Avslutande blogginlägg

Så var det dags att avsluta bloggen. Sedan mitt förra blogginlägg har jag endast tillbringat några timmar på Toråsskolan då jag fick en uppdatering av vad som hänt sen sist och ett avslutande snack med Camilla.
Det var roligt att höra att hon hade uppskattat våra samtal lika mycket som jag och att de hade fått henne att se på några delar av sitt agerande med andra ögon.
Detta gällde bla strukturen på hennes relation med personalen där jag har ifrågasatt om hennes mycket spontana, personliga sätt att fånga varandra i korridoren fungerade lika bra för alla personer. Det finns kanske någon som är mindre relationell/spontan och mer strukturerad som skulle trivas bättre med mer struktur i kommunikationen. Det skulle kanske även göra Camillas vardag på jobbet mer strukturerad? Kanske värt att pröva/diskutera i alla fall?

Rent generellt tro jag att fler chefer skulle våga vara så tydliga och transparenta i sitt ledarskap som Camilla är.  Om jag jämför hennes ledarskap med de två rektorer jag har sett under mina tidigare VFU-perioder så tror jag definitivt att rektorn på Aranäs hade vunnit på att komma lite närmare sin personal. Rektorn på Hulebäck var nog lite mittimellan och dök upp ibland på lärarrummet bara för att prata eller kolla läget. Detta sagt med all respekt för att jag bara fick en mycket liten inblick i deras arbetssätt.
Det vore också spännande att se hur Camillas ledarskap skulle fungera i ett teknikföretag som t.ex. Ericsson där jag har arbetat i många år. Jag tror att det skulle vara uppskattat men frågan är hur hon skulle hantera alla krav på formalia. Skulle hon kunna förändra något, anpassa sig eller sluta?

 

Ett annat ämne som jag har blivit inblandad i de två senaste veckorna av denna praktiken har varit fastläggandet av 2017 års budget. Jag satt med vid genomgången på Björkris förskola och följde även med en av kommunens ekonomer till en annan grundskola för en genomgång. Gemensamt för båda var att det var tydligt att rektorernas/förskolechefernas ekonomiska handlingsutrymme är ganska snävt. Inkomsterna är elevpengen, statsbidrag och kommunens interna “Robin Hood”-bidrag och utgifterna är lönerna till lärare och andra pedagoger.  Bristen på utbildad personal till förskolan i kombination med ökande lärarlöner gör att det blir svårt att få ekvationen att gå ihop.
Kommunen behöver också dra åt svångremmen då den massiva inflyttningen i och med stor byggnation av bostäder inte ger de skatteintäkter man hoppats på de närmaste åren.
Konsekvensen blir att i båda de budgetgenomgångar jag varit med blev resultatet att man måste dra ner på antalet tjänster för att få budgeten att gå ihop. Om kommunerna inte har ekonomi att klara detta så blir höjningarna beroende av statliga bidrag såsom nu är fallet med förstelärar-tjänsterna och det omdebatterade lärarlyftet som skett nu i höst.  Kommunen blir då skolans huvudman men en stor del av pedagogernas löner styrs av tidsbestämda statsbidrag som påverkas av den politiska opinionen och valresultatet. Är det en bra och stabil grund att bygga en kompetent och professionell lärarkår på? Jag tycker det är en olämplig och grumlig blandning av statligt och kommunalt styre av skolan.

Om vi återgår till rektorernas/förskolechefernas ekonomiska handlingsutrymme och jämför det med näringslivet så kan vi ta företaget Unico som exempel. Jag gjorde min UPP-VFU på Unico som utvecklar och säljer skräddarsydda utbildningar till storföretag, bla VOLVO och CEVT i Göteborg. Om man ser på Unico som en skola som verkar på en helt privatiserad marknad  så kan man jämföra det ekonomiska handlingsutrymmet för företagets svenske VD med en rektor på en kommunal grundskola. Vilka likheter ser vi då:

  • Huvudinkomsten för båda är undervisningstimmar; för skolan ges det i form av fast elevpeng per år medan Unico tar betalt per kursdeltagare.
  • Den stora utgiften är löner till lärarna, den styrs av samma tillgång & efterfrågan mekanism för båda aktörerna.

Men det finns avgörande skillnader:

  • Unico kan styra inkomsten genom att de själva sätter priset för sina kurser. Detta är givetvis begränsat av att de verkar på en konkurrensutsatt marknad.
  • Unico kan påverka sin omsättning genom att avsätta mer eller mindre pengar för marknadsföring och säljarbete.  Detta kan skolan göra till en viss del men i mycket begränsad omfattning i kommunal regi. Gör skolan ingen reklam för sig får de elever ändå så länge som de gör ett bra jobb, gör UNICO inget säljarbete alls så lär företaget så småningom försvinna.
  • Unico styr även även över kostnader för lokalhyra, IT, HR etc. men även här är de ju begränsade av t.ex. krav på bra läge för att kunna locka bra personal. För skolan del ingår dessa i det kommunala paketet som är obligatoriskt.

Av denna jämförelse är det tydligt att det ekonomiska ansvaret inte är den tunga delen av arbetet för en rektor/förskolechef i kommunal verksamhet. Det mesta rullar på och det viktiga är att ha bra koll på sina predikterade elevantal och löneutvecklingen.  Detta är ju en stor skillnad mot rollen som VD för Unico där det viktigaste är att  se till att företaget har tillräcklig omsättning för att kunna ta de marknadsandelar man vill ha och att vinstmarginalen möter moderbolagets/aktieägarnas förväntningar.

Med denna reflektion sätter jag punkt för min blogg och tar mig an rapporten istället.

GOTT NYTT ÅR!

Vecka 7

Denna vecka var jag tillbaka på Toråsskolan på måndagen igen. Nu var det två veckor sedan jag var här så det var roligt att komma tillbaka.

Bloggen denna vecka kommer att behandla elever med sociala problem, både från ett ledarperspektiv och från eleverna lärandesituation.

