är ca 5 år gammal och har en väldigt fin miljö, både inne och ute. Man har ett högt söktryck från föräldrar och relativt lätt att få kvalificerad personal pga centralt läge med närhet till pendelstationen i Hede. Cattis är förskolechef där och det är henne jag skuggar.

Bloggen denna vecka kommer att fokusera på förändringsarbete och lärande och det jag kommer att diskutera är ett förändringsprogram för förskolan som jag har stött på den här veckan, det kallas Förskola i Förändring.

Förskola i Förändring  är ett förändringsarbete inom kommunen för att möta skolverkets nya krav på mindre (färre barn) barngrupper på förskolor. I dagsläget har de flesta av förskolorna i Kungsbacka deltagit i arbetet. På kommunens hemsida presenteras utgångspunkterna för arbetet så här.

  • Små barngrupper under barnens huvudsakliga del av dagen
  • Barnens vistelsetider och behov
  • Personalens schemaläggning; flest pedagoger på plats när det är flest barn på förskolan
  • Förskollärarnas uppdrag och kompetens
  • Ta tillvara på alla lärandemiljöer; inne och ute.

Björkris förskola där jag tillbringade torsdagen är en av de skolor som har deltagit i arbetet.  Arbetet påbörjades med personalen i våras och de flesta förändringar är nu genomförda och utvärderas.  Bla har man övergivit en gammal regel som innebar att det alltid skulle vara tre pedagoger på varje barngrupp. Detta kallades “Triaden” och att överge den verkar helt klart innebära att man har “slaktat en helig ko”. Genom att bestämma att två pedagoger räckte för en barngrupp och samtidigt ändra lite i personalens schema så att bemanningen ökar när det är flest barn på plats har man lyckats minska antalet barn i grupperna betydligt. För att logistiskt kunna bedriva verksamhet med flera, mindre grupper har man även ändrat hur lokaler och utemiljö används. Detta krävdes för att varje barngrupp skulle ha ett eget “rum/område”.

Det är alltså stora förändringar som har genomdrivits och Cattis har berättat hur hon genom hela processen lät personalen ta ett stort ansvar för att driva arbetet. Hon uttryckte det som “Så fort jag kände att någon tog i en fråga och började föra den framåt så släppte jag den.” Hon har även betonat vikten av att lyssna på dem som är negativa för att förstå deras argument. När vi pratade om detta sa hon “Hela mitt ledarskap går ut på att förstå!”
Nu har jag ju inte varit så mycket på Björkris ännu men jag var med på ett samrådsmöte med facket (lsg = lokal samverkansgrupp) och fick intrycket att det hela verkar ha landat väldigt väl hos både personal och föräldrar. En förlängning av ett dagpass som var ifrågasatt från början ses nu som något postivt; Det är skönare att gå hem lugn kl 15.00 än att gå kl 13.30 från en stressad förskola och känna att man lämnar kollegorna i sticket inför mellanmålet.
Efter de ( begränsade) diskussioner jag hade med Cattis i torsdags har jag förstått att hon har haft stor nytta av en förstelärare som arbetar på förskolan som blev en viktig länk mellan förskolechefen och personalen. Det har även varit ett bra samarbete med facket under hela processen.
Idag verkar alla mycket nöjda med de förändringar som har gjorts och Cattis tycker att arbetsmiljön har blivit mycket bättre för både barn och pedagoger,

Vi läste om förändringsarbete i kursen “Leda individ och grupp” så jag kan lätt dra paralleller till rådande teorier i ämnet. Organisationen har alltså framgångsrikt genomfört förändringar både i struktur, kultur och beteende. Strategin har varit att inta ett humanistiskt förhållningssätt till personalens medverkan kombinerat med ett rationellt förhållningssätt till det önskade målet (kommunens utgångspunkter för arbetet).
Cattis verkar också ha använt ett narrativt perspektiv på det motstånd hon har mött genom att lyssna och försöka förstå den bakomliggande orsaken till motståndet. Jag har inte fått tillräckligt kunskap om hela processen för att kunna beskriva i detalj de riktlinjer som har använts för att komma förbi olika stötestenar under arbetet.
En nackdel som har identifierats är att en tjänst har blivit en “hopptjänst” som delar sin tid mellan två grupper. Det är inte helt lyckat och att bemanna denna tjänst med rätt person är idag en utmaning.