Dagen på Toråsskolan kom att domineras av ett elevärende.  Bakgrunden är att Camilla under ett inbokat möte på morgonen med en elev och hens föräldrar fick höra mycket oroande saker om en annan elev (som vi kan kalla B) på skolan. Det handlade både om denna elevens hemmiljö, vad hen gör på fritiden och vilka hen umgås med.
B var okänd både för Camilla och skolsköterskan. Direkt efter mötet gick de och tog fram information om betyg och frånvaro. Det visade sig att B:s betyg hade sjunkit snabbt de senaste året och hens frånvaro under hösten låg på 20%. Camilla (och jag) gick då ner till lärarlaget som jobbar med B.s klass och fick veta att B’s mentor delvis var medveten om läget men inte hade hela bilden.
I samråde med EHT teamet gjordes bedömningen att skolan har tillräckligt med underlag för en anmälan till socialtjänsten. Men innan det görs vill skolan träffa eleven och hens föräldrar så mentorn fick i uppdrag att boka in ett möte snarast. Detta gav mig anledning att repetera juridiken vi har läst under utbildningen. Enligt boken “Juridiken i professionellt lärarskap” som vi har använt under en kurs räcker det med att det finns misstankar om att barnet far illa, man behöver inte veta säkert.  Det var lärorikt att vara med när rektor och EHT gick igenom vad de hört och av vem och diskuterade mellan sig om detta var grund för anmälan. Detta är inga lätta beslut och jag förstår att det kan vara svårt som ny rektor att ta besluten men lagtexten är tydlig och klar. Här måste man som ledare visa mod och våga stå för sina beslut även om det stormar, man gör det ju för elevens/barnets bästa!
Camilla var lite frustrerad över att denna eleven kunnat passera under radarn för henne och EHT-teamet. Varför har ingen reagerat på ökad frånvaro och sjunkande betyg? Jag fick inte tillfälle under dagen att fråga hur hon tänker agera för att täta till luckorna.
På veckans agenda för rektorn och skolan IKT-pedagog står också att beslagta ett antal Ipads för att leta efter “dick-pics”. Några flickor i skolan har fått sådana skickade till sig och de förmodade avsändarnas I-pads skall genomsökas och rensas.

Hur påverkas elevernas lärande av all denna påverkan från livet runtomkring? Det kan vara svårt nog att ta sig igenom tonåren om man mår bra och har ett bra och stabilt hem som stöttar och motiverar en.  För alla de elever som inte har allt detta på plats är det en rejäl utmaning.  Och en elev som har det jobbigt påverkar ju hela klassen, direkt via sitt beteende eller indirekt via rykten och snack i klassrummen.
Kan man föra ett teoretiskt resonemang runt detta utgående från de olika lärteorier vi har studerat?

  • Om man tittar på behavioristernas teorier om “The law of effect” (belöningslagen) så får ju elever som saknar stöd hemifrån inte någon belöning eller uppmuntran när de pluggar hemma. Om vi ser hemläsan som Stimulus, pluggandet som Respons så uteblir Belöningen. Enlit dessa teorier minskar då benägenheten att studera nästa gång det blir en hemläxa. Det som kan hjälpa här är ju om läraren observerar Responsen och ger belöningen i form av beröm och uppmuntran istället för föräldrarna.
  • En annan teori man kan applicera här och som jag tror är värdefull att ha i åtanke som lärare härör från John Dewey.  Hans syn var att man lär sig först när man är ställd inför vad som upplevs som ett verkligt problem.
    För elever som har det svårt hemma, är i konflikt med ett gäng på skolan eller är på väg in i ett drogberoende känns nog skolan teoretiska uppgifter ganska artificiella. De verkliga problemen som kräver all tillgänglig energi av eleven för att kunna hanteras finns utanför klassrummet.
    Hur skall man som lärare lösa detta? Ett sätt är nog att använda kunskapen om värdeskapande lärande som jag skrev om i bloggen Vecka 5. Då skapar man ett problem som är verkligt och som kan fånga elevernas intresse och uppmärksamhet i klassrummet.
  • Och sist men inte minst så kan man ju relatera socialkonstruktivismen till dessa elevers lärande. All inlärning sker bäst i ett socialt sammanhang där man känner sig / är delaktig. Om en elevs starka sociala sammanhang inte är i en studiemotiverad familj eller i en bra klassgemenskap utan istället i ett kompisgäng med destruktivt beteende så är det ju följaktligen där eleven lär sig mest.  Hur man skall bete sig och se ut för att passa in och bli framgångsrik i det sociala sammanhanget blir en starkare lärmiljö än den skolan och hemmet kan erbjuda.
    Hur kan man agera från skolan sida för att bemöta detta? Här handlar det om att vara observant på olämpliga gängbildningar och agera för att bryta dem. Samtal med föräldrar så att de blir medvetna om vad deras barn gör och vilka de umgås med är givetvis viktigt. Sedan kan skolan också bryta mönster tidigt genom att omplacera barn i andra klasser för att hindra att starka destruktiva sociala gemenskaper byggs inom skolans värld. Det gäller att söka skapa alternativa mer positiva gemenskaper som eleven kan söka sig till.

Det får vara allt för denna veckan.

 

Vecka 6

Denna vecka var det bara två dagar som jag var ute på min praktik. Måndagen på Toråsskolan försvann eftersom jag måste arbeta med rapporten i vår andra kurs som vi läser denna perioden.

I fokus för veckans blogginlägg hamnar medarbetarenkätens resultat på rektorers/förskolechefers syn på sin arbetsbelastning. Hela kommunen genomför vartannat år en medarbetarenkät där all personal får svara på frågor om sin arbetssituation, sin chef och sin arbetsmiljö. Enkäten genomfördes i höstas och resultaten har nu skickats till cheferna för vidare spridning ut i organisationen.

Onsdagen tillbringade jag hos Maria som är verksamhetschef för pedagogiska enhet Centrum i förvaltningen på Förskola och Grundskola.  På morgonen agerade jag bollplank åt henne när hon planerade hur hon skulle presentera resultatet av enkäten på sin enhet och hur de skulle lägga upp förändringsarbete utifrån det.  Maria är ny på detta jobbet men hon har många års erfarenhet av att arbeta som rektor/förskolechef , senast i Kungsbacka.  Resultatet var överlag mycket bra, det enda som stack ut var frågorna som rörde arbetsbelastning och möjlighet till återhämtning. Där var det en relativt stor andel som uttryckt sitt missnöje. Precis samma tendens såg jag förra veckan då en annan enhetschef presenterade sitt resultat för den enhet där Camilla (min handledare) ingår. Cheferna trivs på jobbet och tycker att de gör ett mycket meningsfullt jobb men det är för mycket att göra.

Denna tendens har tydligen hållit i sig i flera år i kommunen, för att råda bot på det så initierades ett försöksprojekt förra året. En ny roll “Enhetschef” ( en väldigt konstig och förvirrande titel… ) definierades som ligger på samma nivå som rekorerna/förskolecheferna i organisationen. Tanken var att dessa personer skulle avlasta med praktiska, icke direkt elev/utbildnings-relaterade frågor såsom tex skyddsronder, ansvar för bambapersonal, städning, bransskydd etc.
Inom Marias pedagogiska enhet Centrum har det tillsatts tre enhetschefer. Rollen hade definierats väldigt löst vid rekryteringen och tanken var att behovet skulle forma rollen. I praktiken innebar det att personen och behovet i kombination har format rollen eftersom de tre som anställdes har mycket olika bakgrund. En kom från näringslivet, en var tidigare administratör på en skola och en var tidigare rektor. Nu har projektet hållit på ett år och är under utvärdering inför beslut om vidare finansiering men det man kan se på årets medarbetarenkät är ju att det verkar inte har ändrat synen på arbetsbördan, vilket är intressant. Då kan man ställa sig några frågor;

  • Varför blev det inte bättre när enhetscheferna kom?
    Svaret fick jag under ett möte med två av de enhetschefer som jobbar i Marias enhet. Deras syn var att de arbetsuppgifter som de nu gjorde hade förut skötts med vänsterhanden eller inte gjorts alls.  Det blev alltså ingen stor minskning av arbetsbördan för cheferna men det borde ju ha minskat känslan av olust/dåligt samvete över saker som inte blir gjorda.
  • Skulle det ha blivit bättre om rollen hade definierats tydligare från början?
    Det kanske hade blivit bättre och tydligare för cheferna vilken avlastning de skulle få om någon annan hade talat om det för dem. Å andra sidan skulle hjälpen kanske inte ha accepterats då. Rektorer och förskolechefer har ett uttalat mandat om att de skall styra och organsiera det pedagogiska arbete och organisationen på sin skola. Pekpinnar om vad de skall delegera är förmodligen inte rätt väg att gå då.
  • Går det att utvärdera att sånt projekt efter bara ett år?
    Tveksamt tycker jag, jag tror det tar längre tid innan rollerna sätter sig. Man måste ju också låta Best Practice sprida sig i organisationen så att de enhetschefer som fått till ett bra arbetssätt kan sprida det till andra.

Vad kan då göras för att synen på den egna arbetsbördan för rektorer och förskolechefer skall ändras? Man kan ju spekulera i vad en “lagom” arbetsbelastning egentligen innebär. Från egen erfarenhet vet jag att jag sällan har haft en lagom arbetsbelasning. Antingen är det för lite att göra, vilket är det värsta som finns, eller är det för mycket.
Känslan av “lagom” är mer beroende av hur jag har klarat att hantera den arbetsmängd jag ställts inför. Kan jag strukturera, få överblick så att jag kan prioritera och delegera till kompetenta kollegor som jag har tillit till så upplever jag det som lagom. Har jag däremot samma krav på mig men saknar något/några av ovanstående så blir det för mycket.
Mitt synsätt korrelerar väl med synen på stress i boken Ledarskapets psykologi som vi läste under kursen Leda individ och grupp. I boken står det att
“Stress framträder som en reaktion när vi upplever en kombination av att kraven överstiger våra resurser, samtidigt som de reflektioner, bearbetningar och handlingar vi företar oss för att hantera situationen inte har avsedd effekt”
Men det synsättet handlar det mycket om att stödja cheferna med verktyg för att kunna skapa en bra organisation med rätt folk på rätt plats. Till det behövs givetvis kunskaper om personlig effektivitet som ju dessa personer säkert besitter.  Ett exempel på hur viktigt detta är ges av Harvey Maylor i boken “Project Management”;

‘I once read that Charles Schwab, president of Bethlehem Steel in the early 20th century, met with public relations and management consultant Ivy Lee, because he wanted to improve his company’s productivity. “We know what we should be doing,” explained Schwab. “Now, if you can show us a better way of getting it done, I’ll listen to you – and pay you anything within reason.” Lee said that he would help him and that it would take only twenty minutes of his time. He handed Schwab a blank sheet of paper and said, “Write down the six most important things you have to do tomorrow.” Schwab complied. “Now number them in order of their importance to you and the company.”
When Schwab had finished, Lee continued, “Now, put that paper in your pocket and
first thing tomorrow morning take it out and look at item number one. Don’t look at the others, just number 1, and start working on it and stay with it until it’s completed. Then take item number two the same way, then number three and so on until you have to quit for the day. Don’t worry if you have only finished one or two. You’ll be working on the most important ones. The others you could have finished with any other method, and without some kind of system, you’d probably take ten times as long to finish them– and might not even have them in the order of their importance.”
In a few weeks, 
Schwab sent Lee a check for $25 000 along with a letter saying that it was the most profitable lesson he had ever learned. Not long after that, Bethlehem Steel became the largest independent steel producer of its day.’

En annan aspekt av synen på den egna arbetsbördan kanske också kan relateras till vår kultur. Hur många av oss svarar nästan slentrianmässigt ” Det är lite mycket nu” eller “Huvudet ner och fötterna upp” på fråga om hur det är. Det hör liksom till vårt människovärde att vara en mycket upptagen och behövd människa.  För om jag inte är efterfrågade för vad jag gör, vem är jag då. I dagens samhälle definieras vi ju mer av vad vi gör än vilka vi är. Så om det vi gör inte är efterfrågat av många känner vi oss mindre värda.  Hur många vill besvara en fråga om sin arbetsbelastning med att de har för lite att göra?  Vill du som läser detta göra det? Hur skulle det kännas?
Jag vet bara att de perioder av mitt liv då jag har haft för litet att göra har känts helt kass och att jag har dragit mig för att tala om det för min chef.

Nu har jag problematiserat och analyserat detta på många olika sätt men jag är också mycket medveten om att arbetsbördan för rektorer stundtals är mycket hög och att kontakter med oroliga, missnöjda, förtvivlade föräldrar och elever måste vara tärande och ta mycket kraft.  Jag vill på inget sätt förringa detta, bara diskutera lite runt andra aspekter som kan påverka hur man svarar på en fråga i en medarbetarenkät.

Maria kom fram till att cheferna skulle få arbeta med resultatet vid två tillfällen i två olika grupperingar, dels de geografiska grupperna och dels grupperat efter rollen (rektor vs förskolechef). På så sätt borde frågorna kunna belysas från olika håll. Vi kom också överens om att korta ner hennes ursprungliga tidplan så att de arbetar igenom detta under januari och februari istället för att dra ut på det till april som är det formella slutdatumet som HR satt.

I samband med detta tittade vi också lite på enkätresultaten för de rektorer och förskolechefer som rapporterar till Maria. Det visade sig att en en av dessa, som är chef över flera förskolor, hade fått väldigt olika resultat angående sitt ledarskap. En grupp gav tummen upp, en gjorde tummen ner och en var mitt emellan. Detta ledde till en diskussion om situationsanpassat ledarskap och hur olika grupper reagerar olika vid förändringar i arbetssätt. Vi var också överens om att förskolechefen ifråga skulle erbjudas hjälp att tolka sitt resultat och hur hon skall arbeta vidare. Jag hade upplevt det som svårt om mitt ledarskap hade uppfattats så diametralt olika.