Förskolan får idag mycket studiebesök från andra förskolor både i och utanför kommunen som är nyfikna på hur man arbetar enligt de nya direktiven.
Detta skapar en annan intressant fråga nämligen hur lärande sker mellan organisationer.
I samma hus som förskolan ligger nämligen Björkrisskolan som har undervisning i årskurs F-5. Skolan har en egen rektor (nytillträdd) som sitter på samma expedition som Cattis. Förskolan är på bottenvåningen och grundskolan är på övervåningen i  huset. På skolan och dess fritidverksamhet är det slitigt för personalen med hög belastning, sjukskrivningar och stora barngrupper. Under lsg-mötet i torsdags (där både skola och förskola deltog)  framkom det att erfarenhetsutbytet mellan våningarna var i princip noll! Pedagogerna i skolan har en mycket oklar uppfattning om de förbättringar som har gjorts i våningen under dem även om det verkar uppenbart för mig att de skulle kunna ha nytta av samma tänk.
Deltagarna på mötet verkade också vara förvånade och lite generade när det framkom hur dålig samverkan de hade haft. Lite på skoj föreslogs det att skolan kunde ju boka ett studiebesök.
Detta kan nog delvis förklaras med ett rektorsbyte på skolan under sommaren/hösten men trots det tycker jag det är anmärkningsvärt. Personalen har gemensamt lunch/paus-rum och gemensam matsal för sina barn/elever så rent fysiskt träffas de nog ganska ofta.

Varför har då inget lärande skett mellan våningarna?
För att försöka förstå det använder jag mig av min kunskap om olika perspektiv på lärande som jag har fått under min utbildning.

  • Dels kanske detta kan vara ett exempel på problemet med kunskapers överförbarhet som ju är högst påtagligt för många lärare. I detta fallet är det hos husets gemensamma ledning (Rektor och Förskolechef) som man inte har insett att kunskaper som förändringarna på förskolan genererat kan överföras till lösningar på skolans problem.
    Enligt forskning är en förutsättning för att kunskap skall kunna överföras att det ursprungliga lärandet har varit av tillräckligt god kvalitet.  Kanske är det så att det är först nu som ledningen, dvs Cattis, ser och förstår vilken kunskap de faktiskt har skaffat sig. Om vi antar att det krävs lite distans i tid till själva processen för att kunskapen om sitt eget lärande skall ha nått god kvalitet så kan ju det vara en förklaring. När de förklarade för mig i torsdags vad de hade gjort på samma möte som den fackliga representanten från skolan beklagade sig över situationen så trillade kanske polletten ned !
  • Om vi tittar på de olika lärteorierna som vi har studerat så tycker jag att man kan dra paralleller till Gestalteorin. Den anser att vi upplever världen genom våra sinnen i organiserade helheter och meningsfulla mönster. Så kanske kan det förklara att personalen på förskolan först nu när de upplever förändringen i sitt dagliga arbete till fullo kan förstå vad den innebär. Enligt Köhler som var en Gestalteoretikerna sker inlärning ofta genom en plötslig insikt. Denna insikt kommer när man känner till alla element i problemet och situationen är överblickbar. Dessa villkor kanske var uppfyllda först denna vecka när alla inblandade hörde om problemen i skolan och hade upplevt förändringen på förskolan.
  • En annan, mindre forsknings/teoretisk, förklaring kan kanske vara en outtalad hierarki av skolan pedagoger. Högst upp ligger universitetens professorer, sedan kommer gymansielärarna, grundskolelärarna och allra längst ner hittar vi pedagoger och barnskötare på förskolan.  Kanske är det så att lärare på skolan inte är så intresserade av vad de gör på förskolan helt enkelt för att de tror att den verksamheten är så okomplicerad och annorlunda från grundskolans värld. Cattis antydde detta förhållande för mig vid någon diskussion under dagen.

Detta får avsluta veckans blogginlägg från mig.