Vecka 5

Dags igen för ännu en spaning från min praktik. Denna gång kommer jag att ägna mig åt två frågor;

  • Stöd för ensamkommande flyktingbarns lärande och
  • Pedagogers vidareutbildning genom forskning

Vi börjar med de ensamkommande pojkarnas situation i grundskolan i kommunen. Jag skriver pojkarna istället för barnen för mig veterligen är det inte en enda ensamkommade flicka som har kommit till kommunen. På Toråsskolan är det en handfull pojkar som går i grundskolans senareklasser.  Enligt kommunens direktiv har de rätt till 4 timmars studiehandledning i veckan första året och 1,5 timme per vecka andra året. Denna studiehandledning sker i små grupper på pojkarnas modersmål.
Pojkarna har anpassad studiegång där de stegvis slussas in i klasserna, först i de praktiska ämnena, sedan i matte och sist i de mer verbala ämnena. Man försöker få ut eleverna i klasserna så mycket det går och detta kan bla motiveras med ett socialt perspektiv på lärande.  Målet är att pojkarna skall bli delaktiga i ett social “situation” (enligt Dewey) där lärande i klassrum är vardag. Studiehandledningen tillhandahålls av en central enhet på grundskoleförvaltningen i kommunen medan övriga kostnader får bäras av skolan där eleverna går. För illitterata elever (analfabeter) får skolan ett extra stöd av kommunen.  Toråsskolan har i år tagit emot två illitterata elever.
Enligt min handledare täcker stödet inte de extra kostnader som skolarna har för dessa elever.

Eleverna följa upp av ett speciellt team i kommunen som regelbundet har möte med rektor, specialpedagog och god man. Under dessa uppföljningsmöten diskuterar man hur barnen har det, både psykiskt och socialt, i skolan och hur lärandet utvecklas. Jag var med på ett sådant uppföljningsmöte i skolan för några veckor sedan för en av de illiterata elever som kommit till skolan våren 2016. Där konstaterades det bla att eleven idag inte fick modersmålsundervisning eftersom elevens familjehemsföräldrar trodde att det skulle försvåra pojkens anpassning till Sverige. Under mötet berättade teamets experter att forskning visar att det är tvärtom; modersmålsundervisning som att tex lära sig skriva på sitt modersmål parallellt med att man lär sig skriva på svenska underlättar lärandet. Detta resulterade i att en ansökan om modersmålsundervisning fylldes i direkt på mötet.

Jag tycker att kommunen verkar arbeta mycket omsorgsfullt med dessa barn. Det finns en stor enhet på förvaltningen som arbetar med studiehandledning och modersmålsundervisning. Jag pratade med en chef på denna organisation förra onsdagen och hon sade att kommunen har gott rykte och att det inte var svårt att anställa bra pedagoger för dessa uppgifter.
Forskaren Nihad Bunar på barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet har forskat kring nyanlända och deras lärande. Där har han konstaterat att just studiehandledningen fungerar som en brygga mellan de kunskaper som eleverna bär med sig och allt det nya som de möts av här – såväl pedagogiskt som språk- och kunskapsmässigt. Länk till UR.
Sedan är det svårt att få en kontinuitet i arbete; pojkarna byter skola ganska ofta, Ibland på grund av att de byter boende rent geografiskt men också av andra anledningar.  Det är också en stor skillnad mellan barn som bor i familjehem och de som bor på gruppboenden. I ett gruppboende är det mycket lättare för pojkarna att skippa skolan för att istället hänga med kompisarna, precis som det kan vara för vilken 15-åring som helst som inte bor hemma.
Killarna har ju också levt ett helt annat liv än vad vi har gjort. De är “streetsmarta”- de har lärt sig överleva i en hård värld och har ibland svårt att hitta sinneslugn och motivation för att sitta och plugga.

I måndags fick jag hjälpa till på en mattelektion i en niondeklass där en vikarie var lite osäker på sina mattekunskaper. Jag satt med tre killar från Afghanistan och försökte förklara Räta linjens ekvation och hur man kunde avläsa y-värden ur en graf givet ett x-värde. För två av dem fick jag backa till att förklara koordinatsystemet medan den tredje killen lärde sig ord som riktningskoefficient och konstantterm. Det var svårt när jag inte visste om de förstod vad jag sade språkligt eller om de inte förstod det matematiskt.
Det här är ett område där jag tycker vi skulle ha fått mer undervisning under KPLOL. Jag tror att alla de av oss som blir lärare framöver kommer att behöva vidareutbilda oss i ämnet.

Nästa ämne för veckans spaning är pedagogers vidareutbildning till lektorer. En del av onsdagen denna vecka tillbringade jag med en rutinerad utvecklingsledare inom förvaltningen på kommunen. Han har bla ansvar för kommunens arbete med att sporra pedagoger att våga utveckla sina kunskaper genom en forskarutbildning som leder till en licentiat- eller doktorsexamen.
Förvaltningen har idag 4 lektorer, målet är 9 stycken, och samarbeten med ett antal universitet i omgivningarna, bla Borås, Halmstad och Göteborg. Att ha lektorer på grundskolenivå är ganska ovanligt i Sverige idag så här är Kungsbacka ovanligt aktiv. Tanken är att dessa lektorer skall sprida sin kunskap till övriga pedagoger i förvaltningen. Bla görs detta genom ett nätverk för alla pedagoger som innehar en karriärstjänst (förstelärare och lektorer).
För att bli lektor krävs det enligt skolverket att du:

  • är legitimerad lärare
  • har avlagt en examen på forskarnivå (licentiat- eller doktorsexamen)
  • har under minst fyra års tjänstgöring som lärare i skolväsendet visat pedagogisk skicklighet (lärare som har undervisat på universitet eller högskola behöver inte uppfylla detta krav).

Torsdag denna vecka var det ett extra möte för rektorer och förskolechefer inom grundskoleförvaltningen inne på Svenska Mässan i Gbg. Anledningen var Euroskills (Yrkes-EM) som pågick på mässan och dit de flesta grundskolor i kommunen ordnat besök för sina elever. Från Toråsskolan var detta inplanerat för årskurs 6,7,8 och 9. Under mötet fick vi en genomgång av ett forskningsprojekt som gjorts på Institutionen för Teknikens ekonomi  och organisation på Chalmers av Martin Lackéus och Carin Sävetun.  Arbetet har rubriken – Entreprenöriellt utbildning som värdeskapande lärande – en tredje väg?
Martin berättade hur man genom att låta eleverna besvara frågan “För vem är denna kunskap värdefull idag?” kan initiera ett värdeskapande lärande. Genom att identifiera någon/några i samhäller runtomkring som kan ha nytta av den kunskap du skall inhämta kan skapa en lärandesituation som har ett syfte och en mening. Mottagaren kan vara nära (i skolan/klassen) eller längre bort (ett företag/ via webben) det viktiga är att det finns en mottagare för vilken kunskapen är värdefull.  Martin talade om den altruistiska paradoxen;
“Vi blir mer motiverade av att skapa värde för andra om 15 minuter…än av att skapa värde för oss själva om 15 år.”
I sitt forskningsarbete har Martin bla arbetat med en lektor, Helena Sagar, som arbetar på en grundskola i Kungsbacka.  Helena har i många år arbetat med vad hon kallar Skarpa projekt i sin undervisning och sett hur det har skapat ökat engagemang och bättre lärande hos sina elever.
Effektrapporten av förskningen släpptes i veckan och det odelat positiva resultat innebär att vi måste inse känslornas stora betydelse i lärprocessen, glädjen i att ge värde åt någon annan förstärker vårt eget lärande.  Ett citat från Diskussionen i slutet av rapporten:
“Detta är första gången en effektstudie görs av värdeskapande lärande som är medvetet planerat och integrerat i alla skolämnen, på bred nivå och med en sådan mångsidighet och omfattning. Effekterna är många och starka. Värdeskapande lärande leder till att elever får en mer meningsfull vardag i skolan, att de utvecklar en stark entreprenöriell passion, att de får stärkt självförtroende och att de presterar bättre i skolan
och därmed får högre betyg. Entreprenöriell passion leder i sin tur till ett antal önskvärda effekter såsom fördjupat lärande, mer självständiga elever och färre konflikter i klassrummet. För lärare innebär värdeskapande lärande att deras roll förändras och att deras bedömningsarbete delvis underlättas, men också
att de får ett antal nya utmaningar att hantera.”

Jag har inte läst helarapporten men jag blev oerhört imponerad av det Martin och Helena berättade i torsdags så detta kommer jag definitivt att ta med mig i mitt yrkesliv. Kanske även något för programmet MPLOL/KPLOL för nästa år?

Och det fick bli allt för denna veckan från mig.

 

Vecka 4

Ännu en vecka har gått av praktiken och denna har varit lite annorlunda för nu har jag börjat mitt roterande schema;

  • Måndag: Toråsskolan
  • Onsdag: Kommunens förvaltning av Grundskola och Förskola
  • Torsdag: Björkris Förskola. Björkris är ett helt nybyggt bostadsområde i Kungsbacka som har attraherat många unga familjer. Förskolan är ca 5 år gammal och har en väldigt fin miljö, både inne och ute. Man har ett högt söktryck från föräldrar och relativt lätt att få kvalificerad personal pga centralt läge med närhet till pendelstationen i Hede. Cattis är förskolechef där och det är henne jag skuggar.

Bloggen denna vecka kommer att fokusera på förändringsarbete och lärande och det jag kommer att diskutera är ett förändringsprogram för förskolan som jag har stött på den här veckan, det kallas Förskola i Förändring.

Förskola i Förändring  är ett förändringsarbete inom kommunen för att möta skolverkets nya krav på mindre (färre barn) barngrupper på förskolor. I dagsläget har de flesta av förskolorna i Kungsbacka deltagit i arbetet. På kommunens hemsida presenteras utgångspunkterna för arbetet så här.

  • Små barngrupper under barnens huvudsakliga del av dagen
  • Barnens vistelsetider och behov
  • Personalens schemaläggning; flest pedagoger på plats när det är flest barn på förskolan
  • Förskollärarnas uppdrag och kompetens
  • Ta tillvara på alla lärandemiljöer; inne och ute.

Björkris förskola där jag tillbringade torsdagen är en av de skolor som har deltagit i arbetet.  Arbetet påbörjades med personalen i våras och de flesta förändringar är nu genomförda och utvärderas.  Bla har man övergivit en gammal regel som innebar att det alltid skulle vara tre pedagoger på varje barngrupp. Detta kallades “Triaden” och att överge den verkar helt klart innebära att man har “slaktat en helig ko”. Genom att bestämma att två pedagoger räckte för en barngrupp och samtidigt ändra lite i personalens schema så att bemanningen ökar när det är flest barn på plats har man lyckats minska antalet barn i grupperna betydligt. För att logistiskt kunna bedriva verksamhet med flera, mindre grupper har man även ändrat hur lokaler och utemiljö används. Detta krävdes för att varje barngrupp skulle ha ett eget “rum/område”.

Det är alltså stora förändringar som har genomdrivits och Cattis har berättat hur hon genom hela processen lät personalen ta ett stort ansvar för att driva arbetet. Hon uttryckte det som “Så fort jag kände att någon tog i en fråga och började föra den framåt så släppte jag den.” Hon har även betonat vikten av att lyssna på dem som är negativa för att förstå deras argument. När vi pratade om detta sa hon “Hela mitt ledarskap går ut på att förstå!”
Nu har jag ju inte varit så mycket på Björkris ännu men jag var med på ett samrådsmöte med facket (lsg = lokal samverkansgrupp) och fick intrycket att det hela verkar ha landat väldigt väl hos både personal och föräldrar. En förlängning av ett dagpass som var ifrågasatt från början ses nu som något postivt; Det är skönare att gå hem lugn kl 15.00 än att gå kl 13.30 från en stressad förskola och känna att man lämnar kollegorna i sticket inför mellanmålet.
Efter de ( begränsade) diskussioner jag hade med Cattis i torsdags har jag förstått att hon har haft stor nytta av en förstelärare som arbetar på förskolan som blev en viktig länk mellan förskolechefen och personalen. Det har även varit ett bra samarbete med facket under hela processen.
Idag verkar alla mycket nöjda med de förändringar som har gjorts och Cattis tycker att arbetsmiljön har blivit mycket bättre för både barn och pedagoger,

Vi läste om förändringsarbete i kursen “Leda individ och grupp” så jag kan lätt dra paralleller till rådande teorier i ämnet. Organisationen har alltså framgångsrikt genomfört förändringar både i struktur, kultur och beteende. Strategin har varit att inta ett humanistiskt förhållningssätt till personalens medverkan kombinerat med ett rationellt förhållningssätt till det önskade målet (kommunens utgångspunkter för arbetet).
Cattis verkar också ha använt ett narrativt perspektiv på det motstånd hon har mött genom att lyssna och försöka förstå den bakomliggande orsaken till motståndet. Jag har inte fått tillräckligt kunskap om hela processen för att kunna beskriva i detalj de riktlinjer som har använts för att komma förbi olika stötestenar under arbetet.
En nackdel som har identifierats är att en tjänst har blivit en “hopptjänst” som delar sin tid mellan två grupper. Det är inte helt lyckat och att bemanna denna tjänst med rätt person är idag en utmaning.

Förskolan får idag mycket studiebesök från andra förskolor både i och utanför kommunen som är nyfikna på hur man arbetar enligt de nya direktiven.
Detta skapar en annan intressant fråga nämligen hur lärande sker mellan organisationer.
I samma hus som förskolan ligger nämligen Björkrisskolan som har undervisning i årskurs F-5. Skolan har en egen rektor (nytillträdd) som sitter på samma expedition som Cattis. Förskolan är på bottenvåningen och grundskolan är på övervåningen i  huset. På skolan och dess fritidverksamhet är det slitigt för personalen med hög belastning, sjukskrivningar och stora barngrupper. Under lsg-mötet i torsdags (där både skola och förskola deltog)  framkom det att erfarenhetsutbytet mellan våningarna var i princip noll! Pedagogerna i skolan har en mycket oklar uppfattning om de förbättringar som har gjorts i våningen under dem även om det verkar uppenbart för mig att de skulle kunna ha nytta av samma tänk.
Deltagarna på mötet verkade också vara förvånade och lite generade när det framkom hur dålig samverkan de hade haft. Lite på skoj föreslogs det att skolan kunde ju boka ett studiebesök.
Detta kan nog delvis förklaras med ett rektorsbyte på skolan under sommaren/hösten men trots det tycker jag det är anmärkningsvärt. Personalen har gemensamt lunch/paus-rum och gemensam matsal för sina barn/elever så rent fysiskt träffas de nog ganska ofta.

Varför har då inget lärande skett mellan våningarna?
För att försöka förstå det använder jag mig av min kunskap om olika perspektiv på lärande som jag har fått under min utbildning.

  • Dels kanske detta kan vara ett exempel på problemet med kunskapers överförbarhet som ju är högst påtagligt för många lärare. I detta fallet är det hos husets gemensamma ledning (Rektor och Förskolechef) som man inte har insett att kunskaper som förändringarna på förskolan genererat kan överföras till lösningar på skolans problem.
    Enligt forskning är en förutsättning för att kunskap skall kunna överföras att det ursprungliga lärandet har varit av tillräckligt god kvalitet.  Kanske är det så att det är först nu som ledningen, dvs Cattis, ser och förstår vilken kunskap de faktiskt har skaffat sig. Om vi antar att det krävs lite distans i tid till själva processen för att kunskapen om sitt eget lärande skall ha nått god kvalitet så kan ju det vara en förklaring. När de förklarade för mig i torsdags vad de hade gjort på samma möte som den fackliga representanten från skolan beklagade sig över situationen så trillade kanske polletten ned !
  • Om vi tittar på de olika lärteorierna som vi har studerat så tycker jag att man kan dra paralleller till Gestalteorin. Den anser att vi upplever världen genom våra sinnen i organiserade helheter och meningsfulla mönster. Så kanske kan det förklara att personalen på förskolan först nu när de upplever förändringen i sitt dagliga arbete till fullo kan förstå vad den innebär. Enligt Köhler som var en Gestalteoretikerna sker inlärning ofta genom en plötslig insikt. Denna insikt kommer när man känner till alla element i problemet och situationen är överblickbar. Dessa villkor kanske var uppfyllda först denna vecka när alla inblandade hörde om problemen i skolan och hade upplevt förändringen på förskolan.
  • En annan, mindre forsknings/teoretisk, förklaring kan kanske vara en outtalad hierarki av skolan pedagoger. Högst upp ligger universitetens professorer, sedan kommer gymansielärarna, grundskolelärarna och allra längst ner hittar vi pedagoger och barnskötare på förskolan.  Kanske är det så att lärare på skolan inte är så intresserade av vad de gör på förskolan helt enkelt för att de tror att den verksamheten är så okomplicerad och annorlunda från grundskolans värld. Cattis antydde detta förhållande för mig vid någon diskussion under dagen.

Detta får avsluta veckans blogginlägg från mig.

 

 

Vecka 3

Veckorna rusar iväg, nu börjar den andra kursen få upp farten ordentligt så arbetsbördan ökar vilket innebär att jag inte kan lägga lika mycket fokus på min praktik som jag skulle vilja. Men jag tycker att jag har hittat en bra nivå på det nu, from nästa vecka kommer ju schemat att se annorlunda ut så det blir kanske en utmaning.

Fokus för veckans blogg är: hur skolledningen sätter upp mål för skolans utveckling och styr mot dem.

Först vill jag definiera vilka mål jag menar när jag pratar om skolans utveckling.

En skola har ju givetvis mål när det gäller elevernas resultat (Nationella prov och meritpoäng, antal elever som klarar behörighetskrav till gymnasiet etc). Sådana mål sätts av kommunen. I vissa fall är det komplicerat, tex när det gäller målet för antal elever som klarar behörighetskraven till gymnasiet. Ett realistiskt mål vore kanske 90% men det är politiskt omöjligt att sätta något annat än 100% så där finns det inga mål.
Detta är ju det mätbara slutresultatet av allt arbete på skolan.

För att kunna förbättra dåliga resultat och vidmakthålla goda resultat behöver skolan ha en plan för att ständigt utveckla sin verksamhet. Detta kan innebära att utveckla lärarnas kompetens, utveckla lärarlagens kompetens, skapa en trevligare/mer ändamålsenlig fysisk skolmiljö och att skapa en skola där elever och personal trivs och mår bra.
Det är detta arbete som jag syftar på när jag pratar om skolans utveckling.

Det yttersta målet för allt arbete med skolutvecklingen på Toråsskolan är den vision som skolans personal arbetade fram 2012 som en del av det genomgripande förändringsarbetet som skolan genomgick då. Jag skrev kort om det i mitt första blogginlägg. Processen beskrivs i boken “Schools that deliver (John Edwards & Bill Martin, 2016). Visionen bröts sedan ner i ett antal kunskapsområden som personalen delades in i grupper för att forska om och ta fram förslag på hur visionen kan realiesras. Utifrån dessa förslag arbetar sedan rektorerna med en årlig skolutvecklingsplan där de omsätter förslagen i konkreta aktiviteter på skolan och kompetensutvecklingsteman på studiedagar. Jag har fått förra årets skolutvecklingsplan, Camilla har arbetat en del med att uppdatera planen denna veckan.

Detta läsårs tema är “Ledarskap i klassrummet” vilket ju är ett tema som vi har pratat mycket om även i vår undervisning. Enligt vår kursbok Ledarskap i klassrummet av Christer Stensmo (2013) definieras detta ledarskap av fem olika arbetsuppgifter.

  • Kontroll
  • Motivation
  • Planering (central och berör alla de övriga)
  • Gruppering
  • Individualisering

Studiedagen jag var med på under min första arbetsvecka hade som tema-Mod-Tillit-Höga förväntningar. Om man skall placera in det under någon av dessa rubriker så blir det kanske under Motivation, men det känns inte självklart. Nästa vecka skall jag fråga Camilla om hon håller med om Stensmos definition och om deras plan för årets studiedagar täcker in alla dessa fem arbetsområden.

 

Slutligen finns det också mål när det gäller elevernas trivsel och trygghet på skolan. Under vårterminen får alla elever fylla i brukarenkät där de svarar på frågor om sin upplevelse av skolan. Resultatet analyseras och eventuella oegentligheter adresseras.
Utöver denna årliga enkät så har skolan även anställt en pedagogisk utvecklingsledare, Anna Boije,  som har tagit fram ett verktyg som kallas “Skalan”. Detta består av 5 korta frågor av typen “Har du en klump i magen av oro när du är i klassrummet” som eleverna får svara på i en skala från 1=Ja mycket till 10=nej inte alls. Detta genomförs i början av varje skolår dagligen för att sedan trappas ner till veckobasis. Svar som är 7 eller lägre innebär att man pratar med eleven för att få veta mer om vad eleven upplever.
Anna har många års erfarenhet av att arbeta i skolans värld med en god kommunikation som främsta verktyg.

Denna veckan uppstod en akutsitauion då en elev eldat ett papper på en rast inne i ett klassrum. Klassen har tidigare arbetat ihop med Anna för att få en bättra arbetsmiljö och det har gett resultat på lektionstid men rasterna är fortfarande stökiga. Till saken hör att det inte finns någon plats för elever att vara inomhus på rasterna förutom i klassrummet vilket inte är idealiskt.
Både Camilla och Anna (med mig i släptåg) gick direkt ner till klassrummet. Camilla var ganska upprörd, hon har personliga bindningar till Backabranden och försökte förmedla sin skräck och respekt för bränder till klassen.
PÅ en direkt fråga vem som eldat svarade en tjej utan att tveka “Det var jag!”. Detta sa Camilla sen att det hade inte hänt innan klassen påbörjat sin arbete med Anna Boije. Så arbete har gett resultat men de är inte framme ännu.

Jag vill avsluta veckan inlägg med några kloka ord från Anna Boijes hemsida  http://www.annaboije.com/  hittar man följande citat;

“There is a hidden reflexivity in conversations. We live in the patterns of  communication that we construct with others. If we create ugly, spiteful conversations, then that is what we live in and what we become. But if we create beauty, caring truthfulness, and honesty, then that is what we live and what we become”

(Barnett Pearce)

 

Vecka 2

Denna veckan har jag tillbringar två dagar i hälarna på min handledare. Några gånger varje dag är det möten och samtal där jag inte får vara med pga sekretess eller att det är känsliga elev- eller personalärenden. Då sitter jag och skriver eller läser och försöker ha lite koll på vad som händer uppe på expeditionen. Jag har ingen fast plats utan sitter i ett konferensrum, inne hos Camilla eller i en soffa beroende på vad som är ledigt. Torsdagen denna veckan blev lite annorlunda, då följde jag ett arbetslag på högstadiet under en dag.

Jag har också fått mitt schema för veckorna V47-51. På onsdagar kommer jag att vara inne på stadshuset och följa olika personer som arbetar med skolledning inom Kungsbacka Kommun. På Torsdagar kommer jag att följa en förskolechef på en nybyggd skola i kommunen och på måndagarna kommer jag att vara med min handledare Camilla på hennes skola

Organisation och ledarskap

Men denna veckan var jag alltså på skolan alla dagar
Veckan inleddes med ett möte med verksamhetschefen så då fick jag också en snabbkurs i hur förvaltningsorganisationen ser ut i kommunen för grundskolor och förskolor;

  • Kommunens Förvaltningschef – Förskola & Grundskola
  • Verksamhetschef (3 st), Torås tillhör Pedagogisk enhet Norr
  • Förskolechef /Rektor
  • Lärare/Fritidspedagoge/Annan personal

Sedan finns det också en politisk organisation;

  • Kommunfullmäktige
  • Kommunstyrelsen
  • Nämnden för Grundskola & Förskola

När det gäller det pedagogiska ansvaret och beslut om skolans inre organisation har huvudmannen (kommunen) inga befogenheter utan där styrs rektorn av skolverkets krav. Rektor är alltså ansvarig för skolans resultat och för att uppföljning och utvärdering sker i förhållande till de nationella målen.

Rektorns egna ansvar märks väldigt tydligt på min praktikplats. Min handledare tar tillsammans med sin kollega med stor tydlighet ansvar för att skolans elever och personal mår bra så att bästa möjliga lärandemiljö kan skapas. I detta är också kommunikationen med föräldrar en viktig byggsten eftersom det är små barn på en grundskola till skillnad från de gymnasium jag har varit på tidigare. Där spelade föräldrarna en mer perifer roll än de gör här.

Camilla ledarskap bygger på att skapa och vidmakthålla goda och nära relationer. Det finns (nästan) inga fasta möten utan ledarskapet bygger på att vara synlig ute bland alla lärare flera gånger i veckan och fånga upp frågor och missförhållanden direkt. Camilla går en sväng, hejar och pratar med både lärare och elever samtidigt som hon lyssnar och spanar runt. Ställer sig i dörröppningen några minuter och kollar in i ett klassrum, går en sväng in i personalrummet, stannar och snackar med några elever som sitter och hänger i korridoren. Ser hon något som hon inte gillar tar hon det ofta direkt med berörd personal eller gör hon en  notis på en minneslista och tar det vid senare.
Camilla är chef för 50 personer vilket inom näringslivet hade setts som en alltför stor enhet. Inom skolan tillåts inte delegering av rektoransvaret så det går ju inte att bygga organisatoriska understrukturer.

Lärandet
I organisationen runt en rektor sker lärandet på många olika nivåer:

  1. Elevers lärande
  2. Pedagogers lärande (personlig och professionell utveckling)
  3. Lärarlagets lärande som ett team
  4. Skolans lärande som en gemensam skola.
  5. Rektorers lärande  (personlig och professionell utveckling)
  6. Enheten “Skolor/Förskolor i Vallda” lärande som ett team.

Vad är då rektorns roll i dessa olika lärprocesser och hur sker lärandet på min praktikplats?

Elevers lärande: Rektorn har ansvaret för skolans pedagogiska arbete men i klassrummet sköts ju detta av läraren. Spannet är stort mellan olika elevers förmåga och möjligheter, mycket större än vad jag har mött på gymnasiet. Ensamkommande flyktingbarn som är analfabeter när de kommer, introverta tysta barn som lätt försvinner i mängden, barn med olika diagnoser, högpresterande barn som vil ha bra betyg och barn som är lite på glid in i kriminalitet skall alla ges bästa möjliga förutsättningar varje dag av personalen.
Pedagogers lärande: Ledarskap i klassrummet är läsårets tema för fortsatt utveckling av skolan. Detta kommer att ske dels på lärar/personal-möten och dels med riktade insatser där det behövs. Pedagogers enskilda utvecklingsplan tar de själva ansvar för men rektorn måste godkänna. Camilla ser sig som en chef över 50 ledare som bör vara fullt kapabla att ta ansvar för sin egen fortbildning.
Lärarlagets lärande som ett team: Detta är en hjärtefråga på skolan, lärarlagen måste fungera väl som ett team. Det pratas mycket om Susan Wheelans grupppsykologi, i dagsläget är det ett lärarlag som Camilla tycker fungerar för dåligt så de får nu intensivhjälp av en beteendevetare för att kunna ta sig vidare i sin utveckling.
Skolans lärande som en gemensam skola: Det långsiktiga arbetet som har gjorts med konsulterna, det här behöver jag läsa i böckerna jag har fått för att kunna bättre.
Rektorers lärande  (personlig och professionell utveckling): Nätverkande, skolverket (inte mycket längre) kommunens ledarskapsutbildning har varit bra.
Enheten “Skolor/Förskolor i Vallda” lärande som ett team.: De skolor&förskolor som geografiskt ligger i Vallda har som mål att tillsammans hanstera alla elever i ett flöde från förskola till årksurs 9. I veckan har det beslutats om att en ny skola skall byggas och stå klar om några år och samtidigt pågår redan ett bygge av en ny Furulidsskola. Vilken skola som skall ha vilka årskurser och hur man skall bygga detta på ett gemensamt tänk är i i dagarna inte klart. Rektorer och förskolechefer har en egen grupp som leds av förskolechefen och den gruppen skall även förstärkas med en koordinerande roll som kallas enhetschef. Detta kommer nog att kräva lite arbete med det teamet framöver. Jag deltog i veckan på ett möte där dessa frågor diskuterades med utgångspunkt i en lokalinventering och det är tydligt att gruppen har lite arbete framför sig.

Det har varit en bra vecka med mycket intryck att smälta.

Vecka 1

Så var det söndag och dags att skriva mitt första blogginlägg från praktiken.

Jag är på en grundskola och det har varit höstlov denna veckan så det har inte hunnit hända så mycket ännu så inlägget blir ganska kort denna gång.

Skolan jag är på ligger i Kungsbacka och har ca 730 elever. Min handledare är en av två rektorer på skolan, hon heter Camilla och är ansvarig för årskurserna 4-9. Hennes kollega Anders är ansvarig för de yngre barnen i årskurs F-3.

Jag visste att jag ville göra även denna praktik på en skola eftersom  jag kommer att söka arbete som lärare efter min examen så all erfarenhet är mycket välkommen.
Anledningen till att jag kontaktade just denna skola berodde delvis på att jag kände till den sedan tidigare eftersom båda min barn gått i skolan där och jag var nöjd med hur den hade fungerat. Men den största anledningen var att jag läste om skolan i tidningen i höstas eftersom den har fått Kungsbacka kommuns “Lära för Livet”-pris 2016.  Motiveringen var följande ” Skolan har visat hur man långsiktigt kan skapa den bästa skola som elever och föräldrar kan önska sig genom delaktighet, samverkan, ansvar och en gemensam vision.”
Det gjorde mig nyfiken så jag blev väldigt glad då Camilla hörde av sig och sa att hon gärna ville bli min handledare.

Tanken med praktiken är att jag skall hänga med Camilla en hel del men inte hela tiden. Hon kommer även att knyta andra kontakter åt mig så att jag kommer att få en så bred bild som möjligt av hur det är att arbeta både på en grundskola och som rektor. Planen görs lite efterhand men jag vet att jag kommer att få tillfälle att vara med:
– Ett lärarlag i årskurs 6-9
– En förstelärare som även arbetar med schemaläggning
– En förskolechef
– Den kommunala förvaltningen.

Så nu vet ni ungefär lika mycket som jag visste när jag klev in på skolans i måndags morse för att vara med på en personaldag. Denna måndag var även fritids stängt så hela personalen kunde vara med. På förmiddagen var det en inhyrd talare , Robert (jag missade att anteckna hans efternamn), som föreläste om “Mod – Tillit – Höga Förväntningar”
Förmiddagen började med en mix av föreläsning och Think-Pair-Share runt frågor som “Vad är Tillit?”, “Har vi höga förväntningar på våra elever?” och “Hur visar våra elever mod?”.

Efter kaffet presenterade Robert en modell för att leda en verksamhet som såg ut så här:  Vision/Filosofi  =>  Metod  =>  Teknik  =>  Personlighet/Stil
Lärarna uppmanades nu att sätta sig i sin arbetslag och identifiera områden som de skulle kunna förbättra för att öka tilliten och och trivseln i sin del aav skolan. Med hjälp ev modellen skulle de sedan hitta ett sätt att kunna genomför det. Camilla placerade mig i ett lärarlag som arbetar med åk 6-9 och de fastnade snabbt i “Hur skall vi hantera mobiler/felaktigt användade av ipads under lektionerna”. Frågan var helt klart lite infekterad, meningarna var delade om hur stort problem det var och hur man skulle lösa det. Alla var frustrerade över att de hade snackat så himla mycket om det men aldrig lyckats lösa det.
Det blev ingen lösning den här gången heller….
Efter lunch gick lärarlagen ut till sina arbetsrum och fortsatte arbetet men då hade jag ett kort snack med Camilla om veckans planering och sen var det slut för dagen.

I onsdags hade jag 1,5 timme bokat med Camilla för att prata och planera lite mer. Hon är väldigt lätt att prata med och det finns mycket att prata om så tiden gick fort. Vi fick en planering gjord för nästa vecka och jag fick veta mer om den förändringsresa som hade inträffat från 2011 till 2016 som var anledningen till att de hade fått priset.  Jag fick med mig två böcker hem som Camilla tyckte jag skulle läsa “Den femte disciplinen” av Peter M Senge och “Schools that deliver” av John Edwards och Bill Martin. Den sistnämna är skriven av de två personer som guidade skolan genom förändringsarbete och boken beskriver just detta arbete på denna skolan och många andra.

Det känns som om detta kan bli jättebra och jag ser fram emot veckorna som kommer.

(Det blev visst inte så kort inlägg i alla fall…. 🙂